Hänt i Värmdö
Ett av de nysvenska ord som ibland är bra att använda är due-diligence. Det beskriver den process som krävs för att få koll på läget. När ett företagsförvärv sker vill den som köper veta vad som köps. Då blir det due-diligence. Om kommunen ska gå i borgen för någon med skattebetalarna pengar bör man vara försiktig. Detta gäller även om det gäller ett behjärtansvärt ändamål.
I Värmdö kommun finns ett antal unga medborgare som rider. De flesta av dem som rider är kvinnor eller snarare tjejer. Några av dem tillhör Gustavsbergs Ryttarförening. De som tillhör denna förening har länge levt i ovisshet.
Kommer de som äger stallet att sälja eller inte. De tre ägarna vill ha 18 miljoner kronor för sin fastighet. Ingen är beredd att betala det om man inte får använda tomten till något annat än ett ridhus. Det skulle kunna vara att bygga bostäder eller att lagra båtar. I båda fallen har kommunen sagt nej till förslagen.
Ägarna vill fortfarande ha sina 18 miljoner. Därför har man kommit på idén att man låter klubben köpa hästar och inventarier för att driva verksamheten under ett år. Då kan läget se ut på ett anat sätt. Kanske finns det då någon som vill betala 18 miljoner eller mer.
Vem ska betala?
-Det ska du och jag.
Idén är nämligen att kommunen ska ställa en borgen till föreningen som betalar ägarna av stallet. Då talar vi inte om någon fastighet.
Vad kommunen inte gjort är due-diligence. Vad är sakerna som klubben vill köpa värda efter ett år? Någon säger: kanske hälften. Klubben har inga säkerheter annat än det man köper. Fastigheten ägs ju av någon annan än föreningen.
Risken för att skattebetalarna får betala mellan 500.000-700.000 för en ettårsperiod i ridhuset. Dyrt säger bloggen. Andra säger att man borde kollat läget först.
Undrar om man gjort det innan kommunstyrelsen fattar sitt första beslut kring borgen för Gustavsbergs ryttarförening den 8 juni. Den som avgör frågan är kommunfullmäktige den 22 juni.
