Ny regering kan få konsekvenser för SAAB kändisen Antonov

Litauen får en ny premiärminister, länk. Det är socialdemokraten Algirdas Butkevicius som får uppdraget.

Enligt källor med god insyn i processen kan detta att få konsekvenser för SAAB kändisen Vladimir Antonov. Den nya regeringen lär ha en helt annan syn på den numera Londonbosatte finansmannen skuld och oskuld i Snoras-affären.
Det är inte ens säkert att Litauen kommer att vidhålla sitt krav om utlämning av Antonov. En parlamentskommmission kom den 30 maj i år fram till att Snoras bank inte hade de brister som man tidigare hävdat.

Finansmannen själv menar att han utsatts för ett politiskt övergrepp och planerar att stämma staten Litauen, länk. Fortfarande är tillgångar motsvarande 500 miljoner euro frysta för att säkra Lituaens krav på finansmannen. Antonov planerar stämma staten på mångmiljonbelopp i euro. Enligt Latuisk rätt har det inte varit möjligt att inleda en sådan process förrän nu.

Själva utlämningsprocessen är tänkt att hållas i januari 2013 i London. Om detta verkligen kommer att ske är oklart. Källor säger till bloggen att den nya regeringen är mera intresserad av en förlikning med Antonov.

Det har tidigare rapporterats om cirkus Muller. Nu kan det vara dags för cirkus Antonov.

Friskt vågat mer än häften förlorat........

Baltiska bankkriser är inget nytt. För Svenska Swedbank resulterade den baltiska bankkrisen 2008 i en stor nyemission. I förra veckan utvecklade sig en ny bankkris till att relationerna mellan Litauen och Lettland nådde närmast fryspunkten.

Bakgrunden är att man upptäckte ett stort hål i Litauiska Snoaras bank, länk. Initialt skulle hålet vara 286 miljoner US dollar. Ganska snart växte hålet till 1,3 miljarder US dollar. Den Lettiska dotterbanken Krajbanka skulle enligt de första uppgifterna inte påverkas. Någon senare stängde denna bank. Ett hål på 191 miljoner hade upptäckts i denna banks balansräkning. Totalt skulle ett hål på 1,49 miljarder dollar ha upptäckts i bankgruppen.

Bankgruppen ägdes till 68% av Vladimir Antonov som blev välkänd för svensk allmänhet som delfinansiär av SAAB och som inte fick bli ägare för EIB, länk.

Summorna i denna bankkris är i sig svindlande. Om man sätter dem i relation till dessa båda länders ekonomier blir de än mer skrämmande. Sveriges BNP var 2009 406 miljarder dollar, Lettlands var 26 miljarder dollar och Litauens var 37 miljarder dollar. Om vi sätter hålen i balansräkningen i förhållande till Snorasgruppens balansräkning ser vi att omslutningen per den 31 december 2010 var 11,063 miljader lat och att det egna kapitalet var 0,665 miljarder lat. Den totala utlåningen var 5,49 miljarder Lat. 4 miljarder lat var likviditet och certifikat av olika slag.

Om vi omsätter alla siffror till US dollar blir det lättare att se storleksförhållandena.
Det uppgivna hålet var 1,3 miljarder dollar och totala balansomslutningen 20,970 miljarder dollar. Det motsvarar 6,2% av balansomslutningen.
Utlåningen var 10,41 miljarder dollar och hålet 1,3 miljarder dollar.
Hålet motsvarar 12,5% av den totala utlåningen.
Det egna kapitalet var 1,26 miljarder dollar och hålet var på 1,3 miljarder dollar. Hela det egna kapitalet är utplånat sedan årsskiftet 2010/2011. I praktiken har hålet upptäckts eller uppkommit under perioden juli-september i år.

En bank är under tillsyn av bankinspektionen och är den dessutom börsnoterad har man revisionsgenomgångar löpande. I det här fallet var det ansedda Ernst & Young som var ansvarig revisor.
Någon måste alltså under längre tid lurat både inspektionen och revisionsbyrån. Alternativt har man haft för dålig kontroll. Möjligheten att allt skett under perioden augusti-september finns också. En helt annan möjlighet är att någon utsatts för ett rättsövergrepp.

Det blir fler frågor än svar i denna härva. Några av frågorna kan formuleras så här:

1. Är det möjligt att vandra ut från en börsnoterad, statligt konktrollerad bank med hela det egna kapitalet utan att det larmas omdelbart, länk?
-Hur har denna situation uppkommit.
-Var finns bristerna?
-Vilka är de skyldiga?

2. Vem var det som verkligen styrde banken?
Var det Antonov och hans partner eller finns det huvudmän i bakgrunden som vi inte känner till?

3. Varför upptäcks bristen just nu?
-Vad fick myndigheterna att agera i november? Man hade synpunkter på banken redan i januari i år.

4. Kan bankens ägare ha utsatts för ett rättsövergrepp. Antonov var i konflikt med lettiska staten om driften av Air Baltic, länk, där Lettiska staten ägde 52% och Antonov 48%. Grundar sig konflikten med EIB på att man visste mer än de lokala tillsynsmyndigheterna eller låg andra förhållanden i bakgrunden?

Mycket talar för att ett eller flera brott har begåtts. Frågan är vilka och av vem Ännu så länge är ingen dömd. För samarbetet i Östersjöregionen är det viktigt att man kan lita på tillsynsmyndigheterna i alla kuststater.

Nu gäller det att myndigheterna arbetar snabbt och kompetent för att återställa förtroendet för Lettlands och Litauens ekonomiska system.

Såpan SAAB

SAAB blir allt mer som ett program i någon av underhållningkanalerna på tv. Så som utvecklingen nu är blir det närmast till en tragisk såpa.

100, 150, 200, 255, länk, länk, länk eller 800 miljoner?

Det blir enbart tal. Siffrorna bakom talen berättar inte om hur man säkerställer ett företags överlevnad och allra minst SAABs.

Samtidigt måste man säga att SAAB ledaren, herr Muller har utan att själv riktigt förstått det funnit en strategi som faktiskt skulle kunna fungera.

En produktion av 200.000 bilar i Trollhättan och lika mycket i vardera Kina och Ryssland skulle kunna fungera. Då får SAAB en kritisk massa på 600.000 bilar per år. Helt plötsligt får man den bas som krävs för att utveckla nya bilmodeller och en möjlighet att bli lönsamma. Genom Kina- och Rysslandsmarknaderna får man dessutom utrymme att förflytta sig uppåt, prestige och prismässigt.

Det stora hindret är kapitalbehovet. SAAB behöver sannolikt cirka 2,5 miljarder kronor för att överleva julen 2011. Till detta kommer att man sannolikt behöver lösa både GMs ägande och EIBs lån. Det kan vara en kostnad mellan 2,5-3,7 miljarder kronor. Först då blir SAAB reellt oberoende.

Till detta kommer rörelsekapital, i praktiken förlusttäckning för 3 år, cirka 3-4,5 miljarder kronor. Utveckling av nya modeller bör kosta cirka 4-6 miljarder under den närmaste tre-årsperioden. Fabriken i Kina räknar bloggen med att den finansieras lokalt i Kina. Anläggningen i Ryssland kan belasta med mellan 3-4 miljarder kronor.

Totalt har SAAB ett kapitalbehov de närmaste tre åren på mellan 13-20 miljarder. Det är en helt annan storleksordning än vad som nu diskuteras. Med detta kapitalbehov säkerställt finns en möjlighet för SAAB att överleva. Annars fortsätter såpan.

Den som skulle kunna vara med och skapa strukturen för detta, den ryske affärsmannen Vladimir Antonov är inte på banan, länk. Även han kanske tycker att 10 miljarder är i mesta laget. Vem vet?

SAAB-farsen fortsätter

Det är dags att fundera lite mera över följetongen SAAB.

Företaget leds av en styrelse som består av bolagets chefsjurist Kristina Geers, Victor Muller, finansiell äventyrare och ännu ett tag av bolagets vd någon vecka till Jan Åke Jonsson. Resterande ledamöter är personalrepresentanter.

Den berättigade frågan är enkel. Har denna styrelse tillräckligt med kompetens för att leda ett bilföretag som ger sken av att agera på en global marknad? De flesta skulle säga nej. Man har inte lyckats attrahera någon extern bilkompetens. Det visar bara en sak. De som har kompetens om biltillverkning vill inte låna ut sitt namn till den här typen av experiment.

Vi kan jämföra med Volvos styrelse. Här ser det ut så här: Stefan Jacoby, som är djupt bilkunnig sitter i styrelsen och är vd, ägarna har tre ledamöter, som alla har bil och marknadskomptens, Hans Olov Olsson är gammal fordonsräv, Håkan Samuelsson, tidigare på SAAB-Scania och MAN har bred och internationell fordonskompetens, Herbert Demel är tidigare vd för Fiat. Lone Fons Schröder är vd för Walleniusrederierna som bland annat är stora på transporter av bilar.

Just nu diskuterar riksgälden om småbelopp med ägarna, länk, länk, länk. Det är helt fel, man borde ta ett helhetsgrepp. En bilfabrik ska producera dag som natt. Att som nu ha driftstopp gör det omöjligt att bygga kundrelationer. Det kan tyvärr bara skapas med ett gäng glada miljarder kronor.

25o miljoner i extra pengar till SAAB och därefter ytterligare 500 miljoner. Detta är inget annat än en piss i Mississippi.

I stället borde man diskutera de belopp som krävs för att SAAB ska överleva. Då talar vi om belopp på mellan 7-10 miljarder kronor. Förlusterna kommer sannolikt att överstiga 1,5 miljarder årligen under de närmaste tre åren. Resterande medel krävs till produktutveckling. Så egentligen är 10 miljarder ett absolut minimum i kapitaltillskott för att klara de närmaste tre åren.

Kan inte ägarna tillskuta detta borde riksgälden ha civilkurage nog att be SAAB återbetala samtliga sina lån från skattebetalarna omgående.

Detta blir nämligen allt mer en fars som har mycket lite med bilproduktion och företagande att göra.

Just nu talar det mesta för att Sverige inom mycket kort tid bara har en biltillverkare av format och det är inte SAAB

Litet youtube klipp tillägnat Vladimir Antonov