De osympatiska måste också försvaras

Hanna Wagenius tar upp ett etiskt dilemma kring yttrandefriheten. 

Svd rapporterar. HAX kommenterar.

Var går gränserna för yttrandefriheten?

Vad kan publiceras i det offentliga rummet?

Vilken typ av tilltal kan vi acceptera?

Det som har utlöst debatten är ett skivomslag. Titeln är sannolikt också anstötlig för många. Den heter Virgin killer. Frågan är bara om anstöt ska vara det samma som inte publiceringsbart? För min egen del tycker jag inte det. Mycket kultur skulle om kriteriet var anstöt vara förbjudet.

I dag talade jag med en kommundirektör i samband med att jag gjorde en intervju. 

Han sa att min blogg var elak. Därför ville han egentligen inte medverka i intervjun. 

Elak är ett värdeomdöme. För denne höge kommunaltjänsteman var värdeomdömet ett skäl till att överväga om han skulle medverka. För mig framstår det som en ganska problematisk kommentar.

Att försvara det självklara är inte svårt. För den uppenbart oskyldige  och sympatiske är det lätt att försvara rättssäkerheten. Vad gäller den som är i gränslandet och dessutom osympatiskt är det svårare. Å andra sidan är det här som det är helt centralt att vi försvarar de grundläggande rättssäkerhetsprinciperna. På samma sätt förhåller det sig med yttrande- och tryckfriheten. Det osympatiska måste också försvaras. Sedan finns det alltid bortre gränser i alla system.

Det vi märker nu är en våg av inskränkning i yttrande- och tryckfriheten. Politiker som vår justitieminister ser inte yttrandefriheten som dynamiska system. Man ser inte att dessa system samvarierar med andra system i samhället.

 

Debatt om gränserna är vitaliserande för yttrandefriheten. Det är inte tecken på att lagstiftning måste skapa ett snävare utrymme i det offentliga rummet. Debatten kan vara den korrigeringsfaktor som gör att tryck- och yttrandefriheten hålls vital och levande.

Det som är möjligt tilltal i bloggosfären är i andra media på gränsen till förtal. Det innebär att yttrandefrihetslagstiftningen måste ta hänsyn till i vilket medium något publiceras. 

Ett annat fenomen som försvårar för yttrandefriheten är listor över webbplatser som ska blockeras. Här finns inga principer som är grundade i rättsprinciper. Här gäller godtycke och gatans parlament i många avseenden. Att sedan bli struken från en blockeringslista är nästan omöjligt.

Det är dags före debatt om yttrandefriheten och hur vi kan vidga den.

Fler chefer i Värmdö har dolda kulturella talanger

Hänt i Värmdö

I dag fick vi möjlighet att helt kort intervjua kommundirektören Magnus Hedenfalk.

Temat för intervjun kommer jag att kommentera i en senare bloggpost.

Vad som visade sig var att det verkar som om Hedenfalk är en av kommunens kulturella doldisar. Vi har följt dramat kring Monica Fransson och Marie-Louse Bergenstråhle-de Geer-Ekman.

Nu visar det sig att Hedenfalk kan aspirera på en filmkarriär. 

En av de frågor vi ställde var om han läste vår blogg. Han svarade att det gjorde han inte, han läste tidningar. Däremot var det många medarbetare som kommenterade vad som stod i bloggen. Det känner vi oss hedrade av.

Vid ett ytligt påseende verkar Hedenfalks bekännelse oförarglig. Först när vi översätter det inser vi sprängkraften.

"No, I don´t read blogs I just read newspapers" är i själva verket en parafras.

Ursprungsrepliken är Peter Sellers,  i rollen som trädgårdsmästaren i "Välkommen Mr Chance", från 1979. 

När trädgårdårdmästaren, Mr Chance blir någon form av politisk rådgivare får han en fråga av en journalist om hur han får information. 

Svaret blir: "No, I don´t read newspapers, I watch tv".

Hedenfalks yttrande är genialt och vittar om hans kulturella intresse. Han ställer svaret i vår tids kulturella kontext. Dessutom visar han på en konservativ syn på nyhetsinhämtning som kanske stämmer överens med den regerande Alliansens.

Nu återstår det att som om Hedenfalk får vara med på någon casting. 

I en nyinspelning av "Välkommen Mr Chance" är Hedenfalk min personliga favorit.

Brunns skola igen: Har cheferna almanacka?

Hänt i Värmdö

I förra veckan skedde en akututryckning till Brunns skola. 

Utbildningschefen, Maria Ljungkvist i följe av UKÄ direktören, Monica Fransson dök ned i verkligheten på Brunns skola i förra veckan. Man hade bokat tid med föräldrarna och elevrådet. 

Ärendet var kvalitetsfrågor, som vi tagit upp i tidigare bloggposter. Mötet med föräldrarna klarades av. Efter det bar det av hem till administrationsborgen.

Elevrådet, frågar någon. Det glömde man bort. På byråkratspråk heter det "att andra viktiga dispositioner omöjliggjorde mötet". Eleverna väntade och väntade. Till sist fick man inse att cheferna svek dem.

Eleverna och elevrådet fick sitt möte i går. Hoppas cheferna kom i tid då. Elever är nämligen vad vi med fint ord kallar; brukare och de ska också ha inflytande.

Signalen cheferna gav var att elever inte är viktiga. Det kan jag aldrig acceptera.

Andra bloggar: Annika Andersson

IPRED: § 56a och b, "Stasiparagraferna"

I dag är det dags att behandla §56a och § 56b i upphovsrättslagen (1960:729).

Om någon har gjort ett upphovsrättsbrott, medverkat i ett upphovsrättsbrott eller planerat ett upphovsrättsbrott är det möjligt att göra husrannsakan.

Det behöver inte vara konstaterat att man medverkat eller planerat ett upphovsrättsbrott. 

Det räcker med att "det skäligen kan antas"att så är fallet. 

Det innebär att kriterierna för husrannsakan vid upphovsrättsbrott är mycket lågt ställda, jämfört med andra typer av brott.

Lagstiftaren på så sätt att brott mot upphovsrätten är mycket viktiga. 

Brotten ska kväsas i sin linda. Rättsosäkerheten för den enskilde blir stor. Bara tanken på ideliga husrannsakningar kan få den starkaste att bryta ihop. 

Detta var en metodik som till exempel STASI i Östtyskland använde. 

Denna princip som föreslås kan inte förenas med en rättstat.

Det ställs inga krav på att den som yrkar på husrannsakan ska ställa säkerhet för den olägenhet intrånget innebär. 

Det kan ju faktiskt vara falskt alarm. 

På så sätt blir det ingen jämnvikt mellan upphovsrättshavaren och den "misstänke upphovsrättsbrottslingen".

I praktiken blir det dessutom möjligt för upphovsrättshavarna att få tillgång till enskildas hus utan att de vet om det. Lås dörren rejält för annars kommer skivbolaget på besök när du är borta.

Jag är inte stolt över att vara borgerlig när man läser lagförslaget. 

Andra bloggar: HAX, Rick Falkvinge, opassande, enligt min humla, scaber nestor, Christian Engström, opassande, jardenberg 

Gammelmedia: Aftonbladet, GP

Betyder det skrivna ordet någonting?

Hänt i Värmdö

Vad betyder en namnteckning?

Om någon skriver på ett upprop, menar då vederbörande någonting med det? 

Det flesta skulle nog säga att det betyder någonting. 

Nu har Stefan Dozzi, kristdemokraterna, Hans Lindqvist, Värmdöcentern och Peter Bondesson, folkpartiet gemensamt skrivit på ett upprop.

Genom att underteckna uppropet ställer man sig bakom att kommunen också ska få lämna ett anbud när äldreboendet i Ljung ska handlas upp. NackaVärmdöPosten rapporterar om protester från facket. Annnika Andersson bloggar om det.

Vi vet från TV reklam att Peter Bondesson är intresserad av att synas. Glasögonreklam är ett sätt att bygga varumärket Peter Bondesson, folkpartiet. Vad står varumärket Bondesson för?

Står han för sitt ord och sin namnteckning?  

I veckan pappers- och nätupplaga av NackaVärmdöPosten darrar han på manschetten när det gäller om kommunen själv ska få delta i upphandlingen. Är det så att Peter Bondesson inte har sett vad han skrivit på för upprop? Behöver han glasögon själv? Är han utsatt för påtryckningar och kan inte stå emot? Man undrar. 

I bakgrunden driver tjänste(mannen) Monica Fransson en egen kampanj för att äldreboendet inte ska konkurrensutsättas. Hur detta nu kan vara möjligt?

Tvekar Bondesson bara eller kommer han att svika?

För det kan väl inte var så att folkpartiets kommunalråd inte står för det skrivna ordet.

Läget ännu mer allvarligt i USA

Tre män lämnade allt vad de hade för händer och for tillbaka till Washington.

Två av dem får nu sannolikt dela på 15 miljarder dollar som tack för besväret.

Detta rapporterar the New York Times.

Pengarna är tänkta att räcka till i mars då ett nytt krispaket planeras för USAs tre stora bilföretag.

Nu visar det sig att tidningskoncernen the Tribune också har stora problem.

De har begärt skydd mot dina fordringsägare enligt kapitel 11 i den Amerikanska konkurslagen.

Slarvigt kallar vi det för att bolaget gått i konkurs. Återigen rapporterar the New York Times.

The Tribune koncernen äger 12 dagstidningar och 23 tv kanaler.

Två av dem är The Los Angeles Times, med en veckoupplaga på 739.000 exemplar och Chicago Tribune, med en veckoupplaga på 542.000 exemplar.

Dessutom äger man basebollaget Chicao Cubs. Under lång tid har man försökt att sälja detta.

Nu har man inte lyckats med det på grund av krisen i USAs ekonomi.

Skulderna är på 13 miljarder dollar och tillgångarna är på 7,6 miljarder dollar. Det svarta hålet är på 3,4 miljarder dollar. 

Koncernen har tagit upp stora obligationslån. En stor del av dem förfaller nästa år. Ett av lånen förfaller på måndag. Detta framkallade den akuta krisen.

Huvuddelen av lånen togs upp när den nuvarande ägaren köpte tidningskoncernen.

Här kan vi se nästa potentiella kris i USA. Först var det bolånekrisen, "sub prime" lånen och sedan företagslånekrisen, "corporate bond" krisen. Här talar vi om mycket större pengar och mycket större påfrestningar för det finansiella systemet.

Om denna kris skulle bli ett faktum är bolånekrisen bara en mild västanfläkt. Spänn fast säkerhetsältena. Det kan bli en gropig tur framöver.

Andra kommentarer. Martin Jönsson

Snart kommer väl ropen om ytterligare statligt stöd till mediabranchen och sedan...

Beatrice Ask: bekämpa bloggofilin

Romarna har på många sätt skapat basen för vår lagstiftning. 

De har också skapat en filosofisk grund för många av våra moderna lagar. Hur fritt kan en människa förfoga över sin arbetskraft och frukterna av denna? Ska det vara möjligt att pantsätta min arbetskraft för att kunna ta upp ett lån? Romarna tyckte det och införde vad man kallade "personalhypoteket". Det var ett sätt att använda sin egen arbetsförmåga som säkerhet för ett lån. I dag skulle nog de flesta av oss kalla det för barbari att ha den möjligheten.

IPRED debatten handlar i liten utsträckning om gränserna för skyddet av de produkter och tjänster som kroppskraften och intellektet skapar. Ju mer oberoende man ser individen från kollektivet dess större anspråk kan man göra den skyddade zonen. Debatten borde ha handlat om de grundläggande idéerna bakom upphovsrätten. I stället har debatten blivit en fråga om teknikaliteter i stor utsträckning.

Skapande och utveckling i samhället är i dag allt mer en produkt av interaktivitet. Därför är det viktigt att det sätts gränser för hur långt en intellektuell rättighet kan sträcka sig i tid. Vad gäller patenträtten har man satt denna gräns vid cirka 20 år. Därefter anser man att det finns ett samhälleligt intresse av att patenthavarens monopol försvinner.

Varför ska upphovsrätten sträcka sig längre i tiden än ett patent? Varför ska upphovsrätten överleva upphovsmannen? 

Jag kan inte se att det finns några hållbara rättsfilosofiska argument för detta. 

Internet och bloggosfären har satt de rättsfilosofiska argumenten på sin spets. Förändrings- och utvecklingstakten har ökat genom dessa distributionsmetoder. Trots detta är det få som diskuterar om dessa distributionsmetoder ska förändra synen på hur länge en upphovsrätt ska gälla. 

Interaktiviteten kan i vissa fall ha förädlat en upphovsrättsskyddad produkt eller tjänst till oigenkännlighet på några timmar. Trots detta gäller den under mycket lång tid. Hittills har  inte  effekterna av interaktiviteten påverkat lagstiftningen. Man har mer sett internet som ett besvärande fenomen för att upprätthålla den allmänna ordningen.

Så som det är i dag bör man sträva efter att skydda uppfinningar genom upphovsrätt. Om man kan skapa en upphovsrätt i stället för en patenträtt skapas ett mycket bättre rättsläge för upphovsmannen. Är detta rimligt? Personligen tycker jag inte det.

Den andra aspekten har att göra med hur man får behandla och förmedla upphovsrättsskyddat material. Ska vi ha en dynamisk eller statisk syn på hanteringen av upphovsrättsskyddat material. Lagstiftningen av i dag har en strikt och statisk syn på upphovsrätten.

Gränserna för upphovsrätten måste bli snävare både vad gäller brukande och tidsmässig utsträckning. Skälet till detta är naturligtvis att distributionskanalerna blivit så mycket mer effektiva. 

Förändringarna genom internet gör att det utvecklats en form av bloggofili. Exempel på detta är till exempel nedladdning och fildelning. Denna ska bekämpas med IPRED lagen.

Tyvärr har det inte förts en idédebatt om gränserna för upphovsrätten.

Det skadar upphovsrätten. Det är dags att starta idédebatten nu.

Därefter bör vi ser vilka upphovsrätts lagar vi bör ha.

Andra bloggar: Svd, Opassande, Lars Erik, Anna Troberg, Badlands hyena och HAX.

Gammelmedia: Svd, Aftonbladet