USA i farligt dödläge

Direkt efter nyår kom de amerikanska politikerna överens om en tillfällig lösning för att inte hamna i fiscal cliff läget, länk.

Samtidigt visste man att nästa utmaning blir lånetaket. Statsskulden är nu uppe i ofattbara 16.400 miljarder dollar. President Obama vill hantera situationen genom att man löser varje delmoment för sig. Republikanerna däremot vill ha en helhetslösning. I denna helhet ingår besparingar som den centrala komponenten.

Lösningen efter nyår var relativt lätt att finna.
Denna gång är positionerna mera låsta och det är mycket mer prestige med i spelet.
I potten liggen en betalningsinställelse för USA som nation och ett till två stegs nedgradering av kreditbetyget. Pengarna är bokstavligt talat slut i statskassan i mitten av mars i år, om inget görs.

Obama höjer nu tonläget och talar om motståndarna som "oansvariga" och "absurda", länk.
Samtidigt är det tydligt att presidenten har bråttom.
Snart installeras han för sin sista period i vita huset och ett nytt utrikespolitiskt lag tar plats. Det kan tillfälligt flytta fokus från det allvarliga ekonomiska dödläget.

Republikanerna verkar vara beredda att driva spelet till att staten får stänga ned olika verksamheter och först då realförhandla.

Obama kan bli presidenten som sänkte USAs kreditbetyg med tre steg.
Obamas oförmåga att finna förhandlingslösningar är oväntad.
Samtidigt har han en ovanligt hårdnackad motståndare i ett polariserat och revanchistiskt republikanskt parti.

Två länder på väg utför

Två ganska nyvalda presidenter med samma strategi.
Det är genom höjda skatter som nationerna ska räddas.
I båda fallen gäller det att de med högst inkomster ska betala mer.

Visst skillnaderna är betydande. Det ena har knappast ett proportionellt skattesystem utan snarare ett regressivt. Det andra hade redan ett progressivt skattesystem. I det ena landet kan idén fungera, men är ingen universallösning. I det andra landet är lösningen en katastrof.

Hur man än resonerar finns det gränser för vilka nivåer som skatten får nå.
En absolut gräns är skattesatser över 50%. Det kommer alltid att leda till skatteplanering och i värsta fall skattefusk och minskad ekonomisk tillväxt. Det gäller universellt. Sannolikt ligger en optimal skattesats på max 30-35%.

Frankrike håller nu på att upprepa tidigare historiska misstag.
En arbetslöshet på 10,9% visar att landet är på fel väg, länk.
2013 kan bli året då Frankrike når sina högsta arbetslöshetssiffor under efterkrigstiden. Budgetunderkottet lär öka och skuldsättningen nå nya rekordnivåer.
Tyvärr är det inte en randekonomi vi talar om. Det är en av Europas största. En nedgradering av den Franska kreditvärdigheten lär komma som ett brev på posten. Investerare lär också tänka sig för en gång extra innan man satsar pengar här.

I USA har den återvalde  presidenten Obama inte lyckats hitta lösningar för att undvika fiscal cliff. Hans avbrutna semester är mer ett PR trick än något reellt, länk.
Låsningarna som etablerades under förra mandatperioden har inte lirkats upp, länk.

Även om Svenska medier framhåller republikanerna som huvudsakligen skyldiga till situationen är presidentens ansvar stort.

Pajkastningen är nu i full gång mellan republikaner och demokrater. Det verkar allt mer osannolikt att man når en lösning under måndagen som märkligt nog är den formellt sista arbetsdagen i det Amerikanska parlamentet för år 2012. Inte ens en tillfällig lösning verkar nu kunna nås före tiden går ut.
Förtroendet för den politiska lösningsförmågan i USA kommer att sprida oro.
Det lär inte bara märkas bland ratinginstituten som lär sänka USAs kreditvärdighet med ytterligare minst ett steg. Även andra lär fundera över USAs trovärdighet.

Enligt finansminister Geithner når USA sitt lånetak på nyårsafton i år. Det är på ofattbara 16,4 triljoner dollar. Det innebär att USA inom några veckor inte kan fullgöra sina ekonomiska förpliktelser.

I maktens korridorer i USA talas det allt mer om att politik blivit en fråga om att säga nej i stället för att skapa nytt. En i sanning farlig utveckling.

Både Frankrike och USA behöver dessutom omfattande strukturreformer.
Inte någon av de båda ländernas presidenter verkar vara förmögna till detta.
Fortfarande när ledande politiker i båda länderna idéen om att man är immuna mot sina egna tokiga beslut. Man är lite intresserad av att se verkligheten och allvaret i detta.

Detta är allvarliga utsikter för världen under 2013.

På väg mot stupet

I USA närmar man sig nu "the fiscal cliff".
Ännu så länge har man inte funnit en lösning som gör att de automatiska bromsarna och skattehöjningarna inte slår till. 3% minskad BNP väntar, kanske mer.

De Amerikanska politikernas ovilja att hitta lösningar för landet verkar närmast grundade i en sorts "to big to fail" syndrom. Långivarna kommer alltid att vara förlåtande, menar man.
Det trodde man om raring-instituten också fram till USA förlorade sin AAA rating.
Det skedde så sent som den 6 augusti 2011 då ratingföretaget Standard & Poor sänkte USA kreditstatus till AA+, länk. Skälet var att man inte såg att USA förmår lösa sina statsfinansiella problem med budgetunderskott och ökande skuldbörda. Politikerna klarar inte sitt jobb var budskapet.
Det är slutligen att komma överens. Utsikterna den gången för betyget var negativa. Det innebär en sannolik ytterligare sänkning inom 18 månader.

Den första sänkningen påverkade inte USAs upplåningskostnader. En andra sänkning kommer sannolikt att bli något mera kännbar.

Under de sista dagarna innan misslyckandet blir ett faktum kastar nu president Obama in ett nytt förslag som ska rädda medelklassen från skattehöjningar, länk.
Det är inte sannolikt att det kommer att vinna framgång. John Boehners förslag, plan B fick inte tillräcklig förankring.

Nu deppar konsumenterna. De är rädda för att spendera, länk. Enligt Reuters/Ipsos rör det sig om 17% av Amerikanerna som spenderar mindre på grund av fiscal cliff.

En lösning i form av en icke lösning kan bli resultatet återigen. Politikerna skjuter upp problemet på samma sätt som när man konstruerade fiscal cliff. Det kan ske för tidsgränsen nås på nyårsafton eller strax därefter.

Polariteten i den Amerikanska politiken är så stark att en effekt av budgetlåsningen redan nu kan bli att Obama blir närmast handlingsförlamad, "lame duck". Det brukar vanligen inträffa under de två sista presidentåren under en andra mandatperiod.
Utsikterna för USA ser inte ut att vara goda.

inte som någon överraskning

Den som lever över sina tillgångar tar alltid en risk. Det gäller även nationer.

USA är inget undantag. Diskussionen om när USAs kreditbetyg kommer att sänkas har förts bland ekonomer under en längre tid. Det har varit spekulationer fram till nu om när det kommer att ske. Förhandstipsen var tidigast år 2013. Nu meddelar ratingföretaget S&P att man ändrat utsikterna för USA kreditrating till negativa. Det innebär att chansen för sänkt kreditbetyg inom två år är minst 33%, länk.

En enstaka budgetöverenskommelse kommer int att ändra detta.

Nu krävs en sanering av USAs finanser. Det kommer att kräva uppoffringar. Nya grepp måste tas. Att man går från tanke till handling kommer att ta tid. Frågan är bara om man reagerar innan kreditbetyget är sänkt.

Bloggen är mycket tveksam till det

Obama, inför state of the union talet

Ekonomen Paul Krugman reflekterar över president Barack Obama i en kolumn i the New York Times i går, länk, länk.

Han noterar att presidenten inför sitt state of the union tal meddelat att presidentens rådet för ekonomisk återhämtning har bytt namn. Numera heter det: rådet för arbete och konkurrenskraft. Namnändringen ger närmast associationer till Fredrik Reinfeldt eller forna tiders socialdemokrati. Som ny ordförande i rådet har han rekryterat GE chefen Jeffrey Immelt. Presidenten hoppas att denna rekrytering ska ge stjärnglans åt hans politik. Det börjar ju dra ihop sig till återvalskampanj.

Skälen till namnbytet på rådet kan vara många. En av dem är säkert att försöka tvätta bort den stämpeln som presidenten fått av att vara mot företagen. Samtidigt pekar det på en insikt. USA håller sakta men säkert på att förlora konkurrenskraft. Både genom sin oförmåga att lösa sina strukturella problem och att andra länder, framförallt i öster blivit så mycket mera framgångsrika.

Krugman menar att det kan ligga ett tankefel bakom namnändringen. Det är inte längre så att det som är bra för företagen är bra för Amerika. Med globala företag blir intressena allt mer motstridiga. USAs problem har att göra med den finansiella krisen och hur man löste den. Den har väldigt lite med företagen att göra.

Den stora risken kanske är att konkurrenskraft enligt president Obama skapas genom öka de offentliga utgifterna. Då är både presidenten och USA ute på en riktigt farlig väg.

Husmarknaden i USA vaknar

Aktiemarknaden i USA har piggnat till efter det att husstatistiken upplevts som positiv. Kolumnisten Floyd Norrig reflekterar över dett, länk.

Vad som har hänt är att det i genomsnitt tar 12,4 månader att sälja ett nyproducerat hus i USA i juni. I mars tog det rekordlång tid att sälja ett nyproducerat hus: 14,4 månader. Antalet osålda hus nyproucerade hus minskade från rekordnivån i januari på 188.0000 hus till 84.000 i slutet av maj.

Det som är frågetecknet i statistiken är de äldre nyproducerade husen, "lagervärmarna". Även dessa verkar nu ha hittat köpare eller försvunnit från marknaden.

När man tittar på statistiken närmare enligt Norris är ekonomin på rätt väg, fast från en mycket dålig situation.

Det som kommer att bli en utmaning i USA är den statsfinansiella krisen. Den kommer att ta år att lösa. Sannolikt är det här de konservativa har en sin möjlighet att bringa Obama ur sadeln när han ställer upp för en andra period som president.

Andra medier: SvD, e24.se

Hur läge håller uppgången i sig?

Hur länge håller börsuppgången på Wall street i sig?

Barry Ritholtz försöker med statistik svara på den frågan, länk.

Han publicerar för jämförelsens skull också hur långa perioderna är av

ekonomisk nedgång.

Hur långt har återhämtningen kommit i USA?

Hur långt har USAs återhämtning kommit?

The New York Times kolumnist och bloggare Floyd Norris, länk försöker svara på den frågan.

Häromdagen publicerade han en spännande lista över läget på den amerikanska fastighetsmarknaden. Tabellen är spännande läsning.

Första siffran berättar omI hur stor återhämtningen varit och andra siffran hur långt från toppen som marknaden befinner sig. Siffrorna avser enfamiljshus och är säsongsjusterade.

San Francisco 14.2% -37.4% Minneapolis 9.9% -29.2%

San Diego 8.0% -37.5% Phoenix 6.7% -51.0%

Los Angeles 6.6% -37.5% Washington 6.4% -28.9%

Dallas 4.9% -4.5% Cleveland 4.6% -15.7%

Denver 4.4% -8.1% Boston 4.3% -14.4%

Detroit 3.4% -43.3% Chicago 2.5% -24.8%

Atlanta 2.3% -19.7% Portland 2.0% -19.0%

Miami 1.3% -47.2% Las Vegas 1.0% -55.9%

Seattle 0.8% -22.2% Charlotte 0.5% -11.1%

Tampa 0.0% -42.3% New York 0.0% -20.8%

Förskjutning mot öst

Den amerikanska centralbanken lämnar styrräntan orörd, länk, länk.

Banken ser tecken på återhämtning. För att att inte störa denna kommer de amerikanska räntorna att lämnas orörda under relativt lång tid. Inflationen i november var 0,4% säsongsjusterad och utbudet i ekonomin ökade med 2,8%. Detta är självklart goda tecken.

I kongressen övervägs förslag för att reglera marknaderna. Ett steg är att gå tillbaka till ordningen att skilja på kommersiella banker och investmentbanker. En förespråkare för denna reform är bland annat den tidigare presidentkandidaten och senatorn John McCain. Samtidigt talar man om att reglera hedgefonderna. Dessa åtgärder kan ha positiva effekter för att minska riskerna för en ny finansiell kris.

Samtidigt finns det strukturproblem i den amerikanska finansiella lagstiftningen som man avstår från att lösa. Ett exempel är Sarbanes Oxley lagen gör det betydligt dyrare att driva ett amerikansk börsnoterat företag jämfört med i Europa. Den amerikanska lagstiftningen är dessutom dåligt anpassad till en elektronisk verklighet. Detta stora problem avstår de amerikanska lagstiftarna från att lösa.

Den amerikanska ekonomin med ett allt större ekonomisk underskott och ett gigantiskt skuldberg är faktorer som också talar mot USA. Statskulden uppgår till till cirka 9 triljoner dollar, varav cirka hälften är räntebärande. Detta kommer att göra att skuldräntorna kommer att bli ett allt större problem i den amerikanska ekonomin.

Sammantaget talar detta för att USA förlorar i attraktivitet som finansiellt centrum.

Krisen i Dubai har paradoxalt nog förutsättningar för att skapa ett starkare finansiellt centrum i denna del av världen. Ett möte i veckan med GCC, Gulf Cooperating Counties som består av Bahrein, Kuwait, Saudi Arabien och förenade arabemiraten UAE, stakade ut vägen. Man har i veckan kommit överens om att närma sig en ekonomisk union av EU karaktär. Dessutom planerar man för en gemensam valuta.

Detta skapar ett enormt starkt finansiellt centrum. Sedan är frågan av mera akademisk karaktär om huvudcentrat ska vara i Dubai eller 15o kilometer längre bort i Abu Dhabi.

Den expanderande marknaden för finansiella instrument som är förenliga med islam växer också. Exempel på detta är de så kallade "sukuk" eller islamiskt korrekta obligationerna, länk. Marknaden för lån kommer på sikt att allt mer ha sin bas här.

Vi ser att denna del av världen bygger infrastruktur och kompetens för att bli mindre beroende av olja. Detta skapar ekonomisk aktivitet av stora mått. Sedan det öppnades möjligheter för utlänningar i att äga fastigheter i Dubai 2002 har denna fastighetsmarknad blivit ledande i världen. Detta kommer att bestå under lång tid trots den kris vi har sett tecken på.

Dessutom köper arabintressen företag i väst. Ett exempel är det köp som Dubai gjorde i Nasdaq i samband med budstriden om Svenska OMX. Nu är Dubai Financial Markets en del av Nasdaq och storägare i just Nasdaq.

Kapitalet finns i dag i öst. Kina och oljeländerna representerar detta. Låntagarna finns i väst. Mycket mer av ekonomisk utveckling sker i öst. Detta talar för att fokus kommer att ligga öster ut. Dessutom kommer de finansiella instrumenten mer att utvecklas från den kulturella kontext som finns här.

Här är jobbskaparna i USA

Arbetslösheten i USA är hög noterar man efter det att arbetslöshetsstatistiken publicerades i går. 10,2 av befolkningen är arbetslösa eller 15,7 miljoner Amerikaner.

Det är den högst siffran på 26 år, länk.

Det finns undantag i denna dystra verklighet.

Här är jobbskaparbrancherna i USA, länk.

Home Health Care Services, up 10.8%
Federal Government Except Postal Service, up 9.3%
Oil & Gas Extraction, up 7.4%
Pipeline Transportation, up 6.7%
Outpatient Care Services, up 4.6%
Hospitals, up 3.8%
Computer Systems Design & Related Services, up 3.4%
Nursing & Residential Care Facilities, up 3.2%
Motion Picture & Sound Recording Industries, up 3.2%
Educational Services, Excluding Government, up 3.1%
Management & Technical Consulting Services, up 2.7%
State Government Education Services, up 2.1%
Utilities, up 2.0%
Waste Management & Remediation Services, up 1.5%

Listan ovan kommer från Floyd Norris blogg i the New York Times.