Husmarknaden i USA vaknar

Aktiemarknaden i USA har piggnat till efter det att husstatistiken upplevts som positiv. Kolumnisten Floyd Norrig reflekterar över dett, länk.

Vad som har hänt är att det i genomsnitt tar 12,4 månader att sälja ett nyproducerat hus i USA i juni. I mars tog det rekordlång tid att sälja ett nyproducerat hus: 14,4 månader. Antalet osålda hus nyproucerade hus minskade från rekordnivån i januari på 188.0000 hus till 84.000 i slutet av maj.

Det som är frågetecknet i statistiken är de äldre nyproducerade husen, "lagervärmarna". Även dessa verkar nu ha hittat köpare eller försvunnit från marknaden.

När man tittar på statistiken närmare enligt Norris är ekonomin på rätt väg, fast från en mycket dålig situation.

Det som kommer att bli en utmaning i USA är den statsfinansiella krisen. Den kommer att ta år att lösa. Sannolikt är det här de konservativa har en sin möjlighet att bringa Obama ur sadeln när han ställer upp för en andra period som president.

Andra medier: SvD, e24.se

Hur långt har återhämtningen kommit i USA?

Hur långt har USAs återhämtning kommit?

The New York Times kolumnist och bloggare Floyd Norris, länk försöker svara på den frågan.

Häromdagen publicerade han en spännande lista över läget på den amerikanska fastighetsmarknaden. Tabellen är spännande läsning.

Första siffran berättar omI hur stor återhämtningen varit och andra siffran hur långt från toppen som marknaden befinner sig. Siffrorna avser enfamiljshus och är säsongsjusterade.

San Francisco 14.2% -37.4% Minneapolis 9.9% -29.2%

San Diego 8.0% -37.5% Phoenix 6.7% -51.0%

Los Angeles 6.6% -37.5% Washington 6.4% -28.9%

Dallas 4.9% -4.5% Cleveland 4.6% -15.7%

Denver 4.4% -8.1% Boston 4.3% -14.4%

Detroit 3.4% -43.3% Chicago 2.5% -24.8%

Atlanta 2.3% -19.7% Portland 2.0% -19.0%

Miami 1.3% -47.2% Las Vegas 1.0% -55.9%

Seattle 0.8% -22.2% Charlotte 0.5% -11.1%

Tampa 0.0% -42.3% New York 0.0% -20.8%

Vägen ut ur krisen består av mindre regleringar inte fler

Vad skapade finanskrisen? 

-Det svar som vi oftast får höra är bristen på regleringar av marknadskrafterna och girigheten.

Enligt idéhistorikern och liberalen Johan Norberg stämmer inte den bilden, rapproterar PJ ANders Linder, länk.

Han far fram tre faktorer som skapade krisen

1. USAs penningspolitik efter IT kollapsen med allt för låga räntor. Priset på kapital var försumbart. Därför kunde kreditinstitueten ta stora risker.

2. Den artificiellt låga Kinesiska valutan, som skapade enorma handelsöverskott och som investerades i det Amerikanska budgetunderskottet.

3. De politiska påtryckningarna på bankerna att låna ut allt mer till bostäder i USA. Bushadministrationen ställde krav på de delvis statliga lånejättarna Fannie Mae och Freddie Mac att låna ut minst 56% till personer med låg kreditvärdighet.

Den första punkten innebär en omvärdering av den förre centralbankschefen Alan Greenspan som var chef från 1987-2006. Han har närmast varit en kultfigur och granskades inte kritiskt. Här borde både tidningar och nationalekonomiskt forskning ifrågasatt honom. Så skedde inte.

Därför fick han en makt om penningpolitiken som var allt för stor. Den typ av regleringar som han ansvarade för la grunden till dagens katastrof. De två ytterligare faktorerna spädde på krisens intensitet.

Girigheten däremot är nog tyvärr och tursamt nog konstant.

Nu gör världen i princip samma sak som Greenspan, fast i en väsentligt större omfattning. Botemedlet för bakfyllan blir ännu mera sprit. Var och en inser att detta är en utomordenligt riskfylld medicinering. 

Inte fler regleringar

Hur ska finanskrisen lösas?

Hittills har Europa reagerat med förstatliganden och tankar på ännu mer regleringar. 

En som har en helt annan syn på hur lösningarna ser ut är den amerikanska ekonomiprofessorn på Yale-universitetet, Robert Shiller. Han var en av dem som förutsåg krisen. Inte nog med det, han förklarade också varför den skulle inträffa. I detta senare avseende är han ganska ensam i hela världen. 

Newsweek skriver om honom i sitt senaste nummer.  

Shiller säger att det finns en risk att de pengar regeringarna pumpar in i finanssektorn inte hindrar att vi får en ännu större och värre finansiell kris framöver. 

Vi ser samtidigt att USA inte har kontroll på hur stödpengarna används, vilket jag refererat i en tidigare blogpost.

Det skapar en ny typ av finansiell instabilitet.

Vad gäller lösningarna tror Shiller på en modell där riskhantering inte är en fråga om att förhindra ett riskfyllt beteende. För det är omöjligt. Det gäller att hantera riskerna och det riskfyllda beteendena så att effekterna blir hanterliga. 

Ett sätt är att använda sig av mer av finansiella instrument för detta. Speciellt är detta viktigt på fastighetsmarknaden. Shiller pekar på att en allt för stor del av investeringarna är riktade mot fastigheter. Det är i sig en betydande risk. Vad som var början på västvärldens ekonomiska utveckling var möjligheten att kunna omfördela från fastigheter till andra investeringsslag genom att man kunde belåna. Här spelade möjligheten att inteckna fastigheter en viktig roll. Shiller tror på att ännu mer utveckla dessa möjligheter genom olika typer av derivat.

En husägare ska kunna skydda sig mot nedgångar på husmarknaden.

I dessa tider av samsyn kring socialistiska samhällsbyggnadsprojekt är det intressant att lyssna på de få motröster som finns. Shiller är en av de få här.

Andra media: Svd, Svd

ARM ett ord att lära sig

Dags att lära sig ett nytt ord i den amerikanska finanskrisen. 

Vi kan ju alla ordet "sub prime".

Nästa ord att lära sig är ARM (Adjustable-Rate Morgage) eller egentligen "option ARM". I denna typ av lån kan låntagaren betala lägre ränta än vad som står i lånekontraktet under några år om låntagaren utnyttjar optionen. Mellanskillnaden läggs till skulden, på så sätt blir det en negativ amortering. När huspriserna stiger är detta inte något problem. När husmarknaden är fallande kan denna typ av lån skapa problem. Cirka 1,4 miljoner hus har den här typen av lån.

Storleken på ARM lånen är cirka 500 miljarder dollar, cirka häften av sub prime lånens 1 triljon dollar. De ökade lånekostnaderna efter det att optionsmöjligheten är uttömd börjar märkas i låneportföljerna under 2009 för att kulminera under 2011. Lånekostnaderna stiger då med mellan 60-80% för dem som utnyttjat optionen.

Det kommer således fler obehagliga överraskningar.