Världen största oljeproducenter 2009

# 1	Saudi Arabia:	9,764,000 bbl/day
# 2	United States:	9,056,000 bbl/day
# 3	Iran:	4,172,000 bbl/day
# 4	China:	3,991,000 bbl/day
# 5	Canada:	3,289,000 bbl/day
# 6	Mexico:	3,001,000 bbl/day
# 7	United Arab Emirates:	2,798,000 bbl/day
# 8	Brazil:	2,572,000 bbl/day
# 9	Kuwait:	2,494,000 bbl/day
# 10	Venezuela:	2,472,000 bbl/day
# 11	Iraq:	2,399,000 bbl/day
# 13	Norway:	2,350,000 bbl/day

Det är inte lätt att finna statistik uppdaterad för oljeproduktion där man jämför samma länder samma år.

Här är i vart fall en ranking. Norge faller och var 2009 den 13 största producenten.

Det finns anledning att tro på ett fortsatt snabbt fall i ranking för vårt västra grannland. Oljebolaget BP menar att den utvinningsbara oljan i Norge är slut om 8,5 år, länk. Enligt samma prognos är all olja slut om 46 år.

Några oljerelaterade reflektioner

Så här ser förväntningarna ut på oljeprisets utveckling ut framöver om man får tro prissättningen på så kallade futures på oljebörserna, dn.no. Detta speglar till viss del synen på den ekonomiska utvecklingen just nu.

Detta kan vi jämföra med oljeprisernas utveckling ut de senaste 6 månaderna, enligt dn.no. Den röda linjen i den nedre figuren markerar leverans om en månad, den blå inom 6 månader och den grå inom 2 år. Som vi kan se har priserna rört sig i intervallet mellan 70 och 94 dollar. Om man ska använda detta som en indikation av världsekonomin mår den bättre än vad man kan tro. Samtidigt har den Grekiska skuldkrisen kylt ned optimismen på oljemarknaden. Vid priset 70 dollar per fat är till exempel den Ryska statsbudgeten i balans. Som indikator kan vi säga att ett oljepris över 70 dollar markerar ekonomisk tillväxt och ett oljepris kring 60 dollar markerar ekonomisk tillbakagång just under 2010/11.

Däremot verkar marknaden nu inte tro på en kraftigt starkare ökad efterfrågan just nu. Det finns en sorts pessimism på marknaden. Misstron efter den Grekiska skuldkrisen hänger sig kvar. Någon riktig skjuts i ekonomin i höst verkar inte oljemarknaden tro på. Däremot en fortsatt återhämtning.

Vi ska dock hålla i minnet att oljemarknaden är extremt kortsiktig. Synen på ekonomin och oljeprisutvecklingen kan ändras snabbt. Just nu är oljepriserna traditionellt som allra lägst på året.

En annan oljerelaterad följetong är BPs oljeutsläpp i Mexikanska golfen. Vid ett oljepris på 77 dollar per fat går 4,62 miljoner dollar förlorade per dag. Hittills har olja motsvarande strax under en halv miljard dollar bara försvunnit ut i havet. Vad det miljömässiga konsekvenserna av detta utsläpp på osannolika cirka 5,4 miljoner fat har skapat kan vi tyvärr bara spekulera i.

Komplexiteten vid oljeutvinning på över en kilometers vattendjup ser vi nu. Frågan är vilka krav man ska ställa vid oljeutvinning under dessa förhållanden. Vårt västra grannland Norge har borrning på dessa djup och mer kommer det att bli om man förverkligar sina planer. Då talar vi om både olja och gas.

Det uppstår en resonemang för Sveriges del som ser ut så här: Vi har sannolika oljetillgångar i Östersjön som motsvarar en produktion under 20 och 30 år och som täcker cirka 20% av förbrukningen i Sverige. Dessa fyndigheter ligger på djup på upp till 15o meter. Nu väljer vi i stället att importera olja från bland annat Norge på djup som är betydligt större, med helt andra risker inblandade. Är detta en rimlig och etisk politik?

Enligt det statliga Polska geologiska institutet stod oljereserverna i Östersjön för cirka 18% av de totala Polska reserverna år 2004, länk. År 2008 producerade Polen 35.560 fat olja per dag. Detta kan jämföras med Norge som var det 11 största oljelandet med en produktion av 2.46 miljoner fat olja per dag, länk. Polen utvinner olja i Östersjön. Sverige gör det inte av miljöskäl. Varför resonerar vi som vi gör?

Att BPs utsläpp är stort och ofattbart kan visas genom att det motsvarar den 62 största oljeproducerande landets hela produktion, länk.

Frågan är hur komplex oljeproduktion kan vi accepteras och med vilka miljömässiga och tekniska risker?

Andra medier: e24.se, SvD

Norge har nått över toppen

Norge har varit landet på allas läppar. Nu är man inte lägre bland de 10 främsta producenterna, länk. Det var åtskilliga år sedan man nådde produktionstoppen. 2010 års produktion är halverad år 2030 och därefter halveras denna år 2050, länk.

Som gasland skulle man behålla greppet länge. Nu visar det sig att gasproduktionen kommer att minska radikalt efter år 2020, länk. Inga nya gasfynd av betydelse har skett efter 1997.

Investeringarna i olje- och gasindustrin faller också kraftigt.

Strukturellt ser inte situationen så ljus ut för Norge längre.

Lägre oljepriser ger möjligheter

Husorganet the Economist skriver en tänkvärd artikel om de sjunkande oljepriserna. Tanken i artikeln är att oljerika stater som Iran Venezuela och Ryssland hade ett högt politiskt tonläge när oljan kostade rekordhöga 147 dollar per fat. I dag ligger den på 54 dollar per fat.

För Rysslands del krävs att oljepriset ligger på 70 dollar för att få balans i budgeten. För Iran ligger den nivån på 95 dollar.

Tidningen framför att de lägre priserna gör att det nu är lättare att föra diplomatiska samtal med dessa länder. 

Ryssland är i dag mer integrerad i den internationella ekonomin än vad man någonsin varit. Man har behov av utländskt kunnande och investeringar för att öka sin energiproduktion. Nu är ett bra läge både för att göra affärer med Ryssland. Två som ser möjligheterna är Christina Stenbeck och Ikea.

Enligt Dagens Industri kommer Ryssarna att försiktigt devalvera rublen för att stärka sin konkurrenskraft.

Riskerna finns men potentialen är mycket större.

Oljeproduktionen blir inte högre

Måndagens New York Times berättar om att de fem stora oljebolagen (Exxon, Shell, BP, Chevron och ConocoPhilips) satser allt mindre på exploatering av nya olje- och gasfält. 

Från 1994 till 20o7 har satsningarna sjunkit från 17% till 7% av de likvida tillgångarna. Produktionen nådde som högst under slutet av 2003 början av 2004 då den nådde dryga 10 miljoner fat av oljeekvivalenter. I dag ligger den på cirka 9 miljoner fat per dag. Vinsterna däremot når toppnivåer.

Man kan ha synpunkter på sammanställningen, den har till exempel inte med stora nationella oljebolag som PDVSA i Venezuela eller Petrobras i Brasilien. Inte heller finns delstatliga bolag som Gazprom eller Hydro Statoil med i sammanställningen. Den visar i vart fall på Västvärldens problem med att få en produktion av fossila bränslen som håller jämna steg med efterfrågan. Detta talar för fortsatt höga priser av oljan och sannolikt ännu högre priser, men sannolikt i en något mera modest takt, annat än säsongvisa variationer under till exempel "hurricane season" i Mexikanska golfen

Förklaringen till att exploateringen minskar är inte ointresse utan brist på tillräckligt stora och lönsamma exploateringsprospekt. Små oljebolag som satsar på slututvinning av stora fält där de stora inte får ekonomi kommer däremot att han en mycket god utveckling. Samtidigt kommer mindre oljefält att exploateras av denna typer av bolag.

Vi ska inte utesluta att stora olje- och gasfält kan upptäckas, som det i Brasilien för något halvår sedan, men trenden är klar oljeproduktionen har redan för något år sedan nått sin kulmen.

Det vi ser nu är en utveckling som innebär att alternativa energikällor kommer att långsiktigt bli konkurrenskraftiga. Den är mycket önskvärd. 

Från det Svenska perspektivet måste vi underlätta för dessa energikällor. Till exempel måste planprocessen förenklas för vindkraftverk så att inte enskilda markägare kan dra ut projekteringsprocesserna under många år. Dessutom bör storleken på små vindkraftverk som inte behöver bygglov ökas. 

Kartläggning på kommunnivå av platser där det är fördelaktigt med vindenergi bör ske. Besparingar bör också stimuleras. Ett exempel är att alla nyproducerade hus bör vara passivhus, dvs att de inte kräver tillförd energi för uppvärmning. Det kan kommunerna styra genom sitt planmonopol. Detta är några exempel. Staten och kommunerna bör fullgöra sin roll för att skapa strukturer som stimulerar, genom till exempel lagstiftning och infrastruktur. Krånglet för alternativ energi måste minskas.