Den förra veckan gav ett brutalt uppvaknande om fördomarna i vårt samhälle.
Veckan skapade en brutal och klar bild av meningslösa handlingar. Det blev en vecka som berövade ännu ett land en sorts oskuld.
Sorgen, förtvivlan och medkänslan med de som har det ännu värre har sin självklara plats denna vecka.
Samtidigt börjar det bli dags att rannsaka våra samhälleliga stereotyper och titta på de sunda och dynamiska förhållningssätten.
Terroristen är någon som är född utomlands och har en annan religion än oss andra.
-Det visar sig inte stämma. Han eller hon kan vara precis som vi. Avsaknaden av vilja att förändra genom processer ger ideer om uppmärksamhet genom extrema handlingar.
Terrorister är en särskild sorts människor som kan kartläggas via integritetskränkande system på internet.
-Det visar sig inte stämma.
Den viktigaste informationen visar sig gång efter gång finnas i öppna källor. Samhället blir inte säkrare av integritetskränkande system för övervakning. Kanske motverkar dessa helt sitt syfte. Sist och slutligen finns det ingen speciell sorts människa, homo terrorismus. De är vanliga människor som tappat känslan för var gränserna går.
Politik är inget som jag behöver engagera mig i.
-Det visar sig inte stämma. Den goda demokratin förutsätter att alla är beredda att engagera sig. Brist på engagemang och distans att ta personligt ansvar äventyrar det politiska systemet. Många välsituerade människors brist på engagemang är ett stort hot mot demokratins överlevnad och kvalitet. Fler engagerade för samhällsutvecklingen är demokratins bästa skydd.
Däremot kräver förvirrade idéer kräver friska motbilder. Det ställer krav på att fler engagerar sig och skapar dessa motbilder. Det gäller på alla nivåer i samhället. Från det lilla sammanhanget till det globala.
I mångt och mycket fångade Norges statsminister framgångsvägen genom att tala om motmedlet mot vad som skett är: mera öppenhet och mera demokrati.
Det får personliga konsekvenser för var och en av samhällets medborgare, dvs Du och jag.
Är vi beredda att ta det ansvaret?
Då blir meningsfullheten mindre i sitt omfång.
Länkar bloggar: Tokmoderaten, Johan Westerholm, Magnus Andersson, Mina moderata karameller, HAX, Ulf Bjereld
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar