TV-programmet uppdrag ställde de självklara frågorna, länk till Telia.
Anser bolagsledningen i Telia att man har ett större eller mindre samhällsansvar med staten som ägare?
I efterhand kan man fråga hur godtroget får ett bolag vara, länk?
Frågan kan ställas när delvis, statligt ägda Telia köper en mobiltelefonlicens av ett bolag, Takilant med hisnande 2.000 pund i aktiekapital, länk.
Bolaget säljer en licens får det nätta beloppet av 2,2 miljarder kronor genom olika transaktioner.
Att det är svårt med affärer i Uzbekistan utan mutor vet ganska många. För det internationellt orienterade Telia är detta baskunskap. Ledningen kan inte varit ovetande om att man klivit över gränsen genom affären. Styrelsen borde ha ställt kritiska frågor. Det som kanske allra mest förvånar är att Telia accepterar att göra en affär där de flesta inblandade borde inse att hela köpeskillingen, 100% är en muta.
I andra sammanhang blir man upprörd över provisioner på 10%, som kan vara mutor. I detta fall verkar man inte ens ha ansträngt sig för att vara seriösa, ens på ytan.
Vilka var Telia-ledningens underlag och vilka var styrelsens underlag för denna även för Telia relativt sett stora affär?
Att riksenheten för korruption nu begär kvarstad på beloppet 1,55 miljarder kronor i Sverige är bra, länk, länk. Sedan är det kanske mindre smickrande att den som avslöjat att det finns mutpengar i denna affär i Sverige inte är åklagarna.
Det är i stället en annat delvis statsägt bolag, Nordea.
Styrelsen i Telia borde bytas ut.
Kommunikationsdirektören, Cecilia Edström som verkat ha hämtat inspiration från någon papegojart borde bytas ut. Hennes mantra kommer att bli klassiskt:"Vi betalade den rättmätiga ägaren av licenserna och den formella gången är att licenserna då går tillbaka till myndigheterna som sen utfärdar licenserna igen"
Vad gäller koncernledningen i Telia får vars och ens ansvar belysas. Det får avgöra vem som får sitta kvar och vem som får gå.
Man kan undra vad det ansvariga statsrådet Peter Norman gör, länk?.
Anser bolagsledningen i Telia att man har ett större eller mindre samhällsansvar med staten som ägare?
I efterhand kan man fråga hur godtroget får ett bolag vara, länk?
Frågan kan ställas när delvis, statligt ägda Telia köper en mobiltelefonlicens av ett bolag, Takilant med hisnande 2.000 pund i aktiekapital, länk.
Bolaget säljer en licens får det nätta beloppet av 2,2 miljarder kronor genom olika transaktioner.
Att det är svårt med affärer i Uzbekistan utan mutor vet ganska många. För det internationellt orienterade Telia är detta baskunskap. Ledningen kan inte varit ovetande om att man klivit över gränsen genom affären. Styrelsen borde ha ställt kritiska frågor. Det som kanske allra mest förvånar är att Telia accepterar att göra en affär där de flesta inblandade borde inse att hela köpeskillingen, 100% är en muta.
I andra sammanhang blir man upprörd över provisioner på 10%, som kan vara mutor. I detta fall verkar man inte ens ha ansträngt sig för att vara seriösa, ens på ytan.
Vilka var Telia-ledningens underlag och vilka var styrelsens underlag för denna även för Telia relativt sett stora affär?
Att riksenheten för korruption nu begär kvarstad på beloppet 1,55 miljarder kronor i Sverige är bra, länk, länk. Sedan är det kanske mindre smickrande att den som avslöjat att det finns mutpengar i denna affär i Sverige inte är åklagarna.
Det är i stället en annat delvis statsägt bolag, Nordea.
Styrelsen i Telia borde bytas ut.
Kommunikationsdirektören, Cecilia Edström som verkat ha hämtat inspiration från någon papegojart borde bytas ut. Hennes mantra kommer att bli klassiskt:"Vi betalade den rättmätiga ägaren av licenserna och den formella gången är att licenserna då går tillbaka till myndigheterna som sen utfärdar licenserna igen"
Vad gäller koncernledningen i Telia får vars och ens ansvar belysas. Det får avgöra vem som får sitta kvar och vem som får gå.
Man kan undra vad det ansvariga statsrådet Peter Norman gör, länk?.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar