Problemet för henne är både den egna framtoningen och socialdemokraternas politik. Ingen av dem är trovärdiga. Mobiliseringen av de egna går trögt. Sofflocket verkar vara ett intressant alternativ för många tidigare socialdemokratiska väljare. Här ligger problemet.
Samtidigt håller socialdemokraterna på att förlora matchen och vem som driver mest socialdemokratisk politik. Fredrik Reinfeldt håller på att bli Svensk mästare här. I och för sig en ganska absurd situation.
Lovar gör alla partier och de flesta för mycket, länk. Socialdemokraterna är inget undantag. I grund och botten kan socialdemokraterna bättre än vad man presterar just nu. Man vet att den extremskattepolitik man driver framförallt mot storständerna och privata näringsidkare inte fungerar. "Höga marginalskatter ger mindre skatteintäkter för staten på lång sikt" för att citera den gamle ekonomiprofessorn Assar Lindbäck på ett seminarium i går. Detta vet socialdemokraterna också. Marginalskatterna riskerar att nå väsentligt över 70% med en ny rödgrön regering. Det skapar en jobbkris. Inte välfärd.
Så länge den socialdemokratiska politiken inte läggs om räcker inte ett godkänt Almedalstal. Det krävs mycket mer. Sannolikt är det så att någon annan än Mona Sahlin måste vara både partiledare och den som håller talet.
När Mona Sahlin talar om ett ödesval borde hon inse att det i hög utsträckning rör hennes eget ledarskap och socialdemokratin som parti.
Ännu så länge upplever socialdemokraterna en befarad kris. Det krävs en konstaterad kris för att det blir förändring.
Andra medier: Aftonbladet, DN,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar