Ett nytt fall av rättsröta i Sverige

Tilltron till det svenska rättssystemet har gått i vågor.
Ett antal affärer har satt fingret på systemfel.
Allt från Hajby- och Kejne-afferna till Högbroforsmålet över till Keith Cederqvist har visat på otillförlitlighet i rättskipningen. Enskilda har satt fingret på dessa bölder i samhällskroppen.
De har vågat stå upp mot storebror. Ibland med betydande negativa personliga konsekvenser, Vilhelm Moberg och Jan Guillou är exempel på sådana personer. Nu läggs ett ytterligare namn till avslöjarna, Hannes Råstam. En ny rättsröteaffär rullas också upp.

Åklagarna har inte som anglosaxisk rätt bara att se till vad som talar mot den misstänkte. Man ska även ta ställning till det som talar till fördel för den misstänke. Advokaten å sin sida har ett oavvisligt ansvar för att företräda sin klients bästa. Det innebär till exempel inte att det ställs krav på att en misstänkt ska förmås tala sanning. Advokaten ska bara tänka till den misstänktes bästa.

Fallet Thomas Quick alias Sture Bergwall verkar vara drabbat av allvarlig rättsröta.
Först erkänner en psykiskt sjuk ett antal mord. Det sker på ett sätt som i allt väsentligt verkar ha till syfte att brott ska erkännas. För dessa får den misstänkte både uppmärksamhet och psykofarmaka.

Efter ett antal år visar det sig att den misstänkte är mer psykiskt frisk. Han tar då tillbaka sina erkännanden. Rättens underlag för fällande domar är besvärande bristfälliga. Det verkar inte vara ställt utom allt rimligt tvivel att den misstänkte och dömde är skyldig. Dom efter dom upphävs. I ljuset hamnar rättspsykiatri, åklagare och försvarare. De verkar ha samarbetat i stället för att renodlat sina roller, vilket rättsystemet förutsätter.

Många ställer sig frågan, hur detta var möjligt, länk ?
Andra undrar hur högt uppsatta jurister kan tillvita frikända ansvar för saker de blivit frikända för länk? En av dem som hamnat i blåsväder är den förre justitiekanslern och numera justitierådet Göran Lambertz, länk. En annan är åklagaren i målet, Christer van der Kwast men även Bergwalls försvarare har hamnat i blåsväder.
I stället för att medge att saken kunde skötts bättre skyller man i från sig, länk. Man drar sig inte för att som ledande jurist bryta mot grundläggande rättsprinciper i sin ambition av rentvå sig.
Här krävs en debatt om gränserna för vad en domare eller åklagare som lämnat ett fall bör göra, länk.

Det är möjligt att det också krävs en kommission kring det svenska rättsväsendet. Bloggen delar  advokatsamfundets  generalsekreterares syn, Anne Ramberg på vad en sådan kommission bör göra.
Det är att analysera om det finns systemfel som måste rättas till i ljuset av fallet med Sture Bergwall. Att leta syndabockar däremot, leder ingen vart.

Lite humor och en gnutta allvar

Fallet Guillou: Mona Sahlin är svaret skyldig

Hur beskäftig får man egentligen vara?

Mona Sahlin håller med bred marginal passera det som kan anses vara gränsen.

Nu kräver hon att Jan Guillou berättar vilka uppgifter han lämnade till KGB, länk.

Hon är orolig för att han, Guillou lämnat ut uppgifter om socialdemokrater.

För det första Fru Sahlin, eventuellt blivande Exelllens så är den aktuella förseelsen preskriberad. Den inträffade för över 25 år sedan. Nämnde Guillou har försökt förtränga den. Vad säger att han kommer att berätta sanningen när själva uppdraget inte har redovisats tidigare?

För det andra Fru Sahlin, eventuellt blivande Exellens så visste jag inte att vara just Jan Guillou var ett offentligt ämbete. Om det hade varit det så skulle man kunnat ställa frågan så här långt efteråt för att inte äventyra förtroendet för staten. Så vitt jag förstår är den roll som herr Guilou tagit på sig, helt självpåtagen.

För det tredje, Fru Sahlin, eventuellt blivande Exellens så visste jag inte att vi har olika medborgarkategorier. En så kallad gräddfil för socialdemokrater och en annan för oss övriga. Det verkar som de tidigare inte får bli föremål för uppgiftslämnande till främmande makt utan att särskilda sanktioner då blir konsekvensen.

För det fjärde, Fru Sahlin och eventuellt blivande Exellens kan det väl aldrig vara så att bakgrunden till kravet på klarläggande är en hemlig signal? Funderar ni på att utse nämnde Guillou till ny Exellens och chef för justitiedepartementet?

Då och enbart då är frågan relevant.

Detta Fru Sahlin och eventuellt blivande Exellens borde ni klargjort från början, både för folket och den tidigare Exellensen Bodström.

Andra bloggar: jinges, MÅRTENSSON, MÅRTENSSON,

Andra medier: DN,

Guillou med gloria på sned

Under rubriken gloria på sned har Jan Guillou avslöjats med att under lång tid haft nära kontakter med KGB, länk.

Någon gång 1966 etablerades kontakten och den varade till 1972. Om dessa årtal stämmer exakt eller ej får vi aldrig veta. Guillou själv tog inte upp denna episod i sitt liv i sin nyligen utkomna självbiografi.

Kanske kommer hans fängelsevistelse på Långholmen i en annan dager nu. Den svenska säkerhetspolisen och med säkerhet IB som han avslöjade kände med största säkerhet till hans kontakter. Ur deras perspektiv var Guillou en spion. Dessutom var han med all säkerhet stämplad som en säkerhetsrisk. De ville naturligtvis sätta dit honom för både KGB och IB historien. Det fängelsestraff han fick som isolerat framstår som orättfärdigt och som i allmänhetens ögon gjorde honom till en politisk fånge framstår nu som mera förståeligt. Om än fortfarande inte försvarligt.

Jan Guilllou har under många år byggt bilden av mannen med den orubbliga personliga integriteten. Nu uppenbaras en repa i lacken.

Det hade varit bättre för den bild Guillou odlat av Guillou att han själv avslöjat sitt samröre med KGB.

Andra bloggar: jinge,

Andra medier: Expressen, Aftonbladet,

Morfars gamla skrivmaskin använder jag inte för att skriva med

Den som känner sig hotad gör märkliga saker. I går kväll var det Jan Guillou som kände sig hotad av bloggosfären. Per Åke Olsson kommenterar den debatt han var med i, länk. 

Farmor Gun kommenterar också debatten, länk. I studion satt PM Nilsson och den från bloggosfären kände Mymlan.

Guillou talar nedsättande och arrogant om bloggosfären. Det gör han ofta om olika företeelser och det blir bra. Den här gången blev det bara plumpt. 

Sanningen är att han representerar en utdöende skara. Den typ av utrotninghotad yrkesgrupp som en gång de välbetalda typograferna tillhörde. De strejkade, stoppade pressarna och gjorde allt för att stoppa utvecklingen. 

I dag finns det journalister som vare sig förstår eller använder sig av bloggosfären. Denna speciella ras kommer att dö ut. Det kan vara så att papperstidningen och elektroniska media kommer att leva sida vid sida. Det kan också vara så att papperstidningen som dagligt nyhetsmedium försvinner helt. 

I stället ser vi sannolikt en utveckling som går åt en kommenterande och fördjupande journalistik distribuerad på papper. 

Man läser av olika skäl. Ibland är det språkdräkten som är central. Ibland är det informationen i sig. Självklart kommer journalisten alltid vara den som skriver väl. Det räcker inte med att skriva väl i dag. En del journalister i gammelmedia är inte hungriga längre. De jagar inte nyheterna och arbetar inte tillräckligt hårt för att få till reportagen. Dessa är hotade av bloggarna. Vem vill ha en lågpresterande journalist, när det finns högpresterande researchers i bloggosfären?

Om gammelmediajournalisten och bloggaren är lika hungriga vinner sannolikt journalisten, givet att distributionen är tillräcklig snabb. 

Bloggande tidningar kommer vi ser mer av. Däremot är det inte säkert att det kommer att bli lika intressant för bloggare att börja ge ut papperstidningar.  

Visst kan jag titta på min morfars vackra gamla skrivmaskin. 

Den är just vacker, men jag skulle aldrig kunna tänka mig att använda den till vad den var tänkt för.

Andra media: Fokus,

Fotnot: Jan Guillou är född 1944. Han är 65 år i år.

FRA lagen är striptease av fri- och rättigheter

Anförda av riddaren Mark Klamberg går ett antal kvalificerade forskare till angrepp mot FRA lagen på dagens DN Debatt. Nej snarare beskriver artikelförfattarna vad FRA lagen är. Det är upp till var och en att dra slutsatserna av de fakta de lägger fram.

När IB avslöjades av Jan Guillou och Peter Bratt i Folket i Bild Kulturfront den 3 maj 1973 var det "bara" åsiktsregistrering det gällde. 

När artikelförfattarna i dag den 3 september på årsdagen för högertrafikomläggningen (1967) lägger fram vad FRA lagen innebär är det något mycket mer.

Aritkelförfattarna kallar det sociogram. FRA lagen kallar det "trafikmönster". 

Jag skulle vilja kalla det FRA lagen åstadkommer en nästan total striptease av grundläggande fri- och rättigheter. Samhället har genom FRA lagen inskränkt den privata sfären till nästan noll. 

Till vilken nytta? 

Enligt den engelska underrättelsetjänsten till ingen nytta. Terrorister fångas inte genom demografiska profiler som FRA kan skapa genom lagen. Slutsatsen är tyvärr att terrorister också är människor. De är också individer. Det krävs andra metoder för att upptäcka dem. 

I dag på högertrafikomläggningens årsdag finns det anledning om att erinra om vad de konservativa och liberala i klassisk mening stått för. 

Uppslagsverket wikipedia skriver bland annat så här om konservatismen "Den organiska samhällssynen är ett annat konservativt kännetecken. Människor anses vara beroende av varandra, och vårda samhälleliga gemenskaper är minst lika viktigt som att värna individuella rättigheter. I första hand är det sådana gemenskaper som vuxit fram spontant genom historien." 

FRA lagen värnar inte spontant framvuxna gemenskaper, som familjen. Den gynnar statens övermakt och statens överinformation om medborgare, som tills motsatsen är bevisad måste anses oskyldiga.

Om liberalismen skriver samma uppslagsverk: "För liberaler är demokratin, med fri och allmän rösträtt viktig - bara en statsmakt som har de styrdas samtycke är rättmätig. Klassiska frågor sedan länge är också religionsfrihet, tryckfrihet och yttrandefrihet."

Enligt denna definition är regeringen i dag inte rättmätig. Det är värt att fundera på.

FRA lagen fungerar som följande lilla utbyte:

Doktorn (till patienten): Hur mår du?

Patienten (svarar): Jag känner mig frisk

Doktorn: Det beror bara på att du är otillräckligt utredd. 

Artikelförfattarna redogör förtjänstfullt för lagstiftningens detaljer och dess konsekvenser. Extra alarmerande är att uppgifterna som samlas in löper risk att inte gallras.

För oss medborgare blir frågan. Var det inte en samhällsutveckling i liberal och konservativ riktning vi röstade för. Då vill vi se regeringen som ett bålverk för att försvara och utveckla de medborgerliga fri och rättigheterna. 

Vi medborgare vill ha kläderna på och inte bli utsatta för statligt pålagd striptease.  

Därför måste FRA lagen stoppas.

Då var det IB - nu är det FRA

Anfall är bästa försvar tycks generaldirektör Åkesson mena. 

I den mediala motvinden går han nu till storms mot bloggarna. I  främsta skottgluggen står Henrik Alexandersson som figuererar i samband med anmälan av FRA för att ha avlyssnat och registrerat 103 svenska medborgare. 

Nu slår Åkesson tillbaka och JK anmäler Alexandersson för att han på sin blogg publicerat listan på de 103 namnen. Listan ingår i polisanmälan och hemligstämplades  av Åkesson efter att FRA blivit polisanmält. I sin anmälan mot Alexandersson hänvisar FRA till sekretesslagens 2 § och publiceringen utgör enligt FRA och Åkesson ett yttrandefrihetsbrott.

FRAs signalspaning mot Svenskar påminner om avslöjandet av IB i tidningen Folket i Bild/Kulturfront den 3 maj 1973. Avslöjarna; Jan Guillou och Peter Bratt dömdes så småningom för spioneri för sitt avslöjande. Ansvarige utgivaren Håkan Isacsson och Bratt satt ett år i fängelse för detta. Guillou satt 10 månader i fängelse.

Den gången visade samhället var gränsen gick mellan pressfrihet (yttrandefrihet) å ena sidan och statens skyddsbehov å andra sidan.

IB hade bedrivit verksamhet som inte var förenlig med Svensk lag och det avslöjades. Alexandersson gör samma sak med FRA. I båda fallen slår samhället tillbaka.

Man kan ifrågasätta FRAs motiv till att hemligstämpla listan med de 103 namnen. Förmodligen ville man genom hemligstämpeln hindra att FRAs varumärke skulle skadas ännu mer. Pikant i Åkessons anmälan mot Alexandersson där han säger: "Det inträffade förefaller ha kopplingar till den anmälan som gjorts till Datainspektionen i maj i år" Är det månne så att Åkesson olagligen är ute och efterforskar källor också?

I kampen mellan Åkesson och Alexandersson finns en vinnare. Vi kan bara lära av  (IB)historien: Geijer vs Guillou. Vem som blev hjälte och vem som blev skurk vet alla.

Grattis Alexandersson ett steg närmare att bli nationalhjälte.