Ny opinionsundersökning

Så var det dags för en ny opinionsundersökning, länk.
Den här gången är det DN/Ipsos, länk som publicerar. Både kristdemokraterna och centern är under 4 procentspärren.
Ett parti som kräver stödröster är ett stort problem för regeringen Reinfeldt.
Två partier gör att regeringen sitter löst. Det är närmast ett olösligt problem.

Socialdemokraterna minskar. Sannolikt beror detta på att man nu presenterar lite av vad man vill göra. Det är sällan ett framgångskoncept. I tystnaden ökar varje stort parti. När man presenterar politik däremot sjunker väljarstödet. En märklig, men tydlig sanning.
Detta drabbar nu socialdemokraterna. Socialdemokraterna under Mona Sahlin märkte detta tydligt. En tyst Sahlin, var opinionsmässigt ett bra Sahlin. Det var först sedan hon presenterat förslag som hon ifrågasattes. I socialdemokraterna är dessutom den inre oppositionen den besvärligaste opinionsmässigt. Det är den som drar igång mediadreven.

Socialdemokraterna gjorde enligt dem själva ett katastrofval 2006, med 34,5% av väljarstödet.
2010 beskrev man samma katastrof, men nu på nivån 30,66%.
Sannolikt kommer 2014 års val om partiet är "framgångsrikt" hamna mellan 30 och 35%.
En socialdemokratisk statsminister stödd av miljöpartister och vänstern kommer att ha det svagaste väljarstöd någon socialdemokratiskt ledd regering haft. Det är paradoxen socialdemokratin går mot.

Miljöpartiet är nu uppe strax under rekordsiffrorna, länk i opinionsundersökningarna. Partiet lyckas bättre i undersökningar än när det verkligen gäller.
Sverigedemokraterna är uppe i 5,8%.
Båda dessa partier finns egentligen inte i mittenfåran. De har funnit sina nischer.
Båda partierna kan hamna uppåt 10%.

I politikens mitten är det numera så trångt att det mer liknar ett svart hål. Partierna närmast sugs in där. Alliansregeringens budget verkar mer vara ett sätt att omöjliggöra för socialdemokraterna att behålla sina ståndpunkter. Vem som är slösa och spara av socialdemokrater om moderater blir mer en tillfällighet.

Ett parti som rimligen borde ge upp kampen om mitten är centern.
Ska man överleva krävs:
1) att man går åt höger ut och driver tydligt liberala frågor och
2)  levererar lösningar på högerkanten i den liberala fåran.

Partiet har allt för mycket talat om vad man vill göra. Leveranserna har blivit för små och kompromisserna för stora. Partiet har ett trovärdighetsproblem i många dimensioner.

En ny stabschef finns nu vid Annie Lööfs sida, Magnus Andersson. Han har kvalifikationerna för att kunna lyfta centern ur krisen. Frågan är bara om partiet internt är moget för de förändringar som Lööf/Andersson kan vilja presentera.

Centern är illa ute. Kanske till och med värre ute än kristdemokraterna. Det är svårare för centern att få moderata stödröster i dagens läge än kristdemokraterna. För att få stödrösterna krävs en tydlig trovärdig liberal linje. Det skulle kunna attrahera en del moderata röster på högerkanten.

Kristdemokraterna har levererat. Problemet i deras fall är: till vem och varför?

Man har flörtat med snart sagt alla konservativa grupperingar. Samtidigt är den naturlige kristdemokratiske kärnväljaren en något äldre man eller kvinna stabilt förankrad i kristenheten, oftare på den frikyrkliga kanten.

Som tydligare profilerat pensionärsparti på samma värdemässiga grund skulle partiet också ha framgång. Problemet verkar vara att partiledningen inte riktigt vill satsa på det säkra och kanske tråkiga kortet. Vem minns inte kristdemokraternas mycket underliga valaffischer förra valet?

Jan Björklund överlever kanske till 2014 års val. I annat fall lär han få byta jobb efter nästa val. Partiet känns trött, men har överlevt som skolparti.

För moderaterna blir valet 2014 mer en fråga om hur bra eller dåligt det går för andra partier. Samtdigt tar den moderata ledningen det säkra före det osäkra och startar en maratonmobilisering nu, länk. Någonstans runt 30% av väljarna lär lägga sin röst på partiet. Det spelar inte så stor roll vad man gör.
Det gäller i stället att undvika katastrofer.

Demoskop: Två partier i kris

Centern och kristdemokraterna ligger nu båda under 4% spärren, länk, länk, länk, länk, länk. Därmed ser det besvärligt ut för Fredrik Reinfeldt. Folkpartiet verkar just nu vara det Alliansparti som tillsammans med moderaterna är säkra på att komma in i riksdagen.

Kristdemokraterna har inte löst sitt ledarproblem.
Göran Hägglund lär inte kunna rädda partiet kvar i riksdagen. Hur det ser ut internt i partiet spelar ingen roll. Det räcker inte med en majoritet av kristdemokraternas medlemmar. Svenska folket vill inte ha kristdemokraterna kvar i riksdagen med Göran Hägglund som ledare.
Det är ett klart budskap.

Ju längre partiet bråkar med opinionen om detta och avstår från att välja en ny ledare, dess svårare blir det för partiet att klara sig kvar. Internt inom partiet talas det om att allt kommer att lösa sig. Taktikrösterna kommer att klara partiet kvar. Den sanningen har gällt när partiet pendlat kring 4% spärren. Väljarna har sett att chansen har funnits.

Sedan valet 2010 ser situationen mycket värre ut. I princip i samtliga mätningar hamnar man under spärren. Ibland med rejäla siffror. I SCBs stora väljarundersökningar har man hamnat under i 3 av 4 mätningar.

Partiet är i kris och man verkar inte vilja se den. Man klamrar sig fast vid taktikrösterna.
Partiets politik är dessutom allt annat än tydlig. Flera ändringar av inriktningen för att det blir ännu svårare att veta vad partiet vill. Markeringar i "extremkyrkliga" frågor lär inte ha underlättat.

Centern bytte partiledare och hoppades på bättre tider. Maud Olofsson fick lämna. Annie Johansson, numera gift Lööf tillträdde. Det skulle bli en Annie-effekt. Hittills har den uteblivit. Hon har skapat ett kompetent team kring sig själv. Lena Ek som ny miljöminister var ett naturligt och genialt drag. Rådgivarna i näringsdepartementet med nye statssekreteraren Håkan Ekengren och den sakkunnige Magnus Andersson, för att nämna några är högkompetenta. Här talas det om ett kompetenslyft. För Annie däremot verkar lyftet vänta på sig. Något i utstrålningen, framtoningen stämmer inte. Samtidigt är partiet fortfarande Alliansens lydigaste. Det håller inte i längden. Det är dags att ta konfrontationerna mera tydligt.

Internt är centern delat i traditionalisterna, på vänsterkanten som menar att centern inte är ett borgerligt parti. Man får välja från situation till situation. Den andra sidan är liberalerna, ofta i större städer, med en ideologisk mera tydlig frihetlig kompass. Maud Olofsson och Annie Lööf är mera av liberaler. Inriktningsändringen har inte skapat ett tillräckligt stort underlag väljarmässigt. Partiet är inte helt trovärdigt liberalt ännu. Svekdebatterna kring FRA och integritetsfrågorna gör att partiet förlorat 1-3% enheter. På samma sätt som "sveket" i kärnkraftsfrågan öppnade vägen för miljöpartiet på centerns bekostnad ser det ut med piratpartiet när det gäller sveket i integritetsfrågorna. Detta trots att Lena Ek under sin tid i Europaparlamentet gjort mycket bra kring integritet och ett fritt internet.

Partiet har slarvat bort stämpeln som miljöparti. Nu verkar man också slarva bort stämpeln som modernt integritets och internetparti med liberal inriktning. I stället växer det upp kopior som efter ett kort tag upplevs som de verkliga originalen.

Antingen gör Annie Lööf en make over a la BuffelPersson till MysPersson, Lejonborg till Lejonkung etc eller också så kommer hon att lämna som partiledare efter valet 2014. Det behövs något mer i hennes framtoning. Den finns sannolikt, men den har inte visat sig ännu.
I annat fall kommer Lena Ek eller den nypopuläre Eskil Erlandsson på att ta över.

Debatten om efter Maud

Nu drar diskussionerna igång om vad centern ska vara. Bland de som är först ute i debatten är kommunalrådet Magnus Andersson i en artikel på DN debatt, länk.

Kärnan i centeridéerna sammanfattar Magnus så här i artikeln: "Känslan som bottnar i vår historia och viljan att få bestämma över sin mark, rätten att få sköta sig själv utan byråkraters förmaningar och statliga pekpinnar. I en ny tid beskrev vi detta som federalism, självbestämmande och frihet. Med det blev vi ett bredare parti, ett parti som vågade stå upp för innebörden i sina idéer och kalla sig liberalt."

Problem bilden är enligt honom denna:

"Sen kom regerandet och idédebatten fick stå tillbaka för förhandlingar. FRA-lagen röstades igenom och Centerpartiets rykte som frihetsrörelse fick sig en rejäl törn. En illa kommunicerad energiuppgörelse ledde till att allt fler ställde sig frågan vad Centerpartiet egentligen tycker i energifrågan – inte minst alla de medlemmar som gick med i partiet för kärnkraftsmotståndet. Plötsligt var vi ett parti som sagt en sak och agerat på ett annat sätt. Ett sådant parti förtjänar inte väljarnas förtroende, och fick det inte heller i valet 2010."

Uppgiften för partiet är nu enligt Andersson att:

"formulera ett samlat försvar av integriteten, den ekonomiska såväl som den personliga, måste vara partiprogramsgruppens allra viktigaste uppdrag."

Andersson avslutar:

"idén måste vara Centerpartiets egen och inte skapas utifrån Moderaternas agenda, risken är annars att Centerpartiet blir alltmer irrelevanta för väljarna."

Ett självständigt centerparti behövs i Alliansen. ett parti som driver på ideologiskt. En givande idédebatt mellan moderater och centern stärker borgerligheten. Det krävs partier bredvid moderaterna som är meningsfulla alternativ för att Sverige ska utvecklas åt rätt håll

Centern: Ny ledare på gång!

Att Maud Olofsson kommer att få hård kritik i den eftervalsanalys som görs i partiet är ingen hemlighet, länk och borde egentligen inte vara någon nyhet.

Frågan är bara hur hård den kommer att vara? Kommer man att spara något på krutet?

Maud Olofssons dagar som partiledare är räknade.

Efter stämman i Åre den 22-25 september kommer centerns ledare att heta något annat.

Maud Olofsson har en huvudkandidat själv och det är Anna Karin Hatt, it- och regionminister. Hatt har svagt stöd även om hon supportas hårt av Olofsson.

Som kandidat nummer två har hon Andreas Carlgren, miljöminister. Han har vinglat hit och dit rent ideologiskt och kan knappast accepteras av den liberala delen av partiet.

En stark kandidat är däremot Annie Johansson från Värnamo. Hon är vice ordförande i riksdagsgruppen och talesman i ekonomiska frågor. Hon är förnyare av centerpartiet och tydligt liberal.

Annie är smidigare i kanterna är Maud Olofsson och har samtidigt förmågan att få något gjort. Johansson har dessutom en förmåga att kombinera starkare interndemokrati med effektivitet, vilket Maud Olofsson inte riktigt klarat. Hon är dessutom mera lagspelare än Olofsson, som med åren blivit allt mer maktfullkomlig. Slutligen är hon klok nog att inte reta folk med dubbla ersättningar, vilket Olofsson gjort.

En annan intressant kandidat är CUFs avgående ordförande, Magnus Andersson, länk. Han är kommunalråd i Solna. Andersson har ett starkt liberalt och frihetligt budskap. Magnus är en gudabenådad opionsbildare som är mogen större uppgifter.

Bloggen har honom som favorit till ny partisekreterare efter ledarbytet och som dark horse i partiledardiskussionerna.

Bloggen menar att det aldrig får bli antingen Annie eller Magnus.

Centern behöver båda på toppositioner.

Med duon Annie Johansson Magnus Andersson kan centern bli ett trovärdigt alternativ i liberala frågor. Dessutom kan man stärka den lilla människan på bekostnad av storebror. Internetfrågorna kan bli en centerns spjutspetsfrågor och man släpper fram dessa sanna liberaler. Upphovsrätt och entreprenörskap är andra viktiga frågor, precis som miljöfrågorna som klokt kan paketeras av Annie och Magnus.

Andra bloggar: Christian Ottosson,

Centerpartiet: frihetspartiet

I en brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet skriver CUFs förbundsordförande, Magnus Andersson om att centern måste fokusera på frihetsfrågorna, länk, länk.

I artikeln står bland annat: "I sin rädsla för att framstå som att man splittrar regeringen har Centerpartiet blivit synnerligen rädda för att driva opinion och beskriva de åsikter som skiljer Centerpartiet från övriga allianspartier. När FRA, klimatpropositionen och energiöverenskommelse blev verklighet försvarade man dessa som stora vinster. I sin iver att visa ansvarskänsla klev man utan att blinka fram och försvarade sjukförsäkringsreformen när andra regeringsmedlemmar duckade. Och de frågor där man vågat stå ut har varit små och sällan ideologiskt drivna."

Magnus Andersson sammanfattar sig bild av ett livskraftigt Centerparti så här:

"Framtidens Centerparti försvarar enskilda människor i varje läge, man försvarar däremot aldrig myndigheter som institution. Det kräver att man klarar av att vara samhällskritisk och måla upp en bild om hur framtiden kan se ut."

Ett av de stora hoten mot centerpartiet är rädslan. Den kan innebära att stöta sig med regeringskollegor och med allianspartners lokalt. Att våga visa vad en liberal politik innebär i verkligheten är skapar framgång. Det kommer att innebära att man trampar på en eller annan om tå, men det är det värt. Alternativet är nämligen mycket sämre.

Inga gyllene skor, men med svikt i steget

Riksdagskandidaten och CUF ordföranden Magnus Andersson, länk är agent. Många hoppas på honom som förändringsagent. I kampanjmaterialet förekommer han som James Bond inspirerat. Inte minst i integritetsfrågorna knyts stora förhoppningar till Magnus.

Nu ska denne agent pröva om galoscherna passar. Han har fått låna de skor som Roger Moores använde som 007s. rapporterar Per Ankersjö, länk. Skorna kommer från filmen "Octopussy". Idén är att människor som vill stötta Magnus i riksdagen och hans kampanj kan stötta honom genom att sponsra stegen han tar.

Just nu är det flatrate. Alltså ingen progressivitet i sponsrandet. Samma taxa per meter oavsett om han tar många eller få steg. 1 krona per 100 meter 007 går kan man sponsra med. Det är 1,1 metern. En rimligt nivå per meter.

Hade det varit Ohly så hade man fått betala motsvarande vad skorna kostar om han gått riktigt långt. För i Ohlys samhälle ska alla stora insatser beläggas med hög progressivitet. Magnus går för bland annat ett samhälle med "flata" skatter, för en mera progressiv arbetsrättslagstiftning, för integritet och en modern upphovsrättslagstiftning

Vi behöver en sådan som Magnus i riksdagen!

För integriteten gäller "leva eller låta dö" under nästa mandatperiod. Precis som för Bond gäller det att kämpa för livet (och integriteten).

Magnus, agent som söker stöd för att få rätten att förändra

Centerkandidaten och CUF ordföranden Magnus Andersson är aktiv i den allmänna debatten, länk. Han agerar tydligt och klart och kandiderar till riksdagen för Stockholms län.

Magnus agerar som de flesta riksdagsmän borde göra. Det krävs att man är synlig och vågar utmana. Det gör Magnus.

Nu tar har ett nytt grepp och blir seriefigur. Ett friskt grepp för att förnya formerna för den politiska debatten.

Inför Almedalsveckan 2010

Vi har sagt det många gånger och varje år har vi fel.

Almedalsveckan kan inte bli större.

I år är det 1.396 godkända arrangemang, länk. Förra året var det strax över 1.000. År 2008 var det 662 arrangemang. Man kan verkligen tala om tillväxt här.

I år är det moderaterna som är först ut och inleder på söndagen den 4 juli. Därefter följer vänsterpartiet, folkpartiet, centern, socialdemokraterna, kristdemokraterna och sist kommer miljöpartiet lördagen den 1o juli.

I år verkar gammelmedierna vilja bevaka arrangemanget extra hårt. Så här står det om program på www.almedalsveckan.se, länk: "Under Almedalsveckan kommer bland annat Resumé och Dagen att göra en daglig tidning. Fokus, Dagens Samhälle och Dagens Medicin gör ett specialnummer före Almedalsveckan. Den 29 juni kommer Marknadsmedias tidning "Sveriges Mötesplats, en tidning om Almedalsveckans betydelse för vår framtid och välfärd" att följa med som bilaga i Dagens Nyheter."

Traditionellt är annars Almedalsveckan bloggarnas och de sociala mediernas vecka. Formatet passar utmärkt för bloggar. Interaktivitet och snabb rapportering är något som förhöjer pulsen. Det är inte säkert att fler pappersblaskor har någon kvalitetshöjande effekt. Det kan snarare bli så att den enda effekten är att det bli mer skräp att plocka upp.

I början på det stenhårda upploppet inför valet borde det inte vara någon som tar något för givet. Det verkar Fredrik Reinfeldt har upptäckt som nu sent omsider har bestämt sig för att tala om man får tro det officiella programmet.

Vi kommer att få se många politiska utspel under veckan. "Definsivpartierna" anförda av Mona Sahlin kommer att vara tvungna att presentera något för att vända trenden. Ett annat "defensivparti" är kristdemokratena som också måste fånga medias intresse och få en stund i solen. Partiet kan tacka "offensivpartiet, miljöpartiet för att inte alla redan har åkt hem på fredagen när Göran Hägglund talar.

Lördagen är nämligen det främsta "offensivpartiets" dag, miljöpartiet. Offensivpartiet moderaterna kommer sannolikt att spela på säkra kort. Det gäller att vara mer statsmannamässig än vad Göran Persson klarade av i sin allra mest konungsliga utgåva utan att vara arrogant.

Ett annat "offensivparti" som inte finns med och har en egen dag är Sverigedemokraterna. Man kommer säkert att spela ut offerkortet eller rentav göra ett mera spektakulärt utspel. Partiet lär har specialstuderat andra framgångrika främlingfientliga partier i Europa som använt sig av den modellen.

Nu är det tveksamt om partierna är de viktigaste aktörerna längre i Almedalen. Att de står för ramen är klart. Innehållet är framförallt ett verk av lobbyister. Det finns en risk att ett så stort arrangemang som årets blir allt mer av att låta 1.000 lobbyister blomma. Samtidigt är det en spännande blandning av intresseorganisationer, fackföreningar, ideella, religiösa och branschorganisationer som har dukat upp detta jättelika smörgåsbord.

Personligen är jag nyfiken på vilket fokus biståndsfrågorna kommer att få. Ett SIDA i djup kris, med chefer som är i luven på ministern kan bli en intressant relief till en spännande munhuggning.

Ett annat fokus för veckan är precis som förra året entreprenörsskap. Här blir det spännande att se vad rookien Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA lyckas dra till sig för intresse. De bjuder in till två debatter kring entreprenörskap. Första halvlek sker i landshövdingens residensträdgård. Där debatterar, länk: handelsminister Ewa Björling, Moderaterna, riksdagsledamot, Luciano Astudillo, Socialdemokraterna, Gotlands landshövding Cecilia Schelin Seidegård, Charlotte Brogren, generaldirektör Vinnova, Anders Ekblom, global forskningschef Astra Zeneca, Lisa Lindberg, vd Doberman,Mathias Uhlén, forskare och entreprenör, Thomas Malmer, projektchef IVA och Björn O. Nilsson, vd IVA.

I andra halvled är budskapet, länk: "de Rödgröna debatterar med Alliansen om politik för innovation.

Medverkar gör Tomas Eneroth (S), Stefan Löfven (S), Per Bolund (Mp),Kent Persson (V), Tomas Tobé (M), Mikael Oscarsson (Kd), Agneta Berliner (Fp), Jöran Hägglund (C) och Björn O. Nilsson, vd IVA."

Man kan fråga sig om varför de inte ställer upp med förstafemman? Vi vet redan att Marcus Wallenberg, superentreprenören Lars Backsell och gamle aktiespargeneralen Håkan Gergils finns i Visby för IVAs räkning. Varför inte bjuda in till diskussion med till exempel Rick Falkvinge (eller Christian Engström), Henrik Alexandersson, Jonas Morian, Anders Mildner och Per Ankersjö eller varför inte Magnus Andersson. Det skulle vara ett riktigt drömtillfälle. Debatten skulle handla om nya affärsmodeller, lagstiftning, frihet och bakåtsträvande kring det nya entreprenörsskapet på nätet.

Den debatten kanske vi får uppleva nästa år.

Nu väntar vi spänt på vad som verkligen kommer att inträffa på Valårsalmedalsveckan 2010.

Bloggen kommer naturligtvis att vara där och ge sin syn på denna åsikternas Kiviks marknad.

Andra bloggar: Henrik Alexandersson, Per Ankersjö, Rick Falkvinge,HAX, Promemoriam, Peter Andersson, Magnus Andersson, Christian Engström, Anders Mildner, Opassande

Spännande kandidat till riksdagen

Ordföranden i centerns ungdomsförbund, Magnus Andersson kandiderar till riksdagen.

Det upplever jag är en spännande och intressant kandidatur.

Läs gärna om vilka frågor han vill driva, länk.

Almedalen: Sneibjerg snurrar och snubblar.

Fredrik Sneibjerg är ordförande för folkpartiet i Värmdö. Han kommenterar en av mina bloggposter på sin egen blogg, länk. Om Fredriks hövding, ordförande Björklund skulle varit Fredriks lärare i nettikett skulle Fhan fått icke godkänt. 

Varför?

Fredrik kommenterar och diskuterar men länkar inte till mitt inlägg. Det hör till god ton om man för en diskussion i bloggosfären.

Fredrik stället frågan: "Det spelar ingen roll om gemene man bryr sig om detta spektakel?

Nej, vi blir påverkade vare sig man bryr sig eller ej. Det beror inte på mig, men det beror på att press, radio, tv och sociala medier bestämt sig för att Wisby är utgångspunkten under denna vecka. Sedan kan var och en välja att förhålla sig till detta. Tyvärr är det så att det betyder inget om man bryr sig eller ej. Alla får däremot förhålla sig till Almedalsveckan. Fredrik Sneibjerg har valt och sitt och muttra i Värmdö. Det är också ett sätt att förhålla sig till Almedalsveckan.

Fredrik Fortsätter: "Även Herr Mårtensson konstaterar i sin blogg att Almedalen är ganska energilöst.

Åk därifrån då?"

Min. MÅRTENSSONS roll är att bevaka vad som sker i Almedalen. Mina läsare av bloggen har bett mig göra det. 

Upplevelser och handling kan vara två olika saker. Så är det för mig också. Precis som man inte lämnar en film som är obehaglig bara för att den just är det. Det kan finnas ett budskap i den som är viktigt. Ta Thomas Videbergs film: "Festen". Den är obehaglig. För den skull lämnar jag inte salongen jag sitter kvar. På samma sätt är det med min reflektion om energilösheten. Det berättar om något. Därför är den viktigt att utforska. Det gör jag på ort och ställe.

Under centerpartiets dag var det kvinnor i fokus. Det var bra. Det som saknades var markeringar om integritet och upphovsrätt av Maud Olofsson. Det var inte bra. 

Att Magnus Andersson vill väcka debatt om de liberala krafterna i Sverige ska liera sig i ett parti är bra. Han skriver om detta i Expressen, makthavare.se och på sin egen blogg, länk. 

Kvalitéen i förslaget däremot kan diskuteras. Risken med det förslag som CUF presenterar är att vi får ett kvantitativt liberalt parti. Det krävs kvalitet också. Tyvärr finns det både inom centern och folkpartiet medlemmar och företrädare som inte kan betraktas som speciellt liberala. Det är ett stort problem.

Magnus Andersson och väcker en viktigt debatt om hur liberalismen ska bli starkare i Sverige. Lösningen däremot, är jag inte övertygad om ännu.

Andra bloggar: Johan Ingerö, Arvid Falk, knuff,

CUF ryter, hoppas centern lyssnar

I en artikel på newsmill skärper CUFs förbundsstyrelse tonen. Med kraft hävdar man att centern måste återvinna integritetsfrågorna, länk. Jag håller med till 100%.

Om inte centern gör det nu är risken stor för ett nytt valfiasko 2010.

Det krävs dessutom att CUFare som kan och har förmågan att driva upphovsrätts- och integritetsfrågorna sätts högt upp på riksdagsvalslistorna. 

Stockholms läns centerdistrikt borde funderar på om inte Magnus Andersson borde stå på valbar plats på den listan av den anledningen. 

Nu börjar Almedalsveckan om några dagar. Det vore på sin plats om Maud Olofsson gjorde en rejäl markering i sitt tal. Integritet och upphovsrätt måste finnas med i talet. Dessutom måste hon markera att centerpartiet förstår internet och inte bara gissar om det.

Vi talar om en livsstil. Det måste Maud Olofsson markera att hon förstår i talet

Andra bloggar: politikerbloggen, Anna Troberg

Riskdagen kan åter bli riksdagen, med bättre ledamöter

Flera politiskt aktiva funderar över om de ska ställa upp i på riksdagslistan för sina respektive partier. Jonny Munkhammar är en av de moderaterna som redan bestämt sig, länk. En annan är Mary X Jonsson, välkänd bloggare, länk. 

De som vill vara på en riksdagsvalslista kommer ut som kandidaturer i bloggosfären och via facebook i detta val. Det står i bjärt kontrast till de som säger att sociala media inte har något större inflytande. 

Sannolikt är det precis tvärt om. Utan stödet i sociala media är det nästan omöjligt att bli en framgångrik kandidat i detta val.

Genom de sociala medierna tror jag partierna processer kan kvalitetssäkras. Det blir inte längre bara en röst i ett provval som avgör. Det kommer att föras en debatt som sträcker sig längre. Det vinner alla på. Processerna har förutsättningen att blir mera transparanta

På centerlistorna till riksdagen behövs en förnyelse. 

Ett intressant namn i denna förnyelseprocess kan vara Magnus Andersson, ordförande i centerns ungdomsförbund. Han har modet och han driver rätt frågor. Han vore ett välkommet tillskott i riksdagen.

Vad vi också ser är omspel under uppsegling. Kandidater som säger nej till FRA lagen, nej till IPRED och ja till ett öppet internet, digital allemansrätt och en modern upphovsrätt dyker upp. Dessa kandidater kommer att konkurrera med dem som inte vågade. För egen del kommer jag att göra stresstest på de kandidater jag kommer att supporta.

Förresten är jag själv nominerad. 

Ännu så länge funderar jag bara om det är dags att ställa upp i urvalsprocessen.

Andra bloggar: Leo Erlandsson, mitt i steget, 

Slaget pågår för fullt om förlängd upphovsrätt i EU parlamentet

EU parlamentet röstar om förlängt upphovsrätt för inspelad musik idag rapporterar HAX, länk.

Förslaget gäller som den minnesgode vet om upphovrätten ska förlängas från 50 till 95 år. Svenska EU-parlamentariker gör även här en stor insats för att stoppa lagförslaget.

En  förkortad upphovsrättstid tycker jag vore det rimliga. Personligen tycker jag att skyddstiden för upphovsrätten ska vara lika lång som för patent. Det ger ett lika skyddstid för både kultur och industriinnovationer. Jag är beredd att lyssnar mer till Magnus Anderssons förslag om en 10 årig  upphovsrätt, länk. Min huvudidé är likformig skyddstid.

Innehållet i en ny moderniserad upphovsrätt kan hämta inspiration från creative commons, länk. Dessutom bör det övervägas om det inte ska ställas krav på registrering. I dagens elektroniska värld borde detta kunna ske enkelt och okomplicerat även för korta texter.

Arbetskraftsinvandring

Jag kan inte annat än hålla med Magnus Andersson om att det är glädjande att nya regler om arbetskraftsinvandring gäller från i dag.

I Sverige blir andelen äldre allt större. Den del av befolkningen som ska säkerställa välfärden blir allt mindre. För ett antal tiotal år sedan var det 10 personer som arbetade per pensionär. Om något tiotal år är den siffran alarmerande mycket lägre. Det talas om 2-3 personer per pensionär.

Det utsätter samhället för spänningar och problem. Det blir svårt för samhället att leva upp till sina skyldigheter gentemot medborgarna. 

En av konsekvenserna av detta är naturligtvis att alla system där samhället intecknar framtida generationers arbete för att säkerställa välfärd måste ses över. I de flesta fall bör dessa system ersättas med premiereservsystem. Det är försäkringslösningar där den generation som ska dra nytta av systemet också fullt finansierar detta.

Det andra konsekvensen är naturligtvis att öka arbetskraftsutbudet. Där är arbetskraftsinvandring en bra lösning. Det är ett bra sätt att ge samhället ny arbetskraft och nya impulser som skapar en kreativ dynamik. Riskerna för dumping av löner är spöken på ljusa dagen. Fördelarna för samhället med arbetskraftsinvandring är mycket stora för samhället.

Det är viktigt att fördomarna och rädslan inte får styra utan att vi bygger våra åsikter om detta på  logik och rationalitet.

Den tredje konsekvensen är naturligtvis att de som kan bör arbeta. Det regeringen kallar för arbetslinjen, men det tar jag som en självklarhet. 

Däremot tror jag vi ska se över regler som i praktiken tvingar äldre att sluta arbeta. Det bör vara möjligt att kunna arbeta i det jobb man har till åtminstone 70 års ålder. Åldersdiskrimineringen på arbetsmarknaden måste  bort.

Det finns regler som bör ses över här för att underlätta ett ökat arbetskraftsutbud.

Den kris som vi är inne i nu med ökad arbetslöshet förändrar inte det långsiktiga problemet. Sverige har för få människor i arbete.

Lyssna på medlemmarna och väljarna

Snart öppnar riksdagen. Närmare bestämt den 16 september. 

Fortfarande har inte centerns eller folkpartiets partiledningar klart deklarerat att man vill riva upp FRA-lagen och börja om på nytt. Om detta skriver dagens Göteborgsposten. Det börjar bli hög tid för partiledningarna att gå det egna medlemmarna och väljarna till mötes. 

FRA lagen hör inte hemma i en demokrati. Konsekvenserna av lagen är helt oacceptabla. Demonstrationer kommer att hållas mot lagen i Stockholm, Göteborg och Malmö. 

Det kommer att bli mycket folk som deltar. Det är viktigt att du visar var du står. Delta!

För dig som är centerpartist, underteckna och sprid detta upprop  individuellt, i avdelningen eller kretsen. Detta är ett upprop som är riktat till partiledningarna i folkpartiet och centern. 

Det säger tydligt säger nej till FRA-lagen.

Regeringen måste börja om från början.

Avskaffa den nuvarande lagen och tillsätt en parlamentarisk utredning