lördagen den 31:e januari 2009

Nostalgi och nutid

Kan jag få en Piggelin?
Många av som är +40 känner till orden från glasskön.

Från och med i går fick det uttrycket en helt ny innebörd.
En Piggelin är en ihoprullbar "spikmatta". En helt ny träningsform.
En sorts massage. Initialt kändes det faktiskt lite ont, men efter ett tag
kändes det att "Piggelin" skapade skön djupmassage.

Jag klagar inte över spikmattor tvärt om.

Andra bloggar: Hanna Wagenius, Bloggträff

fredagen den 30:e januari 2009

Vändning på väg snabbare än väntat?

Oljepriset har gått upp och ned som en berg och dalbana under perioden 2006 och framåt.
2008 låg priset som högst på 147,3 dollar per fat. Just nu ligger oljepriset på 45,9 dollar per fat.
För att tillväxten ska komma igång i Ryssland krävs ett oljepris på minst 70 dollar per fat. Dit är det 24,1 dollar. Det kan tyckas vara en bit. 

Samtidigt kommer signaler om att det börjar göras affärer mellan stora aktörer i fastighetsbranschen. Priserna är på en väsentligt högre nivå än de katastrofvärderingar som användes under sista kvartalet 2008. 

Börserna verkar ha nått golvet även om det fortfarande är turbulent.

Med de enorma tillskott som görs till ekonomin kan uppgången komma mycket tidigare och snabbare än vad vi väntat. 

Guillou förklarar varför

I går drog jag lite historiska paralleller mellan EU och Svenskt 1830-tal i en bloggpost. Utgångspunkten var upphovsrätt. Vi håller på att ta flera steg tillbaka. Vi kan faktiskt lära av hur man gjorde historiskt.

Promemorian ställer frågan varför de politiska partierna inte använder bloggosfären för att fånga upp nya idéströmningar. Vi läser att skivbolagen begränsar sportify, på e24

Tyvärr är nog förklaringarna ganska lika. 
Upphovsrättsindustrin vill inte ge upp sin starka ställning på sin marknad. På samma sätt vill inte gammelmedia och politikerna ge upp sin starka ställning på sin marknad. Utifrån det gemensamma intresset att försvara sin starka ställning mot en gemensam fiende har de blivit vänner. Allt enligt Jan Guillous tes om att med samma fiender är vi vänner.

Mera kultur i Värmdö

Kommundirektören, postgeneralen och den kulturintresserade Magnus Hedenfalk har slagit till igen. 
Denna gång har han läst Niccolo Machiavelli. Närmare bestämt Fursten eller "Il Principe" som den heter på italienska. Jag kan inte bedöma om han läst den italienska eller svenska utgåvan. I vart fall beskriver boken hur man leder ett land. Erfarenheter av hur Florens leddes under den store Lorenzo di Medici ligger bakom. Boken har använts av många ledande makthavare och dess principer är kontroversiella.

Hedenfalk har för ett av sina senare beslut tagit utgångspunkten i avsnitt IV där man kan läsa följande:
"Om orsaken till att Darius rike, vilket intogs av Alexander den store, efter Alexanders död inte gjorde revolt mot hans efterträdare".

Machiavelli fortsätter längre ned i texten: " fastän han nätt och jämnt hade hunnit erövra dessa länder innan han dog, inte hela riket gjorde revolt vid hans död, vilket hade varit rimligt. Hans efterföljare satt i stället kvar vid makten och hade ingen annan svårighet med att behålla den än i de missförhållanden som uppstod emellan dem  på grund av deras egen maktlystnad".

Det är härligt med människor som förmår använda kultur och erfarenheter i sitt dagliga värv. Hedenfalk inser att om man ersätter Alexander med Jonas Nilsson och efterföljaren med Hedenfalk kommer han att ha en ganska behaglig tillvaro. 
Ingen kommer på allvar att utmana honom som Värmdös kung. Det är få kommundirektörer om ens någon som har så stor makt som Hedenfalk. Han kan besluta om att själv tillsätta topptjänstemän till exempel.

Nu senast har han utsett Monica Fransson till kommunens näst högste tjänsteman. Politikerna har inte kunnat påverka. Han lutar sig mot Machiavellis ord. Han sitter säkert. Jag har i detta sammanhang inte möjlighet att bedöma om valet är rätt eller fel. Det enda jag kan konstatera är att Machiavelli är bra att ha i innerfickan.

Något för kommunalråden Alversjö, Bondesson, Lindqvist och Bryntesson att ta efter.
Ett annat alternativ är att öka den kommunala demokratin och transparensen.

torsdagen den 29:e januari 2009

EU vill lagstifta om att återinföra 1800-talet

Lars Johan Hierta (1801-1872) var av adlig släkt, men avsade sig sitt adelskap. Han blev liberal och tog konsekvenserna av det. Han är den som kanske mer än någon annan bidragit till att Sverige fått tryckfrihet. 

Han utgav 1830 en tidning som kallades Aftonbladet. Första numret kom ut den 6 december 1830. Där kritiserar han de etablerade tidningarna. Många läser hans tidning. Han tog grundlagarna på allvar och gjorde det till sin livsuppgift att försvara dem. 

1834  öppnar riksdagen. Tidningen Aftonbladet är den ledande samhällskritiska tidningen. Han och hans tidning var obekväma. Regeringen under ledning av kungen blev allt mera besvärad av en tidning som förespåkade, öppenhet, offentighet, ökad näringsfrihet och ökad frihandel. Han var en sann liberal med andra ord. På många sätt var han 1800 taltets bloggare i själ och hierta. 

Regeringen hade på den tiden möjlighet att dra in en tidning som ansågs bryta mot tryckfriheten. Så gjorde man också. Det skedde 14 gånger under 1834-38. Han var därför tvungen att starta en ny tidning när den gamla drogs in. Tidningen Aftonbladet fick allt högre ordningstal. Överhetens försök att tysta Hierta lyckades inte. Han utgav nya Aftonbladet, det 5:e Aftonbladet, det 6:e Aftonbladet osv. Varje tidning måste ha ett tillståndsbevis allt eftersom den tidigare tidningen förlorade sitt.

Nu försöker EU återskapa ett medielandskap som påminner om det som fanns i Sverige på 1800 talet. Frihet fildelning och feminism bloggar om det. Tillståndsbevisen ska faktiskt återinföras.

Det återstår väl inget annat för the Pirate Bay att ändra namn när man är förbjuden. The 2nd Pirate Bay är ännu så länge inte förbjuden. Genom att visa på orimligheterna kommer även denna gång överheten att tvingas ge sig.

Ingvar Åkessons dagbok: En dag på jobbet

P1: God dag, jag behöver lite underrättelser. Ni säljer sånt eller hur?
P2: Absolut, har ni kundnummer här?
P1: Ringer från UD, faktiskt.
P2: Okey, vad kan vi stå till tjänst med.
P1: Vi har några sökbegrepp som vi skulle vilja ha scannade. 
Det första är Christian Engström. Det andra är Rick Falkvinge. De kan vara fiender till vårt land. De motarbetar en utveckling som är positiv för vårt samhälle. Crosschecka dem mot fildelning och pirater. Vi vill hålla på året ut.
P2: Vilket konto det ska debiteras på?

Vi har förresten ett erbjudande den här veckan. 3 sökbegrepp, så bjuder vi på den fasta kostnaden. Du är ju redan uppe i två så det borde väl vara intressant.
P1: Vad bra, då tar vi Henrik Alexandersson också
P2: Förlåt vilket konto skulle vi debitera det på?
P1: Vi tar representationskontot, utvecklingsländer.
P1: Ja då var det allt för i dag.
Tack för att ni är så serveicinriktade.
P2: Tack för det

Visst är det trevligt med små och serviceinriktade butiker?
-Eller hur?

Dagens motto: allt ditt är mitt. Det är enda sättet jag får ett liv på.

Andra bloggar: Christian Engström, HAX


Att tänka stort är bra, men att tänka rätt är större

En centerpartist som engagerat sig i stadsplanefrågor är Per Ankersjö. I går skrev han en bloggpost om Slussen. Balanspunkten mellan att bevara och förnya är svår. Jag tycker att Per ofta tillför intressesanta komponenter till den debatten. Han vågar och han sticker ut hakan. Samtidigt har han respekt för historien. Det behövs politiker i stadshuset som har den förmågan.

En doldis i stadsplanedebatten är arkitekten och centerpartisten Lars Lidegren som engagerat sig i debatten. På hemsidan www.stadsgarden.com länk visar han på spännande perspektiv för att utveckla Stockholm. Stadsgårdsgruppen är inte bara en grupp för innerstadens bästa. Deras tankar erbjuder lösningar som på många sätt är överlägsna för Nacka, Saltsjöbaden och Värmdöbor. 

Gruppens tanke med ett nytt operahus är spännande, viktig och dessutom riktig. Köpenhamn har fått sitt. Oslo har fått sitt. När är det Stockholms tur?

Att bebygga stadsgården på det sätt som gruppen föreslår är rätt. Man återskapar känslan av ett söder innan dynamiten uppfanns. Det stannar inte vid att bli bara en pastisch. Det blir också ett avstamp in i vår tid och framtiden. Ett nytt bostadsområde för 15.ooo människor så centralt är helt enkelt genialt.

Många av lösningarna har speciellt fokus på långsiktig, varaktig utveckling och miljö. Det gör inte stadsgårdsgruppen mindre intressant.

Det är dags att se hur man kan förverkliga Lidegren & Cos tankar. 
Stockholm och förorten behöver dem.

onsdagen den 28:e januari 2009

Det krävs en kriskommission för posthanteringen i Värmdö kommun

Hänt i Värmdö
Det börjar bli dags för kommunfullmäktige att nu verkligen utse en kriskommission för posthanteringen i Värmdö kommun. De som följt min blogg vet att jag vid flera tillfällen har efterlyst en sådan.

Jag föreslår att man utser Lars G. Nordström, vd för Svenska Posten till ordförande i kommissionen. Han tar ju numera inget betalt. Så även Värmdö kommun har råd med honom.

För att tillgodose att även privata aktörer ger sin syn på postsituationen bör man som vice ordförande utse Bror Anders Månsson. Han grundade en gång i tiden den privata uppstickaren på postmarknaden, citymail.

Anledningen till att frågan om posthanteringen blivit akut är följande. 
Nacka kommunstyrelse fick ett brev daterat den 15 januari 2009 om Skurubron. Brevet anlände efter två dagars befordran. 

Brevet är undertecknat av överste postgeneralen i Värmdö, tillika kommundirektören Magnus Hedenfalk och (post)utvecklingschefen Lars Fladvad. 
I brevet står att: "Värmdö kommun har för avsikt att medverka till en avgiftsfinansierad ny Skurubro tillsammans med Nacka kommun och Vägverket". 
Hoppas säger jag.
Totalt finns 3 punkter som är förslag till beslut. 

Samma tjänsteskrivelse når Värmdö kommuns kommunstyrelse först som ett extra ärende i dag den 28 januari 2009 på eftermiddagen. Nu har samma skrivelse genom friktionen i atmosfären blivit daterad den 27 januari. Den har tagit flera veckor att befordra. 

Nu är Värmdö kommuns avsikt är inte längre lika klar. 3 beslutspunkter har blivit 4. 
För övrigt två identiska skrivelser. Det enda som skiljer dem åt är befordringstiden med posten. Till Nacka går det fort och inom Värmdö kommun går det långsamt. Det kan bero på budskapet. I Nacka kommer det att uppfattas positivt och i Värmdö som kontroversiellt.

Vi har ju tidigare sett att det är avgörande för befordringstiden.

För det kan väl aldrig vara så att kommundirektören och postgeneralen Magnus Hedenfalk använder sig av falskspel? 

Om bakfoten

Hänt i Värmdö
Värmdö kommuns fullmäktige sammanträder just nu. 
Annika Andersson från socialdemokraterna hade ställt en interpellation till den nye kommunstyrelseordföranden Lars-Erik Alversjö. Interpellationen rörde offentlighetsprincipen. När ska en kommunal förtroendeman diarieföra synpunkter från medborgare?

Lars-Erik tyckte att frågan var svår. Han ansåg att man borde göra individuella bedömningar av varje ärende om detta är av en sådan art att det ska diarieföras. 

Tyvärr har den gode kommunstyrelseordföranden fått principerna om diarieföring om bakfoten. Alla skriftliga meddelanden i vilken form de än har, som har ett påverkansmoment eller informationsmoment till en förtroendevald ska diarieföras. Detta gäller i villken form det än distribuerats och till vilken e-postbrevlåda de än ankommit och sänts ifrån.

Det är dags för Alversjö att läsa på vad lagen säger om diareföring.
Det blir lite pinsamt när oppositionen är bättre påläst är kommunstyrelseordföranden

Aftonbladet verkar förvirrat

Aftonbladet har en intressant rubrik på en artikel. "Flera myndigheter utestängs från FRA". Artikeln berättar om att ett antal myndigheter inte längre kan köpa underrättelseinformation från FRA.

Med Shakespeare skulle jag vilja säga "ur led är tiden". En tidning har ett ansvar för vilka rubriker de sätter. Genom sin rubriksättning får man intrycket att det är något negativt som inträffar. Är det Aftonbladets mening?

Fakta är att myndigheter utestängs från att ta del av viss information från FRA.  Är det negativt? Som som jag ser det är det en viss lindring i eländet. Vilken myndighet som helst får inte köpa underrrättelseinformation. Ett steg i rätt riktning alltså.

Fortfarande gäller dock om FRA lagen : Gör om gör rätt

tisdagen den 27:e januari 2009

Internet: tidigare skatteparadis, numera integritetsparadis

Den moderate riksdagsmannen Karl Sigfrid skriver i dag en debattartikel i Aftonbladet om att Sverige borde bli en frizon för internetanvändare. Jag läser artikeln som beskriver hur de medborgerliga fri- och rättigheterna begränsas. Internet, som en gång främjade jämlikhet och öppenhet blir allt mer kontrollerat. Lagstiftarna lägger sina våta händer över en av de kvarvarande frizonerna för medborgerliga fri- och rättigheter.

Så tänker jag på Schweiz, Luxenburg, Kanalöarna, Jungfruöarna och många andra öar. De kallas skatteparadis. Numera klingar det negativt för många. Trots detta är de ------paradis. Ordet är vackert. Det skapar något positivt inom mig. Ordet paradis väcker något positivt. 

Det Sigfrid vill göra är att skapa ett integritetsparadis av Sverige.
Jag måste säga att det han framför är en av de vackraste politiska tankekonstruktioner som presenterats på länge. 

Sedan blir jag ledsen. Det har gått så långt att vi behöver integritetsparadis. 
Då har samhällsutvecklingen gått många steg åt fel håll.

Det som fortfarande lever inom mig är visionen om ett fritt liberalt samhälle.
Kalla det gärna för ett integritetsparadis.
Det är jag beredd att kämpa för.

IPRED: Upphovsrätt är mer än en fråga om integritet

Max Andersson kritiserar i en bloggpost Rick Falkvinge för att ha uppfattat miljöpartiets syn på upphovsrätt fel. 

Miljöpartisten Andersson tar sin utgångpunkt i IPRED. 
Falkvinge citerar miljöpartisten Esabelle Dingizian som bland annat skriver: "det är viktigt att upphovsmännen får fullgod ersättning för det arbete de utför". 

Det är svårt att lagstifta om ersättningen. Upphovsrättslagstiftningen skapar bara de lagliga ramarna.Den talar inte om ersättningens storlek.
I dag skyddar den gamla distributionsmodeller och inte upphovsmännen. Jag ser inte att miljöpartiet sätter upphovsrätten i förhållande till dagens distributionsmodeller. 

Andersson hävdar att Falkvinge inte sätter Dingizians yttrande i sitt rätta sammanhang. Hon avslutar med att ställa upphovsrätten mot integriteten.
Det är en polaritet. Den är viktig. Den är dock inte allt. 

Ett annat perspektiv är hur lagstiftningen kan främja upphovsrätt genom nya distributionsmodelller. Ytterligare ett är hur skapande i relation till tidigare skapat kan stimuleras. Här gäller det att lyfta blicken och resonera principiellt och blicka framåt. Tyvärr ser inte heller jag några spår av det hos miljöpartiet.

Frågorna kring upphovsrätt inrymmer mycket mer än  integritetsfrågorna.
Här är många partier svaret skyldiga både i ord och handling.
Opportunisterna däremot är många.

Andra bloggar: Minimaliteter, HAX

the Pirate Bay rättegången

Christian Engström har gjort en föredömlig sammanställning av bakgrundsmaterialet inför the Pirate Bay rättegången, länk.

Infrastruktur, misstag och lärande

Svds ledarblogg rapporterar om starten för byggande av citybanan i Stockholm. Man diskuterar risken att konventionella lösningar vinner över nydanande och att man upprepar gamla misstag.

Infrastruktur ä viktigt. Den spårbundna trafiken måste fungera bättre än den gör i dag.
Det är sorgligt att vi nu slår i kapacitetstaket. Konsekvenserna blir förseningar och irriterade resenärer. 

På infrastrukturområdet har Alliansregeringen fått överta ett dåligt ledarskap av den tidigare regeringen. Nu måste vi både våga planera framåt och avsätta pengar för att skapa ekonomiskt och klimatmässigt försvarbara lösningar.

Här måste politikerna våga tänka nytt och tänka större. Privata aktörer måste också inviteras på ett helt annat sätt än vad som sker i dag.

måndagen den 26:e januari 2009

Vågar känna efter

Oron för vad som sker i samhället är inte en äkta känsla. Även om jag många gånger trott det.
Den känslan är sekundär. Den oro som uppfyller mig skapar handlingsförlamning. Den dränerar mig på energi. 

Med rädslan däremot är det annorlunda. Den skärper mina sinnen. Den skapar beredskap för handling. I den känslan ligger kraften. Om jag vågar känna rädslan så blir också min ilska mera levande och stark. Inför utmaningarna i samhället känner jag både ilska och rädsla. De känslorna ligger som i lager ovanpå varandra. Båda två gör att jag vågar agera. 

Ibland försjunker jag i oro och då försvinner kraften. I sin allra ytterst extrem liknar rädslan oron. den förlamar. Den dan jag inte hinner undan en fara eller har kraften att försvara mig blir jag paralyserad. Om det pågår längre tid övergår det nog i oro. 

Vad märkligt och enkelt det är. Relationerna i samhället fungerar precis som relationer människor emellan. 
I grund och botten byggs samhället av mänskliga relationer. Alla har vi ansvar för dem. Var och en till 100%. Om jag vågar lyssna på mina känslor och behov vågar jag påverka.
Då vågar jag medverka till att skapa liv i relationerna, i samhället.

Med sådana ovänner behöver man sina vänner

Tidningen Neos chefredaktör Sofia Nerbrand har skrivit en bra debattartikel om vad som håller på att ske på internet i dagens Svd. 
Artikeln har rubriken: "Internets fiennder blir alltmer aktiva". 

Då är det dags att internets vänner blir ännu mer aktiva. Inte bara på nätet utan överallt.

söndagen den 25:e januari 2009

IPRED: kriminaliserar födelsedagsfirande

Nu blir det ett brott att fira födelsedag på det gamla sättet.
Tänk dig en 30, 40 eller 50 årsfest. Vännerna är samlade.
Tillsammans framför en liten grupp en sång tillängnad jubilaren. 
Allt detta sker framför dig.
Jag hoppas du är medveten om att inför ögonen på dig begås ett brott.

Sången har komponerats av vännerna. De har via mail kommit med olika förslag till hur man bytt ut delar av den upphovsrättsskyddade texten. Väsentliga ord i texten har ersatts med jubilarens namn och epitet kopplade till denne. Den upphovsrättsskyddade musiken finns kvar. Ingen har tänkt på att STIM vill ha sitt.

Mitt framför dig begås ett (eller flera) upphovsrättsbrott.
Om du är en rättskaffens man (eller kvinna) bör du stoppa lagbrottet. 

IP numren kan upphovsrättssinnehavaren begära ut för dem som skrivit texten, enligt §53 lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (1960:729). De hjälpmedel man använt för att framställa texten kan beslagtas och förverkligas, enligt §55 lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (1960:729). Ersättningarna till upphovsmännen ska betalas. 
Hur stora de ska vara räknar man ut med hjälp av §54 i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (1970:927).

Cd som vännerna lämnat över till jubilaren ska förstöras enligt §55 i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (1960:729). 

Eftersom man kopierat upp sången i 30 exemplar är spridningen så stor att Ifpi kan ifrågasätta om det hela skett i kommersiellt syfte. STIM kommer i vart fall hävda att ni undandragit er att betala vad ni borde ha gjort för framförandet. Det i sig har ett kommersiellt syfte.
Kalaset kommer att bli dyrt.


Är det denna typ av samhälle du vill ha?

Ha en trevlig fest förresten


 

Upphovsrätten förlängs från 50 till 95 år

Henrik Alexandersson rapporterar i en bloggpost om att EU vill förlänga upphovsrätten från 50 till 95 år för inspelad musik. Illa blir värre skulle jag vilja säga.

Han resonerar i en annan bloggpost om vilken tidsgräns som är den rimliga.
Jag håller med Henrik om att alla tidsgränser bli konstlade. Sådan blir långa upphovsrättstider dessutom omöjliga att praktiskt upprätthålla.

Det är bara att konstatera att det krävs att vi skapar en upphovsrätt som är förankrad i dagens teknik och vår tids tänkande. Samhället kan inte göra alla invånare till förbrytare.

IPRED: risk att min telefon förverkas, jag har visslat i den

Rick Falkvinge reflekterar i en bloggpost över vilket samhälle vi får om upphovsrättsindustrin får råda. Han konstaterar att kommunikationen på internet är dubbelriktad. Det är möjligt att i ena sekunden vara mottagare och i andra sekunden sändare. Det är det som vi kallar interaktivitet. Ett stort steg i kommunikationen.

I den den värld vi önskar kan alla växla mellan dessa roller och utnyttja sina medborgerliga fri- och rättigheter. Det upphovsrättsinustrin försöker enligt Falkvinge är att skapa en sorts auktorisering av de som sänder. 
Det kan vara av avsändarna men också av förmedlarna av information. 

Det blir som om det skulle krävas tillstånd att äga och använda en tryckpress. Innehållet i texter som är tryckta i pressen kan uppfattas som stötande eller trycka något som är en bearbetning någon annans upphovsrättskyddade verk. 

Enligt IPRED  lagen §55, lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (1960:729) är det möjligt att förstöra tryckpressen om den används till ett upphovsrättsbrott.

Nu ser man att det blir möjligt att stoppa the Pirate Bay med samma paragraf.

Att man sedan försöker skapa ett samhälle där det krävs auktorisation för att utöva sina grundlagsskyddade rättigheter är  riktigt illa. 

Om jag publicerar en bok så kommer jag inte kunna göra det var som helst. Detta säkerställer man genom att stänga av de som enligt lagförslaget  tillhandahåller "hjälpmedel som använts eller varit avsett att användas vid intrånget eller överträdelsen". Enbart auktoriskerade tryckpressar får användas.

På samma sätt borde upphovsrättsindustrin dra in min rätt att tala i telefon. Jag har nämligen under de sista 24 timmarna vid minst 10 tillfällen visslat på låtar som uppfattas av upphovrätt. Därtill kommer att jag gnolat och tyst sjungit delar av upphovsrättsskyddade låtar. Hårddrar vi lagen kan effekten bli den. 

När telefonen är avstängd är det väl dags att dra ut tänderna på mig så att inget otillåtet strukturererat ljud som omfattas av upphovsrätt kommer ur mina läppar.

Jag får skynda  mig till någon som har tillstånd. I annat fall får vi stoppa vansinnet.

Andra medier: Computer Sweden
Andra bloggar: Opassande, Opassande, Satmaran,

fredagen den 23:e januari 2009

Nordkorea förebilden för Ifpi

The Pirate bay är ett spännande initiativ på nätet. Det är helt enkelt en distributionscentral. Man tillhandahåller en ny affärsmodell. Skulle den överleva är det ett hårt slag mot den konservativa upphovsrättsindustrin. 
Nu gör man allt för att knäcka the Pirate Bay.

I kampen mot uppstickaren hämtar man inspiration i ett så framåtsträvande land som Nordkorea. Man vill göra som den store ledaren Kim Jong-Il och blockera siter som inte är lämliga. Karl Sigfrid, Anna Troberg och Christian Engström är bloggar som kommenterar initiativet. Svenska Dagbladet ger bakgrunden i en artikel.

Byggnadsarbetarförbundet blockerade en byggarbetsplats i Vaxholm med känt resultat.

Ifpi placerar sig genom sina åtgärder i sammanhang som jag personligen ser som mindre hedrande. Frågan om fri rörlighet av varor och tjänster är inte bara en av de grundläggande rättigheterna inom EU. Det är inte bara fråga om fysisk rörlighet. Det är också frågan om virtuell rörlighet. Det är frågan om att slå vakt de tekniska och ekonomiska framsteg som internet skapat. I den mån Ifpi har synpunkter på visst material på the Pirate Bay borde man stämma de som gör förmedlar oönskat material. Nu skjuter man budbäraren.
På kort tid fungerar det. I det långa perspektivet gör man sig till förlorare

FRA lagen gör FRA till ett nytt IB, fast effektivare

Den oförtröttlige Henrik Alexandersson har skriver om en intervju kring FRA, i en bloggpost.
Att FRA sysslar med spionage och kontraspionage är välkänt. Deras huvuduppgift är som bekant singnalspaning. Därför det starka intresset för att kartlägga misstänkta och andra på nätet.

FRA är en myndighet där andra myndigheter beställer signalunderrättelser. En beställare är sannolikt den som har Carl Bildt som chef, UD.
 
Arne Treholt, var anställd på Norska UD. Han greps 1984 och anklagades för spioneri. Nämnde Treholt var tidigare socialdemokratisk politiker och sysslade  bland annat med förhandlingar med numera tidigare Sovjetunionen och Irak. 

Svenska UD vill inte ha Treholt-skandaler. FRA-lagen är ett utmärkt hjälpmedel för att hålla koll på UD tjänstemän. FRA fungerar genom FRA lagen som en intern underrättelsetjänst för UD. FRA blir genom den nya lagen en sorts IB, fast mycket effektivare och mera diskret. En UD-tjänsteman med ett kreditkort är enkel att följa genom sociogram. Genom FRAs butiksliknande modell blir UD mera osynligt in sin underrättelseverksamhet mot de egna anställda. Fiffigt va?

På samma sätt är det med Svenska affärsmän med kontakter i länder där vi har ett underrättelseintresse. FRA lagen är till för att hålla koll på dem.

Det kan vara så att det är själva huvudsyftet. Trots allt annat man sagt från ansvarigt håll.

Man får säga att Tolgfors, Bildt och Åkesson har varit skickliga i att sätta fokus vad gäller FRA lagen. Man har sett till att blickarna har riktats åt alla andra håll än dessa två underrättelseområden. 

Jag håller med Henrik om att FRA bör läggas ned och en renodling måste ske av underrättelseverksamheten. Militär och polisiär verksamhet ska hållas åtskilda. 
FRAs butik för underrättelseverksamhet måste stängas.

FRA debatten har varit en debatt som drivits av bloggosfären. I bakgrunden har det funnits en maktkamp mellan FRA och SÄPO. En eller annan uppgift i bloggosfären har säkert planterats av just SÄPO. Den organisationen ser att man marginaliseras av ett allt för starkt FRA.
Vi inom bloggosfären får därför fortsätta att vara källkritiska.

Priset för att hålla koll internt på UD, regeringskansliet och internationella affärsmän är högt. 
En förlorad heder och integritet är priset för hela folket.
Jag är inte beredd att betala det priset.
Är du?

Andra bloggar: Mark Klamberg

torsdagen den 22:e januari 2009

Ny halvlek i politiken

Hänt i Värmdö
Efter juluppehållet börjar nu lokalpolitiken i Värmdö komma igång igen.

Efter mycket funderande beslöt sig samhällstekniska nämnden för att hålla öppna sammanträden. 
För att dra ut på beslutet i det längsta kommer öppenhet att gälla först från nästa sammanträde.

I en kommentar till beslutet säger ordföranden Peter Frej: "Ingen djävel kommer att våga öppna käften på sammanträdena nu. Personligen kommer jag bara att tala från skrivet manus. Så den som trodde att grodorna skulle börja hoppa ur munnen på oss kommer att bli besviken, men öppet blir det", avslutar Frej.

Lars Erik Alversjö har smekt klubban i kommunstyrelsen för första gången. Mötet var i många avseenden så mjukt att han riskerar att kallas för kommunens egen velourpappa. 

Enda gång det hettade till var när man försökte reda ut vad man egentligen tycker om äldreboendet Ljung. I en kommentar säger Peter Bondesson: "Nu förstår jag hur Björn Rosengren hade det på Tabu. Det var mörkt och han såg inte något. Han såg absolut inte vad han skrev på. På samma sätt kände jag med protestlistan utanför fullmäktige."

På det första sammanträdet i Utbildningsnämnden fann Annika Andersson och Peter Bondesson tonen direkt. De låter som ett gammalt par med problem i äktenskapet, säger en person med god insyn i diskussionerna på sammanträdet. Det blir ett evigt skällande. Kanske Bondesson passar för rollen som lille Fridolf? Annika passar väl in i rollen som Fridolfs något dominanta hustru. Annars lär mötet ha upplevts som känslosamt av vissa tjänstemän som lät tårarna falla.

Att den nya organisationen är svår att förstå stod klart för många. Har man ansvar för sin budget eller han man inte, tog en hel timme att diskutera och reda ut.  Efteråt visste hade man inte blivit klokare.

I övrigt önskar vi medborgare och väljare välkomna tillbaka till åhörarplatserna.
Inte bara det. Engagera er med själ och hjärta. Era synpunkter behövs.

Välkommet beslut av Obama

President Barack Obama har beslutat att stänga Guantanmolägret.
Åtgärden kommenteras av den satiriska bloggen the Onion, the Huffingtonpost och Politico

Upphovsrätt dödar

Niklas Lundblad skrev i går en insiktsfull debattartikel om upphovsrätten i Svd
Han beskriver vad jag närmast skulle vilja beskriva som informationsparadoxen. Tekniken skapar möjligheter och lagstiftningen täpper till samma möjligheter. 

Överföring, sammanställning, bearbetning och lagring av information kan med hjälp av dagens teknik göras till en mycket låg kostnad. Enorma informationsvolymer kan numera hanteras på mycket kort tid. Information är dock inte detsamma som kunskap. För att kunskap ska uppstå måste den sättas in i ett sammanhang. Det är här hindren börjar uppstå.

Om jag sitter och arbetar i en medicinsk databas måste jag för det första betala för att använda databasen. Det är i sig kanske mindre anmärkningsvärt. Dock är det så att redan denna första avgift sållar bort ett antal möjliga forskare. I nästa steg hittar jag en artikel som jag vill läsa. Den är naturligtvis skyddad av upphovsrätt så jag får betala för den också. Nu räcker det inte med en artikel för min forskning. Det krävs minst hundratals artiklar. Det genererar relativt stora kostnader. De stora forskningsinstitutionerna har har möjligheter till detta. Mindre och självständiga kan få det svårt. Kunskap och framsteg skapas inte sällan i sammanhang som är relativt små och utan stora resurser. Den nya tekniken kombinerad med upphovrätten skapar just nu stora problem. När de gamla biblioteken med vanliga böcker var den stora informationskällan var det lättare. Nu finns det "gates" med "gatekeepers" överallt.

Om jag inte betalar blir faktiskt kunskapsinhämtandet kriminellt. Lärande blir ett brott. Jag är mycket tveksam till om det är bra för samhället i stort. 

En av de  stora begränsande faktorerna för kunskapstillväxt är i dag upphovsrätten. 

Effekterna av patent och upphovsrätt blir ibland upprörande inom medicinens område. De extrema fallen för vad den skapar finns inom biotekniken. Behandlingar av allvarligt sjuka genererar royalties som gör att bara en begränsad andel av klinikerna kan använda de mest effektiva behandlingsmetoderna. Ett exempel på detta såg vi i samband med Aids behandlingen  i Afrika. Patentinnehavarnas krav på royalty tog bokstavlig talat livet av tusentals människor.

En diskussion om immaterialrätten (upphovsrätt och patenträtt) måste ta sin utgångspunkt i principer och effekterna av dessa. Den ordning vi har just nu är allt för starkt influerad av ekonomiska särintressen. Dessa får i takt med teknikens landvinningar allt större behov av att begränsas effekterna av dessa genom nya lagar. På så sätt minskas värdet av de tekniska landvinningarna. 

Upphovsmän ska tillförsäkras ersättning. Samtidigt måste avvägningen mellan deras skyddsintressen och samhällets skyddsintressen vägas mot varandra. Dessutom måste enskilda individers rätt till medborgerlig frihet och integritet skyddas mot både samhället och upphovsrättsinnehavarna. Dessutom måste lagstiftningen vara i harmoni med den teknik som finns tillgänglig.

I det sammanhagen är det bra att riksdagen bjuder in till hearings om upphovsrätten. Det krävs mer än en hearing. Det krävs bland annat mer fristående forskning om effekterna av immaterialrätten. 

onsdagen den 21:e januari 2009

Bilprovningsmonopolet försvinner

Regeringen föreslår ett avskaffande Svensk Bilprovnings besiktningsmonopol i en proposition.
Äntligen har man kommit till skott med att skapa konkurrens för besiktningar av fordon.

Nu återstår bara att sälja Svensk Bilprovning. Så har Sverige gått mot att bli lite mera liberalt.

Svensk Bilprovning själva är positiva till konkurrens. 
Konkurrenten Dekra är naturligtvis också nöjd. Där betonar vd Frank Schubert att det nya systemet måste säkra kvaliteten på kontrollerna. Han framhåller också att förslaget både har miljömässiga och ekonomiska fördelar för bilägarna 

Applåd till näringsministern

Andra medier om näringslivet: DN, Svd

Upphovsrättsindustrin slår vakt om hästdroskornas transportmonopol

Scaber Nestor diskuterar hur branscher i nedgång agerar i en bloggpost.
När marknaden blivit för svår att charma gäller annat. Det blir för tungt att skapa intäkter på marknaden. 

Regler är då något man ropar på. Speciellt en typ av regler är populära, lagarna. De ger skydd mot konkurrenter som är mera framåtsträvande. 
När lokomobilerna först kom till England krävdes en man med för flagga som gick framför. De hindrade på ett effektivt sätt en snabb marknadsacceptans. Man hade ett effektivt innovationshinder. Hästdroskornas monopol kunde under några år vara ohotat.

Om inte hindret sätter totalt stopp för nya och mera effektiva konkurrenter ger lagstiftning möjlighet att genom processer stämma de som för utvecklingen framåt. 

IPRED lagen är en utmärkt exempel på detta. Att lagen sedan enkelt kan kringgås av den som vill blir bara en pikant detalj. 

Fortfarande kommer upphovsrättsindustrin under många år att tjäna stora pengar på rättsprocesser. I ett längre perspektiv ligger den stora marknaden för den gamla sortens upphovsrättsägare här.

Ännu så länge har inte Ifpi och upphovsrättsindustrin begärt statligt stöd.
Det kommer att bli sista utvägen

Frihandel skapar avspänning

Att folkpartiledaren Jan Björklund lagt om strategi i försvarsfrågan framgick av ett tal häromdan. Han gjorde det för dem som var med på Folk och Försvars årliga konferens. 
Svds ledarblogg kommenterar försvarsminister Sten Tolgfors reaktion på utspelet.
Tolgfors är som vanligt lika flexibel för synpunkter som ett kassaskåp. Sedan må man tycka vad man vill om innehållet i Björklunds tal.

De fredsbevarande insatserna består självklart av det militära och civila försvaret.

En annan grundbult i fredsbevarande insatser är handelspolitiken. Frihandeln är här den centrala byggstenen. Ju fler länder som inkluderas i frihandeln dess större sannolikhet för avspänning och demokratisering.

I relationen till Ryssland är detta en central faktor. Sverige ska självklart kunna försvara sig själv. Å andra sidan ska vi främja handelsförbindelser i Österjöregionen. Ju mer utvecklade de bli desto större stabilitet skapas. Tröskeln för krig höjs därigenom.

Det är dags att vi mera systematiskt ser handelspolitiken i ett demokratiserings- och avspänningssammanhang. Försvaret ska vara berett och dugligt när det krävs. Det får inte innebära att vi missar chanserna att utöka handeln för att minska spänningen i regionen.

Handel innebär rörelser av varor, tjänster och människor. När människor träffas uppstår möten och utbyten. På så sätt sprids demokratiska idéer. Isolering däremot minskar möjligheterna till demokratisering.

Optiker sökes

Hänt i Värmdö
Det folkpartistiska kommunalrådet Peter Bondesson är som många vet också filmstjärna. Han förekommer i reklamfilmer för en optikerkedja. Nu visar det sig att hans kontakter in i optikervärlden behövs av en annan kommunalrådskollega.

Den behövande är kommunstyrelsens vice ordförande Monica Pettersson. 
Hon har förmodligen så gamla glasögon att de inte ger full och korrekt synskärpa. Effekten av den bristande optiska korrektionen var att hon helt utan att reflektera skrev under att kommunen inte skulle utöva sin förköpsrätt vad gäller området Dragudden på norra Värmdö. Hade hon haft glasögon på sig med en riktig korrektion hade detta aldrig inträffat.

Området Dragudden ägdes av Frälsningsarmén. Det ligger på norra Värmdö och har många användningsområden för de kommunala verksamheterna. Det är stort, ligger vid vattnet och har stor betydelse för de omkringboende. I en aktiv markpolitik är detta området centralt.

Snälla Peter hjälp din kompis Monica så hon får korrekt synskärpa!
Se till att hon får nya glasögon!

För det kan väl aldrig vara så att Monica skrev under med vett och vilja?
Då blir jag bekymrad.

tisdagen den 20:e januari 2009

Yes we wish

Barack Obamas installationstal får för mig överskriften "Yes we wish".
Han önskar genomföra ett program, men USA är för första gången på länge beroende av andra. Han kan göra ganska lite utan att andra är villiga att hjälpa till.

I första hand är det en fråga om finansiering. Det gigantiska budgetunderskottet ska finansieras. Det nya stimulanspaketen ska finansieras. Sjukvårdsreformerna ska finansieras.
Det kräver medverkan av andra. För att kunna krävs att andra länder vill betala USAs underskott. Kineserna har på ett sätt Obamas öde i sina händer. Det gör att president Obama tvingas till en moralisk pragmatism.

Den nye presidenten markerar att han är en del i ett historiskt sammanhang. Genom sin bakgrund tillför Obama något nytt. Genom sin person förverkligar han budskapet om att alla och verkligen alla har möjligheten i USA. På det sättet håller han den Amerikanska drömmen levande och för den vidare. Här finns kanske det största värdet i installationstalet.

Klokt nog accepterar Obama i sitt tal bilden av ett USA i kris. Han försöker formulera en tredje väg. Det gör han genom att förklara att det är ointressant om man anhängare av en "big eller small government". I stället är det centrala vad den åstadkommer. Det är självklart att sticka ut hakan. Samtidigt markerar han en insikt om att han kommer att bedömas utifrån sina resultat och inte från vad han säger.

En stor del av talet ägnas åt omvärlden. Han gör gör det i flera dimensioner som de kulturella, religiösa, ekonomiska. Det blir mera mångfasetterat, intellektuellt och begåvat än hos Bush. Det är inte bara länder det gäller. Han markerar att han har en förståelse för komplexiteten i relationer. Han bryter däreigenom med sin företrädare Bushs omvärldssyn. 

Den moraliska devalvering Bush genomfört av USA gör att han även på detta område numera är beroende. Här gäller det att både tidigare partners och motståndare är intresserade av att gå in i dialog med USA. 

Nu när USA beredd till dialog är frågan om andra länder också är det. President Obama inser att det inte bara är att peka med hela handen.

Obama genomför ett tal som retoriskt är en västgötaklimax. Samtidigt är det välformulerat.
Miljöfrågor och klimat är nya ämnen i ett installationstal. Det kombineras med  gamla välkända Amerikanska värdeord. I bästa fall var talet en markering av att USA ser att omvärlden spelar en stor roll för USAs välstånd. 
Det speglar i vart fall en viktig insikt om att förutsättningen för framgång är att USA lyckas göra det i samspel i många olika dimensioner.

Andra kommentarer: Svd, Politico, Huffington Post

IPRED: IFPI bygger Babels torn

Ifpi, den internationella upphovsrättsorganisationen har publicerat sin årliga digitala musikrapport. Rapporten påminner om en kärlekfull förklaring till mammutarna och deras vänner. En gång i tiden var detta något framåtsträvande och vackert. Nu är tiderna och klimatet helt förändrade. Då överlever inte dessa gamla djur och affärsmodeller längre. Man räknar imaginära förlorade intäkter.

Rapporten är anspråkfull och ställer kravet att betraktas som vederhäftig. Å ena sidan visar man på en ökad försäljning i digitala miljöer. Nedladdningarna hade 2007 ett värde på 3,7 miljarder dollar. Detta är en uppgång med 25%. Samtidigt säger man att 95% av all nedladdning är olaglig. Detta innebär att 3,7 miljader dollar är enbart 5% av värdet på den globala  marknaden. 

Om detta stämmer är nedladdningsmarknaden är värd hisnande 74 miljarder dollar. I Svenska kronor med dagens dollarkurs (8,38) innebär detta 620 miljarder svenska kronor. 
Är det någon som tror på det?
Inte jag i vart fall. Det motsvarar cirka hälften av Sveriges utlandsskuld. Sveriges samlade skatteintäkter var som jämförelse år 2007 726 miljarder kronor. 

För Ifpi är lösningen för att få hem dessa pengar enkel. Sätt hårdare press på internetserviceleverantörerna (ISP). Som en förebild visar man fram Frankrike.
Inte ens i de vildaste av fantasier kan man ta IFIPs beräkningar på allvar.
Undrar hur många tiotals miljarder i intäkter det genererat?

Medier som vidarebefodrat informationen borde funderat på källans trovärdighet.

måndagen den 19:e januari 2009

Inte fler regleringar

Hur ska finanskrisen lösas?
Hittills har Europa reagerat med förstatliganden och tankar på ännu mer regleringar. 
En som har en helt annan syn på hur lösningarna ser ut är den amerikanska ekonomiprofessorn på Yale-universitetet, Robert Shiller. Han var en av dem som förutsåg krisen. Inte nog med det, han förklarade också varför den skulle inträffa. I detta senare avseende är han ganska ensam i hela världen. 
Newsweek skriver om honom i sitt senaste nummer.  

Shiller säger att det finns en risk att de pengar regeringarna pumpar in i finanssektorn inte hindrar att vi får en ännu större och värre finansiell kris framöver. 
Vi ser samtidigt att USA inte har kontroll på hur stödpengarna används, vilket jag refererat i en tidigare blogpost.
Det skapar en ny typ av finansiell instabilitet.

Vad gäller lösningarna tror Shiller på en modell där riskhantering inte är en fråga om att förhindra ett riskfyllt beteende. För det är omöjligt. Det gäller att hantera riskerna och det riskfyllda beteendena så att effekterna blir hanterliga. 

Ett sätt är att använda sig av mer av finansiella instrument för detta. Speciellt är detta viktigt på fastighetsmarknaden. Shiller pekar på att en allt för stor del av investeringarna är riktade mot fastigheter. Det är i sig en betydande risk. Vad som var början på västvärldens ekonomiska utveckling var möjligheten att kunna omfördela från fastigheter till andra investeringsslag genom att man kunde belåna. Här spelade möjligheten att inteckna fastigheter en viktig roll. Shiller tror på att ännu mer utveckla dessa möjligheter genom olika typer av derivat.
En husägare ska kunna skydda sig mot nedgångar på husmarknaden.

I dessa tider av samsyn kring socialistiska samhällsbyggnadsprojekt är det intressant att lyssna på de få motröster som finns. Shiller är en av de få här.

Andra media: Svd, Svd

Hela folket bör infinkas

Regeringen verkar intresserad av att få ett särskilt omnämnande av IFPI, den internationella upphovsrättsorganisationen. Med de de direktiv  som gavs till den sk polismetodutredningen ska man nu utreda om polisen även ska få rätt att jaga små fildelare, rapporterar Svd

Idén är att polisen ska få rätt att begära ut ip-adresser även vid upphovsrättbrott som har böter i straffskalan. I dag har polisen den möjligheten enbart om upphovsrättsbrottet ger minst 2 års fängelse. En av idéerna är att tillmötesgå kritiken mot att enskilda upphovsrättsinnehavare får rätt att jaga ip-adresser.

Frågan är var gränsen ska gå för att ip-adresserna ska kunna lämnas ut. 
Att sänka ribban så lågt som regeringen vill är  mycket olyckligt. 

Om förslaget ändå ska kunna genomföras får sannolikt en särskild upphovsrättspolis inrättas. Med den omfattningen fildelningen har i dag kommer det att behövas flera tusen poliser i den nya myndigheten. I annat fall blir lagen ett slag i luften, villket i sig vore bra. Respekten för lagarna däremot minskar om inte polisen har möjlighet att beivra brott. 

Nu har ju regeringen gjort ett undantag och ger upphovsrättsindustrin rätt att inrätta medborgargarden och privatiserar rättsskipningen, så det kanske inte spelar någon roll.

Någon gräns nedåt måste finnas för när man kan efterforska ip-adresser. 

Sedan måste reglerna inarbetas i IPRED lagen och vara översiktliga och tydliga. Här återstår mycket arbete innan man är framme vid ett förslag som kan anses rättssäkert och ha stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Så som man verkar lägga upp lagstiftningsarbetet verkar bestämmelserna hamna i olika lagar och gör rättsläget mycket svåröversiktligt.

Den principiella invändningen mot att kriminalisera fildelningen kvarstår självklart. 

Enligt vad Svd erfar är det inte bara omtanken om rättssäkerheten som ligger bakom polismetodutredningen. En annan och mycket mera allvarlig idé är att ge myndigheter som bedriver underrättelseverksamhet möjligheter att efterforska ip-adresser, uppgifter om vem som ringt vem och mailat till vem utan beslut av domstol. Detta är i princip att ge SÄPO mera långtgående kartläggningsmöjligheter av enskilda medborgare är vad FRA-lagen skulle ge.

När IB avslöjades en gång i tiden var upprördheten stor och det med rätta. Med det förslag regeringen nu lägger fram verkar det gamla IB mera som en söndagsskola. Integriteten blir ett minne blott med de befogenheter man vill ge SÄPO i utredningsdirektiven.

Vad sysslar egentligen regeringen med?

En opportunist tagen med byxorna nere

Thomas Bodström är mannen som alltid är sugen på att göra mål. 
För honom spelar det mindre roll om han sätter bollen i motståndarens mål eller i det egna målet. Självmål eller ej spelar ingen roll för honom. 
Jinge delar med sig av sin bild av Bodström i en bloggpost.

Bodström har aktivt motarbetat FRA-lagen i opposition. Detta trots att det var han som beställde lagen som statsråd. 

Förslaget till Teledatalagringslag är ett resultat av ett EU direktiv. Den pådrivande bakom EU-direktivet är samme Thomas Bodström.
Att som Bodström göra opportunismen till politiskt rättesnöre är tveksamt. Som förespråkare för medborgerliga fri- och rättigheter har Bodström därför en mycket låg trovärdighet.

Att som Bodström skylla på en död kollega för att rädda sitt eget skinn är stötande. Det agerandet är moraliskt förkastligt. Det Thomas Bodström gjort är rent av omoraliskt.
Jag hoppas att socialdemokratiska väljare visar vad de tycker om den typen av omoral när valdagen kommer.

Andra som inte talat sanning är Pär Nuder och Göran Persson. Det ska bli spännande om de ber om ursäkt, sent omsider.


Andra media: Aftonbladet, Helle Klein

Partiernas legitimitet

Johan Ingerö reflekterar över EU valet i en bloggpost i dag. Helt riktigt noterar han att den interna nomenklaturan sätter sig över medlemmarnas val. Det sker med mer eller mindre hisnande och krystade argument. Lennart Sacrédus får oväntat stöd av Göran Greider i Dalademokraten.  Hans Lindqvists öde har också väckt uppseende och kritik.
Det är med rätta

Det vi ser är att kredibiliteten minskar för de politiska partierna. När medlemsbasen minskar så ökar riskerna för att en liten del av den smala basen stärker sin maktposition. Den utnyttjar man till att göra basen ännu mindre. Effekten blir inte som förr stora interna konflikter. De största och viktigaste debatterna om partiernas val och urvalsprocesser sker utanför de egna partierna. Detta är naturligtvis en paradox. 

Effekten av den kan bli den som Johan Ingerö talar om dvs, ännu fler soffliggare. Den andra effekten är att nya partier snabbt kan fånga upp missnöje och och på någon månad komma in i beslutande församlingar. I båda fallen är det frågan om missnöjesyttringar.
Andra är helt enkelt bara ointresserade och oinformerade, som Hanna Hallin Och Björn Kjellström skriver om på  DNdebatt i dag.
Om partierna inte representerar folket längre försvinner basen för den representativa demokratin. Som steg två försvinner också tilltron till parlamentarismen. 
Om partierna inte förmår att vara representativa återstår bara personval i enmansvalkretsar som en modell för att försvara den demokratiska legitimiteten.

Sannolikt är det åt det hållet vi är på väg. En liten grupp i de numera samtliga små partierna kommer att sträva emot. I det långa loppet kämpar de en hopplös kamp om de inte börjar gå i takt med folket och väljarna. 

söndagen den 18:e januari 2009

Frihet måste ständigt försvaras

Att yttrande- och meddelarfriheten ständigt måste försvaras visar en artikel i Svd som refereras i en bloggpost i Aftonbladet. Den här gången är det försvaret som snokat i soldaters e-post. Det är illa att man gjort det. 

Att prata med vem man vill om vad man vill är en av grundstenarna för vår demokrati. 
Det gäller oavsett vilket medium vi väljer. Det gäller oavsett vem vi arbetar för

Telefonen är kvar men den snabba kommunikationen försvinner

Bloggen politico.com berättar att Barack Obama får behålla sin Blackberrytelefon. Däremot är det slut på att kommunicera med AOL Instant Messaging och Google Chat.

Huvudskälet är säkerhetsrelaterat. Dessutom ska elektronisk kommunikation bevaras för eftervärlden. Det finns en oro för att den ska vara allt för ledig och att allt för mycket av arbetet i vita huset ska bli offentligt. 
Det en president skrivit i en chatkonversation kan bli offentligt. Det verkar inte den nya administrationen våga. Officiellt är huvudregeln är att presidentens dokument ska offentliggöras 5 år efter det han lämnat sin post.

En annan orsak är tradition. En president ska skyddas mot omvärlden och tvärt om. Att tekniken i vita huset ligger långt efter spelar säkert också en viss roll. 


Konflikten om öppenhet och snabbhet i kommunikation vi ser i samband med Obamas makttillträde leder till eftertanke. Kommunikationen var en av de saker som Obama vann valet på. President Bush ökade den hemliga sfären i vita huset. I flera fall på ett mycket oroande sätt. Nu fanns möjligheten att med kraft ändra på det. Chansen att ta med sig modern teknik som underlättar öppenhet verkar Obama missa.

Som president kommer han helt naturligt att bli avskärmad på helt annat sätt än tidigare. Frågan är om inte den teknologiska utvecklingen måste flytta in hos presidenten också. Det kan vara dags att fundera över på vilket sätt en nytillträdande president mera aktivt och snabbt kan kommunicera med sitt folk och sina väljare. 

I Sverige har vi motsvarande problem vad gäller det folkvalda. Umgänget med väljarna går inte i takt med teknologins möjligheter. Här missas många möjligheter. I bland undrar jag till och med om viljan saknas.

Att sedan den kontakten kanske måste bevaras är sin sak. Vi har bytt ut vanan att skriva pappersbrev till att skriva elektroniskt. 

Det börjar bli hög tid att skapa system som gör det omöjligt för förtroendevalda att förstöra sin elektroniska post. Det är en del av att försvara offentlighetsprincipen.

Pappret ersätts med elektronik. Det skapar nya val i politiken. Det är dags att diskutera dem och dess konsekvenser.

fredagen den 9:e januari 2009

Om jag sticker huvudet i sanden syns jag inte

Sveriges Radio rapporterar om en enkät om FRA lagen till riksdagsledamöterna.
En fjärdedel svarar inte. Bakom enkäten står ett antal privatpersoner under ledning av författaren Anders Widén. I mittnyttregionen finns 15 rikdagsledamöter. Bara tre ledamöter har besvarat enkäten där. Enlig personerna bakom enkäten har många av dem som besvarat enkäten dåliga kunskaper om FRA lagen och dess konsekvenser. 

Det kan ha gått till så här:
Larmet har gått om att det är svåra frågor att svara rätt på. Detta trots att det är ja och nej frågor. Vad gör en del riksdagsledamöter? De sticker huvudet i sanden och besvarar inte enkäten.

Det verkar som om det börjar bli dags att tillämpa reglerna om djurhållning på riksdagen.
Kanske skulle arbetsförhållande bli bättre i riksdagen då. Många ledamöter beskriver som djur av olika slag. Så vi får väl lyssna till detta.

Vad jag observerar nu är att en del ledamöter uppför sig som stutsar och sticker huvudet i sanden.

FRA debatten är inte död. 

Finansnissar från Kaxås

Släkten Sundqvist har varit ett namn i Svensk finansvärld under decennier. 

Det började med Sven-Ivan Sundqvist som skrev aktieanalyser i bland annat Dagens Nyheter. Han gav årligen ut "Ägarna och makten" som behandlade vem som ägde vad av de
svenska börsbolagen. Hans maktdiagram var epokgörande. I många finansmäns bokhyllor fanns ägarna och makten som självklar litteratur. 
Sven-Ivan Sundqvist har också skrivit böckerna  "Refaat & Fermenta", som kom ut 1987 och "Exit PG" som är en biografi över Pehr G. Gyllenhammar som kom ut 1993/94.

Under de senaste åren har vi lärt känna Sven-Ivans kusin, Mats O. Sundqvist
Han är som bekant Kaxås store son. Som mest var förmögenheten 10,4 miljarder. Han skulle säkert tidigare ha platsat på ett diagram i Sven-Ivans "Ägarna och makten". Numera är det väl mera tveksamt. De kreditförluster han vållat Carnegie, Svenska Handelsbanken har gjort repor i lacken. Frågan är bara hur mycket Swedbank har förlorat på honom? Det har ju varit en av huvudbankerna till Mats O.

Det vore intressant att veta om kusinerna har talat aktier med varandra. 
Är det månne Sven-Ivan som fick Mats att satsa på aktier en gång i tiden?


En Kaxås-son som klarat sig bättre är Sigma grundaren Dan Olofsson. Sundqvist och Olofsson växte förresten upp inte 50 meter i från varandra.

Både Olofsson och Sundqvist är kontroversiella. 
Man kanske blir kaxig av att vuxit upp i Kaxås?

Å andra sidan har både Mats O. Sundqvist och Dan Olofsson har gjort betydande insatser för att mildra spridningen av aids i Sydafrika. Så det är kanske både och.

Fotnot: Kaxås ligger i Jämtland, Sverige.

Öppenhetsmanifest

Centerpartiet har publicerat ett öppenhetsmanifest.
I och för sig är det ännu så länge ett förslag.
Börjar bli dags att använda det i praktiken.

torsdagen den 8:e januari 2009

En miljon i bidrag då har du ett problem. En miljard, då har staten ett problem

Arianna Huffington, liberal debattör på bloggen the Huffington Post ställer frågan varför media inte tagit reda på vad som skett med stödmiljarderna. Ni vet pengarna som Amerikanska staten pumpar in i banker och finansinstitut. 

Ingen har ännu så länge kunnat förklara hur man valt ut de som ska administrera systemet! 
Vilken kompetens de har för detta verkar man heller inte veta. I vart fall är det de fyra amerikanska investmentbankerna, Goldman, Blackrock, Wellington och PICO som fått ansvaret. Det är oklart om de får betalt för jobbet eller om de kan ta betalt för jobbet.

Amerikanska riksrevisionen (GAO) säger att man inte har kontroll över hur pengarna använts, rapporterar Washington Post. Det saknas nämligen kontrollsystem för detta.
Kritiken mot stödpaketet vara att man inte visste hur pengarna skulle komma att användas. Att Hank Paulsen, finansministern hade svårt att förklara gjorde inte saken bättre. Nu verkar hela hanteringen utveckla sig till en möjlig skandal.

Det finns ett gammalt uttryck som säger om du lånar en miljon av banken har du ett problem. Om du lånar 100 miljoner har banken ett problem. 
På samma sätt verkar det vara med bidrag. 
Om du får 100.000 i bidrag har du ett problem med att förklara hur du använt pengarna. Om du får 3 miljarder då har staten ett problem.

Det är skrämmande att kontrollen är så dålig av ett paket som omfattar 700 miljarder dollar.
Det är skattebetalarna som betalar.

Andra media om bidrag: e24.se

Logik för socialdemokrater

Hultin berättar i en bloggpost om socialdemokratisk logik.
Han berättar om en intervju med  socialdemokraten Susanne Eberstein.

Hon får frågan varför det inte är så mycket debatt om FRA lagen just nu.
Svaret blir att FRA människorna är upptagna med IPRED lagen.

Jag tror man misstar sig om man använder sig av den logiken.
Debatten kommer på allvar när det blir skarpt läge

Utsedd av en mutkolv, är man trovärdig då?

Hur ska jag göra för att komma in i USAs senat? 
Den frågan ställer sig säkert Roland Burris.
Han är utsedd att vara senator efter Barck Obama för Illinois. 
Han har bara ett problem. Han är utsedd av den minst sagt tvivelaktive guvernören Rod Blagojevich. 

Guvernören försökte sälja senatsplatsen till högstbjudande, men blev upptäckt av den federala polisen. Trots brottsmisstankar, åtal har Balgojevich vägrat avgå som guvernör. Han hann också utse Burris till senator. Nu undrar man i senaten om man ska godkänna honom. Hans trovärdighet med en sådan utnämning är ju minst sagt tveksam. 

I går var det blankt nej. I dag verkar han tas in i värmen.
Huffington Post, rapporterar.

Kända politiker: Byt ut folket

Var finns balanspunkten mellan vad samhället ska bestämma och vad medborgaren själv ska bestämma? Hur stor ska den privata sektorn vara för den enskilde? Hur skapar man möjlighet för människor att göra egna val?

Förutsättningen för det liberala samhället är att de valda respekterar de ramar och regler som väljarna formulerat. När man läser intervjun med Margot Wallström om Lissabonfördraget ser man exempel på motsatsen. Intervjun är förmedlad av HAX
Hanna Wagenius blir uppgiven av den dåliga respekten som politiker visar för väljarnas beslut.

Bertolt Brecht skrev dikten "lärandets lov", där han säger:
Var inte rädd för att fråga, kamrat!
Låt ingen lura dig
Se efter själv!
Vad du inte själv vet
Vet du ej
Granska din räkning
Du ska ju betala
Sätt ditt finger på varje siffra
Fråga: hur kom den dit?
Du ska ta ledningen och makter.

Bertolt Brecht kritiserade först nazismens förtryck, från en socialistisk utgångspunkt. Så småningom blev han en stark kritiker av DDRs kontrollsamhälle. I dagens läge skulle vi lika gärna se honom som liberal.

På ett annat ställe talar han om att om folket och politikerna inte är överens så får politikerna byta ut folket.

Det öppna samhället är på reträtt. Kontrollsamhället är på frammarch. En ohelig allians mellan konservativa och socialdemokrater driver oss dit. De möjligheter som internet kunnat skapa håller på att försvinna. Friheten begränsas på internet. Därigenom ökar klasskillnaderna igen. Öppna nätverk är en viktig del av en jämlikt samhälle. Det vill socialdemokraterna offra på den föråldrade upphovsrättens altare.

Det som bekymrar allra mest är bristen på respekt politikerna visar för väljarnas beslut.

onsdagen den 7:e januari 2009

Grodornas mästare har talat, igen

Barack Obamas vicepresident Joe Biden är van att skapa rubriker. 
Nu göra han det igen, rapporterar bloggen politico.

För det första kritiserar han sin chef, den tillträdande presidenten Obama för valet av  Leon Panetta till CIA chef. Han tycker att senatens underrättelseutskott skulle tillfrågats först.

Sedan berättar han om sitt reseschema till Irak och Pakistan. Det skulle varit hemligt på grund av terrorriskerna. Hans rådgivare hade munkavle, men chefen talade bredvid mun.

Joe Biden kommer att skapa fler rubriker. Han är grodornas mästare

IPRED: ett sannolikt försök till brott ska straffas hårt

Var ska jag befinna mig för att slippa identifiera mig?
Var finns den zon där jag får var med mig själv och mina vänner utan att vara övervakad?

När man hör socialdemokraternas tankar om skärpningar av IPRED lagen undrar man.

Vore det inte på sin plats att man kombinerade trängselskatten med en legitimationskontroll vid inpassering till Stockholm?  Likaså är det centralt att alla som avser höja rösten över 50 dbA har legitimationen redo. Debattartiklarna i tidningar är inte tillförlitliga. Vem vet att det är den person som säger sig skriva som verkligen gör det? Här krävs krafttag. Varför inte en obligatorisk e-legitimation för alla som lämnar in en artikel till en tidning.

De trådlösa nätverken är också i farozonen skriver Copyriot i en bloggpost. Det finns en överhängande risk att lagen som den är utformad sätter stopp för öppna nätverk.
Slå dig ned på ett café och du måste legitimera dig om IRED lagen träder i kraft.
De öppna nätverken är faktiskt en välgärning som för att människor som inte annars har tillgång till internet får det. De kommer att vara ett minne blott. Det är ett stort steg tillbaka för hela samhället.

Det sker genom att IPRED lagen för in begrepp som föreberedelse och försök till upphovsrättsbrott.

I klartext säger lagen att om någon visar sannolika skäl för att någon försöker eller förbereder intrång eller överträder upphovsrätten har upphovsrättshavaren lagen på sin sida. Det räcker att det är sannolikt att du kommer att förbereda dig för ett upphovsrättsbrott.  Bestämmelsen finns i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (1960:927).

Upphovsrättinnehavaren har rätt till information om vem som gjort "brottet", medverkat till det. Han får i princip rätt att själv efterforska i alla de uppgifter som upphovsrättinnehavaren själv finner relevanta för för att få rätt i domstol. Detta följer av lagens §53 och framförallt §53c. Vart tog likheten inför lagen vägen?

Var går egentligen gränsen? Det räcker med sannolika skäl för ett försök.  Det är väldigt lite som krävs. 

Jag tänker ladda ner en film. Tanken kommer upphovsrättsinnehavaren inte åt, ännu så länge. Med ett inopererat chip blir detta dock möjligt i framtiden. 
Om jag går in på the Pirate Bay utan att ladda ner något är säkert kriteriet uppfyllt. Jag fälls för försök och caféinnehavaren för medhjälp eftersom jag använt dennes trådlösa nätverk. 

Vart tog socialdemokraternas idéer om solidaritet  och jämlikhet vägen? I de begreppen inefattar jag allas rätt till information via till exempel nätet. Fri fildelning borde var en liberal hjärtefråga. Den borde också vara en socialdemokratisk rättvisefråga.

Det är bra att socialdemokraterna visar att man återigen står på de stora företagen sida mot den enskilde människan. Det är inte bara Alliansregeringen som gör bort sig.

Ett dolt handelshinder, kanske?

Svenskan har en intressant betraktelse av en uppstickare på alkoholmarknaden, Australian Wineclub. Posten vill inte distribuera deras försändelser. KF kryper ur avtal. 

I bakgrunden finns systembolaget med sitt monopol. Det är ingen som vill stöta sig med dem.

Kanske kan vi tala om ett dolt handelshinder. 
I vart fall kan vi slå fast att marknaden fungerar inte. Kunderna finns men andra aktörer är rädda.
Är det för storebror kanske?

Apple tänker rätt och Ask tänker fel

Apple släpper kopieringsspärren på itunes, rapporterar DN och Sydsvenskan.
Det är intressant att just Apple börjar ändra affärsmodellen för musik. Det har varit föregångare i att skapa affärsmöjligheter inom it sektorn. Från att skapa hårdvarorna ipod och iphone har man nu övergått till att fokusera på tjänster och mjukvara. Hårdvaran blir plattformen och murbräckan. Tjänsterna kan på sikt bli de som genererar de stora intäkterna.

Det är en viktig omläggning av strategin som ligger bakom beslutet av ta bort kopieringsskyddet. Frågan är vad nästa steg blir?
För det är helt säkert att det blir ett eller flera nästa steg.

Här ser vi hur marknadsledarna för distribution av musik, Apple ändrar sin syn på upphovsrätten och affärsmodellen för upphovsrätt. Man gör det efter att ha sålt 6 miljarder låtar på nätet. Uppenbarligen ser Apple något nytt som gör att man tar risken att förlora 9 kronor per nedladdad låt.

Trenden är densamma hos musik och bokdistributören amazon.com. Där ser vi att det mest sålda albumet under 2008 var gratis. Det heter "Ghosts I-V" och är  av Nine Inch Nails. Trots detta har Amazon fått störst intäkter på detta album under 2008. 
Det var frivilligt att betala och ändå gjorde konsumenterna det i stor utsträckning.
Här finns en spännande dynamik. Här finns spännande affärsmöjligheter.
Den licensmodell man valt är en "creative commons". Frågan är vilken marknadsaktör som rycker åt sig initiativet? Apple verkar i vart fall ställa sig i "pole position".

Marknadsdynamiken ser ut på ett annat sätt än den Svenska lagstiftaren tänkt.
Mycket talar för att IRED lagen kommer att bli till mer skada än nytta för både konsumenterna och upphovsrättsinnehavarna.

Andra bloggar: Nina, the real mymlan,

tisdagen den 6:e januari 2009

Utbildning är bra men civilkurage är bättre

Anders Widén skriver om utbildarutmaningen i en bloggpost. Hans idé är att politikerna ska ha mer kunskap om integritet. Det är bra.

Vilka blir konsekvenserna av de ny integritetskränkande lagarna?
Det är en helt central kunskap för en riksdagsledamot. Politikerna som beslutar måste åtminstone förstå den text som ska bli lag. De sitter i riksdagen som våra företrädare och inte som jurister, experter. Om de förstår borde vi också förstå. Motsatsen borde också gälla.
En lag som politikerna inte förstår borde inte få bli lag.

Detta är steg 1.

Sedan finns ett ännu viktigare steg 2. 
Att ta konsekvenserna av kunskapen. Det gäller att ha en personlig integritet och kunna stå för en linje. Där har tyvärr många politiker fallit igenom. En del politiker som surfade in i riksdagen kommer att blir bortröstade i nästa val. De stod inte upp för sina ideal. Den politiska karriären inom partiet blev viktigare än väljarna. Uppdragsgivarna är och förblir väljarna och inte partierna. Det är dags att lära den läxan.

Att sakna kunskap och göra fel är förlåtligt, men att ha kunskap och inte stå upp för en åsikt är inte förlåtligt. Här ligger fröet till politikerföraktet.

Tips från coachen

Svds ledarsida publicerar i dag en kom-i-håg lista för 2009.
Den borde sitta fastklistrad på regeringledamöternas skrivbord.
Det är fem råd om hur regeringen bör navigera i krisen.

Kompletterar man sedan listan med Sanna Raymans ledarblogg av i dag borde regeringen veta förutsättningarna för att överleva.

måndagen den 5:e januari 2009

IPRED §53b ger möjlighet till yrkesförbud

Vi tittade på dvd i går. Filmen var Richard Attenboroughs Gandhi från 1982.

Inledningen till filmen var magnifik. Jag ingick ett avtal genom att titta på en text. Bara det måste vara ett under. Jag förband mig bland annat att inte kopiera innehållet eller att bearbeta det. Vidare måste visningen vara privat. Vi drog därför för persiennerna så ingen obehörig kunde se in.
Annars hade väl Stim kommit till oss på besök.

Kopieringen är en sak. Den diskuteras i samband med IPRED lagen. Personligen anser jag att möjligheten att fritt kopiera är en fördel för alla. 

Det andra jag förband mig att inte göra var att bearbeta. Där blir det blir mycket knivigare. 

Om jag skulle vilja göra en parodi på filmen så anser upphovsrättsinnehavaren att det strider mot lagen. Skulle jag vilja spetsa en del av frågorna i filmen genom en egen tolkning strider det sannolikt också mot lagen.

Låt säga att jag kopplade filmens hastighet till Mozarts pianokonsert nummer 21 i C-dur. Samma musik som användes i filmen Elvira Madigan. 
Har jag nu plagiat eller gjort en otillåten bearbetning?

Låt säga att jag inte nöjer mig med det utan byter hudfärg på alla medverkande. Mörka blir vita och tvärt om. 
Är det nu en fråga om en otillåten bearbetning?

Låt oss säga att jag inte nöjer mig med detta utan tillför några nya scener som utgör hälften av speltiden. 
Är det nu en fråga om otillåten bearbetning?

Eller låt oss säga att jag spelar in filmen igen med Henrik Alexandersson i huvudrollen och Camilla Lindberg som hans Gandhis hustru. 
Är det nu en fråga om otillåten bearbetning?

Jag kommer sannolikt som konstnärlig utövare att lagföras av filmbolaget. 
De kommer att åberopa lagen om upphovsrätt om till litterära och konstnärliga verk (1960:729). De nya paragrafer och ändringar som tillförs lagen kallas populärt för IRED.

Sannolikt kommer domstolen utfärda ett temporärt yrkesförbud för mig som konstnär i enlighet med §53b. Det finns nämligen risk för att jag kommer att fortsätta. 

Jag får rätt att yttra mig om det inte finns för att dröjsmålet innebär risk eller skada. Redan när jag försöker genomföra dett projekt eller förbereder mig för detta arbete kan man utfärda yrkesförbudet. Formellt kallas det vite.

Redan eftersom jag publicerat mina tankar på bloggen hade jag löpt en risk. Nu har inte dessa ändringar trätt i kraft så ännu så länge kan jag vara ganska säker. Så ännu så länge är det i väntan på IRED. 

Är detta synsätt på upphovsrätt något som främjar konstnärlig utveckling? 
Främjar det upphovsrättsinnehavarens intressen? 

Tvärt om tror jag. Hade min "bearbetning" av filmen blivit allmänt spridd är det mycket sannolikt att fler hade önskat se filmen (dvdn), med fler sålda exemplar som effekt. Det var ju 1982/83 som filmen gick på biograferna. Nu hade den kanske fått nytt liv om människor hade sett min version. Nu blir det inte så.

Det är kanske synd för både upphovsrättsinnehavaren och mig.
Kanske är det tur, för rättprocesserna hade sannolikt blivit många.

Andra bloggar: Falkvinge, Marcin, Opassande