Så har Sten Tolgfors fått avgå, länk, länk.
Moralpanik har grasserat, framförallt i public service media.
Andra talar om moralhyckleri.
Däremot har inte media, med något enstaka undantag formulerat den grundläggande frågan.
Sverige har en vapenindustri. Den skapar både arbetstillfällen och exportinkomster.
Politiker av alla kulörer, utom möjligen vänstern, söker ge medborgarna bilden av att Svensk industri enbart säljer vapen till dem som inte behöver dem. I verkligheten är det precis tvärt om. Svenska vapen är inte mer eller mindre demokratiska än andra vapen. Vapnen säljs till dem som behöver dem. De fungerar och dödar med precision och tillförlitlighet. Som exportland kan man bara kontrollera en mycket kort bit av vapnets väg.
Om Sverige ska ha en vapenindustri kommer vapnen att säljas till dem som behöver dem. "Skandaler" kommer med jämna mellanrum att inträffa.
Om Sverige däremot inte ska ha en vapenindustri blir vårt land beroende av andra länders goda vilja av att sälja till oss. Här kan det ställas krav.
Om Sverige inte ska ha en vapenindustri innerbär det minskad sysselsättning och minskat Svenskt välstånd.
Det är inte en fråga om export av teknologi till ett enskilt land som är frågan.
I stället är frågan om vi ska eller inte ska ha en vapenindustri?
Båda valen ger konsekvenser.
När det gäller Sten Tolgfors menar bloggen att han får avgå på fel fråga. Hans agerande i FRA-lagsfrågan borde inneburit att han fick avgå. Den gången fick han sitta kvar.
Tolgfors stora insats att avskaffa värnplikten är bloggen mycket tveksam till. Som fostrande institution var värnplikten viktig. Nu är försvaret och säkerheten inte på samma sätt ett hela folkets ansvar och plikt. Det är en förlust för samhället. Inte minst ur ett integrationsperspektiv.
Hans ledarstil har brutit en del mot traditionen. I många fall skulle man nog tala om ministerstyre. Försvaret har inte varit självständigt som tidigare gentemot ministern. Det är en nyordning. Inte säkert att den är till det bättre.
Samtidigt har Sten Tolgfors varit en av de försvarsministrar som helhjärtat velat ha ett försvar som består av både män och kvinnor. Det hedrar honom.
Debatten i DN och Aftonbladet om det uppgivna skälet, familjen är närmast skrattretande, länk, länk.
Det ger dessa tidningar möjlighet att slippa diskutera kärnfrågan - Svensk vapenindustri eller ej?
Moralpanik har grasserat, framförallt i public service media.
Andra talar om moralhyckleri.
Däremot har inte media, med något enstaka undantag formulerat den grundläggande frågan.
Sverige har en vapenindustri. Den skapar både arbetstillfällen och exportinkomster.
Politiker av alla kulörer, utom möjligen vänstern, söker ge medborgarna bilden av att Svensk industri enbart säljer vapen till dem som inte behöver dem. I verkligheten är det precis tvärt om. Svenska vapen är inte mer eller mindre demokratiska än andra vapen. Vapnen säljs till dem som behöver dem. De fungerar och dödar med precision och tillförlitlighet. Som exportland kan man bara kontrollera en mycket kort bit av vapnets väg.
Om Sverige ska ha en vapenindustri kommer vapnen att säljas till dem som behöver dem. "Skandaler" kommer med jämna mellanrum att inträffa.
Om Sverige däremot inte ska ha en vapenindustri blir vårt land beroende av andra länders goda vilja av att sälja till oss. Här kan det ställas krav.
Om Sverige inte ska ha en vapenindustri innerbär det minskad sysselsättning och minskat Svenskt välstånd.
Det är inte en fråga om export av teknologi till ett enskilt land som är frågan.
I stället är frågan om vi ska eller inte ska ha en vapenindustri?
Båda valen ger konsekvenser.
När det gäller Sten Tolgfors menar bloggen att han får avgå på fel fråga. Hans agerande i FRA-lagsfrågan borde inneburit att han fick avgå. Den gången fick han sitta kvar.
Tolgfors stora insats att avskaffa värnplikten är bloggen mycket tveksam till. Som fostrande institution var värnplikten viktig. Nu är försvaret och säkerheten inte på samma sätt ett hela folkets ansvar och plikt. Det är en förlust för samhället. Inte minst ur ett integrationsperspektiv.
Hans ledarstil har brutit en del mot traditionen. I många fall skulle man nog tala om ministerstyre. Försvaret har inte varit självständigt som tidigare gentemot ministern. Det är en nyordning. Inte säkert att den är till det bättre.
Samtidigt har Sten Tolgfors varit en av de försvarsministrar som helhjärtat velat ha ett försvar som består av både män och kvinnor. Det hedrar honom.
Debatten i DN och Aftonbladet om det uppgivna skälet, familjen är närmast skrattretande, länk, länk.
Det ger dessa tidningar möjlighet att slippa diskutera kärnfrågan - Svensk vapenindustri eller ej?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar