tisdag 16 november 2010

Förespråkare för censur av internet på SvDs brännpunkt

Kampen för det fria ordet pågår ständigt. Tyvärr kan man inte ta det för givet.

I en brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet i dag vill en doktorand vid namn Johan Axhamn, länk dra sitt strå till stacken för att avskaffa det fria ordet. Idén från doktoranden är att ställa krav på internetleverantörerna att censurera material.

Artikeln är ett beställningsverk av upphovsrättsindustrin och mycket rikigt är författaren nära lierad till tankemedjan Netopia som är motståndare till det fria internet.

I debattartikeln skriver Axhamn bland annat: "Genom olika typer av tekniker för blockering och filtrering och de avtal leverantörerna har med sina kunder har de praktiska och rättsliga möjligheter att påverka vad de ger tillgång till och förmedlar i sina nät. En synpunkt som har framförts, vilken jag delar, är dock att förutsättningarna för olika typer av filtrering med mera bör regleras i lagstiftning. Endast lagstiftaren har legitimitet att reglera balansen mellan olika intressen på internet."

Axhamn är en det fria ordets dödgrävare. Internet precis som så många rum måste innebära möjlighet att fritt kunna uttrycka sig. I ett satiriskt inlägg angriper Badland Hyena Axhamn på ett kul och avväpnande sätt, länk artikeln. Även den allestädes vakande och närvarande Henrik Alexandersson har uppmärksammat denne förespråkare för kastrering av internet, länk.

Det Axhamn vill göra på internet hade aldrig varit möjligt när det gäller pappersdistribuerad
information. Det kliar säkert i fingrarna hos Axhamn för att göra papperbruksägarna ansvariga för allt olämpligt som står i tidningarna.

Vi andra får strida för det fria ordet.

Andra bloggar: Oscar Swartz, Magnihasa

1 kommentar:

En Dolk som Spetsar frågorna sa...

Hej bloggen,
Om det nu är så att doktoranden Axhamn har det syftet med sina studier, lär det vara ogjort. Motkrafter lär omedelbart uppstå och fullt krig över nätet sätts igång. Rättssystemet kommer inte att hänga med.
För mig skulle det verka som lagen att gå mot röd gubbe. De enda dom springande poliserna fick fast var halvblinda pensionärer som gick mot röd gubbe. Resten av den svenska populationen var däremot lite snabbare och lite bättre på att komma undan. På något sätt nådde tättssystemet redan då fel målgrupp.
Jan Dolk