Delvis hänt i Värmdö
Debatten om vård och omvårdnad i privat eller offentlig regi har svallat. Mycket av den har närmast urartat. I ena polariteten har den goda offentliga vården funnits. I den andra de privata aktörerna som levererar dålig kvalitet och som skatteplanerar.
En enkel schablon. Frågan är bara om den stämmer?
Att andra än kommuner, landsting och stat driver vård och omsorg är inget nytt. Under en lång följd av år drev indeella och kyrkligt anknutna organisationer detta i Sverige. Många gjorde det mycket bra. Under det långa socialdemokratiska maktinnehavet revs mycket av fundamentet för denna verksamhet undan. Non-profit aktörerna i det allra närmaste försvann. Den djupa kompetens som fanns skingrades för vinden. Några, få av dessa aktörer överlevde. En av dem är det kyrkligt anknutna, Ersta, men det finns några fler.
Offentlig vård och omsorg var lösningen och ändå fattades det något. Det saknades spärrar för byråkrati och förnyelsearbetet drevs allt för långsamt. I detta sammanhang började privata aktörer dyka upp.
Inom omsorgsområdet var Pysslingen en av de första. Man drev förskolor. Redan 1983 startade Pysslingen.1984 förbjöd den dåvarande socialdemokratiska regeringen daghem i aktiebolagsform. 1992 avskaffade den borgerliga regeringen med Carl Bildt som statsminister lagen. Samma år genomfördes den så kallade friskolereformen. Då börjar det hända saker. Undan för undan vidgades det område där andra aktörer än de offentliga kunde driva vård och omsorg. Nu var aktörerna inte längre non-profit. Den kompetens som fanns en gång var oftast skingrad för alltid.
I stället blev det de privata företagen som såg möjligheter, man såg en marknad.
I dag drivs mellan 15-17% av omsorgsmarknaden i privat regi, på uppdragsbasis.
En del aktörer sköter det bra och andra dåligt. Carema är ett varumärke som inte inger förtroende. Samtidigt som det finns kommuner som i sin egen-regiverksamhet inte heller sköter sig.
Dåligt förvaltade förtroenden från skattebetalarna när det gäller vård är lika illa om det sker privat eller offentligt.
Kvalitéen på upphandlarna varierar. Kompetensen på uppföljning och kvalitetskontroll är också mycket varierande. Vård- och omsorgssektorn är i omvandling. Det vi ser nu är en konflikt om vem som ska driva.
För att säkra kvaliteten i offentlig och privat utförande krävs ökad kompetens för att beskriva vad man vill ha och bättre redskap att följa upp vad man får. Dessutom måste aktörerna bli bättre i det man gör. Det gäller såväl privata som offentliga.
Nästa stora utmaning är hur man ska betala framförallt äldrevården. Det räcker inte med en patentlösning. Här krävs det fler och målinriktade insatser. Snart är över häften av svenskarna över 65 år.
Vi måste se vad som fungerar och lära oss av dem som får vård- och omsorgsarbetet att bli bra. Det spelar ingen roll vilken typ av utförare. Med gamle Kinesiske ledaren, Deng Xiaoping skulle man kunna säga: Det spelar ingen roll vilken färg katten har, så länge den fångar möss.
I vulgärdebatten talas det bara om de onda privata som lyfter ut stora pengar till skatteparadis.
Allt för sällan talas det om de privata aktörerna som driver vård och omsorg på ett föredömligt sätt.
Bloggen hade i onsdags tillfälle att besöka ett sådant gott exempel, tala med ledning, personal och de boende. Besöket som skedde på Attendo särskilda boende för dementa, Ljung i Värmdö var intressant.
Det var en viktig motbild till den onyanserade bilden av de dåliga privata vårdgivarna. De visade att det finns föredömen på den privata sidan, men om dessa talas det sällan.
Debatten om vård och omvårdnad i privat eller offentlig regi har svallat. Mycket av den har närmast urartat. I ena polariteten har den goda offentliga vården funnits. I den andra de privata aktörerna som levererar dålig kvalitet och som skatteplanerar.
En enkel schablon. Frågan är bara om den stämmer?
Att andra än kommuner, landsting och stat driver vård och omsorg är inget nytt. Under en lång följd av år drev indeella och kyrkligt anknutna organisationer detta i Sverige. Många gjorde det mycket bra. Under det långa socialdemokratiska maktinnehavet revs mycket av fundamentet för denna verksamhet undan. Non-profit aktörerna i det allra närmaste försvann. Den djupa kompetens som fanns skingrades för vinden. Några, få av dessa aktörer överlevde. En av dem är det kyrkligt anknutna, Ersta, men det finns några fler.
Offentlig vård och omsorg var lösningen och ändå fattades det något. Det saknades spärrar för byråkrati och förnyelsearbetet drevs allt för långsamt. I detta sammanhang började privata aktörer dyka upp.
Inom omsorgsområdet var Pysslingen en av de första. Man drev förskolor. Redan 1983 startade Pysslingen.1984 förbjöd den dåvarande socialdemokratiska regeringen daghem i aktiebolagsform. 1992 avskaffade den borgerliga regeringen med Carl Bildt som statsminister lagen. Samma år genomfördes den så kallade friskolereformen. Då börjar det hända saker. Undan för undan vidgades det område där andra aktörer än de offentliga kunde driva vård och omsorg. Nu var aktörerna inte längre non-profit. Den kompetens som fanns en gång var oftast skingrad för alltid.
I stället blev det de privata företagen som såg möjligheter, man såg en marknad.
I dag drivs mellan 15-17% av omsorgsmarknaden i privat regi, på uppdragsbasis.
En del aktörer sköter det bra och andra dåligt. Carema är ett varumärke som inte inger förtroende. Samtidigt som det finns kommuner som i sin egen-regiverksamhet inte heller sköter sig.
Dåligt förvaltade förtroenden från skattebetalarna när det gäller vård är lika illa om det sker privat eller offentligt.
Kvalitéen på upphandlarna varierar. Kompetensen på uppföljning och kvalitetskontroll är också mycket varierande. Vård- och omsorgssektorn är i omvandling. Det vi ser nu är en konflikt om vem som ska driva.
För att säkra kvaliteten i offentlig och privat utförande krävs ökad kompetens för att beskriva vad man vill ha och bättre redskap att följa upp vad man får. Dessutom måste aktörerna bli bättre i det man gör. Det gäller såväl privata som offentliga.
Nästa stora utmaning är hur man ska betala framförallt äldrevården. Det räcker inte med en patentlösning. Här krävs det fler och målinriktade insatser. Snart är över häften av svenskarna över 65 år.
Vi måste se vad som fungerar och lära oss av dem som får vård- och omsorgsarbetet att bli bra. Det spelar ingen roll vilken typ av utförare. Med gamle Kinesiske ledaren, Deng Xiaoping skulle man kunna säga: Det spelar ingen roll vilken färg katten har, så länge den fångar möss.
I vulgärdebatten talas det bara om de onda privata som lyfter ut stora pengar till skatteparadis.
Allt för sällan talas det om de privata aktörerna som driver vård och omsorg på ett föredömligt sätt.
Bloggen hade i onsdags tillfälle att besöka ett sådant gott exempel, tala med ledning, personal och de boende. Besöket som skedde på Attendo särskilda boende för dementa, Ljung i Värmdö var intressant.
Det var en viktig motbild till den onyanserade bilden av de dåliga privata vårdgivarna. De visade att det finns föredömen på den privata sidan, men om dessa talas det sällan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar