Den finansiella oron ökar

I och med valen under söndagen går Europa mot mera kaos än stabilitet.

Greklands väljare straffar partierna som slöt avtalen med IMF och EU.
Frankrike väljer Francois Hollande till  ny president, länk. Entrébiljetten är stora och ofinansierade gåvor till folket.
Angela Merkels parti, CDU förlorar delstatsvalet i Schleswig-Holstein, länk. Det försvagar hennes position.
Merkel inleder samtal med Hollande för att se om det finns möjligheter att finna en gemensam plattform, länk eller om det blir till att börja på ruta ett.
Allt fler signaler om att FEDs likviditetspolitik kommer att resultera i en dollarkrasch. Fram till i mars nästa år finns dock en överenskommelse i kongressen som kommer att innebära ett relativt lugn.

Det som ligger i korten är ett starkt inflationstryck. Sedelpressarna i USA och i bland annat Frankrike kommer att gå för högtryck. Marknaden kommer att vilja ha ännu bättre betalt för att ta statsrisker.

Vi talar inte längre om, utan när Grekland lämnar Euron. Detta senare har marknaden närmast diskonterat redan.

Styrkan i ekonomin förflyttas allt mer från staterna till företagen. Paradoxen blir att en vänsterpolitik ger ett mer högerinriktat samhälle.

Väljarna är trötta på åtstramningar. Populism tilltalar.
Världen har två stora valutor som inte har förtroende.

Att ett land som Frankrike väljer en farlig väg oroar egentligen mer än att Grekerna kastar ut politiker som träffade åtstramningsavtalen. Konsekvenserna av missgrepp i Frankrike blir mycket större än i det ekonomiskt "lilla" Grekland.

I Frankrike har vi sett stora förändringar i modern tid som förskräcker. President Mitterands förstatliganden av bankerna 1982 förskräcker. Hans förstatliganden sträckte sig längre, närmare 25% av alla anställda arbetade på 1980 talets mitt i statligt ägda företag efter genomförandet av hans "reformer".

"Tillväxtordet" som det talas om innehåller minst ett mycket riskabelt element. Det underförstådda att staten/staterna, det offentliga i olika former ska finansiera denna tillväxt. Det innebär högre skuldsättning. Precis raka motsatsen till vad som behövs. Samtidigt behöver flera av Europas länder strukturella åtgärder för att ha förmågan att generera tillväxt. Om detta är det tyst.

Hollande är farlig för Europa eftersom han saknar ledarskap och styrka kombinerat med en statssocialistisk vision. Av Hollandes reformer blir det kanske mindre av trots allt. Initialt kommer säkert en del kostsamma reformer att genomföras, där staten kommer att stå för notan och vara finansierade via lån.

Frankrike behöver handlingskraft och inte den förlamning som Hollande kanske mest sannolikt kommer att skapa i den Fransak moderniseringsprocessen. Mycket talar för att dåligt blir värre i Frankrike.
Det kommer inte att underlätta för Europas återhämtning.

Euron är död! - Leve Euron!

Nu klämtar klockan för Euron, länk.

Många, framförallt politiker har haft en vilja att det ska fungera.

Det är möjligt att experimentet hade fungerat hjälpligt om alla följt reglerna och ingen fuskat.

Nu har man vissa inom samarbetet fuskat andra har brutit mot reglerna och ytterligare några har gjort både och.

Nu vill politikerna rädda sitt Babels torn.

Som vanligt är det politiker som kommer med lösningar som tar bort risken för de som placerat oförsiktigt. Budskapet blir som vanligt: oskicklighet, fusk och spekulation lönar sig. Det gäller både privata placerare och nationer.

På något annat sätt kan man inte tolka EUs toppolitiker.

Nu gäller räddningsplanen Grekland. Problemet är att det inte är det enda och sista landet i kris.

I stället ser vi Italien, Frankrike och Belgien vara på tur att pressas av marknaderna. Deras ekonomier tål inte närmare granskning

Greklandskrisen går att lösa med en bibehållen euro.

Nästa och större kris går inte att lösa med en bibehållen euro.

Det vi ser nu är konstgjord andning.

Euron kanske inte är hjärtdöd ännu, men förvisso är den hjärndöd.

Fransk- Belgisk storbank i kris

Den har veckan har blickarna riktats mot en Fransk-Belgisk bank som heter Dexia.

Årsredovisningen som beskriver år 2010, länk visar på stort eget självförtroende.

Det egna kapitalet är 19,2 miljarder Euro eller vid årsskiftet 2010/2011 13,1%. Ett halvt år senare var kapitalet 11,3% enligt bankens egna uppgifter.

Om man närmare analyserar vad tillgångarna består av så har banken statsobligationer utgivna av bland annat följande länder:

Grekland 4,266 miljarder Euro

Irland 0,326 miljarder Euro

Italien 13,502 miljarder Euro

Portugal 2,162

Spanien 1,702

Totalt för dessa länder: 21,958 miljarder Euro.

BankenDen har veckan har blickarna riktats mot en Fransk-Belgisk bank som heter Dexia.

Årsredovisningen som beskriver år 2010, länk visar på stort eget självförtroende.

Det egna kapitalet är 19,2 miljarder Euro. Det egna kapitalet är 13,1%

Banken har tillgångar i form av statspapper som motsvarar mer än det hela egna kaptalet. Inte underligt att andra banker inte vill låna ut pengar till Dexia över natten. Samtidigt var Dexia en av de banker som hade mycket stor exponering mot den amerikanska sub-prime marknaden. Så det är inte mer än tre år sedan banken var tvungen att räddas senast.

Banken har också en högrisk profil. Man lånar in pengar kort och lånar ut på lång sikt. Det är raka motsatsen till vad man brukar tala om som en sund bankfilosofi.

Verksamheten i banken är till närmare 60% inriktad på offentlig finansiering, stater, kommuner och regioner. Just nu är tilltron till det offentliga lägre än till den privata marknaden. Trots krisen i Grekland har banken gjort mycket små nedskrivningar, drygt € 300 M av värdena i portföljen på 4,2 miljarder. Inte undra på att man undrar, länk.

Dexia klarade EUs stresstester. Det man kan undra över är vad man egentligen testade. Det finns till och med risk för att man börjar ifrågasätta tilsynsmyndigheterna. Då är EU verkligt illa ute.

Visst är det synd om Grekerna

Hur stora är Grekland skulder?

Enligt den ansedda finska tidningen Huvudstadsbladet är den, länk € 350. 000.000. M eller

350 miljarder Euro. Det motsvarar hela 162% av BNP. Enligt Svenska Dagbladet, länk kommer skulden att öka till € 371.500.000 M eller 371,5 miljarder Euro nästa år. Det motsvarar 173% av BNP.

Naturligtvis är läget allvarligt. Krismedvetandet verkar var stort...

Vi kan inte blunda för de stora uppoffringar man gör, som till exempel:

Att man tvingas äta gammal ost.

Dessutom tvingas man äta torr skinka.

Man tvingas dricka gamla viner, där kanske bäst före datum har gått ut.

En annan sparsamhetsåtgärd är att man åker bilar utan tak.

Inte nog med det. Man har bara råd med att lägga badkaren utomhus

Visst är det synd om dessa asketer.

Dags för slutspelet kring den Grekiska skuldkrisen

Om det hade varit fotboll eller ishockey hade vi talat om slutspel, länk, länk, länk. Nu gäller det Euron och skuldkrisen i Grekland. Då blir det svårare att veta vilket begrepp man ska använda sig av.

Allt talar för att Grekland inom 2-3 veckor inställer betalningarna. I och för sig inget oväntat. Grekiska statspapper kommer då omedelbart att förlora stort i värde omedelbart. Värdet på dem kommer att minska med minst 30% och sannolikt mellan 40-50%.

Nästa effekt är hur kommer andra finansaktörer att betrakta franska och tyska banker som är hårdexponerade mot Grekiska statspapper.

-Kommer marknaden att våga handla med dem?

-Om ja, då blir det "bara turbulent" under en period.

-Om nej, då krävs det insatser. Den franska riksbanken och Bundesbank kommer att tvingas hålla dessa banker och sannolika andra med likviditet. Då fungerar systemet i alla fall.

I nästa steg av en räddningsaktion krävs det att kapitalet återställs i enlighet med Basel deklarationen. Vem är villig att satsa pengar i dessa banker?

-Kanske kinesiska intressen och/eller arabiska.

Bloggen tror inte att riksbankerna i Frankrike och Tyskland vågar chansa. Man kommer att förse sina bankerna med likviditet så att vi aldrig får veta om andra finansaktörer tar risk på dessa banker. I vart fall får vi aldrig veta de något om de fulla konsekvenserna. Sannolikt vågar ingen utforska detta.

En annan obehaglig fråga är: lyckas man isolera misstron.

Om man lyckas med det, blir det "bara" en betydande kris.

Om man inte lyckas med det: skapas kaos.

Att Grekland kommer att får lämna eller lämnar Euron är väl närmast en självklarhet. I vart fall en lågoddsare. Frågan är i stället vilka fler länder tvingas göra det?

Just nu ser vi den mentala uppladdningen från Greklands sida. Man prövar att lägga skulden på andra för att skapa en konflikt som inte går att lösa. Inte klokt, men det är den väg man verkar valt.