Reflektioner över vem som bär det politiska ansvaret för oljekatastrofen

I USA pågår debatten om vilken av presidenterna Bush och Obama som har mest skuld för BP s stora oljeutsläpp. Ekonomen Paul Krugman menar i en kolumn i the New York Times, länk, att Bush är mest ansvarig. Att myndigheterna i USA och främst the Mineral Management Service inte har ställt tillräckligt hårda krav för att undvika denna typer av katastrofer verkar klart.

Krugman ger följande exempel: "It failed to require a backup shutdown system that is standard in much of the rest of the world, even though its own staff declared such a system necessary. It exempted many offshore drillers from the requirement that they file plans to deal with major oil spills. And it specifically allowed BP to drill Deepwater Horizon without a detailed environmental analysis."

I en värld där oljan inom 2-3 år kommer att vara en underskottsprodukt finns det risk för att säkerheten och miljökraven kommer att bli åsidosatta. Här gäller det i stället att i mycket större utsträckning än i dag att harmonisera kraven mellan olika nationer. Globalt måste kraven bli hårdare.

Att riskerna vid utvinning på över 1500 meters djup är större än på mindre djup var ingen nyhet redan innan den nuvarande katastrofen.

Andra medier: SvD

Välkommet beslut av Obama

President Barack Obama har beslutat att stänga Guantanmolägret.

Åtgärden kommenteras av den satiriska bloggen the Onion, the Huffingtonpost och Politico

En ny president i jämförelse med

Tänk på barnen i Biafra var ett uttryck som min mor använde när jag inte åt upp maten. Uttrycket är ett sätt att förändra referensramarna. Min mor etablerade en referenspunkt som gjorde att mitt beteende framstod på ett visst sätt i förhållande till referenspunkten. 

Hade referenspunkten varit mina syskon hade resultatet blivit ett helt annat.

Biafra var en utbrytarrepublik från Nigeria. Landet existerade mellan 1967 och 1970. Landet är förknippat med hungerkatastrofer. Flera svenska piloter engagerade sig personligen i hjälparbetet. En av de mera kända var Carl Gustaf von Rosen.

När jag läser de översvallande orden om Obama tänker jag på referensramarna. Den viktigaste av dem är USAs 43 president Georg W Bush. 

Epoken Georg W. Bush har etablerat en referensram. Det var många presidentkandidater som framstod som bättre än den referenspunkten. Var valet ett val där man valde till någon eller ett val där man valde bort någon? Mycket talar för att valet gällde att välja bort. Referensramen var Bush. Då är det lätt att bli en gigant. 

Georg Bush stammar troligen från Sverige. Det är något som Svensk press har förtigit länge. Hans svenske anfader Måns Andersson utvandrade från Sverige 1639. Bush var pappas pojke och favoriserades sannolikt på grund av detta i bland annat försvaret. Den 4 september 1976 greps Georg W. Bush för rattfylla. Hans körkort drogs in för en tid. 

1986 beslöt sig Bush för att sluta med spriten och blev en "new born christian". Ett annat sätt att uttrycka samma sak är att säga, före 40 års ålder hade jag inte en nykter dag. Efter fyrtioårsdagen var nästan alla dagar nyktra. 

Bush oförmåga att uttrycka sig korrekt och välartikulerat är väl omvittnat. Det finns massor av böcker som samlat mindre lyckade Bush-citat. På nätet finns det siter som samlat mindre lyckade citat. Hans oförmåga att uttrycka sig har gett upphov till begreppet Bushismer. En Bushism kan bestå av felaktigt ordval, märklig syftning, udda meningskonstruktioner, byte av vokaler och sammanslagningar av två ord 

Bush är på många sätt den mest centrala referenspunkten vi använder för att bedöma en ny president. 

En annan referenspunkt är John F Kennedy, USAs 35 president. Barack Obama jämförs med honom vad gäller retorisk skicklighet. Obamas tal ställs i relation till en president som skapade högt stående retorik. Detta sätter honom i förhållande till en annan mycket speciell person. 

Kennedy var president den 20 januari 1961 till den 22 november 1963. Kennedy värderas lite utifrån sina resultat som president och mera som helgon. Han mördades. Kennedys gärning som president har inte granskats speciellt hårt. Kennedy genomförde det misslyckade försöket att invadera Cuba via Grisbukten  1961. Han hanterade Cubakrisen. President Kennedy ökade USAs militära engagemang i Vietnam. Han inledde rymdkapplöpningen. I västBerlin uttalade han de klassiska orden "Ich bin ein Berliner". Det gav accepten till byggandet av Berlinmuren. Många av Kennedys gärningar som president är diskutabla. Hans retorik däremot är av världsklass. Oaktat resultat av sina handlingar är Kennedy otroligt beundrad

Jag vill bedöma president Obama baserat på hans resultat. Orden och retoriken kan jag ryckas med av. Det som domslutet ska baseras på är dock verket.

Artiklar: Svd, DN, Aftonbladet och Expressen.

Värre än att vara "lame duck"

Att en Amerikansk president under senare delen av sin andra period kallas för "lame duck" visste vi. Det Georg Bush råkade ut för idag gör att uttrycket "lame duck" framstår som allt för kraftfullt. Med siffrorna 228 nej mot 205 ja underkände Representanthuset den finansiella räddningsplanen som förhandlats fram under helgen. 

Oljepriset har fallit med 20 dollar sedan i måndags. Dow Jones indexet faller med över 5% i dag. Oron är allt överskuggande på finansmarknaden. 

Upproret mot räddningsplanen kommer från de konservativa. Främst är det konservativa republikaner som revolterar. De förordar "den fria marknadslösningen" i stället för "Paulsons lösning".  

Fortsättning följer på onsdag då senaten ska rösta om förslaget. Initiativet ligger nu kongressen och inte hos presidenten. Rysaren fortsätter

Tidningar som skriver om detta är bland andra New York Times, Svenska Dagbladet,  e24.se  och Dagens Nyheter.

Inte Bush 3.0 utan McCaine 1.0

President Bush höll i går ett tal som hyllade presidentkandidaten McCain och hans karaktär, enligt Svenska Dagbladet. Med sådana vänner behöver man inga ovänner. 

McCains framgång i presidentvalskampanjen kommer att avgöras om han attraherar oberoende väljare och de sant konservativa väljarna. En klar motsättning.

För att vinna valet måste han avlägsna sig från Georg Bush. På partikonventet finns de redan frälsta. Deras inställning till Bush är ointressant för utgången av valet.

För att vinna valet krävs att han avlägsnar sig från vad the Economist beskriver som "en allt för hökartad utrikespolitik, oansvariga skattesänkningar, mycket fokus på religion och aborter". Annars kommer han att upplevas som en Bush III i stället för en MCaine. 

Det är det senare människor önskar.

Hans synen på frihandeln är bra. Hans patriotiska  inställning tilltalar de väljare som önskar säkerhet. 

Däremot måste McCaine övertyga om att han:

-inte kommer att starta krig mot Irak,

-hans häftiga humör inte skadar han omdöme, 

-kan attrahera de konservativa väljarna.