Ett inlägg i Slussendebatten

Hur står det till i bloggosfären?

Sanna Rayman i Svenska Dagbladet gör några intressanta reflektioner kring bloggosfären, länk.

Hon konstaterar inledningsvis det många av oss ser:"I den här valrörelsen gör sociala medier sitt slutgiltiga och breda intåg i det politiska spelet, sägs det ibland. Den vanliga vinkeln då de etablerade nyhetsmedierna behandlar detta är att oroat problematisera saken."

Rayman ser situationen i bloggosfären så här just nu: "Om man ska problematisera någon aspekt av de sociala mediernas breda intåg i valrörelsen är det snarare en tendens till sänkt kvalitet."

Verkligheten i bloggosfären beskriver hon så här: "Den systematiseringen är idag vardag. Länkandet är ofta urskillningslöst. Det enda kriteriet verkar vara att man håller på samma lag i valrörelsen. Syftet är inte så mycket att uttrycka sig eller göra en intressant analys, som att driva kampanj åt sitt gäng.

Partierna driver glatt på utvecklingen. De vill ju göra som Obama. Så de rekommenderar och uppmuntrar sina företrädare att börja blogga och twittra. Nätet är översållat med politikerbloggar som startats helt utan lust eller nyfikenhet. Lokalpolitiker krystar fram bloggposter eftersom någon i partiet har sagt åt dem att kommunicera med medborgarna."

Sanna Rayman konkluderar situationen så här: "De sociala medierna går från pratglad ankdamm till brett massmedium. Det har såklart även goda sidor, men det innebär oundvikligen att vi går från det initierade och spretiga till något bredare och plattare.

Förhoppningsvis avtar det mot slutet av september, ty det är olidligt tråkigt."

Det är inte svårt att hålla med Rayman i hennes analys. Att ett antal bloggare reagerar kraftigt mot detta är kanske förståligt. Några kan känna sig träffade. I sak är det heller ingen fördel att alla ska blogga inför valet. Samtidigt har var och en sin fria rätt att göra det. Det påtvingande bloggandet från ett parti tror jag kommer att få kontraproduktiv effekt. Med den ökande mängden bloggare blir det blir svårare att hitta de initierade och spännande analyserna. De som faktiskt finns i bloggosfären. Bloggposterna som inte har sin motsvarighet i gammelmedia.

Bloggposterna blir fler totalt sätt, men kvaliteten går ned. Tyvärr tror jag att Sanna Rayman har tagit temperaturen korrekt på bloggosfären.

Andra bloggar: Seved Monke, Mina moderata karameller, Johan Westerholm, Per Ankersj

Det egna ansvaret finns alltid kvar

Sanna Rayman skriver en intressant artikel om äldrevården på Svenska Dagbladets ledarsida i dag.

En av hennes poänger är att en vårdinrättning hur bra den än är inte kan ersätta vårt personliga ansvar. Vi som medmänniskor och medborgare måste utöva kvalitetskontrollen, ta vårt ansvar. Det gör vi inte genom att bara vara poliser.

Det krävs att vi skapar relationer också. Relationerna har en stark kraft. Det är en av de viktigaste redskapen att undvika katastrofer i vården.

Normer eller lagar

Sanna Rayman, ledarskribent på Svd höll ett föredrag på temat: 

Normer - bryt dem själv.

Föredraget arrangerades av Frihetsfronten.

Ett av exemplen var att homosexuella. Normen är heterosexualitet. 

De homosexuella blir faktiskt inte sedda genom att normen står i vägen. 

Många normer eller normerat tänkande har den nackdelen att individen inte möts. Å andra sidan är normen en förenkling som vi behöver för att förenkla tillvaron.

En av Sannas poänger var det egna ansvaret. 

Ur liberal synvinkel blir hanteringen av normer en fråga om hur du hanterar dem. Du kan välja att bryta mot dem. Du kan också välja att följa dem.

Där ligger en valfrihet. 

Alternativet är att så ofta som möjligt upphöja normen till lag. Effekten av det är att det egna ansvaret minskar. 

Normen följer och skapar samhällsutveckling. Lagen däremot är mera stel. Den hamnar inte sällan i konflikt med människors moral och livssyn. Först i efterhand ändras lagen. Normen däremot är dynamisk. Den går i takt med tiden. Normen kan ifrågasättas och förändras av medborgarna själva. Bara genom att följa eller inte följa skapas en dynamik. Den möjligheten saknar lagen.

Normer eller lagar? 

I många fall är det en fråga om ett liberalt eller socialistiskt förhållningssätt. 

Det avgör hur samhället ska byggas.