tisdag 3 maj 2011

De politiska partierna har förlorat sin bas

I går publicerades ett inlägg på Svds opinion om partiernas bristande insikt om konsekvenserna av de stora medlemstappen, länk. Ett mycket viktigt ämne.

För någon dag sedan passerade jag ett lokalt partis möte. 5-6 personer satt runt ett bord. De representerade ungefär 40% av antalet medlemmar. 6 personer är detsamma som antalet medlemmar i fullmäktige för detta parti. Med denna extremt smala representativa bas saknar man naturligtvis kredibilitet. Det jag beskriver är tyvärr inte ett undantag. Ute i kommuner är detta inte sällan regel.

I stället breder en arvodeskultur ut sig. Det blir viktigare att navigera för personliga arvoden betalda av skattebetalarna i stället för att gör det bästa för skattebetalarna. I längden kommer detta inte att accepteras av dem som betar. Parternas monopol på ett antal områden i demokratin kommer att ifrågasättas om partierna inte förmår bli attraktiva.

Grundproblemet är inte att medborgare inte vill engagera sig. Det är i stället att de politiska partierna har ett föråldrat arbetssätt.

I beslutsförsamlingarna är medelåldern hög. Till viss del är detta befogat, men att återväxten är nästan obefintlig är däremot en katastrof för demokratin.

Arbetsformerna i de politiska partierna måste förändras så att medborgarna återvänder till dem. I annat fall måste spelreglerna i politiken ändras så att partiernas favorisering kraftigt minskas.

2 kommentarer:

Lars-Erick Forsgren sa...

Det är bara att instämma. Och konstatera att jag skrivit om detta ett antal ggr under senare år.
Allt medan förfallet fortsätter.

Demokratin kan inte leva på offentligt arvoderade kufar som inte representerar några andra än sig själva.

Frågan är vad som händer. Blir det en rejäl smäll, eller pyser demokratin bara bort. Som en läckande ballong...

En Dolk som Spetsar frågorna sa...

Hej på er,
även jag instämmer, om det nu kan vara till någon nytta.
Det råder ingen som helst tvekan om att demokratin är till salu, tyvärr är det som med de gamla barnhemsbarnen, till lägsta pris.

Jan Dolk