En förklaring till varför opinionssiffrorna ser ut som de gör är att hänvisa till det Norska exemplet för att visa på en internationell trend som bestraffar sittande regeringar. Kanske ger hänvisningen en del av av förklaringen, men bara en liten del. Politiskt ledarskap bygger ju på att förändring är möjlig.
Om vi använder ledarskapsteoretikern Ichak Adizes beskrivning av ledarskap på alliansregeringen kan vi kanske hitta något.
Adizes talar om att ledarskapet enkelt uttryckt kan delas in i fyra olika funktioner. Han talar om Produceraren (P), Administreraren (A), Integreraren (I) och Entreprenören (E). En ledare är oftast stark i en eller två funktioner och svag på resterande funktioner. I vissa fall har man nästan ingenting av någon av funktionerna. I en ledningsgrupp gäller det inte att alla medlemmar har alla funktioner, utan alla funktioner ska vara företrädda hos någon i gruppen.Om alla funktioener är företrädda fortsätter organisationen att utvecklas positivt.
De olika funktionerna representerar också (kultur) konflikter i en organisation som exempelvis mellan säljaren (P) och ekonomiavdelningen (A). Dessa konflikter ser Adizes som naturliga och positiva för att utveckla organisationen.
Om vi tittar på alliansregeringen så är man stark i Producerar-funktionen.
En stor del av valprogrammet är redan genomfört. Trots att det har gått knappt häften av mandatperioden.
Administreraren är företrädd, kanske inte lika stark, men finns där. Ordning och reda, lärande av misstag verkar finnas.
Entreprenören är ett frågetecken. På ett sätt fanns det mycket av kreativitet (E) i samband med att Alliansen bildades. Under tiden har ett antal Entreprenörs-inriktade medarbetare lämnat regeringen. Det märks i hanterandet av olika frågor, kanske speciellt hos centern.
Integreraren verkar vara den funktion som är minst företrädd.
Att få människor att känna gemenskap och känna sig delaktiga har varit Alliansregeringens svagaste gren. Om inte regeringen tillför den funktionen så kommer inte utvecklingen att vända.
Naturligtvis finns det ett inbyggt motstånd mot att plocka in människor med de funktionerna. De representerar nya kulturer och konfliktmöjligheter så det krävs moget ledarskap och för att ta in fler besvärliga idémänniskor och Integrerare. De har ett annat synsätt och det är just det som är vitsen.
En av förklaringarna till socialdemokraternas långa maktinnehav är kanske att de varit duktiga på just Integrerar-funktionen, sen har andra funktioner inte varit lika starka. Det finns anledning att studera de ledarskapen som har Integrerar-funktionen om man vill behålla regeringsmakten. En regering bedöms inte bara efter sina beslut utan också genom sitt beteende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar