Då var det IB - nu är det FRA

Anfall är bästa försvar tycks generaldirektör Åkesson mena. 

I den mediala motvinden går han nu till storms mot bloggarna. I  främsta skottgluggen står Henrik Alexandersson som figuererar i samband med anmälan av FRA för att ha avlyssnat och registrerat 103 svenska medborgare. 

Nu slår Åkesson tillbaka och JK anmäler Alexandersson för att han på sin blogg publicerat listan på de 103 namnen. Listan ingår i polisanmälan och hemligstämplades  av Åkesson efter att FRA blivit polisanmält. I sin anmälan mot Alexandersson hänvisar FRA till sekretesslagens 2 § och publiceringen utgör enligt FRA och Åkesson ett yttrandefrihetsbrott.

FRAs signalspaning mot Svenskar påminner om avslöjandet av IB i tidningen Folket i Bild/Kulturfront den 3 maj 1973. Avslöjarna; Jan Guillou och Peter Bratt dömdes så småningom för spioneri för sitt avslöjande. Ansvarige utgivaren Håkan Isacsson och Bratt satt ett år i fängelse för detta. Guillou satt 10 månader i fängelse.

Den gången visade samhället var gränsen gick mellan pressfrihet (yttrandefrihet) å ena sidan och statens skyddsbehov å andra sidan.

IB hade bedrivit verksamhet som inte var förenlig med Svensk lag och det avslöjades. Alexandersson gör samma sak med FRA. I båda fallen slår samhället tillbaka.

Man kan ifrågasätta FRAs motiv till att hemligstämpla listan med de 103 namnen. Förmodligen ville man genom hemligstämpeln hindra att FRAs varumärke skulle skadas ännu mer. Pikant i Åkessons anmälan mot Alexandersson där han säger: "Det inträffade förefaller ha kopplingar till den anmälan som gjorts till Datainspektionen i maj i år" Är det månne så att Åkesson olagligen är ute och efterforskar källor också?

I kampen mellan Åkesson och Alexandersson finns en vinnare. Vi kan bara lära av  (IB)historien: Geijer vs Guillou. Vem som blev hjälte och vem som blev skurk vet alla.

Grattis Alexandersson ett steg närmare att bli nationalhjälte.

Ständigt denna Åkesson

Ture Sventon utbrister ofta i orden; "Ständigt denna Vessla", när han är ute och försöker lösa olika fall. Ofta ser han spår av den finlemmade Wilhelm Vessla. På samma sätt kan man utbrista om FRAs generaldirektör. 

En intervju i dagens Svenska Dagblad också!

Carl Schwarts har beskrivit honom som riksdesinformatör. I vart fall borde Åkesson sättas på skolbänken vad gäller mediehantering. I sin ambition att se till att FRA-lagen ligger kvar som den är beslutad gör han vad som helst. Det mesta andas desperation och dålig respekt för elementära demokratiska spelregler.

Signalspaning mot utländska mål har de flesta debattörer sagt sig kunna acceptera. Åkesson verkar inte ha förstått det. Det är spaningen mot Svenskar som kräver att itegriteten garanteras och därför måste lagen rivas upp.

Åkesson far fram i medierna på ett sådant sätt att någon minister i sommarregeringen borde ge honom ofrivillig ledighet. En time out till den demokratiska processen är över krävs. Han borde inse att hans roll inte är politikerns utan tjänstemannens. Det går illa om man inte vet om man är hund eller katt. Åkesson har uppenbarligen det identitets problemet.