Opinionsläget i den amerikanska presidentvalskampanjen

Spänningen stiger i det amerikanska presidentvalet, länk, länk, länk, länk, länk.
RCP average med mätperiod: 7-15 oktober. Tippar Mitt Romney som ny president, med 47,4 mot 47%
IBD/Tipp Tracking, med mätperiod; 11-16 oktober. Tippar att Obama sitter kvar, med 47 mot 45%.
Rasmussen Report, med mätperiod: 13-15 oktober. Tippar Romney som ny president, med 49 mot 47%.
Gallup Tracking, med mätperiod: 10-16 oktober. Tippar Romney som ny president, med 51 mot 45%.

En liten övervikt för Mitt Romney verkar det vara i opinionsläget, just nu.

Den senaste TV debatten i vekcna verkar ha förstärkt den positiva trenden för Romney. Det räckte inte med oavgjort för den sittande presidenten. Mitt Romney har övertaget.

I detta, desperata läge plockar demokraterna in den gamle presidentkandidaten John Kerry.
Hans uppgift är att bli ansvarig för det negativa kampanjandet mot Romney.
Strategin är riskabel och det finns stor risk att den förstärker den positiva trenden för Romney.

Den 22 oktober är det dags för den sista TV sända debatten mellan kandidaterna.
6 november hålls valet.


Obama måste vinna debatten övertygande den 22 oktober. I annat fall är det game and over.

Romney agerar allt mera självsäkert och får kampanjmedel som gör att man kan intensifiera TV reklamen i de viktiga swing-staterna.


Bloggen tippar att chanserna för Romney att bli USAs nästa president just nu är 55/45. 

En ny president i jämförelse med

Tänk på barnen i Biafra var ett uttryck som min mor använde när jag inte åt upp maten. Uttrycket är ett sätt att förändra referensramarna. Min mor etablerade en referenspunkt som gjorde att mitt beteende framstod på ett visst sätt i förhållande till referenspunkten. 

Hade referenspunkten varit mina syskon hade resultatet blivit ett helt annat.

Biafra var en utbrytarrepublik från Nigeria. Landet existerade mellan 1967 och 1970. Landet är förknippat med hungerkatastrofer. Flera svenska piloter engagerade sig personligen i hjälparbetet. En av de mera kända var Carl Gustaf von Rosen.

När jag läser de översvallande orden om Obama tänker jag på referensramarna. Den viktigaste av dem är USAs 43 president Georg W Bush. 

Epoken Georg W. Bush har etablerat en referensram. Det var många presidentkandidater som framstod som bättre än den referenspunkten. Var valet ett val där man valde till någon eller ett val där man valde bort någon? Mycket talar för att valet gällde att välja bort. Referensramen var Bush. Då är det lätt att bli en gigant. 

Georg Bush stammar troligen från Sverige. Det är något som Svensk press har förtigit länge. Hans svenske anfader Måns Andersson utvandrade från Sverige 1639. Bush var pappas pojke och favoriserades sannolikt på grund av detta i bland annat försvaret. Den 4 september 1976 greps Georg W. Bush för rattfylla. Hans körkort drogs in för en tid. 

1986 beslöt sig Bush för att sluta med spriten och blev en "new born christian". Ett annat sätt att uttrycka samma sak är att säga, före 40 års ålder hade jag inte en nykter dag. Efter fyrtioårsdagen var nästan alla dagar nyktra. 

Bush oförmåga att uttrycka sig korrekt och välartikulerat är väl omvittnat. Det finns massor av böcker som samlat mindre lyckade Bush-citat. På nätet finns det siter som samlat mindre lyckade citat. Hans oförmåga att uttrycka sig har gett upphov till begreppet Bushismer. En Bushism kan bestå av felaktigt ordval, märklig syftning, udda meningskonstruktioner, byte av vokaler och sammanslagningar av två ord 

Bush är på många sätt den mest centrala referenspunkten vi använder för att bedöma en ny president. 

En annan referenspunkt är John F Kennedy, USAs 35 president. Barack Obama jämförs med honom vad gäller retorisk skicklighet. Obamas tal ställs i relation till en president som skapade högt stående retorik. Detta sätter honom i förhållande till en annan mycket speciell person. 

Kennedy var president den 20 januari 1961 till den 22 november 1963. Kennedy värderas lite utifrån sina resultat som president och mera som helgon. Han mördades. Kennedys gärning som president har inte granskats speciellt hårt. Kennedy genomförde det misslyckade försöket att invadera Cuba via Grisbukten  1961. Han hanterade Cubakrisen. President Kennedy ökade USAs militära engagemang i Vietnam. Han inledde rymdkapplöpningen. I västBerlin uttalade han de klassiska orden "Ich bin ein Berliner". Det gav accepten till byggandet av Berlinmuren. Många av Kennedys gärningar som president är diskutabla. Hans retorik däremot är av världsklass. Oaktat resultat av sina handlingar är Kennedy otroligt beundrad

Jag vill bedöma president Obama baserat på hans resultat. Orden och retoriken kan jag ryckas med av. Det som domslutet ska baseras på är dock verket.

Artiklar: Svd, DN, Aftonbladet och Expressen.

The winner is...

Barack Obama vandrar vidare till Vita huset. Han har fått ett starkt mandat. 

DN och Svd rapporterar.

Han är en kommande starkt karismatisk president. 

Första uppgiften för det Amerikanska samhället är att hålla honom vid liv hela mandatperioden och längre. En upplevt "liberal" och en verkligt färgad president har ett besvärligt säkerhetsläge. Här gäller det för secret service och CIA att till varje pris säkerställa att USA inte får ett nytt nationellt trauma. 

Arianna Huffington, USAs ledande elektroniska tidningsutgivare, skriver att alla Amerikaner har anledning att jubla. Skälet till detta är att USA har sett framåt och lagt Bush-tiden bakom sig med detta klara mandat. 

Hon jämför Michelle Obama med John F. Kennedy. Likheten i budskapet om att alla måste jobba hårdare slår henne. Arianna sätter sin tillit till att den retoriska förmågan. Den kan göra underverk för att plocka fram det bästa i ett mycket besvärligt läge för USA. Ett retoriskt ledarskap a la Churchill kan göra underverk. Det är inte bara ett starkt kort. 

Vänder Obama USAs nedåtgående trend och tar landet ur kriserna blir han en av de allra största. Utmaningarna är mycket stora, både kortsiktiga och långsiktigt strukturella.

Valet av Obama är som Arianna skriver en spegel av USA. Amerikanerna är i hög grad protektionister och inte så mycket frihandelsvänner. USA har fått en liberalare president än Georg Bush, men inte en liberal president. Det är värt att hålla i minne.

I Europa är lyckan ännu större än i USA. Undersökningar talar om att han har ett så starkt stöd som 80% av folket. Här finns den största risken för "hope hangovers". Från ledande politiker i Europa finns en stark önskan att USA ska bli ett ekonomiskt lokomotiv. 

Ekonomins tidvatten rinner öster ut. Europa kommer att få se mindre hjälp än vanligt från USA för att få fart på sina ekonomier. Vi Européer måste själva göra jobbet.

Utrikespolitiskt innebär Obama i Vita huset en välbehövlig och välkommen kursändring. 

De neokonservativa får nu packa sina väskor. Saknaden av dessa kommer att bli ytterligt begränsad. Irak och Afganistan äventyren kommer nu att avvecklas. Det kommer på sikt att skapa en säkrare värld.

Metoderna som Obama använt i valkampanjen har vi all anledning att titta närmare på. Där har han bevisat att han är nyskapare. Bloggare, interaktivitet och gräsrotsmobilisering är något som många har anledning att lära sig mycket mer om. 

Är det politiksa ledarskapet av samma kvalitet har vi möjligheten få många positiva överraskningar. Annars blir det tyvärr många negativa.

Bard är folkpartist numera

Tiden för spelarövergångar är över i fotbollsvärlden. Inom politiken finns det alltid ett övergångsfönster öppet. Alexander Bard kommer nu ut som folkpartist. Han gör det för att skap en skapa en planet i bloggosfären som kallas folkpartiet. Bland dem som refererar hans övergång är Expressen och Henrik Alexandersson

Bards analys om att internet är "enminutsengagemang" tycker jag är tveksam.  Bloggosfären kännetecknas däremot av snabba responser, feed-back och interaktivitet. Tiden man lägger ned i sitt engagemanget är inte kortare. Bloggosfären är ett politikens formel 1. 

Ja, det är riktigt att du kan säga vad du vill. Du får också ta konsekvenserna av det genom att man inte vill lyssna på dig mer eller att du öppet blir politiskt idiotförklarad.

Dessutom är det billigt att vara med i cirkusen. Det verkar som om IKEA står för prissättning. Alla som vill kan vara med på loppet. Här ligger en potentiell risk om alla är med och tycker  så blir det kanske för få som läser. Hur som helst stall Folkpartiet har en ny förare. Så på med hjälmen och in i bilen herr Bard.

Bard fortsätter att nya politiska kulturer skapas genom internet. Kanske stämmer det. 

Jag tror mer att det är så att politiken som folkrörelse har återuppstått. En folkrörelse med arbetsformer som passar folket. Politiken har inte förts ur de slutna rummen genom internet.

Internet har blivit politikens arbetsrum. Vi ser hur det Amerikanska presidentvalet utvecklar sig till att bli det första internet och bloggvalet. 

Om två år är det dag för ett nytt riksdagsval. Det är inte säkert att bloggosfären accepterar Bards nej till att sitta i riksdagen. Kanske sätter  folkpartiets partiledning press på Bard också.

Min gissning är att de partier som vill lyckas i valet måste rekrytera sin kandidater från bloggosfären. Kanske kommer så många som 5-10% av de som väljs in i riksdagen nästa gång ha sin politiska plattform i bloggosfären. 

Med den interaktivitet som finns kommer dessa nyvalda politiker att vara mycket mer lyhörda för folket än partiet. personvalet kommer att få en större innebörd än bara krysset på valsedeln. Det är positivt för det politisk engagemanget. De som inte sköter sig kommer att hamn i onåd snabbt. vi har redan sett sådana exempel.

Välkommen in i partipolitiken herr Bard