En stilla duns, ett eko bara från förr?

Olika tider har vissa kännetecknande ljud. För dem som vuxit upp på 60 och 70 talen finns ett som bloggen särskilt minns och det tidningsbudets.
-Alltid för tidigt när man ville sova och alltid för sent när man ville läsa.
Dunsen på golvet eller bilen med bilradion på högsta volym utanför.
Tidningsbudet eller tidningsutbäraren hade sin självklara roll i samhället. Han eller hon var kulturbärare i många avseenden.

Det började med CNN och en man som hette Turner. 1991 visade kanalen hur snabb en TV kanal kunde vara att förmedla nyheter. Numera spelade det ingen roll var i världen det skedde. Att kanalen funnits sedan 1980 talet har de flesta glömt. Här började en ny kultur som på sikt kunde hota tidningsbudet.

Sedan kom tidningen metro, i vart fall i Stockholmstrakten. Första gången var den 14 februari 1995. Det var ett än tydligare hot mot den härskande kulturen.
Man kunde faktiskt läsa tidningen utan att få den hem i lådan.

Ytterligare ett antal år senare kom nätet och till slut, bloggarna. Det var inte längre självklart att journalisterna var först med nyheterna. Andra kunde vara snabbare.

Papperstidningens död har det talats om de senaste 20 åren.
Den har levt och överlevt. Precis som hotet om vargen som aldrig kommer tas byn på sängen när den verkligen dyker upp.

Svenska Dagbladet visade häromveckan att papperstidningen, i vart fall, den nyhetsförmedlande riskerar att vara inne i en dödskamp. Nätet vinner.
Svenskan konkurrerar ut DN på nätet. Intäkter från tidningen slussas över till nätet. Problemet är bara att intäkterna på nätet är 10% av vad de var i papperstidningen.

Nu kommer Svenskan snart att vara utan egen sportredaktion.
Kulturdelen flyttar in hos nyheterna, länk.
Näringslivsdelen lever kvar, men med nätet som mer av fokus. Detta är andra neddragningen på Svenskan med 20- 25% på mindre än 2 år, länk, länk.

Tidningens vinst i år verkar vara lika med presstödet. Som i sin tur ständigt minskas och det är väl i och för sig riktigt. Inom något år lär inte Svenskan vara en sjudagarstidning.
-Frågan är hur många dagar i veckan den kommer att ges ut?
En tjockare tidning till helgen lär det bli. Sedan är det mer en frågesport om vilka dagar som försvinner.

Att DN kommer att vara tvungen till neddragningar är också klart. Mer av synergier mellan Expressen och DN måste plockas fram. Chefredaktören som president i egen republik kommer att försvinna även hos Bonniers. Kanske Sydsvenskan hinner före med nästa stora förändring?

Det finn anledning att vara en smula nostalgisk. Tidningsbudet lär snart vara utrotningshotat. Däremot finns det all anledning att acceptera och faktiskt glädjas över utvecklingen på medieområdet. Konsumenterna och läsarna är vinnarna. Det har blivit mer och bättre nyhetsförmedling och djupare analyser genom den tekniska utvecklingen.

Om 50 år minns ingen ljudet av tidningen i lådan eller motorljudet från tidningsbudet. 

Newsmill kan vara början på en ny trend

Man kunde ha räknat ut det, radarparet Proventus och Bonnier står bakom bloggen Newsmill.

Proventus ägare Robert Weil har näsa för affärer och han har en lidelse för demokrati. När han nu satsar tillsammans med Bonnier är det inte första gången. Senaste gången jag kommer ihåg var när ett dotterbolag till Proventus såg till att Bonnier fick kontroll över Tv4.

Det är också ett första synligt bomärke som Jonas Bonnier sätter som  koncernchef för Bonniers. Månne, har Bonnierfamiljen producerat ännu en ledare med näsa för vart mediemarknaden går.

Efter att ha missat Metrotåget under Bengt Brauns ledarskap verkar man inte längre se bara hot mot de existerande tidningsinnehaven genom denna nätsatsning. 

Nätet är ju precis som Metro unikt genom sin distributionsform.

Ur medieinvesterarens perspektiv är säkert Newsmill intressant läsning. Man räknar med 100.000 unika besökare per vecka, enligt Vassa Eggen. Investeringen för detta är en bråkdel av vad det kostar med ett nytt magasin med den räckvidden. Mediet Newsmill är interaktivt det skapar nya möjligheter ut annonsörens perspektiv. För det är annonsörerna som ska finansiera kalaset på lång sikt. 

Idén med seminarier för företag är inte nydanande, de stora kvalitets tidningarna i Storbritannien och USA har gjort det länge. Även om det inte är nytt så skapar det en rejäl ekonomisk uppsida i det här projektet.

Samhällsdebatt som vågar och sticker ut hakan har förutsättningar att nå ut. Gyllenhammar och Zandén visade vad som sker om man vågar. Det är också något som skiljer nätet från papperstidningen, tonen. Den är rakare, tuffare och mer utmanande på nätet. Ofta blir papperstidningen allt för bekväm i uttryck och åsikt. Om det stämmer att artikeln om mannen nådde 25.000 unika besökare visar det på potentialen.

Risker finns och man undrar hur lång tid Lagercrants och Nilsson har på sig för att skapa lönsamhet, alternativt nå 100.000 unika besökare per vecka. Erfarenhet och kontakter har de så det är inga oprövad kort.

Fungerar detta tror jag vi kommer att se fler satsningar i bloggosfären från Bonniers och kanske Proventus. Då blir Bonnier verkliga nydanare på ett sätt som det var länge sedan vi såg.