söndag 11 juli 2010

Sven Otto Littorin: om rätten att bara nå upp till lägsta godtagbara moral


Sven Otta Littorin har avgått som minister. Själv har han angett att orsaken är personliga skäl. Fredrik Reinfeldt har accepterat avskedsansökan utan ett beklagande. Detta är mycket ovanligt att en statsminister gör. Allt pekar på att det finns skäl som inte har redovisats. Det blir lätt att döma när indicierna växer sig starkare.

Samtidigt, är det ett sådant samhälle vi vill ha. Vilken är den acceptabla samhällsmoralen? Är det att betrakta någon som oskyldig tills han är dömd eller är det motsatsen som gäller?
I rättssamhället råder det ingen tvekan om vad som gäller. Man är alltid oskyldig tills motsatsen bevistats oavsett vilken samhällsposition man råkar ha. Det är en aspekt av lägsta godtagbara moral. Faktiskt är det extra viktigt ju mer motbjudande de person som är anklagad är.

Moralen för politiker borde vara densamma som lagen. I vart fall en lägstanivå. Att vara dömd för ett allvarligare brott borde leda till att man lämnar politiken för en tid. Efter avtjänat straff borde det däremot vara möjligt att komma tillbaka. I Sverige börjar vi vad gäller politiska uppdrag närma oss livstidsstraff. En gång dömd för ett brott det är detsamma som att man inte kan vara politiskt aktiv på toppnivå. Denna nya syn hör inte hemma i ett rättssamhälle. Det hör hemma i det gamla ättesamhällets rättsskipning. Man kunde ju hoppas att vi kommit längre, men i bland verkar det inte så.

Sven Otto Littorin verkar skyldig, länk. Det är otvetydigt så. Samtidigt är han inte ens föremål för en förundersökning. Antag att motsatsen är fallet. Han är oskyldigt utpekad för något han inte gjort. Då är han utsatt för en dom av gatans parlament. Han är i så fall utsatt för en sorts Alliansenss Raineraffär.

En som utsattes för detta gatans parlament var den tidigare socialdemkratiske justitieminstern Ove Rainer. Om honom står i wikipedia: "Rainer tvingades avgå som justitieminister sedan journalisten Göran Skytte den 1 november 1983 avslöjat att Rainer, med hjälp av genom skatteplanering, helt enligt lagar och regler, endast betalat 10 % i skatt på en inkomst på 2,4 miljoner kronor. I samband med att han tvingades avgå som justitieminister utnämndes han, på statsminister Olof Palmes initiativ, till justitieråd. Detta vållade så starka protester att Rainer aldrig kom att kunna verka som justitieråd. Formellt avgick han kort efter utnämningen. År 1986 utnämndes han till verkställande direktör för Svensk Bilprovning, vilket var den befattning han innehade vid sin död ett knappt år senare."

Vilken ska vara den lägsta accepterade moralen för politiker? Bloggen anser att det är lagen. Både Olof Palme och Fredrik Reinfeldt har tillämpat en betydligt strängare moral för sina respektive ministrar. De ville båda två distansera sig från ett problem och står inte uppför rätten för alla att bli accepterade om de når upp till lägsta godtagbara moral i samhället. I stället söker de kortsiktiga opinionsmässiga fördelar. Fredrik Reinfeldt ska dock ha den erkänslan att han inte gett sig in på spekulationer, vilket Olof Palme gjorde

I Sven Otto Littorins fall vet vi inte om han faller igenom. Det avgör en åklagare och eventuellt så småningom en domstol. Om förundersökning sker och processen vidare dömer honom har han passerat lägsta godtagbara moral. Till dess däremot ska han, precis som andra betraktas som oskyldig. Detta oavsett vad som påstås av vem som helst.

Andra medier: Aftonbladet,
Andra bloggar: Scaber Nestor, HAX, Per Ankersjö,

2 kommentarer:

Lars-Erick Forsgren sa...

Tja, det normala är att partierna tar sin hand ifrån personer som får minsta misstanke på sig, åtminstone tvingas de ta time-out.
Ett undantag: Carl Bildt, där m tyx hylla principen att han ska dömas innan han får gå.

Huruvida detta är en riktig princip, dvs att sparka på de som redan ligger - och det utan bevis el dom - det kan verkligen diskuteras.

Liksom att Carl Bildt har en särställning...

Stefan Mårtensson sa...

Ja, frågan är vilka politiker vi ska ha. De som är paniskt rädda för att göra fel eller en annan sorts politiker?

En ganska viktig diskussion