Två ganska nyvalda presidenter med samma strategi.
Det är genom höjda skatter som nationerna ska räddas.
I båda fallen gäller det att de med högst inkomster ska betala mer.
Visst skillnaderna är betydande. Det ena har knappast ett proportionellt skattesystem utan snarare ett regressivt. Det andra hade redan ett progressivt skattesystem. I det ena landet kan idén fungera, men är ingen universallösning. I det andra landet är lösningen en katastrof.
Hur man än resonerar finns det gränser för vilka nivåer som skatten får nå.
En absolut gräns är skattesatser över 50%. Det kommer alltid att leda till skatteplanering och i värsta fall skattefusk och minskad ekonomisk tillväxt. Det gäller universellt. Sannolikt ligger en optimal skattesats på max 30-35%.
Frankrike håller nu på att upprepa tidigare historiska misstag.
En arbetslöshet på 10,9% visar att landet är på fel väg, länk.
2013 kan bli året då Frankrike når sina högsta arbetslöshetssiffor under efterkrigstiden. Budgetunderkottet lär öka och skuldsättningen nå nya rekordnivåer.
Tyvärr är det inte en randekonomi vi talar om. Det är en av Europas största. En nedgradering av den Franska kreditvärdigheten lär komma som ett brev på posten. Investerare lär också tänka sig för en gång extra innan man satsar pengar här.
I USA har den återvalde presidenten Obama inte lyckats hitta lösningar för att undvika fiscal cliff. Hans avbrutna semester är mer ett PR trick än något reellt, länk.
Låsningarna som etablerades under förra mandatperioden har inte lirkats upp, länk.
Även om Svenska medier framhåller republikanerna som huvudsakligen skyldiga till situationen är presidentens ansvar stort.
Pajkastningen är nu i full gång mellan republikaner och demokrater. Det verkar allt mer osannolikt att man når en lösning under måndagen som märkligt nog är den formellt sista arbetsdagen i det Amerikanska parlamentet för år 2012. Inte ens en tillfällig lösning verkar nu kunna nås före tiden går ut.
Förtroendet för den politiska lösningsförmågan i USA kommer att sprida oro.
Det lär inte bara märkas bland ratinginstituten som lär sänka USAs kreditvärdighet med ytterligare minst ett steg. Även andra lär fundera över USAs trovärdighet.
Enligt finansminister Geithner når USA sitt lånetak på nyårsafton i år. Det är på ofattbara 16,4 triljoner dollar. Det innebär att USA inom några veckor inte kan fullgöra sina ekonomiska förpliktelser.
I maktens korridorer i USA talas det allt mer om att politik blivit en fråga om att säga nej i stället för att skapa nytt. En i sanning farlig utveckling.
Både Frankrike och USA behöver dessutom omfattande strukturreformer.
Inte någon av de båda ländernas presidenter verkar vara förmögna till detta.
Fortfarande när ledande politiker i båda länderna idéen om att man är immuna mot sina egna tokiga beslut. Man är lite intresserad av att se verkligheten och allvaret i detta.
Detta är allvarliga utsikter för världen under 2013.
Det är genom höjda skatter som nationerna ska räddas.
I båda fallen gäller det att de med högst inkomster ska betala mer.
Visst skillnaderna är betydande. Det ena har knappast ett proportionellt skattesystem utan snarare ett regressivt. Det andra hade redan ett progressivt skattesystem. I det ena landet kan idén fungera, men är ingen universallösning. I det andra landet är lösningen en katastrof.
Hur man än resonerar finns det gränser för vilka nivåer som skatten får nå.
En absolut gräns är skattesatser över 50%. Det kommer alltid att leda till skatteplanering och i värsta fall skattefusk och minskad ekonomisk tillväxt. Det gäller universellt. Sannolikt ligger en optimal skattesats på max 30-35%.
Frankrike håller nu på att upprepa tidigare historiska misstag.
En arbetslöshet på 10,9% visar att landet är på fel väg, länk.
2013 kan bli året då Frankrike når sina högsta arbetslöshetssiffor under efterkrigstiden. Budgetunderkottet lär öka och skuldsättningen nå nya rekordnivåer.
Tyvärr är det inte en randekonomi vi talar om. Det är en av Europas största. En nedgradering av den Franska kreditvärdigheten lär komma som ett brev på posten. Investerare lär också tänka sig för en gång extra innan man satsar pengar här.
I USA har den återvalde presidenten Obama inte lyckats hitta lösningar för att undvika fiscal cliff. Hans avbrutna semester är mer ett PR trick än något reellt, länk.
Låsningarna som etablerades under förra mandatperioden har inte lirkats upp, länk.
Även om Svenska medier framhåller republikanerna som huvudsakligen skyldiga till situationen är presidentens ansvar stort.
Pajkastningen är nu i full gång mellan republikaner och demokrater. Det verkar allt mer osannolikt att man når en lösning under måndagen som märkligt nog är den formellt sista arbetsdagen i det Amerikanska parlamentet för år 2012. Inte ens en tillfällig lösning verkar nu kunna nås före tiden går ut.
Förtroendet för den politiska lösningsförmågan i USA kommer att sprida oro.
Det lär inte bara märkas bland ratinginstituten som lär sänka USAs kreditvärdighet med ytterligare minst ett steg. Även andra lär fundera över USAs trovärdighet.
Enligt finansminister Geithner når USA sitt lånetak på nyårsafton i år. Det är på ofattbara 16,4 triljoner dollar. Det innebär att USA inom några veckor inte kan fullgöra sina ekonomiska förpliktelser.
I maktens korridorer i USA talas det allt mer om att politik blivit en fråga om att säga nej i stället för att skapa nytt. En i sanning farlig utveckling.
Både Frankrike och USA behöver dessutom omfattande strukturreformer.
Inte någon av de båda ländernas presidenter verkar vara förmögna till detta.
Fortfarande när ledande politiker i båda länderna idéen om att man är immuna mot sina egna tokiga beslut. Man är lite intresserad av att se verkligheten och allvaret i detta.
Detta är allvarliga utsikter för världen under 2013.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar