Hägglund blir mera kritisk

Kristdemokraterna profilerar sig som ett mera EU kritiskt parti, länk.
Det var ett av budskapen på partiets kommundagar.

Centern under Maud Olofsson gjorde tvärt om. Sannolikt är skälet till profilbytet i båda fallen närmast populistiskt.
I fallet Centern lär man ha förlorat på profilbytet. För kristdemokraternas del kan omsvängningen lyckas opinionsmässigt.

För Göran Hägglund kan detta röstfiske vara ett lyckokast, länk. Bland allianspartierna fanns inget parti med EU skepticism. Han hakar på Storbritanniens premiärminister David Cameron som ställer frågan om EU är på rätt väg. Ö-riket Storbritannien lär folkomrösta om medlemskapet om Cameron får som han vill.

En ohelig allians verkar nu skapas kring EU skepticism bestående av vänsterpartiet, sverigedemokraterna, miljöpartiet och kristdemokraterna.

För kristdemokraternas del kan ställningstagandet ge mellan 1-3%-enheter av ökat väljarstöd

Tv4 Skops senaste opinionsundersökning

Så har TV4/Novus släppt sin senaste opinionsundersökning, länk, länk, länk, länk, länk. Undersökningen är gjord mellan den 30 juli och 26 augusti.
Nu är två partier utanför riksdagen, centern och kristdemokraterna.

För kristdemokraterna är detta ingen förändring. Det är faktiskt normalsituationen.
Partiet har inte ett väljarstöd så att man får plats i riksdagen. Så enkelt är det. Partiet däremot agerar som om det regnar.

Man verkar mena att räddningen är stödröster från väljare som annars skulle röstat på moderaterna. Det har fungerat i två val. Sannolikt fungerar det inte en gång till. Partiets politik är mycket oklar. Nedslagen blir i frågor av ganska marginellt intresse för väljarna.

En av de få vägarna ur krisen är en konsekvent och ganska hård profilering av partiet som de äldres parti. Då krävs också ett partiledarbyte. Alf Svensson som partiledare, med två aktiva vice ordföranden skulle kunna fungera.

Centern har förlorat momentum.
Den 23 september förra året valdes Annie Lööf till partiledare. Förhoppningarna var stora på henne. Hon var ung och mycket lovande.
Sedan har hennes framträdanden i media inte riktigt fungerat.
-Varför är svårt att säga.

Någon skulle tala om att ett moment av personlig tyngd saknas. Sannolikt är det i hennes fall mer av en framtoningsfråga än något annat. Det krävs sannolikt träning och rätt tillfälle att vända mediebilden. Det är svårt, men inte omöjligt.

Göran Persson gick genom ett tv program från att vara Buffel-Persson till att bli Mys-Persson, så det går. Tyvärr har man bara en chans Håkan Juholt försökte hos Fredrik Skavalan. Han gick från dålig till usel och därefter ridå.

Det är inte Lööfs fel enbart att centern sakta tynar bort. Det är en en lite längre trend. Det handlar om att inte leverera och att inte behålla trovärdigheten. Här är miljöfrågorna och integritetsfrågorna två exempel. Centern måste fundera på både budskap genomförandeförmåga. Annars riskerar man att bli världens rikaste parti utan plats i ett parlament, dvs närmast bli en NGO.

Moderaterna och socialdemokraterna fungerar i samklang med opinionen. Sannolikt kommer de att vara jämnstora vid nästa val.

Det är inte en stor framgång för socialdemokraterna. Det är egentligen ett misslyckande. För moderaterna är det tvärt om. Man har lyckats att gå från att vara ett marginalparti till att attrahera 30-35% av väljarna. En utveckling på bara något tiotal år. Imponerande. Samtidigt finns det en risk att moderaterna överskattar sin väljarpotential. Den är inte 40%. Man lär sannolikt aldrig uthålligt attrahera mer än en tredjedel av väljarna. Då gäller det att inte urvattna budskapet i ambitionen att attrahera fler än vad som är realistiskt.

Demoskop: Två partier i kris

Centern och kristdemokraterna ligger nu båda under 4% spärren, länk, länk, länk, länk, länk. Därmed ser det besvärligt ut för Fredrik Reinfeldt. Folkpartiet verkar just nu vara det Alliansparti som tillsammans med moderaterna är säkra på att komma in i riksdagen.

Kristdemokraterna har inte löst sitt ledarproblem.
Göran Hägglund lär inte kunna rädda partiet kvar i riksdagen. Hur det ser ut internt i partiet spelar ingen roll. Det räcker inte med en majoritet av kristdemokraternas medlemmar. Svenska folket vill inte ha kristdemokraterna kvar i riksdagen med Göran Hägglund som ledare.
Det är ett klart budskap.

Ju längre partiet bråkar med opinionen om detta och avstår från att välja en ny ledare, dess svårare blir det för partiet att klara sig kvar. Internt inom partiet talas det om att allt kommer att lösa sig. Taktikrösterna kommer att klara partiet kvar. Den sanningen har gällt när partiet pendlat kring 4% spärren. Väljarna har sett att chansen har funnits.

Sedan valet 2010 ser situationen mycket värre ut. I princip i samtliga mätningar hamnar man under spärren. Ibland med rejäla siffror. I SCBs stora väljarundersökningar har man hamnat under i 3 av 4 mätningar.

Partiet är i kris och man verkar inte vilja se den. Man klamrar sig fast vid taktikrösterna.
Partiets politik är dessutom allt annat än tydlig. Flera ändringar av inriktningen för att det blir ännu svårare att veta vad partiet vill. Markeringar i "extremkyrkliga" frågor lär inte ha underlättat.

Centern bytte partiledare och hoppades på bättre tider. Maud Olofsson fick lämna. Annie Johansson, numera gift Lööf tillträdde. Det skulle bli en Annie-effekt. Hittills har den uteblivit. Hon har skapat ett kompetent team kring sig själv. Lena Ek som ny miljöminister var ett naturligt och genialt drag. Rådgivarna i näringsdepartementet med nye statssekreteraren Håkan Ekengren och den sakkunnige Magnus Andersson, för att nämna några är högkompetenta. Här talas det om ett kompetenslyft. För Annie däremot verkar lyftet vänta på sig. Något i utstrålningen, framtoningen stämmer inte. Samtidigt är partiet fortfarande Alliansens lydigaste. Det håller inte i längden. Det är dags att ta konfrontationerna mera tydligt.

Internt är centern delat i traditionalisterna, på vänsterkanten som menar att centern inte är ett borgerligt parti. Man får välja från situation till situation. Den andra sidan är liberalerna, ofta i större städer, med en ideologisk mera tydlig frihetlig kompass. Maud Olofsson och Annie Lööf är mera av liberaler. Inriktningsändringen har inte skapat ett tillräckligt stort underlag väljarmässigt. Partiet är inte helt trovärdigt liberalt ännu. Svekdebatterna kring FRA och integritetsfrågorna gör att partiet förlorat 1-3% enheter. På samma sätt som "sveket" i kärnkraftsfrågan öppnade vägen för miljöpartiet på centerns bekostnad ser det ut med piratpartiet när det gäller sveket i integritetsfrågorna. Detta trots att Lena Ek under sin tid i Europaparlamentet gjort mycket bra kring integritet och ett fritt internet.

Partiet har slarvat bort stämpeln som miljöparti. Nu verkar man också slarva bort stämpeln som modernt integritets och internetparti med liberal inriktning. I stället växer det upp kopior som efter ett kort tag upplevs som de verkliga originalen.

Antingen gör Annie Lööf en make over a la BuffelPersson till MysPersson, Lejonborg till Lejonkung etc eller också så kommer hon att lämna som partiledare efter valet 2014. Det behövs något mer i hennes framtoning. Den finns sannolikt, men den har inte visat sig ännu.
I annat fall kommer Lena Ek eller den nypopuläre Eskil Erlandsson på att ta över.