1916 på påskdagen började 1 000 irländare en hopplös kamp mot den Brittiska överhögheten.
1914 får Irland "home rule". I början av 1920 talet pågår ett blodigt inbördeskrig som resulterar i att Irland utropar sin självständighet och 1923 slutar inbördeskriget.
Frihetskampen födde sina hjältar. Irländarna vet att det omöjliga är möjligt.
2008 är det dags igen det nya EU fördraget röstas ned av just Irländarna. Precis som på 20 talet talas det om bestraffning. Skillnaden är att överheten inte längre sitter i London utan den sitter i Bryssel.
Irlands nej är en signal som bör tas på allvar och inte ett rundningsmärke. Det sätter käppar i hjulen för många planer, men det är ett nej. Det krävs mer än kosmetiska förändringar.
Fördraget är i stort sätt bara en favorit i repris som folkens Europa har sagt nej till. Att inte underställa det det "nya" Lissabonfördraget folken i Europa ökar det demokratiska underskottet. Folket ger inte politikerna legitimitet att utveckla unionen mer än som den är just nu.
Det är inte folken som ska upplysa politikerna och få deras gillande. Det är tvärt om. Ett EU där vi går i otakt mellan olika länder och mellan folk och politiker risker att brytas sönder inifrån. Det är faktiskt möjligt att länder som inte vill öka integrationen lämnar unionen. Det har hänt förr. Grönland lämnade för något år sedan EU. Så det går.
Legitimiteten kan förstärkas genom att de stora strukturella problemen tas bort först.
Jordbrukssubventionerna till exempel. 40-45% av EUs budget är jordbrukssubventioner och av dem går cirka hälften till Franska bönder.
Politikerna måste börja med att åtgärda det som uppenbart är stötande först. Därefter kan man utvidga överstatligheten om folken ger sitt stöd.
Annars får väl politikerna göra som Berholt Brecht sa en gång: byta ut folket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar