Det känns som om bloggosfären, lokaltidningarnas insändarsidor allt mer blir de torg där vardagspolitiken stöts och blöts. Här verkar också medborgarna formulera sina åsikter och visa sitt engagemang. På samma sätt är det med intressegrupper för olika lokala frågor.
De politiska partierna däremot förmår inte attrahera människor. Det är en brist. Möten i all ära, men många samhällsintresserade föredrar nya och andra former för sitt engagemang.
Viljan hos de politiska partierna att ändra sina arbetsformer verkar däremot vara ljum. Det finns risker med den inställningen.
Hos flera av småpartierna ute i kommunerna i Stockholms län är medlemstalen inte sällan bara ett tjog eller drygt det. Med ett par tre mandat och ett partistöd på 70-100.000 kronor per år kan det skapa lockelser hos olika grupper att "kuppa in sig".
20 personer och du har kapat ett politiskt parti i en kommun. Första gången det inträffar kommer det att skapa rubriker. Andra gången kommer det att skapa ett ifrågasättande av den lokala demokratin. Därför måste de politiska partierna bli mer självkritiska och ändra arbetsformerna och tilltalet så att fler människor vill engagera sig.
Därför är samtalet som förs på nätet viktigt och det är bara att önska sig att fler politiskt aktiva tar sig tid att till exempel blogga.