In memorian

Under rättegången mot Anders Behring Breivik gick han till hårt angrepp mot Lillebjörn Nilsen och hans sång: Barn av Regnbuen, länk.

I dag är en dag att minnas det fruktansvärda som hände i regeringskvarteren cetralt i Oslo och på Utöya.
Demokrati och öppenhet är det vi kan möta terrorismen med.

Oroande brist på samhällelig självkritik i Norge kring Breivik rättegången

I Norge har den länge emotsedda rapporten om Anders Behring Breiviks psykiska hälsa publicerats, länk, länk, länk. Enligt rapporten är Breivik inte paranoid schizofren utan i stället personlighetsstörd.
Han är enligt den nya rapporten, länk narssisistisk dyssocial. En personlighetsstörning av detta slag innebär inte något hinder för att dömas till fängelse.  I den nya rapporten, länk menar man att psykiaterna som skrev den tidigare rapporten var allt för präglade av själva händelsen och därför kom fram till fel slutsats.

Nu står domstolen med två utlåtanden om Breiviks psykiska hälsa. Båda talar om sjukdom. Dock talar man om olika typer av sjukdom. Det visar ganska tydligt på att det finns stort utrymme för eget tyckande i denna typer av utlåtanden. Tilltron till rättspsykiatrin minskar självfallet högst betänkligt, länk genom detta faktum.

En annan faktor som blir tydlig är att relationen mellan den observerade och den som observerar avgör vilken diagnos som sätts. Dessutom är det tydligt att psykisk ohälsa inte är huggen i sten. Bland annat kan den variera i mycket stora intervall. En annan och mera pikant fråga blir hur man ser på beteenden ur ett socialt perspektiv. Ska dessa psykiatriskt diagnossättas?
Om Behring Breiviks syften och metoder varit andra hade han säkert hyllats för de egenskaper han besitter. Nu sjukförklaras i stället egenskaperna. I stället borde man kunna resonera om människors val och hur de använder sina egenskaper. Det gör fler ansvariga för sina handlingar, även de avskyvärda.

En annan faktor som blir tydlig är läkarens, psykiaterns roll. I Norge har läkaren, psykiatern en mycket stark ställning. Doktorns ord är mycket mera lag än i Sverige. Som en konsekvens av detta och andra historiska företeelser har Norge bland de högsta tvångsinläggningarna per capita i Europa.

Nu ställs medicin mot rättssäkerhet. Behring Breiviks handlingar är avskyvärda. Samtidigt, om inte en man som gör avskyvärda handlingar kan få en rättvis rättegång är rättssamhället utan legitimitet. Det blir då extra bekymmersamt över hur lite både svensk och norsk press reflekterar över vad i det norska samhället som skapat fenomenet Behring Breivik. Inte heller funderar man över hur olika krafter äventyrar rättsäkerheten.
Utan dessa utmanande frågeställningar har ett samhälle svårt att komma vidare efter en händelse som denna. I stället blir den då bara ett stigma.

Ett rättssamhälle måste också ställa sig frågan om det kloka i att sjukförklara hemska handlingar. Trenden mot att sätta ett stort antal brottslingar på pykiatrisk klinik är tveksam. Det innebär ju också att de personer som döms inte behöver ta sitt ansvar. Det gagnar inte ett rättssamhälle.

Hur lämpligt det är att sätta närmast sociala diagnoser i medicinsk form på avskyvärt beteende.
Vart det leder till för vanliga medborgare?
Risken för ett storebrorssamhälle ökar markant.
Nu gäller det för det norska samhället att inte bara att tala om ökad öppenhet, utan att även våga förverkliga det. En sådan process är utmanande och mycket viktig. Den kan faktiskt stärka demokratin.

Terrorattentatet i Norge: Var är källkritiken?

Man tar sig för pannan när media refererar vad terroristen i Norge sagt eller skrivit, ibland.

Ett exempel: SvD skriver i en artikel att attentaten kostat 240.000 euro, länk. Artikeln ger verkligen bilden av att det är kostnaden för attentaten är så hög, dvs cirka 2,2 miljoner svenska kronor. I sig en stor summa. Det är ämnat att väcka en viss beundran för terroristen.

Det hade varit klädsamt om SvD och andra medier använt sig av källkritik. Är 2,2 miljoner en rimlig summa för attentatet? Sannolikt är detta en grov överdrift. Kostnaden för attentatet är säkert en bråkdel. Varför låter man inte en expert räkna på kostnaderna och ställa dessa i relation till Breiviks uppgifter. Det finns naturligtvis fler uppgifter från Breivik som borde granskas.

I en situation som denna är det viktigt att media inte blir en terrorists megafoner. Källkritik borde var än mer väsentlig när det gäller terrorister. I verkligheten ser den ut att ha försvunnit.

Det är illa för demokratin.

Länkar gammelmedia: SvD, DN, Expressen

Länkar bloggar: Maria Abrahamsson, HAX, Carl Bildt

Terrorattacken: En annan sorts manifest

En ny vecka tar sin form och början. En tyngre vecka.

Den förra veckan gav ett brutalt uppvaknande om fördomarna i vårt samhälle.

Veckan skapade en brutal och klar bild av meningslösa handlingar. Det blev en vecka som berövade ännu ett land en sorts oskuld.

Sorgen, förtvivlan och medkänslan med de som har det ännu värre har sin självklara plats denna vecka.

Samtidigt börjar det bli dags att rannsaka våra samhälleliga stereotyper och titta på de sunda och dynamiska förhållningssätten.

Terroristen är någon som är född utomlands och har en annan religion än oss andra.

-Det visar sig inte stämma. Han eller hon kan vara precis som vi. Avsaknaden av vilja att förändra genom processer ger ideer om uppmärksamhet genom extrema handlingar.

Terrorister är en särskild sorts människor som kan kartläggas via integritetskränkande system på internet.

-Det visar sig inte stämma.

Den viktigaste informationen visar sig gång efter gång finnas i öppna källor. Samhället blir inte säkrare av integritetskränkande system för övervakning. Kanske motverkar dessa helt sitt syfte. Sist och slutligen finns det ingen speciell sorts människa, homo terrorismus. De är vanliga människor som tappat känslan för var gränserna går.

Politik är inget som jag behöver engagera mig i.

-Det visar sig inte stämma. Den goda demokratin förutsätter att alla är beredda att engagera sig. Brist på engagemang och distans att ta personligt ansvar äventyrar det politiska systemet. Många välsituerade människors brist på engagemang är ett stort hot mot demokratins överlevnad och kvalitet. Fler engagerade för samhällsutvecklingen är demokratins bästa skydd.

Däremot kräver förvirrade idéer kräver friska motbilder. Det ställer krav på att fler engagerar sig och skapar dessa motbilder. Det gäller på alla nivåer i samhället. Från det lilla sammanhanget till det globala.

I mångt och mycket fångade Norges statsminister framgångsvägen genom att tala om motmedlet mot vad som skett är: mera öppenhet och mera demokrati.

Det får personliga konsekvenser för var och en av samhällets medborgare, dvs Du och jag.

Är vi beredda att ta det ansvaret?

Då blir meningsfullheten mindre i sitt omfång.

Länkar gammelmedia: GP, SvD, SvD, Expressen, Aftonbladet

Länkar bloggar: Tokmoderaten, Johan Westerholm, Magnus Andersson, Mina moderata karameller, HAX, Ulf Bjereld

Terroristens budskap måste fördömmas och inte bagatelliseras

Det är lätt att säga att det som har skett i Norge är gjort av en sjuk man. Då bagatelliserar man ansvaret för den som utfört handlingen och man banaliserar den förfärliga gärningen. Det som gjort det är fullt ansvarig för vad han gjort.

Därför publicerar bloggen hans manifest på youtube. Det är inte värt att bagatellisera. I stället är det värt att ta på allvar och ta ställning mot. Tankarna bakom detta dokument ska fördömmas.