Papperstidningen blev papperstiger. Då kom wikileaks...

Den grävande journalisten var en gång. Han, för det vara oftast en man kom över handlingar. Det var olika typer av papper. Dessa publicerades och efter många månader blev resultatet ibland ett scoop, inte alltid.

Sedan kom papperstidningskrisen. Vår grävande hjälte fick inte den tid som behövdes för att kanske komma med ett scoop. Journalistiken blev mindre grävande. Faktiskt blev den mindre granskande. Fortfarande finns det en bild av att det är dessa enskilda hjältar som ska göra jobbet. Problemet var bara att många värdefulla tips aldrig följdes upp. Många av uppgiftslämnarna tröttnade. De gick någon annanstans. De sökte nya samarbeten.

Wikileaks utmanar den mentala bilden av den ensamme avslöjaren. En bild som påminner om den ensamme plågade konstnären. Nu är det inte längre en ensam hjälte. I dag är det en grupp av något slag kommer över elektronisk information som har ett allmänintresse. I bakgrunden finns en eller flera whistleblowers. Distributionen av materialet sker inte av en tidning. Det är en grupp som publicerar, länk. Flera olika medier publicerar.

Ansiktet mot världen är sidor på internet. Den grupp eller de grupper som kommit över informationen inser att det är allt för omfattande för att själv kunna bearbeta allt eller ibland ens delar av det. Det som läggs ut blir fritt att bearbeta för dem som önskar. Var och en kan bidra med granskning i denna värld. Papperstidningens monopol har brutits. I stället är det många som tillsammans eller självständigt gör samhället öppnare.

Visst finns det föregångare och hjältar inom denna nya värld av "öppenhetsivrare". En av dem är wikileaks.org.

Förr i tid sökte makten påverka papperstidningens chefredaktör att inte publicera ett scoop.

I den elektroniska världen ser det annorlunda ut. Där har samtalet med de som har informationen fallit bort. Ett av skälen är att det inte är en person som själv kan avgöra vad som publiceras. Därför försöker makten ibland genomföra en sorts offentlighetens terroristattacker. Så skedde några timmar före wikileaks publiceras. Tekniskt var det som skedde mot wikileaks servrar en så kallad DDOS-attack.

Frågan som få ställer är vad det offentliga får göra för att stoppa publicering av olika typer av för makten oönskat material?

Är det en etiskt riktig och demokratisk försvarlig metodik att använda sig av elektroniska krig, länk, länk. För bloggen är det självklart helt oacceptabelt?

I stället kritiserar man okritiskt wiki. Publik service tv blir här närmast en lydig maktens megafon. Det är oroande.

Det som blir spännande är att papperstidningens journalister börjar samla in mer information. Papperstidningars redaktörer och journalister läser papperstidningars elektroniska sidor, länk. Förutsättningen för att detta ska ske är att material finns tillgängligt fritt på nätet. Öppenhet föder öppenhet. I detta sammanhang är den traditionella upphovsrätten ett hot mot granskning och öppenhet. Den nuvarande upphovsrätten är en del av det slutna samhället.

I förlängningen kommer material från FRA och andra organisationer att kunna publiceras. Det är säkert detta som gör en del makthavare riktigt oroliga. När detta sker kommer vi att få en helt annan debatt om offentlighetens lagring av oskyldiga enskildas personliga information

Wikileaks nästa stora insats lär vara offentliggörande av hur banker fungerar i praktiken, länk. Nyttigt och bra.

När papperstidningen blivit papperstiger är det välgörande att det kommit andra och mera effektiva granskare. Wikileaks är en av dem av dessa nya spännande "öppnarna" och granskarna.

Det behövs fler av det slaget, globala, som regionala och lokala. Inte färre.

Andra bloggar och medier: Farmor Gun, Rick Falkvinge, SvD