Fler borde reta upp sig på Sarkozy och hans Frankrike. EUs budget består till strax under 50% av jordbrukssubventioner och av dessa går 50% till Franska bönder. Enkelt uttryckt av varje krona av medlemsavgiften till EU hamnar så hamnar 25% öre hos en Fransk bonde.
Varför är inte Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt uppretade över detta?
Regeringarnas EU har genom den i och för sig kloka ordningen med rullande ordförandeskap med skifte var sjätte månad byggt in en sorts självcensur för att ta upp kritiska synpunkter. Om man inte är vän med framförallt de stora så blir det egna ordförandeskapet i EU ingen framgång.
Förklaringen till tystnaden är kanske att det är Sveriges tur andra halvåret 2009.
EUs stora tillgång för medborgarna är den fria rörligheten för just medborgarna själva, tjänster och varor inom Unionen. Tjänstedirektivet blev tyvärr ganska urvattnat. Några stora länder höll emot. Trångsynta inrikespolitiska skäl håller tillbaka unionsmedborgarna från att kunna dra full nytta av EU.
Vad gäller den också viktiga gemensamma utrikes- och försvarspolitiken är intresset större hos de olika statscheferna.
Såsom EU nu utvecklas krävs ett "Manga carta" för EU medborgarna som garanterar en begränsning i det politiska reglerandet av EU-medborgarnas förhållanden.
Ett sådant skulle avhålla Sarkozy och andra andra att försöka ge direktiv till ett folk som har uttryckt en mening genom demkratiska val.
Dessutom måste den inre marknaden bli friare. Den subventionsekonomi som EU är i dag ger inte incitament till att utveckla unionen.
Det börjar bli dags att stanna upp och utfärda ett "Magna carta" och rensa bort mycket av subventionerna innan gemenskapen utvecklas i en riktning som Lissabonfördraget. Sen borde det vara en självklarhet att folken får säga sitt om så viktiga fördrag som Lissabonfördraget, även i Sverige.
Sist och slutligen, direktvalda EU-komissonärer skulle öka intresset för EU-valen och minska det demokratisk underskottet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar