Är kommunfullmäktige en klubb för inbördes beundran också?

Hänt i Värmdö

I kväll var det åter dags för kommunfullmäktige att sammanträda.

Ordföranden Per Naess tog sig för att själv bestämma strukturen för mötet. Det fick vänsterledamoten Mats Skoglund att surna till. Speciellt eftersom det fanns en överenskommelse över partigränserna om en annan struktur på mötet än den nämnde Naess tillämpade.

Tyvärr är det bara att säga 1-0 till vänstern.

Sedan utbröt en av de mera pinsamma episoderna i kommunfullmäktige på länge.

Frågan om utvecklingen av Gustavsberg behandlades. Det fanns ett enhälligt förslag om hur man skulle gå vidare. Det var i sig bra.

Det som utbryter i replikskiftena är att politiker i alla schatteringar och kulörer börjar klia varandra om ryggen. Detta sker närmast ohämmat. Under närmare tre kvart lovordade man varandra och varandras arbete. Hade detta skett under inflytandet av alkoholhaltiga drycker hade man kunna förstå det. Nu tror jag de flesta som var med på mötet ville göra anspråk på att vara nyktra. Det enda man kan säga till talarnas försvar är att de verkade vara befriade från inflytande av jantelagen under en stund.

Det hade funnits en möjlighet att berätta om planerna så att oinvigda hade förstått bättre. Nu blev tyvärr diskussionen en klubb för inbördes beundran. Det var föga hedrande för politiker från alla läger. Frågan är viktig och då hade de tjänat på att bli pedagogiskt föredragen.

Visst fanns det ansatser till detta, men helhetsintrycket var att pedagogiken var dålig.

En som i sammanhanget bör hedras var moderaten Mats von Rothstein som var orolig för hur vägdragningarna i området skulle påverka kyrkan. Att han sedan själv är part i målet som präst i Gustavsbergs församling kan möjligen grumla hans insats en smula.

Under frågestunden var utbildningsnämndens ordförande Peter Bondesson uppe i talarstolen och försökte reda ut begreppen kring Brunns skola och budgeten för hela utbildningnämnden. Jag såg åtminstone någon förälder i publiken som såg allt mer bekymrad ut ju längre Bondesson vek ut texten. Åtminstone en gick så fort hon kunde.

Ungdoms-, kultur- och fritidsnämndens ordförande Camilla Lien fick två frågor. En som berörde avtal som var olagliga och som medverkat till att de tillkommit. Ytterligare en fråga rörde en grupp som skulle skapa en vision för hennes nämnd fram till år 2015.

I både fallen hade det räckt med att göra en pudel. Så gjorde inte Lien. I stället försökte hon bortförklara. Det vann hon inte på.

Kvällens fullmäktigemöte i Värmdö kommun påminner om vattenståndet, man ser lågvattenmärkena tydligt.

Resursskolan: en icke parlamentarisk ledningsgrupp

Hänt i Värmd

En god vän till mig har en skylt på sitt skrivbord som är tänkvärd. På skylten står det följande: "Innan du öppnar munnen bör du tillse att hjärnan är påslagen". En allvarsmening. I frågan om utredningen som gäller resursskolan gäller det att tillämpa samma devis. Den parlamentariska ledningsgruppen så som den är föreslagen består av följande personer.

Ledamöter Lars-Erik Alversjö (M) ordförande Monica Pettersson (M) vice ordförande Peter Bondesson (FP) Lars Bryntesson (S) Agneta Ericsson (MP) Den observante betraktaren noterar att några ledamöter som representerar kristdemokraterna, centern eller vänsterpartiet inte finns med. Det är inte vad jag kallar för en parlamentarisk ledningsgrupp. För all tydlighets skull är gruppen ovan enligt Värmdö kommuns hemsida ledamöter i kommunstyrelsens arbetsutskott. Nu anför någon kanske att det finns ju fler ledamöter i arbetsutskottet och i den föreslagna ledningsgruppen. Det är: Ersättarna Stefan Dozzi (KD) Hans Lindqvist (C) Annika Andersson Ribbing (S) Mats Skoglund (V) Ersättarna har enbart yttranderätt men har däremot inte förslagsrätt. Om man ska utse en parlamentarisk ledningsgrupp ska alla partier vara representerade med minst en representant. Så har inte skett. När detta är sagt och skrivet tänker jag på min väns skylt på hans skrivbord. Undrar om Peter Bondesson som föreslog utformningen av ledningsgruppen läst vad som stod på min väns skylt?

En latte och en röst på miljöpartiet? - Nej tack

Miljöpartiet verkar vilja marknadsföra sig som ett liberalt alternativ. Problemet är bara att det inte verkar som om miljöpartisterna själva vet vad liberalism är för något.

Så här skriver Sanna Rayman i Svenska Dagbladet i den frågan, länk:

Att många liberaler verkar överväga en röst på MP gör mig mer än lovligt konfys. Det är faktiskt med S och V som De gröna går till val. Chansen att MP:s mest liberala sidor skulle få blomma ut i en rödgrön regering är skral och det kan man inte bortse ifrån. Wetterstrand skriver i sin debattartikel att:

”En anledning till varför allt fler liberaler söker sig till Miljöpartiet tror jag är det vissa lite föraktfullt kallar livsstilspolitik. (…) Jag tycker det är en bra utveckling av politiken om den utvecklas från att vara en lång inköpslista till att handla mer om principer och etiska livsval. (…) Att prioritera mer tid med vänner och familj framför mer konsumtion är något vi borde uppmuntra fler till med de politiska verktygen vi har. Jag tror att människor mår minst lika bra av mer tid och en latte än av en extra resa till Thailand. Livet är större än materialismen.”

I en replik på Maria Wetterstrands invit till det socialliberala väljarna skriver centerpartisterna Gustav Andersson, Per Ankersjö och Kerstin Lundgren, länk på DN debatt:

"Bland annat slår Miljöpartiet fast att alla akutsjukhus ”ska ägas och drivas i egen regi”. Det innebär att man i likhet med Vänsterpartiet kommer att kräva att S:t Görans akutsjukhus ska återgå i landstingets regi om det blir ett majoritetsskifte. Mot bakgrund av att Capio S:t Göran är mycket välfungerande och kan redovisa både nöjda patienter, nöjd personal och intressant nytänkande i vårdens kultur och organisation är det en radikal förändring som egentligen enbart kan motiveras från en socialistisk ideologisk ståndpunkt."

Det är viktigt att kunna skilja på vänster och höger när man som liberal funderar att lägga sin liberala röst på miljöpartiet. En röst på miljöpartiet blir en röst för vänstern och där finns det inga verkliga liberaler. Detta borde ingen liberal riskera.

Vad gäller caffe latte så erbjuder wikipedia en hel del matnyttigt:

"Caffelatte är en försvenskad stavning av originalet caffè latte. (Felstavningen caffellatte ses ibland.) Det är en italiensk koffeindryck med kaffe (caffè) och mjölk (latte). Trots likheterna med café au lait och cappuccino, vilka också består av kaffe och mjölk, tillreds dessa drycker olika. En caffelatte består av ¼ espresso och ¾ varm mjölk med lite eller inget skum. Den innehåller således mer mjölk än cappuccino. Caffè latte är italienska för kaffe (med) mjölk.

På svenska där ordet latte i sig inte betyder något alls förkortas vardagligt ofta caffelatte till bara latte, men på italienska betyder latte enbart mjölk.

Italien [redigera]

I Italien dricker man vanligen mocka-baserad caffè latte i ett stort, högt glas till frukost hemma. Mjölken värms oftast i kastrull på spisen. Vill man köpa något liknande i Sverige kallas det latte och baseras på espresso.

En annan variant är latte macchiato, där macchiato betyder fläckig på italienska. Namnet förklaras av att man först häller ångad mjölk i ett glas och sedan fyller på med espresso. Detta åstadkommer ett fläckigt mönster på ytan. En latte macchiato är ungefär som en caffè latte men med mindre espresso. Denna bör man inte förväxla med en caffè macchiato som består av kaffe med mycket lite mjölk.

SAAB-affären: vad var det vi sa?

Nu drar sig Koenigsegg ur affären med GM, länk. Man köper inte SAAB. Beslutet måste sägas vara mer än väntat.

Det mest fashinerade är att denna cirkus kunnat pågå så länge som den gjort. Christian von Koenigsegg och hans sportbilsföretag är vinnaren. Genom att vara intresserad av SAAB har han fått marknadföring till hundratals miljoner kronor. Bilmärket Koenigsegg är satt på kartan. Det är bara att ta av hatten för det.

I ett pressmeddelande säger GM följande, länk:

"We're obviously very disappointed with the decision to pull out of the

Saab purchase," said GM President and CEO, Fritz Henderson. "Many have

worked tirelessly over the past several months to create a sustainable plan for the future of Saab by selling the brand and its manufacturing interests to Koenigsegg Group AB. Given the sudden change in direction, we will take the next several days to assess the situation and will advise on the next steps next week."

Att Koenigsegg drar sig ur affären skylls på att affären drar ut på tiden. Det finns inga tidsramar längre. I verkligheten är det enkelt. Det vare sig produceras eller säljs några SAABar längre. Att lyfta försäljningen till lönsamma nivåer skulle kosta allt för mycket. Alternativt skulle risken bli för stor. Patienten SAAB har blivit hjärndöd under den utdragna operationen.

Samtidigt är bilindustrin är inne i en av de mest dynamiska och utmanade situationerna någonsin. Att vara bilindustrianalytiker torde vara bland det mest spännande man kan tänka sig just nu.

Tillväxtmarknaderna är inte längre Europa och USA. Det är länder som Brasilien, Indien och Kina som är det. De bilar man efterfrågar där tillverkas i allt väsentligt inte i västvärlden.

Alternativbilen kommer i Europa att ha en enorm tillväxt. Problemet är bara att den inte funnit sitt sammanhang ännu, länk. Paradoxen är att bilen kommer att bli en ännu viktigare del av vårt samhälle än tidigare. I en smart energilagrings och distributionskedja är bilen snarast en nödvändighet. Elbilen kommer att representera lagrings och buffertkapacitet i elnätet. Det gör den till en nödvändighet för samhället i större utsträckning än för konsumenten.

Sannolikt är SAABs historia i Trollhättan all inom en ganska kort tid. Olika kosmetiska lösningar kanske lanseras av GM för att rädda ansiktet. Varumärket SAAB kommer sannolikt att leva vidare. Sedan kan det inte uteslutas att GM ledningens nyfunna hybris kan resultera i att SAAB får leva vidare genom lånen från den Europeiska Investeringsbanken.

Nu gäller det: Politiker i hela Sverige - håll i pengarna.

Utpressningsstrategin från GM kommer att nå oanade höjder.

Andra bloggar: Ledarbloggen,

Andra medier: SvD, e24.se, e24.se, Aftonbladet, Expressen, DN

Lars G. Josefsson talar med kluven tunga

Vattenfalls numera avgående vd Lars G. Josefsson borde ställas till ansvar för sitt handlande kring den borgen som han undertecknat för Vattenfalls verksamhet i Tyskland.

Konsekvensen i värsta fall är att Vattenfalls moderbolag har oinskränkt betalningsansvar vid en kärnkraftsolycka. Att sedan Josefsson anser att denna risk är försumbar är en helt annan sak. Det är styrelsens uppgift att avgöra detta. Ledamöterna i stryrelsen skulle kunnat besluta om denna allvarliga fråga när alla underlag fanns på bordet. Nu verkar inte så vara fallet. Det är återigen Josefssons ansvar.

Det bland annat Per Ankersjö visar med det youtubeklipp, länk han gjort är att Josefsson ger helt olika svar på hur ärendet har hanterats. Att anmäla Maud Olofsson till konstitutionsutskottet för det ena av de två svaren är mer än märkligt. Däremot borde styrelsen i Vattenfall undersöka om man ska vidta sanktioner mot Josefsson.

Vad gäller sannolikheter hänvisar jag till Tage Danielsson i ett klassiskt youtubeklipp nedan. Det är sedelärande. Något för nämnde Josefsson borde studera närmare.

Andra bloggar: Staffan Danielsson

Intressanta kvinnor i toppen hos folkpartiet i Stockholms stad

Folkpartiets nomineringskommitté för riksdagslistan i Stockholms stad har lagt fram sitt förslag. Listan består av 24 kandidater. Det har väckt en del uppståndelse att det är så få.

Här är listan:

1. Jan Björklund
2. Birgitta Ohlsson
3. Carl B Hamilton
4. Barbro Westerholm
5. Fredrik Malm
6. Gulan Avci
7. Helena Dyrssen
8. Stella Fare
9. Jan Jönsson
10. Jenny Sonesson
11. Karin Karlsbro
12. Björn Ljung
13. Per Altenberg
14. Anna Starbrink
15. Sara Svanström
16. Erik Wassén
17. Fatima Nur
18. Paula Ternström
19. Anders Ekberg
20. Charlotta Schenholm
21. Burhan Yildiz
22. Yoav Bartal
23. Gunilla Gustafsson
24. Lennart Fremling

På plats 2, 4, 7 och 8 finns mycket kompetenta kvinnliga kandidater. Barbro Westerholm är seniorkandidaten av dem på plats 4. Det är smart. Birgitta Ohlsson är i grunden en spännande profil,även om kvoteringsdiskussionerna gör att förtroendet för henne som liberalt är lite rubbat.

Helena Dyrssen är en arbetshäst och duktig politiker. Hon har förutsättningar att utvecklas till en riktigt tung folkpartipolitiker. Hon är en dark horse till att bli ny EU minister. Stella Fare kan ha en viss chans att ge listan ett miljöperspektiv.

Granskar man männen blir det både vin och vatten. Bland de främsta namnen är det kvinnorna som är de mest spännande. Det är bara att gratulera nomineringskommittén till ett bra tänk vad gäller kvinnorna.

När gäller frågan om bara 24 kandidater kan man inte annat ät skaka på huvudet. Det är klart att fler borde finnas på listan.

Som centerpartist väntar jag nu med spänning på vilka liberala kandidater som Centern i Stockholms stad kommer att presentera.

Andra bloggar: Mark Klamberg, Johan Norberg,

Andra medier: SvD,

En desillusionerad stämmodeltagares rapport

När jag cyklar från centerns nomineringsstämma inför riksdagsvalet 2010 är det en tanke som dunkar i mitt huvud.

-Vad skönt det skulle vara att tillhöra ett vinnande lag.

Den känslan har jag inte på väg från stämman.

Listan toppas av två riksdagsmän, Kerstin Lundgren och Per Lodenius. Åtminstone den ena gör ett bra och gediget jobb. Vad gäller den andra vet jag inte. Det är inget fel på någon av dem. Båda är doldisar. Inte många vet att dessa två är centerpartistiska riksdagsmän. Kanske blir de lite för mycket av "maktkramare".

De syns sällan i media. De är lokala hjältar. De är inte folkets hjältar. Strategin just nu verka vara att strömlinjeforma till alliansen. Inte sticka ut för mycket åsiktsmässigt verkar vara agendan. Effekten blir att partiet backar.

Ingen tror på allvar att någon kan vinna ett formel 1 lopp genom att backa när alla andra har full fart framåt. Det gäller även i politiken.

Det mesta är rätt, men det är en sak som fattas på stämma: energin. Det är ett illavarslande tecken.

På plats 3 och 4 finns Aphram Melki och CUFs ordförande Magnus Andersson. Den senare var med i voteringar från andraplatsen. När det kom till fjärdeplatsen vann han med ungefär 70 röster mot 30 i kamp mot statssekretaren Anna Karin Alterå.

Anderson var stämmans man. Han var på många sätt den friska fläkten. Han är början på förnyelsen, men det krävs mer. Det krävs att partiet vågar förnya sig. Då krävs det att man vågar lyfta upp yngre i stället för att flytta ned dem ett antal placeringar. Ett exempel på detta var Ingrid Lundqvist som kom allt för långt ned på listan.

Valprogrammmet antogs, men svängarna togs inte ut. Framförallt saknades det sting vad gäller integritet, upphovsrätt och internet. Där kröps det försiktigt. Det vinner man inga val på.

Vi får hoppas att jag har fel och vinden vänder, men just nu känns det ganska energilöst.

Det vinner man heller inga val på.

Samtidigt händer det positiva saker exempelvis i Göteborg. Där verkar förnyelsen vara i full gång.

Det ger lite energi.

Andra bloggar: Magnus Andersson, Per Ankersjö, Fredrick Federley, Helen Törnqvist, Oscar Fredriksson,