Bakgrunden är att den nuvarande godsherren och tidigare skolministern Göran Persson överförde ansvaret för skolan från staten till kommunerna. Denna överföring hade den oförutsedda effekten att det blev lättare att tillåta friskolor. Med ett statligt ansvar för grundskola och gymnasium hade detta inte varit möjligt.
På ett sätt är det paradoxalt nog så att Göran Persson är den som är privatskolornas grundare i Sverige. Friskolorna har främjat pedagogisk utveckling och har stimulerat till skolutveckling.
Det är riktigt bra.
Kommunerna däremot har inte varit en bra huvudman för skolan. Besparing i den kommunala budgeten har inte sällan gått ut över utbildningskvaliteten. Med staten som huvudman är kvaliteten sannolikt garanterad. Däremot finns det kommuner som i det närmaste saknar kommunala skolor. Dessa kommer att sakna statliga skolor om folkpartiets förslag går igenom. Förslaget är vällovligt, men beaktar inte riktigt att skolkartan är omritad. Det kan bli en stor komplikation för det nya förslaget.
Sannolikt krävs en lokal förankring av de statliga grund och gymnasieskolorna. Då krävs någon form av stiftelsen som har ansvar för de enskilda skolorna. I dessa stiftelsen måste både brukare och pedagogisk kompetens samsas. Statens roll blir i praktiken att garantera pengarna. Ett annat alternativ blir att kommunerna får ansvar för skolans utveckling och staten betalar. Då är förslaget enbart en återgång till läget så som det var före Göran Persson.
Regeringen måste fundera över hur konstruktiv konkurrens kan öka kvaliteten i skolan.
Folkpartiets utspel om organisation måste utvecklas till att belysa konsekvenserna.
Effekten skulle ju bli positiv för eleverna.
