USAs strukturella utmaningar

Vad är det som  händer med USA? 

Många talar om att USA är på väg in i en lågkonjunktur. Man kan undra om det är en korrekt beskrivning. Mycket talar för att det i stället är fråga om en strukturkris.

Landet har varit duktigt på att anpassa sig på många områden, men nu verkar oviljan att hantera några grundläggande strukturproblem ställa till det.

Först, sjukförsäkringsproblemet. 

2006 kostade sjukförsäkringarna i USA 2 trillioner dollar en ökning med 6,7% från året innan. Kostnaden motsvarar 15% av BNP eller 7.026 dollar per person eller ca 42.000 kronor per person. Med stigande åldrar i även USA, läkare som riskerar att stämmas för de behandlingar och storföretag som nästan går under på grund av sjukvårdsförsäkringarna måste detta system reformeras. Redan Hillary Clinton försökte under sin mans första presidentperiod. Problemen är nu så stora att de brottar ned  flera av de allra största amerikanska företagen på knä, framförallt bilföretagen.

Sedan har vi underskottet i statens budget.

Det är i år beräknat till  cirka 400 miljarder dollar. När Bush tillträdde var det ett överskott med 182 miljarder dollar

Lägg därtill den Amerikanska statens skuldsättning. 

Den var i april i år cirka 37% av BNP motsvarande 9,5 trillioner dollar eller 31.500 dollar per Amerikan. 25% av dessa skulder ägs av utländska intressen. En siffra som har fördubblats sedan 1988. 

Största ägare av dessa skulder är Japan med 592 miljarder dollar och Kina med 502 miljarder dollar och sen följer Storbritannien med 253 miljarder dollar. 

Intressant är att oljeexportörer står för 153 miljarder och därefter följer Brasilien med 149, 5 miljarder dollar. (Allt enligt Wikipedia)

Lägger man till den ofinansierade delen av sjukförsäkringarna, socialt skyddsnät etc. ökar skuldsättningen till 59,1 trillioner dollar.

Den totala skuldsättningen däremot låg på cirka 61% av BNP, vilket gör USA till land nummer 25 i skuldsättningsligan i världen.

Föråldrad lagstiftning inom den finansiella sektorn försämrar konkurrenskraften ytterligare.

Precis som en del andra länder har USA stora subventioner till sina bönder. Det försämrar också konkurrenskraften. Bidragen till bönderna låg 2006 på 19 miljarder dollar. USA är i många stycken mindre frihandelsvänligt än vad man kan tro

Konkurrenskraften och produktiviteten är högre i Asien.  Kostnadsläget är lägre i Asien.

Att man som i dag gör skyller det dåliga läget i USAs ekonomi på de Asiatiska länderna kommer inte att förändra något.

Till detta kommer en utrikespolitik präglad av neokonservativa intressen som kostar stora pengar och inte förbättrar USAs konkurrenskraft.

Vad gäller beslutsfattande i kongressen och representanthuset blir det mindre effektivt med de lobbinggrupper som utövar stort inflytande på lagstiftningsarbetet. Särintressen styr allt oftare än nationens bästa. Även här krävs reformer för att öka effektiviteten.

USA har haft en fenomenal förmåga att anpassa sig historiskt och detta har man gjort gång på gång. Länder som Japan, Tyskland och Spanien har underlåtit att göra något åt sina strukturella problem. Därför har de halkat efter. 

Nu återstår de att se om en ny amerikansk president gör något åt strukturproblemen i ekonomin. Då har USA en stor chans att återta initiativet. 

En sak står i vart fall klar handelshinder är i vart fall inte lösningen.

 

Havets hämnd

Åkte båt ute i Skärgården i går. När båten stävade över Kanholmsfärden såg jag dem - algerna,

gröna illaluktande. Algblomningarna är numera ett lika säkert sommartecken som sommaren själv. En bra sommar, en sommar med mycket värme, blir inte längre så bra. Algerna slår tillbaka. Havet ger igen för gamla oförätter. Under många tiotals år har vi sett havet som en organism som klarar att ta emot utan att ge igen.

En riktigt härlig svensk sommardag blir därigenom en smula vemodig. Det är lätt att ropa på att andra som smutsar ned mer och värre ska agera. Förändring kommer tyvärr inte i något sammanhang genom att andra förändrar sig. Förändring kommer genom att jag själv gör det.

Egentligen är nog ordet förändring fel. Det handlar mer om att lyfta fram en annan sida hos sig själv och ge den plats. Jag tror att vi alla och lite till mans (och kvinns) kan göra något varje dag under sommaren för att lindra havets hämnd. En del kommer att kännas annat blir lättare.

Börjar vi där ökar vår trovärdighet för att trycka på våra politiker. 

Den sida av mig som vårdar havet vill jag ge större plats.

Sorgedag för frihandeln

Så har det skett. Den sk Doha rundan har brutit samman. 

Det blev inget nytt WTO avtal.

Förlorare är vi alla. Vissa säger att vi därigenom har förlorat 2.000 kronor per Svensk och år.

De stora förlorarna finner vi inte i Sverige utan i utvecklingsländerna. Ett rimligt avvägt avtal skulle lyft någon eller några 10 miljoner människor ur djup fattigdom. Det hade varit viktigt.

Den stora klyftan finns mellan USA och de fattiga länderna som företräds av det inte längre så fattiga Indien. USA vill ha kvar mycket av sina subventioner och i utbyte få fri tillgång till de fattiga ländernas jordbruksmarknader. 

Bush framstår inte efter detta som frihandelns verklige vän. Snarare framstår han som ledaren för landet som hade den starkaste utvecklingen. Landet som har passerat toppen. Landet som fortfarande är kvar på platån, men som måste göra något drastiskt för att bryta upp de strukturer som gör att man håller på att halka utför.

I startblocken för att ta över många av utvecklingens stafettpinnar står Indien, Kina och Ryssland. 

Framförallt Kineserna bygger lojalitet hos Afrikanska länder. Där IMF ställer krav för att låna går Kineserna in utan villkor. Man gör det av två skäl: för att bygga lojalitet och för att han första "tjing" på råvaruresurserna. En smart strategi som kunde han matchats av ett mera välavvägt Amerikanskt förslag om WTO. Man kan ha synpunkter på vad Kineserna gör, men det fungerar.

Ryssland sitter och räknar pengar. Ett exempel: Gazprom tjänade under andra kvartalet 2008 5,6 miljarder dollar. Inte illa. Även här ser man samma strategi. Man säkrar upp råvaruresurser ensam och ibland tillsammans med Kina. 

I vart fall har dessa snabbväxare ett gemensamt: De använder mindre piska och de använder mindre mindre brutala metoder än USA för att få kontrollen över råvarorna. 

De neokonservativa i USA har förspråkat militära insatser och därefter västerländsk demokrati. Effekterna av denna senare strategi har inte visat sig vara allt för framgångsrika. USAs kostnad för Irakkriget och Afganistan är cirka 5 miljarder dollar, per månad. För nästa år begär Bush av kongressen 66 miljarder dollar för de militära insatserna och underrättelseverksamheten i världen. För återuppbyggnad och stöd begärs 21 miljarder dollar. 

Ännu så länge håller sig USAs långivare stilla, men vad händer den dag de stora utländska långivarna vill se åtstramning? 

Dags för landskamp England - Frankrike

Lägg namnet David Cameron på minnet. 

Som de flesta vet är mannen sedan några år ordförande för tories. 

Sedan mitten av 2007 har han och tories haft ett stablit övertag i alla opionsmätningar och han blir sannolikt inom ganska kort tid premiärminister.

Just nu ser vi en situation i Storbrittanien där Gordon Brown kämpar en kamp mot tiden. Efter ett antal spännande år med Tony Blair som följdes av ett antal distanserade år vill nu folket ha förändring. Det kan vara så att det har mindre med Gordon Brown att göra och mer att han förknippas med Blair som gör att folk tröttnat. Han verka röna samma öde som Johan Mayor som efterträdde Margaret Tatcher. De kom båda i fel tid. Båda blir kortvariga eftersom folket vill ha förändring.

Cameron har precis som Reinfeldt i moderaterna och en gång Blair i labour kunnat jobba i det tysta för att profilera om partiet.

I en beskrivning av Margaret Tatchers politik säger han: "revolutionary but also gradually".

Hon genomförde sina reformer utan att annonsera dem i förväg.

Detta är förmodligen en bra beskrivning av den blivande Engelske premiärministerns strategi.

Skillnaderna inrikespolitiskt lär bli förhållandevis små. Vad gäller den offentliga sektorn har hans politisk beskrivits som "Blair without Brown". Som i Sverige är det skola och hälsovård som står högt upp på den politiska dagordningen.

Det blir i stället i moralfrågor och synen på familjen där det kommer att bli förändring.

Han verkar inte heller vilja inskränka medborgarnas integritet lika hårt som labour gjort för att beskydda sig mot terrorister. Bra, i ett land som borde kallas övervakningskamerornas förlovade land.

EU politiken däremot lär förändras. 

Cameron och tories är emot "Big European bureucracies" precis som de är emot stora nationella byråkratier. Därför kommer vi att se ett England som kräver effektivitet och ett minskade EU subventioner. 

Något medlemskap i Euron blir det inte.

Bland det mest väsentliga blir kanske att det blir folkomröstning om Lissabon-fördraget.

Den snabbtur till godkännande och Frankrike försöker sig på är på väg mot ett tvärstopp.

Med David Cameron i Downing Street 10 kommer det att bli landskamp mellan England och Frankrike.

Då var det IB - nu är det FRA

Anfall är bästa försvar tycks generaldirektör Åkesson mena. 

I den mediala motvinden går han nu till storms mot bloggarna. I  främsta skottgluggen står Henrik Alexandersson som figuererar i samband med anmälan av FRA för att ha avlyssnat och registrerat 103 svenska medborgare. 

Nu slår Åkesson tillbaka och JK anmäler Alexandersson för att han på sin blogg publicerat listan på de 103 namnen. Listan ingår i polisanmälan och hemligstämplades  av Åkesson efter att FRA blivit polisanmält. I sin anmälan mot Alexandersson hänvisar FRA till sekretesslagens 2 § och publiceringen utgör enligt FRA och Åkesson ett yttrandefrihetsbrott.

FRAs signalspaning mot Svenskar påminner om avslöjandet av IB i tidningen Folket i Bild/Kulturfront den 3 maj 1973. Avslöjarna; Jan Guillou och Peter Bratt dömdes så småningom för spioneri för sitt avslöjande. Ansvarige utgivaren Håkan Isacsson och Bratt satt ett år i fängelse för detta. Guillou satt 10 månader i fängelse.

Den gången visade samhället var gränsen gick mellan pressfrihet (yttrandefrihet) å ena sidan och statens skyddsbehov å andra sidan.

IB hade bedrivit verksamhet som inte var förenlig med Svensk lag och det avslöjades. Alexandersson gör samma sak med FRA. I båda fallen slår samhället tillbaka.

Man kan ifrågasätta FRAs motiv till att hemligstämpla listan med de 103 namnen. Förmodligen ville man genom hemligstämpeln hindra att FRAs varumärke skulle skadas ännu mer. Pikant i Åkessons anmälan mot Alexandersson där han säger: "Det inträffade förefaller ha kopplingar till den anmälan som gjorts till Datainspektionen i maj i år" Är det månne så att Åkesson olagligen är ute och efterforskar källor också?

I kampen mellan Åkesson och Alexandersson finns en vinnare. Vi kan bara lära av  (IB)historien: Geijer vs Guillou. Vem som blev hjälte och vem som blev skurk vet alla.

Grattis Alexandersson ett steg närmare att bli nationalhjälte.

FRA-ministern Tokfors in action

Så har makten ryckt ut igen för att försvara både lagen och agerandet från de som försvarat lagen. Försvarsminister Sten Tolgfors skriver i dagens Svenska Dagblad en artikel som är av den kvalitéen att om han inte höjer sin standard riskerar han att i folkmun kallas Tokfors.

Om vi börjar med uppläxningen av folkpartisten Birgitta Ohlsson så skriver han:
"Därför är det bra att FRA kommenterat ett antal konkreta exempel på hur verksamheten varit till gagn för Sverige. Därmed faller också de påståenden som den nya signalspaningslagens motståndare gjort om att det inte finns exempel på nyttan av FRA:s verksamhet."

Det faktum att den som är underställd politikerna börjar debattera och tillrättavisar dem kommenterar han inte. I stället borde han ta Åkesson i örat och förklara att elementära demkratiska spelregler säger att höga tjänstemän ska inte tillrättavisa av folket tillsatta politiker.

Tolgfors fortsätter sedan i stor stil:
"Poängen med resonemanget är att det varken är mer eller mindre integritetskränkande att ha signalspaning i etern, i luften, än i kabel. I bägge fallen behövs samma förtydligande av regelverket och samma integritetsskydd. "


Säger man nej till den nya signalspaningslagen säger man ja till en återgång till en oreglerad situation för signalspaning i luften, med avsaknad av integritetsskydd.

Genom att lagreglera signalspaningen anpassar vi i alliansen Sveriges underrättelsetjänst till dagens teknik, stärker integritetsskyddet och ger möjlighet till oberoende information om omvärlden."

Debattörerna jämför brev med brev. Debattörerna jämför elektroniska brev med pappersbrev. En lagstiftning som skyddar svenska medborgares integritet det behövs. Det är allvarligt att FRA tydligen kan ha kränkt grundlagen tidigare, vilket Tolgfors indirekt säger i citatet.

Det är riktigt att en lagreglering kan stärka itegritetsskyddet, men då krävs det en annan lag. Om den antagna lagen rivs upp kan riksdagen suveränt fatta de beslut man önskar för att skydda folket mot FRAs klåfingrighet och numera försvarministerns oförstånd. Någon orerglerad situation för signalspaning behöver det inte bli. Det är riksdagen som bestämmer hur det blir, inte Tolgfors.

Samtidigt bör Riksdagen tillsätta en kommission om FRAs verksamhet, dess organisation och demokratiska tillsyn. Speciellt bör en sådan kommission granska om FRA ängnat sig åt verksamhet som kränkt enskilda medborgares rättigheter enligt grundlagarna.

Miljöbåtspremie

Satt ute på altanen i går. Från havet hördes motorljud. Det märks att motorerna har blivit större. Tysta områden finns knappast längre.
Det stämmer säkert som någon sjömamacksföreståndare sa, nu är det vackert väder då åker vi.
Priserna på bensinen eller dieseln på sjön spelar liten roll.

När man tänker på vilken skillnad det är för miljön om utombordaren är en fyrtaktare eller tvåtaktare undrar man varför det inte finns miljöbåtspremier. En tvåtaktare släpper ut cirka 30-35% av bensinen direkt i vattnet utan att den används.
De som kör dessa gamla motorer är miljöbovar.
Så bäste miljöminister: miljöbåtspremie är något att satsa på.

En sådan premie kanske skulle kunna uppmuntra till att gå över från motorbåt till segelbåt och från stora motorer till mindre motorer. Miljömedvetande är att grundlägga goda beteenden. Det behövs både på semestern och på jobbet

Psykiska sjukdomar då och nu

Under Napoleons tid verkar psykiatrin ha sin födelse och som upphovsman nämns ofta Philippe Pinel. Denne Pinel som var Napoleons livmedikus delade in psykisk sjukdom eller galenskap i två kategorier:

-de som berodde på att associationsförmågan hade slagit slint

-extrema känslor som förorsakats av traumatiska upplevelser

Den senare typen av galenskap var den vanligaste hos kvinnor enligt nämnde Pinel. Den behandling han förespråkade var lugn och ro, vänligt lyssnande och meningsfull sysselsättning.

En väldigt modern behandling med andra ord.

I början av 1800 talet hårdnar det. Darwin och hans utvecklingslära för in ett tankesätt om degeneration och att dåliga arvsanlag låg bakom galenskap och brottslighet.

Kända kvinnor som vårdats inom psysikiatrin är Virgina Woolf, Zelda Fitzgerald och Marily Monroe och ingen av dessa fick en behandling som räddade dem till livet. Detta trots att de tillbringade många år på mentalsjukhus.

Sedan Pinel har antalet diagnoser utvecklat sig lavinartat. 

Ungefär 10% av de som är sjukskrivna är det för allvarliga psykiatriska diagnoser. Den siffran håller sig relativt stabil i statistiken. Det som ökar lavinartat är "lättare psykiska diagnoser". Trots vårt ökade diagnostiska kunnande hamnar många av dessa människor och framförallt unga kvinnor i utanförskap och förtidspensionering på grund av detta. 

Trots nya generationer av psykofarmaka verkar Pinets behandlingsmodell vara den som vi använder allt för lite. Fler läkare i psykiatrin hjälper föga om vi inte också skapar möten och kontakter som är helande för patienterna. Om vi jämför resurserna som läggs på psykofarmaka och terapeutiska resurser undrar man vart vi är på väg. Har så lite skett på drygt 300 år?

En grupp som far riktigt illa av detta är de unga kvinnorna. Är de inte värda ett bättre öde?

Högt oljepris ger hög innovationsgrad

I dagens nummer av Dagens Nyheter finns ett reportage om mikroskopiska alger som bland annat producerar olja och vätgas.  Teknologier som kan hjälpa till att minska beroendet av fossila bränslen. Av artikel framgår att forskningen är av gammalt dato, men har tagits upp igen eftersom teknologin nu börjar bli lönsam. Artikeln visar att det finns ett tydligt incitament till utveckling och lösning av energiproblemen nu. Alternativet ska ha ge lägre kostnader med ungefär samma kvalitet. 

1974 kom den sk oljeprischocken. Oljepriset mer än fyrdubblades av OPEC och låg som högst på strax över 40 dollar. Eftersom chocken inte var resultatet av en marknadskorrigering så föll priset efter något år tillbaka till nivåer kring 10-15 dollar fatet. 

Under de år då oljepriset var högt skedde en enorm utveckling av olika energialternativ. Många av teknologierna var miljövänliga. I takt med att oljepriset föll försvann dessa teknologiers konkurrenskraft och många föll i glömska. 

I år har vi för första gången fått högre oljepriser än 1974, om lägger in försämringen av penningvärdet. Den här gången är det marknaden som har justerat upp priserna. Nu börjar alternativen komma tillbaka. Den som erbjuder energi till lägre priser än världsmarknadspriset på olja som i fredags var strax över 124 dollar per fat har ett intressant erbjudande.

Biltillverkare, oljeproducenter, transportörer, hustillverkare, ja alla söker hitta lösningar för att få ned kostnaderna. Alternativen blir också miljövänliga, klimatsmarta, men de är för de flesta aktörer i verkligheten en bisak, även om man i marknadsföringen framför det som huvudsak. 

Höga oljepriser gynnar utvecklingen av ny  miljövänlig teknologi som konkurrerar med bättre pris. Även om vi knyter näven i byxfickan när vi tankar kan vi vara tacksamma för ett högt oljepris, för klimatets skull. Sen ligger det i sakens natur att vi inte kommer att se en lösning utan ett antal olika konkurrerande lösningar. 

Cykelns lov

Cyklade i stan i går. Visst är det skönt med mindre bilar i trafiken. Sen är det också en fråga om vilka bilar som finns kvar i trafiken. När jag cyklade i cykelfilen på Birger Jarlsgatan fick jag gång på gång ta mig ut i någon av bilfilerna. Anledning till detta var bilister som hade uppfattat cykelfilen som en parkeringsplats. Den mest avancerade perceptionsrubbningen stod en röd Ferrari för. Bilen var parkerad 90 grader mot färdriktningen på Birger Jarlsgatan. Personen måste ha intalat sig jag är en Smart, jag är en Smart.  Om vi cyklister ska kunna cykla säkert så krävs att vi blir ensamma i cykelfilen. Höj boten för dem som parkerar i cykelfilen och transportera bort såna bilar så fort som möjligt.

Cyklisterna i centrum är släpper inte ut några växthusgaser. 

Bilar och mycket stora bilar finns kvar i centrum. Varför inte ha två parametrar för trängselskatten. Den ena är tidpunkten som det är i dag. Den andra skulle kunna var relaterad till hur mycket CO2 bilen släpper ut. Varför inte ha 120g per kilometer som noll punkten. Ingen avgift för bilar som släpper ut lite koldioxid.  För dem som släpper ut mer kan man ha en stafflad skala som ökar för varje varje 50 tal gram i utsläpp av CO2. 

Stora bilar har möjligen ett berättigande på landsvägarna, men i centrum blir dåligt till värre. 

Använd sen pengarna "miljöavgiften" i trängselskatten till miljöåtgärder som fler cykelbanor.

Nej till Orwell

När den numera adlade (baronessan) Margaret Tatcher bevistade 300 års jubileet av den Franska revolutionen fick hon frågan hur det kändes att vara med vid detta högtidliga tillfälle.

Hon svarade kort och rappt: att hon var i Paris för att hedra terrorismens offer. 

För begreppet frihet började definieras i England genom Magna Charta år 1215, alltså flera hundra år före den Franska revolutionen.

Magna Charta definierar bland annat förhållandet mellan den enskilde medborgaren och samhället (då ytterst representerad av kungen, numera av regeringen eller de valda politikerna). Genom Magna Charta garanteras medborgarna frihet, en personlig sfär och rättssäkerhet gentemot samhället. 

 

Under sommaren har vi sett försök att minska den sfären genom införandet av FRA lagen.

Som om det inte vore nog ligger nu på regeringens ritbord ett förslag om obligatoriskt civilkurage. Idéen med lagen är att den som bevittnar ett brott kommer att begå ett brott om han eller hon inte har civilkurage. Detta civilkurage kan vara att larma polisen, ingripa för att skydda någon som blir utsatt för brott. Hur begreppet ska definiera är inte klart. En som skrivit om den nya lagen på sin blog är Hanna Wagenius.

Lagar som föreskriver en viss moral och etik lämpar sig ganska dåligt för att förändra folks beteenden. 

Ta hastighetsbegränsningar som ett exempel. Medborgarna bryter i stor utsträckning mot lagen eftersom den inte är förankrad i medborgarna moraluppfattning. 

Lagar lämpar sig däremot bättre för att definiera folkets existerande moral och etik. 

Det finns minst ett problem med detta. 

Om det som ska lagstiftas om är svårt att definiera, eller det finns många olika definitioner är fungerar lagstiftnings dåligt.  

Ett exempel på detta är olika typer av generalklausuler. Den mest kända är den förhatliga generalklausulen mot skatteflykt. Genom den typen av lagar skapas ett angiverisamhälle. '

När Maud Olofsson i Almedalen talar om att förändra människors värderingar förutsätter jag att hon menar att det sker genom personliga möten och inte genom lag.

Vi kan tycka illa om människor som är fega. Att sakna civilkurage får inte bli ett brott eller en sjukdom. Däremot kan vi ogilla beteendet. 

Vi kan ge uttryck för det genom att ge feed-back på ett visst beteende eller på avsaknaden av agerande.

Vi kan själva föregå som exempel. Göra som vi önskar att andra ska agera. 

Lagstiftningen som nu förbereds bör placeras där den hör hemma - i papperskorgen. Den reglering som behövs av vad den enskilde ska göra för att beivra och förhindra brott finns redan i brottsbalken. Civilkurage däremot kommer alltid inifrån. 

Vi behöver inte en ny angiverilag, utan vi behöver en författningsdomstol och ett nytt Magna Charta, som ger medborgaran den frihet man behöver mot staten. 

Magna Charta av år 1215 utgick från den fysiska kroppen. I dagens värld krävs det att staten håller sig borta från mer än den fysiska kroppen.

Därför bör ett nytt Magna Charta utgå från att freda medborgaren, medborgarens relationer, möten och mötesplatser från staten. 

Obama i Europa

Barry Obama är på turné i Europa. Barry ändrade enligt tidningen Newsweek sitt namn till Barack för att framhäva på sin etniska bakgrund. Han är Européernas favorit till Amerikansk president. Att han skulle vinna valet till president om Europa röstade fram Amerikas president är självklart enligt medierna. Vad spelar det för roll?

Med den logiken skulle USA haft helt andra presidenter är vad man nu valt. 

Lite grand är en del tidningars resonemang som vad man genomförde i gamla Mosebacke monarki. Där man övergick till att låta grannar deklarera för varandra. Därigenom skulle skatteintäkterna öka väsentligt.

Obama är på charmtur. På det övergripande planet talar han om samarbete över gränserna. Det är bra, men det saknas konkreta svar på vad mannen vill. 

Var står egentligen Ombama vad gäller frihandeln? Fortfarande har inte WTO förhandlingarna resulterat i ett nytt avtal. USA vill bara till en mindre det minska sitt stöd till "sina" bönder. Å andra sidan vill man att U-länderna helt öppnar sina gränser för Amerikanska livsmedel. Den ekvationen har inte accepterats. Den nye presidentens uppfattning kommer att betyda mycket för om det blir ett nytt WTO avtal

Det område där han är tydlig är att han vill ha hjälp av Europa med de militära operationerna i Afganistan. 

Vilken president vi än får se i USA så blir det för ett försvagat USA. Ett land som är beroende av omvärlden på ett helt annat sätt än tidigare. 

USAs enorma utlandsskuld kommer att kräva mera smidighet. 

Amerikansk bilproduktion är snart ett minne blott. Fords senaste kvartalsrapport som kom igår visar på detta. Närmare 8,7 miljarder dollar i förlust för andra kvartalet 2008 är stora pengar, varav svenska Volvo stod för 120 miljoner dollar. Vd, Alan Mulallya har sett aktiekursen har nästan halverats på ett år och stod i går på 5,11 dollar.

Med en sådan utveckling för industrin är risken stor att de Amerikanska företagen försöker öka sin konkurrenskraft med anabola stereoider och kräver handelshinder på hemmamarknaden. Förr räckte det men den inhemska marknaden, men nu ligger tillväxten österut. 

USA måste anpassa sig till marknaden inte bara en marknad. Nej till flera marknaders behov. USA var ett öppet land. I dag kan det diskuteras hur öppet det är med bland annat "the patriot act". 

En ny Amerikansk president måste inspirera företag och värdeskapare till att tänka, frihandel, moderniserade regelverk, konkurrens och marknadsanpassning i och utanför USA. 

Annars kommer man att förlora inflytande ännu snabbare än vad man gör nu. 

För att klara det krävs mod och styrka. Vi får hoppas att båda kandidaterna blir mera konkreta om frihandel och reformering av föråldrade Amerikanska regelverk.

Lika rättigheter för djur och människor

Jag lyssnade på radions P1 i dag och ett program om de nya djurarter som kommer in i Sverige.

Djurarter som konkurrerar ut de existerande inhemska. 

Programmet  utvecklade sig från att bara röra sig om mördarsniglar, vildsvin, jättekrabbor och andra nya medborgare i vår fauna till att bli en fråga om EU.

Hur är detta möjligt?

En högre chef på naturvårdsverket meddelade att det inte var så lätt att införa lagar mot dessa nya medborgare i vår fauna. De hade med största sannolikhet att göra med den fria rörligheten inom Europa.

Så här ligger det till:

En EU medborgare utnyttjar sin fria rörlighet och tar med sig något. På detta något följer ett vilt litet eller större djur. Därmed omfattas det fria djuret också av den fria rörligheten. Självfallet måste då EU ha synpunkter på hur en lag utformas vad gäller den aktuella djurarten.

Paradoxen blir att vilda djur på en del sätt är bättre tillgodosedda med rättigheten fri rörlighet inom Unionen än människorna. Detta gäller även om de orsakar skador. 

Man kan ju tycka att fria människor inte skulle ha sämre rättigheter än fria djur, men tydligen inte.

Undran blir inte mindre av att Italiens återvalda premiärminister har infört lagar som ger möjlighet att utdöma hårdare straff för brott som begås av utlänningar eller invandrare än för infödda italienare. Invandrarna har precis som vildsvinen eller mördarsniglarna tagit sig över gränsen. Skillnaden är att EU reagerar kraftig vad gäller mördarsniglarna men inte vad gäller invandrarna eller utlänningarna.

Lagstiftningen bryter mot en av de viktiga principerna i rättskipningen - likbehandlingen. När man ser på ett antal nya lagar  i Italien verkar de tillkomna för att skydda Berlusconis intressen, på rättssäkerhetens bekostnad. 

 

När Berlusconi var premiärminster förra gången 2001-06 skyllde han de bristande resultaten på motstånd från sina koalitionspartner. De finns inte med den här gången. 

Så man hade kunnat hoppas på konkreta resultat nu. Efter de prioriteringar han gjort inser alla och envar att de är fåfängt att tro att de blir några sådana förändringar. Det som blir bekymmersamt är att EU inte har reagerat kraftigare på den diskriminerande lagstiftning Italien inför.

Konklusionen av det hela blir att se till att du i ditt pass blir inskriven som vilt djur, exempelvis fjälluggla. Du kan då tillgodogöra dig den fria rörligheten i EU. Du slipper dessutom pass. Hoa bara till gränspersonalen och visa på att du är fridlyst. 

Du blir jämställd med andra inhemska ugglearter i det land du reser till. 

Gör du skada så måste EU kommissionen yttra sig innan lagstiftning införs som hindrar din skadliga verksamhet. 

Vem har sagt att det är en fördel för en groda att bli kysst av en prinsessa? 

EU Grodan är numera så smart att han stannar kvar som groda.  

Arbetslinjen förutsätter småföretagare

I en debattartikel i Dagens Industri, i dag skriver Företagarnas vd, Anna-Stina Nordmark om konsekvenserna av de nya sjukreglerna för egenföretagare.

-Vilka är konsekvenserna av den nya lagen som  trädde i kraft den 1 juli i år?

Efter 6 månader upphör sjukpenningen. Om försäkringskassan anser att den sjuke kan ta ett annat arbete är man tvungen till det. Den sjuke behåller nämligen då sjukpenningen under den tid man söker nytt arbete. I annat fall dras den in. För en småföretagare kan det innebära att den blir tvungen att lägga ned företaget för att få behålla sjukpenningen. 

Företagarna pekade på dessa negativa konsekvenser i remissrundan. Regeringen och Riksdagen lyssnade inte. 

Världen har förändrats. För 30 år sedan stod Fortune 500 företagen i USA för 80% av den ekonomiska tillvägen och resten av företagen för 20%. Sedan ungefär 5 år sedan är det förhållandet omvänt. Tillväxten sker framförallt  i servicesektorns mindre företag. Utvecklingen i Sverige liknar den i USA. Vad vi vet från statistiken och som Nordmark tar upp är att det enda område som netto skapar nya jobb så är det småföretagen. Offentlig sektor minskar med 10.000 jobb och större privatföretag med 1.000 jobb sedan 2003.

Sverige har varit inställt på att gynna stora företag. Det var en riktig strategi då. Nu har förutsättningarna ändrats. Vi bör i ett första steg se till att småföretagen inte missgynnas. 

I nästa steg blir det dags att se till att de premieras. Områden är välkända; samma trygghetssystem för anställda och egenföretagare, avskaffande av fåmansbolagsreglerna vid beskattning, förenkling av regler osv.

Det som brister hos regeringen är lyssnandet. Regelförändringarnas arkitekt är de nya moderaterna som här ännu en gång svalt den gamla socialdemokraternas världssyn. Om arbetslinjen är den viktiga så får lagstiftningen inte skapa ett nytt hinder för de små företagen. Det måste vara tvärt om.

Rikdagsledamöter som gör mer

Ibland klagar jag på bristande företagsamhet och öppenhet från våra folkvalda. 

Irritation blir inte mindre när en folkvalda mailade till mig häromdagen. Jag hade ställt en fråga till EU parlamentariker om varför de inte hörs och syns. 

Ett svar jag fick var: media är inte intresserat. Jag tycker att det svaret är ett uttryck för att vara ett offer för omständigheterna. En politiker väljs för att folket tror att politikerna kan förändra. Har politikern inte någon tro på sin förmåga att förändra medias uppfattning och intresse om vad hon/han gör är man illa ute. Vad ska vederbörande då annars kunna förändra?

I vart fall är det tveksamt om man ska vara politiker

Tursamt nog finns det positiva exempel. Ett av dem är den moderata riksdagsledamoten Anna König Jerlmyr, som bloggar på Expressen och som ger ut en årsredovisning om vad hon gjort i riksdagen. Kreativt, tydligt, enkelt och transparent. Du finner årsredovisningen  här. 

Här finns korta sammanfattningar, vad hon gjort redovisat ned till almanacksnivån mm. Redovisningen är på 16 sidor, med bilder. Visst skulle jag önska ytterligare upplysningar i årsredovisningen. I ett appendix skulle jag gärna ha uppgifter om som eventuella jävsbindningar och  aktieinnehav till exempel. 

Anna förtjänar uppskattning för att hon är transparent och tydlig. Hon visar på en politiker som utvecklar demokratin.

Ständigt denna Åkesson

Ture Sventon utbrister ofta i orden; "Ständigt denna Vessla", när han är ute och försöker lösa olika fall. Ofta ser han spår av den finlemmade Wilhelm Vessla. På samma sätt kan man utbrista om FRAs generaldirektör. 

En intervju i dagens Svenska Dagblad också!

Carl Schwarts har beskrivit honom som riksdesinformatör. I vart fall borde Åkesson sättas på skolbänken vad gäller mediehantering. I sin ambition att se till att FRA-lagen ligger kvar som den är beslutad gör han vad som helst. Det mesta andas desperation och dålig respekt för elementära demokratiska spelregler.

Signalspaning mot utländska mål har de flesta debattörer sagt sig kunna acceptera. Åkesson verkar inte ha förstått det. Det är spaningen mot Svenskar som kräver att itegriteten garanteras och därför måste lagen rivas upp.

Åkesson far fram i medierna på ett sådant sätt att någon minister i sommarregeringen borde ge honom ofrivillig ledighet. En time out till den demokratiska processen är över krävs. Han borde inse att hans roll inte är politikerns utan tjänstemannens. Det går illa om man inte vet om man är hund eller katt. Åkesson har uppenbarligen det identitets problemet. 

Varför går det inte bra för Alliansen?

Att alliansen är på defensiven är väl ingen nyhet. Ganska fort förbyttes valresultatets seger i underläge i opinionsundersökningarna. Man kan se på den Norska röd-grön-center regeringen som efterträdde en alliansregering. Den har rönt samma öde som alliansregeringen.

En förklaring till varför opinionssiffrorna ser ut som de gör är att hänvisa till det Norska exemplet för att visa på en internationell trend som bestraffar sittande regeringar. Kanske ger hänvisningen en del av av förklaringen, men bara en liten del. Politiskt ledarskap bygger ju på att förändring är möjlig.

Om vi använder ledarskapsteoretikern Ichak Adizes beskrivning av ledarskap på alliansregeringen kan vi kanske hitta något.

 Adizes talar om att ledarskapet enkelt uttryckt kan delas in i fyra olika funktioner. Han talar om Produceraren (P), Administreraren (A), Integreraren (I) och Entreprenören (E). En ledare är oftast stark i en eller två funktioner och svag på resterande funktioner. I vissa fall har man nästan ingenting av någon av funktionerna. I en ledningsgrupp gäller det inte att alla medlemmar har alla funktioner, utan alla funktioner ska vara företrädda hos någon i gruppen.Om alla funktioener är företrädda fortsätter organisationen att utvecklas positivt. 

De olika funktionerna representerar också (kultur) konflikter i en organisation som exempelvis mellan säljaren (P) och ekonomiavdelningen (A). Dessa konflikter ser Adizes som naturliga och positiva för att utveckla organisationen.

Om vi tittar på alliansregeringen så är man stark i Producerar-funktionen. 

En stor del av valprogrammet är redan genomfört. Trots att det har gått knappt häften av mandatperioden.

Administreraren är företrädd, kanske inte lika stark, men finns där. Ordning och reda, lärande av misstag verkar finnas. 

Entreprenören är  ett frågetecken. På ett sätt fanns det mycket av kreativitet (E) i samband med att Alliansen bildades. Under tiden har ett antal Entreprenörs-inriktade medarbetare lämnat regeringen. Det märks i hanterandet av olika frågor, kanske speciellt hos centern. 

Integreraren verkar vara den funktion som är minst företrädd. 

Att få människor att känna gemenskap och känna sig delaktiga har varit Alliansregeringens svagaste gren. Om inte regeringen tillför den funktionen så kommer inte utvecklingen att vända. 

Naturligtvis finns det ett inbyggt motstånd mot att plocka in människor med de funktionerna. De representerar nya kulturer och konfliktmöjligheter så det krävs moget ledarskap och för att ta in fler besvärliga idémänniskor och Integrerare. De har ett annat synsätt och det är just det som är vitsen.

En av förklaringarna till socialdemokraternas långa maktinnehav är kanske att de varit duktiga på just Integrerar-funktionen, sen har andra funktioner inte varit lika starka. Det finns anledning att studera de ledarskapen som har Integrerar-funktionen om man vill behålla regeringsmakten.  En regering bedöms inte bara efter sina beslut utan också genom sitt beteende.

Vad kostar en EU parlamentariker?

Politiker beskyller ofta näringslivsföreträdare för att inte vara transparenta dvs genomsiktliga.

Detta gäller framförallt för chefers och styrelseledamöters ersättningar. Hur förhåller det sig då med politikerna i vårt EU parlament?

Uppgifterna är inte helt lätta att få fram. 

När jag var i kontakt med regeringens EU upplysning hade de ungefärliga uppgifter och förmodligen en del från 2007. 

Var skulle man annars acceptera att ersättningsuppgifterna inte var uppdaterade? Nåväl, så är det i EU

Det här är vad en EU parlamentariker kostar

En svensk EU parlamentariker har en månadsersättning på 59.200 kronor, detsamma som en riksdagsman. Från årsskiftet kommer ersättningen att höjas till  7.333 Euro, motsvarande cirka 69.500 kronor per månad. I dag beskattas ersättningen i sin helhet i Sverige. Från årsskiftet kommer EU att dra en skatt på 20%. Det finns en möjlighet att Sverige också kommer att beskatta denna ersättning. Hur det blir med det är ännu så länge inte klart.

Till den personliga ersättningen kommer  ett antal skattefria kostnadsersättningar.

Den första är en allmän kostnadsersättning på 4.ooo  Euro, motsvarande 37.880 kronor per månad. 

Den andra är en resekostnadsersättning som parlamentsledmoten får om han visar upp en biljett. Ersättningen är schblonmässig och motsvarar vad en ombokningsbar biljett kostar. I de flesta fall vad vi kallar för en businessklassbiljett. En sådan tur och retur kostar mellan 10 och 11.000 kronor. Om man i stället väljer en icke ombokningsbar biljett kan man klara sig undan med cirka 2.000 kronor dvs en möjlig vinst på 8.000 kronor per vecka.

Parlamentsledamoten har rätt till en sån ersättning per vecka då parlamentet sammanträder. EU parlamentet sammanträder vanligtvis  42 veckor per år.

Den tredje är traktamenten.

När ledamoten är närvarande i parlamentet får han eller hon ett traktamente på 280 Euro per dygn, motsvarande 2.650 kronor. För att få detta måste ledamoten vara med på alla omröstningar annars blir traktamentet hälften. Parlamentet brukar sammanträda cirka 160 dagar per år.

Den fjärde ersättningen är för att sköta sin basservice, som att ha en assistent får ledamoten max 16.900 Euro per månad, motsvarande 202.800 kronor i månaden.

Den femte ersättningen är resebidrag. En ledamot rätt att göra resor utanför EU som är relaterade till uppdraget för max 4.ooo Euro, motsvarande 37 880 kronor per år.

Till detta kommer pensioner, avgångsvederlag och livförsäkringar, sjukförsäkringar för ledamoten. Maximal pension uppnås efter 10 år, dvs två perioder.

Det är märkligt att detta inte finns tydligt redovisat på ett ställe så att alla som vill kan ta del av det. Finland är har mycket bättre och mera lättillgänglig information än vad Sverige har om detta.

En EU parlamentariker kostar i direkta kostnader ca 4 miljoner kronor per år. Om vi inkluderar kostnader för pensioner och sjukförsäkringar ökar kostnaden med några hundra tusen kronor per år. 

Jag vill egentligen inte kverulera över storleken på kostnaden. Det som är allvarligt är att det inte är lätt att få tag i de här uppgifterna. Det saknas transparens. Medborgarna har svårare än vad de borde att syna korten.

Den andra invändningen är allvarligare. 

Vad får vi för pengarna? Vad gör EU-parlamentarikerna? 

Hemsidorna till EU parlamentarikerna är inte några under av klarhet och enkelhet. Parlamentarikerna är inte speciellt aktiva att föra ut vad de gör eller åstadkommer heller. Där kanske den största bristen ligger. 

Hur många av den 19 EU parlamentarikerna kan du namnet på?

Nästa invändning är hur parlamentsarbetet är organiserat. Det är i vart fall inte till för att Europas folk ska vara intresserade av att följa arbetet. Det är än verkligt stor brist.

Här krävs reformer. 

Karadzic gripen

I natt greps en av de mest världens mest efterspanade, Radovan Karadzic. Han är misstänkt för kringsförbrytelser  i bland annat Srebrenica 1995 då 8.000 människor miste livet.

Det gick fort att lokalisera Karadzic när väl Serbien fått ny regering och president. Närmare bestämt ett par dagar. Den nya politiska ledningen gjorde något den gamla inte lyckats med under över 10 år. Det visar på det smärtsamma men väsentliga nämligen att nationella processer för att göra upp med sitt förflutna för sitt eget liv. Nu är Serbien redo. De har skett i en demokratisk process. Det förtjänar respekt. 

Vad som bekymrar är rapportörer som redan behandlar honom som dömd. En grundläggande förutsättning för att krigsförbrytartribunalen ska ha kredibilitet är att det internationella samfundet är noga med att behandla alla icke dömda som oskyldiga innan de är dömda. 

Det är en utmaning att göra så. Bilderna av massavrättningarna och avskyn, kanske till och med hatet är starkt. Den internationella rättsstaten ska om den ska fungera ge alla en rättvis rättegång. Att ge rättvisa till dem vi älskar är lätt, men den är utmaning för dem vi kanske avskyr. Om vi gör det kan domstolsprocessen ersätta ropen på lynchning. Då har vi blivit en liten smula mer civiliserade.

Karadzic är född 1945, 3 år efter det att Joseph Tito bildat sin partisanarme. Efter andra världskriget bildade Tito med stöd av Stalin det som då kallades Jugoslavien. En helt ny statsbildning utan förankring i någon historisk tradition. Trots en på ytan human kommunism och att Jugoslavien bröt med Sovjet 1948 var det sanna ansiktet på den Jugoslaviska kommunismen brutalt. Landet delades in i sex delrepubliker. Genom folkomflyttningar inom det dåvarande Jugoslavien förvärrade Titos kommunism den instabilitet som fanns i området.

 

Karadizic en produkt av ett historiskt sammanhang.  Det fritar honom inte på något sätt från ansvar för sina handlingar. Han formades  mot bakgrund av den utveckling som startades med spänningarna mellan Frankrike,Tyskland och dubbelmonarkinÖsterrike-Ungern under senare delen av 1800-talet och början av 1900 talet. Spänningen resulterade i "Skotten i Sarajevo" den 28 juni 1914 som startade första världskriget. En ung Student vid namn Gavrilo Pricip mördade ärkehertig Franz Ferdinand. Det blev startskottet till att dåtidens stormakt Dubblemonarkin Östrrike- Ungerna gick i graven.

Situationen av instabilitet har fortgått i regionen under lång tid och ända fram till 1980 då Joseph Tito dog. Då utbröt det säkert oundvikliga inbördeskriget i dåvarande Jugoslavien. Ackumulerade spänningar, övergrepp födde en revanchism som vi inte har sett på många andra ställen i världen. Ett 35 årigt experiment med kommunism förvärrade situationen trots att många trodde motsatsen. Vi har haft en kort tid med konstruktiv utveckling i Serbien och hela Balkanregionen. 

Därför ar det viktigt att vi inte pådyvlar dem vår tidsplan för stabilitet utan har respekt för deras historiska sammanhang och deras process.  

FRA under ytan

Lyssnade på paneldiskussionen i radions, "God morgon världen igår". Lotta Gröning, som är ledande socialdemokratisk debattör, som talade om FRA och det speciella folk som befolkar bloggosfären. På ett sätt fick jag intrycket att hon skiljde på väljarna och bloggarna. 

Lite är det nog så att en del politiker ser internet som en modefluga precis som Inez Uusman gjorde en gång. Som en isolerad företeelse.  De glömmer att sätta in internet i sitt samhälleliga sammanhang. Lite grand gör en del politiker vad de större företagen gjorde för 15  år sen. Avstår från att se dess förändrande kraft. 

Ta två bloggande exempel, Magnus Andersson (ordförande i centerns ungdomsförbund) och Fredrick Federely (centerpartistisk riksdagsman) som läses av ca 25-30.000 personer under en sommarvecka. Det betyder något för opinionen. Utan bloggosfären skulle de inte vara något. Hade de använt tidningar hade det inte gått.

FRA lagen är  på ett plan en kamp mellan den nya och den gamla opinionsbildningen. Den som inte tar in bloggosfären och andra fenomen interaktivt dvs verkligen lyssnar till vad som kommer fram kommer att vara borta inom något år.

Utvecklingen av media och opinionsbildninga har gått mot lägre etableringskostnader. Först var det radio, utan att nätet fanns. Nu  är det nätet där kostnaderna helt försumbara för en vanlig medborgare att etablera sig som opinionsbildare. Våra attityder och behov har också förändrats. Allt fler vill bli producenter av kultur och åsikter - inte bara konsumenter.

Vi skriver nästan inga pappersbrev längre. Vi skriver den del insändare i tidningarna, precis som tidigare. Däremot använder vi nätet för att ge uttryck för vad vi tycker. Allt fler kommenterar tidningarnas artiklar i nätupplagorna. Bloggare kopplas till tidningarna och är med om att göra tidningen. Tidningen precis som Världen har blivit interaktiv. 

Frågan är bara om politiken har blivit det? Att arbetsformerna i partierna inte är moderna visste vi redan. Hur ser egentligen de ledande politikerna på internets uttrycksformer. En persienntillverkare fick utgöra utgångpunkten för hur det gick för Sverige. När kommer någon ledande politiker ge uttryck för att åsikter på internet har format hans eller hennes ståndpunkter. 

Visst sker det en förändring. Nya politiker som blev riksdagsmän  via bloggosfären visar på vart vi är på väg. Fredrick Federley var förmodligen den första i Sverige av det slaget. Alexander Bard verkar också ha de ambitionerna. Nu har en majoritet av Svenskarna tillgång till internet. Det har förändrat våra beteenden. Varför används inte internet för att göra det politiska  beslutsfattandet mera interaktiv. Grundlagsberedningen borde ta det med sig, speciellt vad gäller kommunalt beslutsfattande. Om politikerna inte ser vad som håller på att ske med interaktiviteten i samhället så kommer de att förlora legitimitet.

FRA är en viktig sakfråga, men det visar på andra viktiga samhällsförändringar också 

Finn en kändis

Snart är det dags att ta hjälp av TV3 och TV4 för att klara nomineringarna till Europaparlamentet för folkpartiet och kristdemokraterna. Varför inte skapa ett

program á la Big Brother och Robinsson där man utsätter ett antal kvarts, halv och trekvarts kändisar för olika utmaningar tillsammans med olika partier. Det nya med denna programtyp är att deltagarna får rösta ut ett parti. Det parti som vinner får välja kändis till sin lista.

För kändisen är förmodligen det meningsfulla att komma på listan, valkampanjen. Det minst meningsfulla kan nog själva arbetet i parlamentet vara.

Tankarna far igenom huvudet när initierade rykten talar om att astronauten Christer Fuglesang har accepterat att bli kandidat för folkpartiet. Lite tvivel verkar det vara kring hans nominering eftersom han ska upp i rymden under kampanjen. Om det är för- eller nackdel vet jag inte. I vart fall har han inte talat vitt och brett om sina liberala sympatier tidigare, vad jag har hört.

Det man kan undra över om inte EU-parlamentet är viktigare än att hitta en kändis som kan toppa listan. När man ser på några partiers topp-namn i förra valet och processen som pågår inför nomineringarna till listan kan man undra. Var det inte politik som skulle skapas i parlamentet?

FRA igen

Då har FRAs generaldirektör herr Åkesson slagit till igen i dagens Svenska Dagblad. 

Han tar till orda igen i FRA debatten. Läxar försiktigt upp folkpartisten Birgitta Ohlsson. Han försöker blanda bort korten. Han framför en politisk uppfattning om brottsmisstanke och om huruvida det ska vara ett kriterium för signalspaning. Han diskuterar hur FRA borde göra med utländska militära befattningshavare och undrar om det måste finnas brottsmisstanke där också. Debatten har väl som alla andra förstått gällt hanteringen av svenska medborgare och deras rätt till integritet. 

Hans artikel tillför i sak väldigt lite. Den väcker dock en annan och viktig principiell fråga, hur ska statliga topptjänstemän uppträda i den politiska debatten. Åkesson har redan tidigare publicerat en partsinlaga i Svenska Dagbladet. Med detta borde han låtit sig nöja. Som part i målet och tjänsteman underställd politikerna borde han inte engagera sig i debatten och än mindre läxa upp sina beställare, politikerna. 

Det som Åkesson skulle kunna inskränka sig till var att ge sakupplysningar och möjligen en debattartikel.

Det bör vara medborgare och politiker som för den politiska debatten inte ämbetsverken själva. De ska tillhandahålla vederhäftiga under för politikernas beslut.

Folkens eller regeringarnas Europa?

Nicolas Sarkozy har retat upp  Irlands premiärminister Bertie Ahern genom att säga att Irland måste rösta om Lissabonfördraget en gång till. Det är bra att Irländarna reagerar.

Fler borde reta upp sig på Sarkozy och hans Frankrike. EUs budget består till strax under 50% av jordbrukssubventioner och av dessa går 50% till Franska bönder. Enkelt uttryckt av varje krona av medlemsavgiften till EU hamnar så hamnar 25% öre hos en Fransk bonde. 

Varför är inte  Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt uppretade över detta?

  

Regeringarnas EU har genom den i och för sig kloka ordningen med rullande ordförandeskap med skifte var sjätte månad byggt in en sorts självcensur för att ta upp kritiska synpunkter. Om man inte är vän med framförallt de stora så blir det egna ordförandeskapet i EU ingen framgång. 

Förklaringen  till tystnaden är kanske att det är Sveriges tur andra halvåret 2009.

EUs stora tillgång för medborgarna är den fria rörligheten för just medborgarna själva, tjänster och varor inom Unionen. Tjänstedirektivet blev tyvärr ganska urvattnat. Några stora länder höll emot. Trångsynta inrikespolitiska skäl håller tillbaka unionsmedborgarna från att kunna dra full nytta av EU.

Vad gäller den också viktiga gemensamma utrikes- och försvarspolitiken är intresset större hos de olika statscheferna.

Såsom EU nu utvecklas krävs ett "Manga carta" för EU medborgarna som garanterar en begränsning i det politiska reglerandet av EU-medborgarnas förhållanden. 

Ett sådant skulle avhålla Sarkozy och andra andra att försöka ge direktiv till ett folk som har uttryckt en mening genom demkratiska val.

Dessutom måste den inre marknaden bli friare. Den subventionsekonomi som  EU är i dag ger inte incitament till att utveckla unionen. 

Det börjar bli dags att stanna upp och utfärda ett "Magna carta" och rensa bort mycket av subventionerna innan gemenskapen utvecklas i en riktning som Lissabonfördraget. Sen borde det vara en självklarhet att folken får säga sitt om så viktiga fördrag som Lissabonfördraget, även i Sverige.  

Sist och slutligen, direktvalda EU-komissonärer skulle öka intresset för EU-valen och minska det demokratisk underskottet.

Det klåfingriga EU

EU har redan tidigare valt att reglera hur en gurka ska se ut för att kallas gurka och reglera jordgubbarnas storlek. 

Nu har man hittat ett område som ånyo visar att när politiker reglerar något som de inte förstår. I detta fall är det den holländske  komissionären Neelie Kroes som har slagit till mot tonsättare och kompositörer. 

Hur har det hela gått till? 

Tonsättare får ersättning varje gång ett av deras verk spelas. För att inte själva behöva gå runt till de som spelar upp dras musik har man organiserat sig i insamlings- eller upphovsrättsorganisationer. I Sverige  kallas organisationen STIM (Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå. Många av oss har hört talas om "Stim-pengar". 

STIM är bra på att samla in pengar i Sverige, men vad händer om Benny Andersson spelas i Norge? Där har STIM ett avtal med den Norska motsvarigheten där. STIM och den Norska motsvarigheten har tecknat ett avtal som går ut på att STIM samlar in pengar för Norska tonsättare (och andra rättighetsinnehavare) i Sverige och tvärt om. Det är de är typen av avtal EU nu förbjuder. 

Man kallar det en typ av kartellverksamhet. Huvuddelen av dessa avtal blir förbjudna. Effekterna blir ju som var och en förstår att det blir svårare för kompositörer och andra rättighetsinnehavare att få betalt för sina verk utomlands. STIM måste nu starta verksamhet i resten av Europa för att få in pengarna till sina medlemmar. Märkligt klåfingrigt. Systemet har varit enkelt, relativt billigt och fungerat bra. 

Kommissionären Kroes kan uppenbarligen inte skilja på en riktig kartellbildning där stora och dominerade aktörer konstlat håller uppe priserna och en sunt samarbete som hjälper små aktörer att få betalt. När kommer man att förbjuda Posten i Danmark att distribuera brev från Sverige med samma motivering. 

I buskarna skymtar lobbyister från andra och starkare intresseorganisationer som vill få ned kostnaderna för att spela musik. 

EUs beslut visar på två viktiga problem. 

EU har svårt att dra rimliga gränser för var marknaden själv ska få bestämma och var det krävs en politisk reglering. 

EU utvecklas till att bli en organisation som gynnar de stora och starka på de mindres bekostnad. Det som har råd att hyra dyra lobbyister.

 

Det var inte detta Europa vi ville ha.

Väljarbarometer

I nyheternas sommartorka har SKOP publicerat en ny opinionsundersökning. Undersökningen är gjord under perioden mellan den 16 juni och 12 juli. Alltså under den period då FRA debatten började utveckla sig.

Den stora nyheter är att Sverigedemokraterna nästan blir vågmästare i riksdagen enligt denna mätning. Visst kan det han hända mycket ännu. 

Paradoxen är att om Alliansens partier ökar så hjälper man Sverigedemokraterna in i vågmästarpositionen och försvagar på ett sätt samtidigt som man stärker den.

Den andra och väntade nyheten är att moderaterna minskar med 3,2%. För övriga allianspartier låg i stort sett sympatierna oförändrade.  Socialdemokraterna ökade med 2,1%.

Man undrar när moderaterna lägger om strategi och i stället för att tala till sina väljare börjar tala med dem. 

FRA lagen borde rimligen vara som att svära i kyrkan för moderaterna. Det enda som Fredrik Reinfeldt kläckt ur sig där är att lagen ligger fast. Ett blindskär kan man kosta på sig men det börjar bli en hög nu. Så förlåtande är inte väljarna att de accepterar den dåliga fastighetsskattelösningen och FRA plus annat. Lyssna i god tid hade varit en god strategi.Nu har socialdemokraterna ryckt åt sig initiativet. 

Skatteverket var de som hade den smidigaste och för det stora flertalet bästa konstruktionen som inte straffade dem med uppskjutna reavinster. I FRA frågan är det den ursprungliga förslagsställaren socialdemokraterna som har det hittills enda förslaget för att skapa rådrum.

Visst är det taktik, men det verkar fungera.

Den andra bekymmersamma situationen för moderaterna är kommunerna. Från att ha gått i takt med väljarkåren går man nu i kraftigt i otakt, framförallt i Stockholmsområdet. I flera allianskoalitioner är irritationen stor över hur moderaterna driver igenom privatiseringar av skolor så att det inte finns några kommunala skolor kvar. Det är inte valfrihet. 

Utförsäljningar av bostadsbolag ska ske fort och utan allt för mycket analys av konsekvenser etc, etc.

Där moderaterna har egen majoritet verkar man i inte sällan ha skapat ett politiskt landskap som kan kallas moderaterna mot resten.

Som det ser ut nu finns det nya moderater i regeringen och gamla som styr i kommuner och landsting. Ingen av dem lyssnar till folket. Det ser inte helt bra ut.

Långsamt

När jag för några dagar sedan satte mig i en öppen båt konstaterade jag att motorn vad på 6 hästkrafter. Ekipaget gjorde i bästa fall 4 knop. Den långsamma båtfärden som tog strax över en och en halv timme var underbar. Att kunna vara med och följa vad som sker. Inte åka ifrån. Vara i närmare kontakt med fåglar, som faktiskt inte flyr vettskrämda är härligt. Lite nostalgisk blev jag. Ett "deja vu" av Saltkråkan. Ett stycke harmoni helt enkelt. En bit närvaro.

När jag gick kom fram till Stavsnäs tittade jag på båtarna vid gästbryggan. De hade 50, 75, 125 och dubbla 300 hästkrafter starka motorer. 

Det går undan på semestern, förmodligen snabbare än på jobbet. Miljöperspektivet ska vi inte tala om. Invändningen jag kommer att få är: vi gillar fart. För någon stämmer det. För det allra flesta tror jag att man inte reflekterar. Man gör samma sak på semestern och kanske ännu mer. Rusar fortare på semestern. Det som skiljer är vad man rusar till och med vilka fortskaffningsmedel.

Tack till dem som lånade mig en långsam båt. Jag tror att långsamt blir viktigare som motsats till snabbt ju fortare hjulen rullar. Att välja långsamt kräver medvetna val. 

Mitt val i sommar blir så mycket jag kan - långsamt och närvarande.

Tror FRA på gud ?

Carolas gamla själasörjare pastor Ulf Ekman sällar sig nu till raden av personer som är "kontrollerade" av FRA, enligt SvD.

Man kan tycka vad man vill om honom, men någon form av präst är han och har väl inte precis givit uttryck för att vara en mera allvarlig  samhällsomstörtare.

De skulle vara intressant att veta vilka de övriga är på listan med 100 namn.

Den teflonartade generaldirektören Ingemar Åkesson låter hälsa att så gick det till då. Nu är reglerna betydligt striktare. 

-Stopp ett tag var det inte så att det skulle införas regler där de inte fanns. 

I så fall har ju FRA gått över gränsen till vad de fick under 1990 talets mitt. 

Skälet till kontrollen av Ekman var att han bedrev missionsarbete i Sovjetunionen. Hur är det då med exportföretag som exporterar till Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ungern, Rumänien och Bulgarien, bara för att ta några exempel i Europa. De borde väl vara noga övervakade av FRA. De har ju erhållit pengar och inte som Ekman gett bort pengar. Mycket misstänkt.

Man blir inte tryggare av att den nya FRA lagen talar om "yttre hot" tidigare talades om "yttre militära hot". Mera vaga sökbegrepp nu således.

Förutsättningen för att kunna bedriva känslig underrättelseverksamhet är att man är trovärdig och åtnjuter allmänhetens förtroende. Jag tvivlar mycket starkt på att Åkesson gör det längre. 

FRA som institutition bör granskas ingående. Kan vi lita på att de följer lagar och förordningar och i sin iver inte går över viktiga moraliska och legala gränser?

Så som situationen utvecklar sig nu är det dags för justitieministern och försvarsministern att tillsätta en kommission som granskar hur FRA har bedrivit sin verksamhet. Under tiden kan Åkesson ta en välbehövlig time out 

Margot är smartare än så

Det suraste inlägget under Almedalsveckan kom Margot Wallström med.

Partiledarna nämnde inte ord om EU i sina tal trots att det är ett år kvar till valet till EU parlamentet, grymtade hon. Indignation var vad hon hade att komma med. Nu är hon smartare än så. Hon vet varför intresset är så lågt. 

Låt oss börja med hur kommissionärer utses av regeringen.

Låt oss ta två killar, den ena en lantis från Sörmland och den andre en förortskille som kommer norr om Sverige. Den förste killen var smart och fick saker att hända. Sen var han en duktig strateg. Så det gick bra för honom. 

Han hade en ganska ung, mer än genomsnittet begåvad och riktigt publikfriande medhjälpare, en kvinna. Hon höll på att bli ett hot mot honom och hans position.

Han kunde inte göra henne till landshövning.  Han var tvungen att göra sig av med henne för att hon inte skulle ta över. Snilleblixten var att landsförvisa henne, men det skulle framstå som om hon befodrades, men höll sig borta. 

Smart skulle de flesta säga. Att sen kvinnan gjorde bra ifrån sig var ingen nackdel. När hon bråkade för att få sitta ett tag till då kunde han hålla henne på halster. Hur tillsätningen gick till visar bara att de betydelsefulla tillsättningarna i EU ligger långt borta från folket. Vad kan det egentligen påverka. Inte mycket. Så drog lantis tillbaka till landet. Villan blev en herrgård och han bytte limosinen mot en traktor. 

Nästa gång någon skulle utses då var det förortskillens tur att bestämma. Han lovade en annan typ av tillsättningar. 

Nu var de så att det så att han hade två kompisgäng; de nya och de gamla. De gamla hade han försummat och det fanns ingen bland de nya kompisarna som hade rest tillräckligt mycket. 

Han ringde till en av de gamla kompisarna. En riktigt dryg kille som hade rest mer än de flesta.

Kruxet var bara att förortskillen aldrig skulle stå ut med den dryge killen mer än tre år.

De kom överens om en pakt. Efter tre år sticker jag. Lägst kommissionär och som bäst högt sändebud. Så blev dealen.

Där försvann den chansen att ge kommissionärsjobbet till någon som man ville ha. Förortskillen fortsatte linjen med landsförvisning med guldkant. 

Varför skulle folket engagera sig nu ?

Något år tidigare var det fight mellan två kvinnor i ett annat parti. Den ena vann högsta vinsten och den andra fick som plåster på såren bli EU-parlamentariker. Visst var hon duktig, men den interna nomineringsprocessen blev lite kantstött.

Sedan har vi dem som som är som gallerna i Asterix. De som är rädda för att himlavalvet ska fall över dem och krossa dem så att det inte blir något kvar av dem. De ringde runt vilt för att staga upp himlavalvet med en kändis. det var inte så viktigt att man var medlem. Det fixades på vägen till nomineringsmötet, Marit var en av dem och Anders en annan.

Nu var det inte så många som röstade i valet.

Två killar som inte hade nåt jobb längre funderade. Den ene hade fått sparken som chefsekonom på Nordbanken och den andre hade slutat som Riksbankschef. Något måste vi göra. Två pensionärslegister helt enkelt. Vi blir EU parlamentariker sa den ena och så blev det.

För till EU krävs det inte många röster. Så sa den ene att partiet var för litet för dem båda och gick till de kristnas parti. Så var han ensam.

Så var det dags för årets nomineringar. 

Alf fick frågan, men han kunde inte så mycket engelska och ville inte resa. 

Ulf fick frågan. Tvekade, men fick veta att det var tråkigt. Så han backade. 

Leif från Göteborg fick frågan. Han skulle vara alibi för de som inte ville. 

Snart insåg han att det inte fanns mycket att förändra där nere så han backade också. 

Om ingen av de man önskar inte vill utan det blir näst bäst hur ska då partierna tända till ?

Lissabon visade hur tveksamma folken är. 

Margot, varför inte vända på steken och ha direktvalda kommissionärer ? 

Låta folket välja någon som bestämmer för en gångs skull. Då tror jag vi skulle kunna öka intresset. 

EU är regeringarnas och inte folkens. För att engagemanget ska komma krävs att det blir mycket mer av folkens. Det blir det inte av några reklamkampanjer. Det krävs att folken känner att deras röst räknas. Kombinera EU valet med en folkomröstning om Lissabon-fördraget skulle kanske vara något?

Det är nästan sant

Utskrift från signalspaning. FRA/Sveavägen (utskrift) HEMLIG

Kommentar: Försök kränga till TV 4

-Nu har jag kommit på det, sa signaturen, "den gamle fotbollspelaren".

-Vi måste se till att man stoppar oss. Vi måste gå ut och kräva att vår politik när vi var i regeringsställning stoppas. Då blir vi trovärdiga.

På hela chattgruppens skärmar kommer det anonymt upp:

-Vad menar du ?

-Ju tydligare vi tar avstånd från vad vi själva tycker desto bättre. Sen är det själva fan att det nya arbetarpartiet tog vår gamla politik. Det är en sak som gäller. Att ha en tydlig politik i opposition och en helt annan i regeringsställning. Alla jublar (framför sina skärmar).

-Detta är lysande, sa signaturen, "vem tog min toblerone". 

-Jag minns vad som stod på väggen i tjänsterummet hos den fete. "Att regera är stort, men att ha makten är större". 

-Med din, "fotbollspelarens" strategi kan vi göra den fete till syndabock.

-Egentligen borde vi börja Almedalstalet med den gamla progg-gruppen "Fläsket brinner".

-Nej det är för tydligt.

-Om du säger så lite som möjligt "toblerone-bruden" så skulle vi kunna ha en underhållare som huvudtalare. Ta den där grabben Schyffert. Han får fria händer bara han kommer med slängar mot den fete och hans släpvagn.

-Ok det är bra, säger "toblerone-bruden". Då måste han glidtackla dig också "fotbollspelaren". Så det inte blir allt för tydligt.

FRA/Almedalen/Kontraspionaget (optisk observation, mobiltelefonpositionering ledde till dessa misstänkta)

(utskrift) HEMLIGT

Kommentar: Försök sälja dyrt till Ryssarna

Observerar en valrossliknande varelse. Sitter med glas vin (rosé) framför sig. Verkar som han försonats med gamla partners in crime. Anm: Det är bara han som talar.

-Det är självklart att grabbarna måste få något att sälja. Radiomeddelanden säljer inte längre. De är så korta och saknar sting. SOS meddelanden från strandade vänsterpartister säljer inte längre. Det måste vara något lite mer biffigt, underhållande.

Ta mail-trafiken mellan Kungen och sultanen av Brunei. 

Jag har redan sagt att ett av orden som vi märker är "xocet". Längre fram visar det sig att de vill skjuta robotar i den ene killens trädgård igen. Mer knall på en eftermiddag än vad försvaret hade under hela året jag var minister.

-Klart Murdoch, han på Fox, köper det.

-Jag förstår killarna (han blir rörd). De får inte tillräckligt med anslag. Så nu måste de ut och kränga för att få ihop till budgeten. Killen efter mig den där smale fattade galoppen.

Sen undrar jag hur SÄPO kunde lägga ut informationen om förslaget innan det var beslutat.

FRA borde ha rätt att spana på dem också. Hade de inte lagt ut det på sin hemsida hade det här kaoset aldrig inträffat.

Nu är läget guld för min gamla nördkompis från Östermalm. Amrisarna gillade inte honom i Kosovo. Nu har han och Amrisaran samma fiende - Federley och bloggarna. Som Guillou skulle sagt de blir vänner för de har samma fiende.

Nu gillar de nörden för att han vill sälja saker till dem. Då kan han bli högt sändebud i EU också. Inte bara hög på sina egna kommentarer. Hon, hans Italienska lär ha sagt max 3 år i Stockholm. Sen måste man kunna köpa skor varje dag.

Nörden kan gå ut, upphöjt och mästrande på sin blogg, närmare Gud, tror jag den heter och förklara att det här är viktigt. Vi måste kunna göra vad vi vill med brevhemligheterna. Skälet som han går ut med att är att det är större än folket och hemligare. Fint va ?

Känner några grabbar på firman som kan skicka en hemlig kopia till "Condo" och hon kommer

att jubla. Hon kommer att säga: äntligen har han blivit en riktig vän.

Ingen kommer att sörja Värmländskan.

-Har ni tänkt på vad bra det här är för utförsäljningsministern?. Med den nya lagen har han inga problem. Det är bara att lista ord som: Vin & Sprit, Vasakronan, SBAB och Telia. Dagen därpå vet han vem som har läckt. Det är är vad jag kallar skydd av rikets säkerhet.

Då har vi bara ett problem: folket.

Han, Hästsvansjesus sa nåt bra till mig innan vi blev ovänner. Han var ju lite proggig innan han anslöt sig. 

Han hade läst en kille som hette Brecht som sa: Om politikerna inte är nöjda med folket så får politikerna byta ut det. Det måste vara helt rätt tänkt. Tänk på alla som strular med förtidspensionering och utanförskap.

Vi ställer upp den runde från Täby. Bakgrunden ska varar skärgården. Enda budskap: beslutet står fast och ni som inte gillar det ska bort. Det blir så vackert att folk gråter. 

Vi erbjuder alla bloggare att lämna Sverige 300.000 per styck, om de flyttar för gott. Generell icke behovsprövad välfärdspolitik kallas det.

Köp den där ön Sverige utanför Dubai. Där kan dom sitta. Långt borta, men ändå hemma till namnet.

Så vad tycker ni killar ?

Mera FRA

Så går det vidare slag i slag med FRA-lagen. 

Nu är det dags för Centrum för Rättvisa att anmäla FRA lagen till Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Clarence Crafoord, jurist hos föreningen har funnit att den Svenska lagen är mycket lik den Engelska lagen som förkastades av domstolen för två veckor sedan. 

Några  viktiga punkter som visar på rättsosäkerheten är hur luddigt lagen är formulerad, att den enskilde inte i efterhand får veta at han/hon varit föremål för "kontroll" och att den enskilde inte har rätt till skadestånd.

Det är bra att någon har tagit det steget. Att någon måste ta det steget visar också svagheter i det svenska författningsskyddet. Vi har ingen självständig författningsdomstol som kan pröva tvivelaktiga lagar. De svenska medborgarna har ingen sista försäkring inom landet för att pröva om politikerna har gått för långt. Vi måste ta den riktigt långa vägen för att få sådana lagar prövade.

I Tyskland finns författningsdomstol. Den prövar för närvarande om Lissabonfördraget strider mot den Tyska grundlagen.  Folket kan få förslagetlaglighetsprövat som en sista utväg. I USA med sin maktdelningsprincip har Supreme Court stor makt för att tolka konstitutionen. 

Här i Sverige har politikerna inte ansett att det behövs. Löntagarfonder, beskattning av kapitalförsäkringar och nu FRA lagen visar att det inte längre stämmer. Det är dag att författningskommitéen gör alvar av en författningsdomstol. Till dess får vi vänta på utslaget från Strassbourg.

Fannie och Freddie

Så kom då det besked som vi väntat på. Henry Paulsen, USAs finansminister meddelade att regeringen i praktiken tar över de två krisdrabbade bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac.

Tillsammans står de för strax under häften av utlåningen på 12 trillioner dollar på USAs bolånemarknad. I hastigheten räddade Paulsen också en krisdrabbad Califonisk bank.

Detta bara någon månad efter att banken Bears & Stearns räddats genom staten.

Ett av de tunga argumenten för att rädda bankerna är spridningseffekterna. Allt för många instutioner äger skuldebrev som Fannie Mae och Freddie Mac har sålt på den internationella marknaden. Om skuldebreven skulle bli värdelösa eller näst intill skulle effekterna bli enorma.

Paulson skriver i sitt pressmeddelande att:

1. Staten kortsiktigt ställer likviditet till förfogande för bankerna.

2. Amerikanska staten kommer att köpa en del av de två bankerna för att säkra att de får tillgång till kapital.

3. Ökar de övervakande myndigheternas befogenheter och ställer i utsikt skärpt lagstiftning.

Vad som inte sägs, men som ligger bakom är inhemskt. Regeringen vill inte ha en kollaps på bostadsmarknaden. Ansvaret staten tar över är gigantiskt: mellan 5-5,5 trillioner dollar (då har vi inte tagit hänsyn till att det finns tillgångar också).

Så fort beslutet blev publicerat började konservativa och liberala debattörer kritisera beslutet från ideologiska utgångspunkter. De har säkert rätt. Bush kommer i sitt eftermäle att bli den konservative president som ökade underskottet i statens balanser och dessutom i praktiken förstatligade lånemarknaden. Hans tal om en stat med litet inflytande blir i praktiken tvärt om.

Orsakerna till att krisen har inträffat är många. En viktig är att marknaderna fått utveckla så komplexa finansiella instrument som det är nästan omöjligt att uppskatta effekterna av och riskerna med. I kombination med detta har de nya instrumenten effektivt distribuerats över i stort sett hela världen. 

En av orsakerna till kreativiteten är att grunden i den Amerikanska finansiella lagstiftningen är i huvudsak föråldrad. Å andra sidan finns Sarbanes-Oxley lagstiftningen som tillkom 2002 för att stävja det finansiellt röveriet. Den lagen har gjort det oerhört komplicerat och dyrt att driva börsnoterade företag. Kombinationen av detta och annat har gjort att USA har mist sina konkurrensfördelar som finansiellt centrum. Det är numera London.

I tillägg kan vi säga att USA är en av världens största låntagare och resten av världen måste gilla beslutet också. Annars skjuter de Amerikanska räntorna i höjden om inga utländska instutitioner vill köpa Amerikanska statsskulder.

En av förklaringarna till att räddningsoperationen måste till nu är att man inte i tid har anpassat förutsättningarna för marknaden så att USA har kunnat bibehålla sin konkurrenskraft som finansiellt centrum. Lagstiftningen har heller inte satt tydliga gränser. I denna gråzon har det uppkommit mängder av god (och mindre god) kreativitet som vi nu får se effekterna av.

Vi får hoppas att detta blir startskottet för en grundläggande reformering av den finansiella lagstiftningen i USA.

Händelsena kommer att påskynda förflyttningen tyngdpunkten från USA till de nya finansiella centra som ligger öster ut som till exempel Dubai. Förtroendet för Euron stärkts. Allt medan förtroendet för Dollarn allt mer försvagas. Fokus i världsekonomin ligger allt mer någonstans mellan Ryssland, Kina och Indien. Därmed inte sagt att världen blir tryggare.

Strutsen i sanden (FRA igen)

I Dagens Nyheter i dag skriver folkpartisterna Birgitta Ohlssson, Ola Ullsen, Bengt Westerberg,

Maria Leissner, Camilla Lindberg, Cecilia Wikström och Maria Lundqvist-Brömster en välbalanserad och kritisk artikel om FRA lagen. 

Det är inte vilka folkpartister som helst, utan tunga nuvarande företrädare och tidigare partiledare. Det har säkert tagit emot för de gamla partiledarna att blanda sig i Björklunds fögderi. Till sist har de kommeit till slutsatsen att samvetet och regeringsformen kan inte förhandlas bort.

Artikelförfattarna gör det självklara: jämställer elektroniska brev och pappersbrev. I båda fallen ska  det krävas en brottsmisstanke och ett domstolsbeslut för att brevet ska kunna öppnas.

I centerpartiet finns ett upprop mot FRA lagen. Stureplanscentern har krävt en medlemskommision för att se hur lagen kom till och hur den stämmer med centerns partiprogram. Uppropet publicerades i Svenska Dagbladet den 8 juli. Medlemsopinionen är stark mot lagen. Olika seminarier och möte arrangeras inom partiet kring frågan.

Regeringen däremot leker struts och hoppas att stormen drar över. Det är en felbedömning. Den 16 september är det dags för den stora FRA demonstrationen i samband med Riksdagens öppnande. I mellantiden är det flera aktiviteter inplanerade för att mobilisera kritik. 

För varje dag som går utan ett tydligt uttalande om att processen måste göras om riskerar Alliansen sin trovärdighet och möjligheten till återval. 

Det enda man undrar över är var de gamla moderaternas röst är. Den personliga integritetn var en paradgren tidigare. De nya moderaterna har tagit över de gamla ståndpunkterna om personlig integritet från de gamla socialdemokraterna. Samtidigt har de nya socialdemokraterna (i vart fall delvis) tagit över de gamla moderaternas syn på personlig integritet. Det finns mycket som är bra med nya moderater, men inte detta.

Regeringen måste göra tvärt om. 

-Ta initiativ till att stärka grundlagsskyddet i elektroniska medier.

BNP för miljön

När vi ska jämföra länders ekonomisk utveckling har vi ett mått som är erkänt, nämligen BNP. 

För miljön har vi inte ett sådant mått ännu. Dock verkar det som om det är en förändring på detta nu. På Yale Universitetet och Columbiauniversitetet har man tillsammans utvecklat något som man kallar för  (Environmental Performance Index). Indexet bygger på en massa statistik i 25 olika kategorier, från CO2 utsläpp, biodiversitet till tillgång på rent vatten. 

Det ger möjlighet att jämföra länder med till exempel olika ekonomiska och geografiska förutsättningar vad gäller miljön. Vi kan jämföra och se vilka länder som gör sin hemläxa och vilka som inte gör det i relation till sina förutsättning. Det är som golfens handikappsystem inom miljöområdet.

Topplistan leds av Schweiz, med Sverige på andra plats och därefter Norge, Finland och Costa Rica. USA finns på plats 39. Kina på plats 105. Instrumentet är inte färdigutvecklat och en del länder fuskar säkert med statistik för att de ser bättre ut än de är i verkligheten. På sikt kommer det att bli ännu mer tillförlitligt. 

EPI skapar möjlighet till diskussioner. Vad gör Schweiz (med 95,5 poäng) så mycket bättre än Nederländerna (78,7 poäng) bland de 10% rikaste länderna. Varför är Colombia (med 88,3 poäng) så mycket bättre än China (med 65,1 poäng) bland de 10% av länderna som ligger i mitten. 

På sikt kan detta bli de verktyg som behövs för att diskutera klimatåtgärderna. Lokalt i Sverige finns möjligheten att bryta ned statistiken på länsnivå och jämföra precis som SCB gör med BruttoRegionalProdukten (BRP).

Vi behöver verktyg som detta som bygger på fakta i stället för tyckande för att rädda miljön.

Det är bara att hoppas att miljöministern börjar lobba för att använda detta system

Är du intresserad av att se mer på EPI statistiken så kan du gå in på xtra.newsweek.com

Dags att reformera internationellt

I senaste numret av the Economist tar man upp de internationella instutionerna.

Man ställer frågan: -Vad är det för vits att G8 diskuterar oljepriset när ingen representant för arabvärlden finns med? 

-Vad är det för vits med att fördöma Mugabe när ingen representant för Afrika finns med?

-Vad är det för vits med att besluta om minskade utsläpp av växthuseffekter när Kina och Indien inte finns med? De står för 25% av CO2 utsläppen.

Viktiga länder som Brasilien, Indien, Kina och Spanien finns inte med. 

Vi vet att det ekonomiska fokuset har förskjutits från USA och väst till Asien (och delvis Ryssland) men det avspeglas inte i G8. The Economist förespråkar i stället ett G12.

Världen efter USAs dominans håller på att skapas och det ställer krav på reformering av de internationalla institutionerna. Det blir flera kraftcenter. Om detta skriver den Amerikanska forskaren Fareed Zakaria i "The post American World" mycket läsvärt.

Världsbankens röstordning speglar dåligt hur världsordningen ser ut i dag. I IMF har Kina mindre röster än Beneluxländerna. 

Samma sak är det med säkerhetsrådet. De permanenta medlemmarna valdes ut efter kriget. Urvalet speglade hur världen såg ut då. En förändring hindras delvis av avundsjuka. Indien hindras av Pakistan, Brasilien av Argentian,Tyskland av Indien och Japan av Kina osv. 

McCain har föreslagit en sammanslutning för demokratier (League of Democracies), något som påminner om NATO fast med mera vidsträckt mandat. McCains förslag löser inte problemet. Hur ska man definiera en demokrati och vem ska göra det?

Allt för länge har den nödvändiga  reformeringen av de internationella instutitionerna  stått stilla. Med ett nytt ledarskap i Washington får vi hoppas att det skapas möjligheter för detta. Det brådskar nämligen annars finns risken at Asien skapar sina egna sammanhang och organisationer. Möjligen tillsammans med Ryssland. 

Vi ser hur det tas steg mot att skapa en motsvarighet till EU i Asien.

 

Reformeringen av instutionerna borde vara en punkt på dagordningen när Sverige leder EU.

Får se om Bildt tar den bollen eller ligger lågt för att inte äventyra sin kandidatur som EUs höge sändebud. 

Lär er ragga grabbar

Finansminister Anders Borg och folkpartiledaren Jan Björklund går ut och föreslår en sänkning av bolagsskatten från 28 till i bästa fall 25%. 

Problemet är att ingen av företagarorganisationerna har sänkning av bolagskatten som prioriterat önskemål. Vem som helst vet att om man ska uppvakta någon eller ragga så är det smartare att ge den som man raggar på något som den gillar. Så gör inte Borg och Björklund. Både Borg och Björklund borde lära sig ragga. Organisationen Företagarna har till exempel varit tydliga i att de vill se en sänkning av de sociala avgifterna först. 

De förnedrande och diskriminerande fåmansbolagsreglerna som kostar statskassan ca 3 miljarder och kostar företagarna 1,5 miljarder extra borde bort omgående. 

Det är en symbolfråga som visar att mindre företagare inte ska bestraffas för att de går bra för dem. Det ska vara ok att tjäna pengar som liten företagare och som storföretagare och man ska behandlas skattemässigt lika. Inte som nu diskrimineras som liten.

Fåmansbolagsreglerna är en av socialdemokratins sämsta påhitt och hör till en tid som inte finns längre. Alliansregeringen måste ta initiativet här och ta den relativt måttliga kostnaden det innebär att avskaffa reglerna i stället för att riskera bli omsprungna av socialdemokraterna även här.

Borgs skattesänkning är inte en skattsänkning. Det är en maskerad skattehöjning. Han är inte ärlig här. Det borde han säga att ränteavdragen (eller räntesnurrorna) för koncerner sticker i ögonen. Statskassan förlorar stora belopp på detta. Det är grunden för förslaget. Inte en önskan att sänka bolagsskatten. Naturligtvis reagerar Svenskt Näringslivs Urban Bäckström på förslaget i en debattartikel i dagens Svenska Dagbladet. Det hade varit ärligare att säga som det är att Borg vill täppa till ett kryphål än att presentera förslaget som en skattesänkning.

En sänkning av de sociala avgifterna med fokus på de mindre företagen skulle kunna vara den ros som skulle uppskattas av Företagarna och speciellt de mindre företagarna. Varför inte radikalt minska avgifterna för den först anställde eller helt avskaffa dem. Tillväxten skapas nu för tiden till stor del i de mindre företagen och tillväxten måste stöttas. De senaste året har antalet arbetstillfällen i de mindre företagen ökat med 80 000. I de större företagen har de minskat med netto. 10 000 arbetstillfällen. Detta talar sitt tydliga språk om var stimulansen bör läggas.

Björklund och Borg lär er de enkla raggningstricken.  Då blir Alliansen uppskattad i stället för 

att bli frågasatt.

4 oktober då - 16 september nu

Den 4 oktober 1983 minns vi som datum. Något hände då. Då tågade folket och folkets företagare under ledning av Gunnar Randholm mot löntagafonderna. De var 125.000 stycken som demonstrerade. En av Sveriges största demonstrationståg. Ett demonstrationståg med folk från hela landet. Extrainsatta tåg och chartrade bussar kom från hela landet.

4 oktoberrörelsen blev så småningom stiftelsen den nya välfärden och en rörelse som syns och hörs fortfarande i samhällsdebatten. 

I år är det den 16 september som gäller. Precis som när det gällde löntagarfonderna har politikerna gått för långt. Precis som då var idéen något som man inte hade förankrat. Löntagarfonderna avskaffades så småningom, men under många år representerade införandet ett sår. 

Goda lösningar över blockgränserna omöjliggjordes. Det tog tid att reparera skadan. Att Kjell Olof Feldt skrev de bevingade orden "löntagarfonder är ett djälva skit som vi baxat ända hit" visade att regeringen själv visste att man var fel ute. 

Detsamma hoppas jag gäller om FRA lagen. 

Den 16 september är det dags igen för en bred folklig manifestation. Samma dag som "Riksmötets högtidliga Öppnande". 

Då kan Du och jag visa vad vi tycker om FRA-lagen.

Låt oss blir fler än de 125.000 som tågade mot löntagarfonderna.

Du som inte kan komma den dagen skriv ett mail den dagen till Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Jan Björklund, Sten Tolgfors och Göran Hägglund och berätta vad du tycker om lagen. 

PS Skicka gärna en "hemlig" kopia till FRA.

Sammanfattning Almedalen

Almedalen i år visade på en Allians på defensiven. 

I den gamla paradgrenen frihet och bekämpandet av storebrorssamhället har titeln gått till Sahlin. 

När Fredrik Reinfeldt svarar journalisterna om lagen låter han som ett eko av Göran Persson utan den senares fulla pondus. Det är dags att göra reträtt om FRA (Fredrik Reinfeldts Allians) och ta tillbaka initiativet i denna gren. För visa att debatten inte är över vill jag citera några MUFare från Västerås."Det vi får göra nu är att hantera alla utträden ur förbundet. Det är ingen som anmäler intresse av att vara med." Undrar hur det blir med väljarna då.

Vad vi såg i år var att några blogpolitikens uppkäftiga och friska profiler hade utvecklat sig till att bli blogosfärens primadonnor. Självgoda och dryga på ett sätt som skulle få till och med gamle Persson att rodna. En av dem ursäktade sig när han lämnade ett sällskap bredvid mig med att med 50.000 inkomna mail på en vecka har han tyvärr inte tid att sitta här längre. Samme person sågs ca 4,5 minuter senare på en känd Pr byrås mingel, med betydligt dyrare drycker.

Fackföreningarna är som vanligt rikt representerade och har många seminarier. Deras traditionella åsikter och torgförandet av dem väcker inget intresse. Det som skapar intresse är samarbeten kring rättvis handel och andra nya områden. Här skapas nya partnerskap som det kring märket rättvis handel som ägs av Svenska kyrkan och LO. I en modevisning med mannekänger som Lennart Koskinen, Vanja Lundby-Vedin och Alexandra Charles mfl visade att det finns snygga rättvist tillverkade kläder. Kul initiativ.

Om jag får önska något till nästa år så är det att fackförbunden börjar aktivera sina pensionärsmedlemmar och låter dem vara med och på allvar påverka fackens åsikter i till exemel äldrefrågor. Gör de inte de löper de risken att få ligor av åsiktsligister som inte har något annat för sig än att bara vara emot.

Några som syns mer i Almedalen i år är Nationaldemokraterna och Sverigedemokraterna. Det manar till eftertanke. Det två partier som i synnerhet bör göra självkritik kring det. 

Det är socialdemokraterna och moderaterna. En stor del av sympatisörerna kommer nämligen därifrån. Vad har moderaterna och socialdemokraterna misslyckats med och vad kan de göra för att undvika att skapa ännu mer grogrund för sådana partier i framtiden?

Vad vi än tycker om dessa extrempartier måste de få föra fram sina åsikter. Sen är det viktigt att vi alla är tydliga över vad vi tycker om deras åsikter.

Sverigedemokraterna kommer med all sannolikhet in i riksdagen vid nästa val. Om de kommer in kan de mycket väl bli vågmästare. Partistrateger och andra bör ta sig en funderare på hur man ska hantera en sån situation reda nu. Hur kan man etablera samarbeten över blockgränserna så att detta parti inte få inflytande? Eller är det så att alla kör huvudet i sanden.

Klimatfrågorna var kvar i fokus. Miljöbilar syntes både här och där. Små häften kring spårbilar eller sk podcars delades också ut. Vore kul med ett seminarium nästa år där man berättade om möjligheterna med denna nya teknik.

Äldre och sjukvård var ännu mera i fokus nu, men de är bara början. Vi kommer att få ser ännu mer av etta under kommande år.

Seminarier kring skolan var det många fler av i år. Vore kul om minister Björklund kunde bredda debatten från betyg till hur Sverige kan skapa värdens bästa grundskola. Den visionen skulle tillföra något.

Ett grattis annars till Företagarna och Fryshuset som var årets rookies. Från att nästan inte alls han synts förra året intog man nu stan.

 

Almedalen IV

Att vi är sjuka och att det skapar problem visste vi redan.

Summan av alla framtida utbetalningar för dem som är förtidspensionerade i dag ligger någonstans mellan svindlande 700-800 miljarder kronor.

När man vänder på kuttingen och studerar vad som kännetecknar det friska i stället för att studera eländet blir man glad. 

Svensk förening för folkhälsoarbete hade ett seminarium om ett sådant projekt. Forskningprojektet hette hälsa och framtid. Man hade undersökt vad som kännetecknar de 25% friskaste privatföretagen och jämfört dem med genomsnittsföretaget.

Bland de 25 friskaste företagen var närvaron 98,8% jämfört med genomsnittsföretagen där närvaron var 95,8%. Långtidsjukfrånvaron var 3 gånger lägre hos de 25% friskaste företagen än hos genomsnittföretaget. Imponerande skillnader och friska företag fanns i alla brancher.

Friska företag har friska medarbetare och det den grundläggande förutsättningen för hållbar tillväxt. Hur de friska företagen gjorde kan man läsa mer om på www.folkhalsoguiden.se.

Sedan väntar vi på vad regeringen gör för att stödja friska företag och förebyggande arbete i arbetslivet. 

Almedalen III

På ett café kallat "Vinäger" i Visby presenteras i går The New Worldbank.com.
En av de mera spännande nyheterna här i Almedalen i år.

Det är en (ide)"bank" som ska ta hand om människor, ideer och se till så att lösningar kan skapas globalt med och av de . 

Man utgår ifrån problemägarna och försöker sedan koppla ihop dem med människor som har erfarenheter av liknande problem. Weben är central i konceptet.

Skanska och Carnegie har redan hoppat på tåget tillsammans med ett antal prominenta entreprenörer. "Banken" är en non profit-organisation, en stiftelse. Första projektet är en spårbilsbana i Åre-Östersund.

Visst kan "Banken" bli en flopp men det mesta talar för att det det blir en flipp.

Almedalen II

Sahlin vs Olofssons framträdanden i Almedalen.
Maud Olofsson talade i sitt tal om att förändra attityder och förhållningssätt. Vi ska förändras från ett folk av offer och bidragstagare till ett folk av ansvarstagare. Det är viktigt, men säkert kontroversiellt för en del som menar att de svaga tas med i nästan samma andetag. En del exempel som hon ger gör budskapet tydligt.
Talet är övertydande och hennes ämne och ämnesval är viktigt, men det saknar något.

Maud tar upp Mugabe och hans förtryck och fördömer precis som Mona Sahlin.

Maud Olofsson är avspänd och rapp i eftersnacket medan Mona Sahlin verkar snarstucken och spänd. Hon verkar inte riktigt varm i kläderna.

Talet däremot är den gren som Mona Sahlin tar hem. Hon spelar politiskt begåvat genom att lova att riva upp FRA-lagen och börja med en process som gör att en ny lag kan accepteras av folket. Dessutom har hon förankrat förslaget med miljöpartiet.
Jämfört med förra årets tal är Mona Sahlin tydlig, stringent och tar poäng både för uppläggning, struktur och framförande.

Nu gäller det för Maud att vända debatten om FRA genom att gå kritikerna till mötes. Gör hon inte det kommer den vind som just nu sås att skördas som storm till valet.

En annan strid som står här i Almedalen mellan centern och socialdemokraterna är den om företagarna.
Socialdemokraterna fokuserar på dem. En rappare politik med trygghet som sjukförsäkring och bättre pensioner gör socialdemokraterna till ett attraktivt parti för mindre företagare. Nu måste Maud måste vässa företagarpolitiken och inte minst skapa fler konkreta resultat om hon ska ta hem spelet om företagarna.

Lustigt nog står moderaterna tysta. De låter som de gamla socialdemokraterna.

Almedalen 2008, del I

I år är det ännu mer hälso- och sjukvård. Oförändrat mycket klimatfrågor. Skolan har också kommit i fokus. Själva seminariverksamheten har ökas från 250 till 600 seminarier. Imponerande.

Ett seminarium arrangerat av SKL (Sverige Kommuner och Landsting) presenterade forskning från det ansedda, internationella konsultföretaget McKinsey & CO som visade på att lärarnas lön spelar roll för elevernas skolresultat.

Lärarna var enligt rapporten nyckeln till bra kvalitéen i skolan. Det var till och med en framkomlig väg att sänka lärartätheten om man hade riktigt bra lärare. Däremot fanns det inget samband mellan resurser och kvalité i skolan.
Lärare med relationskompetens, ämneskunskap och pedagogisk förmåga var en av nycklarna till framgång. En annan var att rekrytera de bästa förmågorna till lärarutbildningen, något som Finland gör men inte vi.
En annan var att ge stöd till elever som behöver det tidigt. I Finland återigen fick 30% av eleverna stöd under ett läsår. Duktiga rektorer som fokuserade på undervisning och coaching till lärare en övervägande del av sin tid var ett annat framgångsrecept.

Företagarna hade tillsammans med hjälporganisationer som Rädda barnen, Röda korset och Hand in Hand tagit ett initativ till en årligen återkommande Almedalsinsamling. Bra initiativ.

Biståndsdebatten med fokus på självhjälp som arrangerades av Företagarna och Hand in hand var viktig. Utveckling börjar inte i det stora utan i det lilla. Den börjar hos kvinnan som får utbildning i självhjälpsgrupp och sedan skapar sitt eget jobb. Microkrediter är inte allt utan en del i ett större koncept som verkar vara en spännande framgångsväg för varaktig utveckling. Om Hand in Hand skapat 250 tusen eller 300 tusen jobb spelar ingen roll. Imponerande är det i vart fall.

Undernärda äldre var ett tema för et tannat seminarium. Man pekade på att det finns standards för hur äldre bor, men inte för vad våra äldre äter. Många äldre kommer därför att drabbas av undernäring och sjukdomar som foljd av detta.
Vad man inte tänker på att det serveras över 1,2 miljoner portioner mat inom vård och äldreboende per dag. Våra gamla är värda ett bättre öde än att svältas ihjäl av hemkommunen.

Framme i Almedalen

Då har vi lagt till i Visby. En överfart som gick perfekt. Vi seglade i 5,5 knop, vilket verkade helt ok för den gamla skutan. Gammal sjö och regn gjorde resan lite förmörkad för några av dem jag seglade med. Tillvaron på båten när man seglar non-stop blir som för skalman äta-sova.
Det sovs mycket mellan vaktpassen. Verkar som om vi alla är rejält trötta på ett sätt som man inte var när man var yngre.

På morgonen gick jag genom ett regnigt Visby och kom till ett café. Jag var på vippen att säga till mannen som passerade mig i vit Borsalinohatt och linneskjorta att han luktade., vilket jag aldrig har varit i närheten av tidigare.
Runt mannen som luktade tobaksrök borde det finnas ett riskavstånd överstigande 3 meter. Det stank på 2,5 meter.

Jag trodde Sverige hade infört en röklagstiftning som skulle hindra passiv rökning. Döm om min förvåning om mannen tar upp sin pipa inne i caféet och börjar puffa. Efter ett tag känner jag igen mannen. Det måste vara Steffo Törnqvist.

Tredje statmaktens reportrar ska vara tacksamma att vi inte har infört lukt-tv.
Sen kan jag tycka att man i dessa klimatmedvetandets dagar borde minska den personliga rökningen för att inte släppa ut klimatgaser. Hobbyrökning för njutning är nästan inte ok längre. Då var detta långt över strecket. Var det inte så att TV4 var engagerad i de frågorna eller hur var det? Borde inte reportrar föregå med ett visst exempel.
Fy på sig Törnqvist.