Våren är på väg. Isarna spricker upp. Livet återvänder både inne i stugor och ute i naturen. Det är inte helt utan anpassningsproblem för både människor och djur.
På morgonen fick jag se ett rådjur som kommit ut på isen. Isen hade brustit under rådjuret som olyckligt nog befann sig mitt emellan två landtungor. Det stackars djuret försökte ta sig fram och gick hela tiden igenom. Det var verkligen en hjärtskärande syn.
Bloggens skribent ringer då till kommunen och ber att få bli kopplad till räddningtjänsten.
-Se, nej det går inte. I stället anvisas man ett telefonnummer dit man själv kan ringa. För säkerhets skull är det ingen som svarar på detta nummer. Ringer tillbaka till kommunens växel som efter ett mått av myndigt tonfall lämnar ytterligare ett telefonnummer. Utan detta tonfall hade det inte kommit något nytt nummer.
Efter cirka 45 minuter får man då tag i en tjänsteman på räddningstjänsten. Denne meddelar att i denna typ av ärenden borde man ha ringt 112112. Diskussion utbryter och så småningom är vi överens om att samtalet kan tas som en anmälan.
När så förhållandet att kommunen inte har ett aktuellt telefonnummer till sin egen räddningstjänst rekommenderas bloggens skribent att själv ringa kommunen för att ordna till detta. Som var och en förstår väckte detta förslag inte riktigt fullt gillande.
Bloggens kommentar är enkel: Värmdö kommuns växel måste ha uppdaterade telefonuppgifter till alla sina verksamheter. Detta gäller speciellt räddningstjänsten och särskilt för att avlasta 112112 från samtal som inte måste kopplas via SOS alarm.
Bloggens skribent hoppas i sitt stilla sinne att det kämpande djuret överlever och får uppleva grönare dagar än i dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar