Maktskifte på 10 Downing Street

Nu verkar det bara var timmar klar av epoken Gordon Brown. Först var han finansminister under Tony Blair i 10 år. Premiärminister blev han den 27 juni 2007.

Engelska medier spekulerar i om Brown redan avgått eller om han avgår i morgon. Förhandlingarna om ett liblab verkar ha brutit samman. En koalition mellan liberalerna och labour var ett fräckt försök från Gordon Brown att klamra sig fast vid makten. I stället blev hans oblyga försök definitivt ett sätt att låsa in sig i en bur.

Nu väntar en ny era. David Cameron med stöd av Nick Clegg kommer att försöka vara överens ett tag. Frågan är om de klarar året ut eller om regeringen kommer att tvingas avgå tidigare.

Fotnot: Bilden kommer från times online.

Brittiska valet: jaha?

Folket har sagt sitt i Storbritannien. Just nu har har de konservativa säkrat 292 platser i underhuset, labour 251 och liberaldemokraterna 52. Övriga partier har hittills fått 27 platser. Det återstår 28 mandat att förmedla. Största parti blir de konservativa, men de får inte majoritet,

Liberaldemokraternas Nick Clegg spelade ut det första kortet i dag. Han anser att tories ska få första chansen att bilda regering. Motivet är officiellt att de är största parti.

Uppgiften är inte lätt. David Cameron är ledare för ett konservativt parti som är EU-skeptiskt och som inte vill reformera valsystemet. Nick Cleggs liberaler står för motsatsen. Det är således enklare för honom att nå en uppgörelse med Gordon Brown än med tories. Att spela ut detta enkla kort nu vore dock politiskt självmord. Clegg satsar i stället på att kunna pressa Cameron hårt.

Att finansmarknaderna önskat ett tydligt besked är inte att ta miste på. Nu skapas en regering som inte kommer att bli långlivad, länk. Några krafttag för att komma tillrätta med den finansiella krisen kommer inte heller att tas.

Andra medier: Expressen, Aftonbladet

Exit Brown rycker allt närmare

I går meddelade en av de viktigaste megafonerna för labourpartiet, tidningen Sun att man överger partet, länk.

Med en för tidningen lågmäld och finstämd rubrik förklarar man vad man menar.

"Voters: Reds blew it for us too".

Bilden, som är hämtad från samma reportage förklarar ännu tydligare vad man menar eller hörde den till en annan fråga?

I stället stödjer tidningen numera David Cameron och tory. Det blir spännande när nyvalet utlyses. Valet måste hållas senast i vår.

Efter många labourår borde engelsmännen vara värda en borgerlig regering.

Fildelare vs regeringen i Storbritannien

I Storbritannien pågår en kamp mellan fildelare och upphovsrättsindustrin, precis som i Sverige. I ett förslag som lanseras av labourregeringen föreslås nu att fildelare ska kunna stängas av från internet. Ett antal artister bland annat Elton John och Paul McCartney reagerar starkt mot detta, länk. Man anser att förslaget är oproportionerligt.

Sannolikt är detta ett av de strån till den stack som gör att Storbritannien snart har en toryregering.

Andra medier: the Guardian,

Andra bloggar: Henrik Alexandersson, Farmor Gun, Updiggers,

I väntan på David Cameron

Svenska Dagbladet skriver i dag om labours partikonferens. Gordon Brown hade låtit Barack Obama inledningstala via tv-länk. En djärv idé som hade kunnat slå slint. Nu lyckades greppet. 

Partikonferensen är lugn, hittills. Med opinionsundersökningar som talar om att labour ligger under med 20% enheter jämfört med de konservativa är det ett skenbart lugn.  

Labour lever i en ständig osäkerhet. När avgår Brown?

Medan osäkerheten är stor om hur det går med Brown väntar David Cameron ivrigt på nästa allmänna val. Jag har i en tidigare blogpost skrivit om Cameron.

The Economist skriver i veckans nummer en läsvärd artikel med rubriken: "Vem som tog död på nya labour". Svaren man ger där är bland annat tiden. Labour har suttit länge vid makten. Väljarna börjar bli otåliga att se nya ansikten.  Den politiska skillnaden mellan de båda partierna är  mindre än vad man tror. De konservativa har plockat upp mycket av nya labours idéer. Precis som nya labour en gång gjorde från de konservativa. 

En försämrad ekonomi gör det inte lättare för Brown. Olyckliga skatteförslag har retat väljarna. Även om han delvis har backat. En annan förklaring till labours problem av den integritetskränkande lagstiftningen man infört  för att bekämpa terrorismen. 

Där kan vi nog se förändringar med en ny regering. Kanske förstärker det motståndet mot EUs försök att minska de medborgerliga fri- och rättigheterna.

Dags för landskamp England - Frankrike

Lägg namnet David Cameron på minnet. 

Som de flesta vet är mannen sedan några år ordförande för tories. 

Sedan mitten av 2007 har han och tories haft ett stablit övertag i alla opionsmätningar och han blir sannolikt inom ganska kort tid premiärminister.

Just nu ser vi en situation i Storbrittanien där Gordon Brown kämpar en kamp mot tiden. Efter ett antal spännande år med Tony Blair som följdes av ett antal distanserade år vill nu folket ha förändring. Det kan vara så att det har mindre med Gordon Brown att göra och mer att han förknippas med Blair som gör att folk tröttnat. Han verka röna samma öde som Johan Mayor som efterträdde Margaret Tatcher. De kom båda i fel tid. Båda blir kortvariga eftersom folket vill ha förändring.

Cameron har precis som Reinfeldt i moderaterna och en gång Blair i labour kunnat jobba i det tysta för att profilera om partiet.

I en beskrivning av Margaret Tatchers politik säger han: "revolutionary but also gradually".

Hon genomförde sina reformer utan att annonsera dem i förväg.

Detta är förmodligen en bra beskrivning av den blivande Engelske premiärministerns strategi.

Skillnaderna inrikespolitiskt lär bli förhållandevis små. Vad gäller den offentliga sektorn har hans politisk beskrivits som "Blair without Brown". Som i Sverige är det skola och hälsovård som står högt upp på den politiska dagordningen.

Det blir i stället i moralfrågor och synen på familjen där det kommer att bli förändring.

Han verkar inte heller vilja inskränka medborgarnas integritet lika hårt som labour gjort för att beskydda sig mot terrorister. Bra, i ett land som borde kallas övervakningskamerornas förlovade land.

EU politiken däremot lär förändras. 

Cameron och tories är emot "Big European bureucracies" precis som de är emot stora nationella byråkratier. Därför kommer vi att se ett England som kräver effektivitet och ett minskade EU subventioner. 

Något medlemskap i Euron blir det inte.

Bland det mest väsentliga blir kanske att det blir folkomröstning om Lissabon-fördraget.

Den snabbtur till godkännande och Frankrike försöker sig på är på väg mot ett tvärstopp.

Med David Cameron i Downing Street 10 kommer det att bli landskamp mellan England och Frankrike.