The Pirat Bay rättegången är en blandning av Kiviks marknad och Almedalsveckan

The Pirate Bay rättegången fortsätter.

I vittnesbåset har IFPIs internantionella ordförande John Kennedy hörts, rapporterar Svd. En av de stora poängerna är att skiv/cd instrin har förlorat pengar efter som det säljs mindre på grund av just fildelning.

Pressad av försvaret och rättens ordförande vet inte John Kennedy hur stor del av minskningen i försäljning som beror på fildelning. Intressant, karln vet inte. Han har inget vederhäftigt material att styrka detta påstående med. Då kan det faktiskt vara så att det inte är så att exemplarförsäljningen minskat någonting beroende på fildelning. Han har ingen aning om hur mycket pengar skivbolagen förlorat på detta. Det finns ingen konkret uppskattning av skadan i pengar.

Är det inte så att man måste kunna visa på en konkret skada i kronor och ören för att få ett skadestånd?

På den tekniska sidan har ett annat klargörande förhör hållits. Magnus Mårtensson, jurist på IFPI har förhört rapporterar Christian Engström. Denne Mårtensson är inte släkt med mig. Det är mannen som har tillhandhållit bevis till åklagarsidan. Han har så bristande kunskaper om vad han gjort att det vore märkligt om det han vidarebefordrat har något bevisvärde.

Rättegången börjar som många påpekat bli mer av en politisk rättegång.

För mig blir det en blandning mellan Kiviks marknad och Almedalsveckan. I rättegången. försöker upphovsrättindustrin marknadsföra åsikter om fildelning och dess konsekvenser. Det är inte därför vi har domstolar. Det vore bättre om IFPI arrangerade seminarier under Almedalsveckan. Då kunde man ta dem mera seriöst. Nu blir känslan av Kiviks marknad allt för stark.

Rättegången blir på ett sätt en rättegång mot rättsväsendet självt. 

Hur dåligt på fötterna får en åklagare ha när han väcker åtal? 

Rättegångsbalken har tydliga regler om det. För egen del tycker jag att åklagaren borde insett att dessa inte är uppfyllda. 

Hur ska människor ha tilltro till rättsväsendet när 1. Åklagaren stämmer mot bättre vetande 2. När domstolen inte avvisar åklagarens stämning när åtalet är orimligt. 

De som avgör utfallet är inte de rättslärda, det är gatans parlament.

Rättsstaten förlorar i förtroende. Det är djupt beklagligt

Andra bloggar: Opassande, Anna Troberg, Spectrial, Sam Sundberg, Copy me happy

The Pirate Bay, en sorts IKEA på internet

Låt oss ta två killar  i distributionsbranschen. Den ene är lite av en idealist. Har kommit på ett smart sätt att distribuera. Den andre är egentligen två killar. De tyckte att man måste tjäna rejält på pengar på distributionen. Mycket riktigt blir de två killarna ofattbart förmögna. Låt oss kalla dem Larry och Sergey.

Den första killen heter Gottfrid. Han är en helyllekille, en idealist. Han fick med sig några andra idéalister för att förverkliga sin idé. Idén de skapade är ett sorts IKEA för musik, text, bilder och mycket mer. Idén är inte för de rika men för de kloka.

Jag är övertygad att Ingvar Kamprad hade skapat the Pirate Bay om han var född på 1970-80 talet. Han hade inte gjort det idealistiskt. Han hade blivit rikast i världen på det.

Om du var förbannad på att du förlorat pengar, vem skulle du stämma?

Helt rätt Gottfrid, och hans polare. Det är vad upphovsrättsindustrin också gjort. 

Det skulle vara alldeles för dyrt att stämma Googles grundare. Sedan spelar det inte så stor roll att skikllnaderna mellan de båda distributionssätten inte är så stora. 

Fotnot: Larry heter Page i efternamn och Sergey heter Brin i efternamn. De grundande den 7 september 1988 företaget Google. 

Tidningen Forbes rankade 2008 Page till den 33:e rikaste i världen. Förmögenhet 18,6 miljarder dollar. 

Sergey Brin rankades till den 32:a rikaste i världen. Förmögenhet 18,7 miljarder dollar. 

Ingvar Kamprad är enligt samma ranking den 6:e rikaste i världen med en förmögenhet på 31 miljader dollar. 

The Pirate Bay har intäkter på ungefär 60.000 dollar per månad, enligt upphovsrättsindustrin.

Ingen av the Pirate Bays företrädare finns med på Forbes lista över de rikaste i världen.

Andra bloggar: HAX, Copy me happy, Copyriot, Rick Falkvinge, Svensson

The Pirate Bay rättegången: åklagaren har hälften av åtalet kvar

Åklagaren i the Pirate Bay rättegången låter som en slogan för skattebetalarnas förening.

Han ändrar åtalsrubriceringen, så det blir hälften kvar, rapporterar Svd och Aftonbladet.

För skadeståndets storlek eller ett eventuellt straff spelar detta sannolikt en mindre roll. Däremot visar det med all önskvärd tydlighet att åklagaren befinner sig i ett gränsland eller en gråzon. Han saknar uppenbarligen kunskap om vad som skett tekniskt. Därför ser han sig tvungen att ändra åtalet när han missförstått tekniken. Rättsosäkerheten för de åtalade är stor. En åklagare som har svårt att förstå vad han åtalar för är inte någon speciellt god representant för en rättsstat. 

Åklagaren är uppenbarligen utsatt för starka påtryckningar att åtala. Det vilar en sorts "härtill är jag nödd och tvungen" över honom. 

Det blir ur rättssäkerhetssynvinkel besvärligt med en åklagare som inte förstår de bakomliggande tekniska sambanden. Det kan faktiskt vara så att åklagaren när han förstår vad som skett inte anser att ett brott är begånget. Då är gänget bakom the Pirate Bay utsatta för rättsövergrepp. I vart fall visar rättegången på att rättsosäkerheten är stor om man får tro referaten från rättegången.

Det största hotet mot the Pirate Bay gänget är de själva. På ett sätt är det överlägsna storebrors representant. Om deras överlägsenhet övergår till arrogans kan det göra det lättare att fälla dem. Å andra sidan är det kanske så att de önskar blir fällda. 

De kanske vill ta på sig rollen av martyrer. 

De håller redan på att bli vad Lars Johan Hierta var för utvecklingen av tryckfriheten på 1830 talet.

The Pirate Bay representerar framtiden och åklagaren beklagligtvis historien.

Andra bloggar: Oscar Swartz, HAX, Magnus Andersson, Hanna Wagenius, Jinges, 

Upphovsrätten förlängs från 50 till 95 år

Henrik Alexandersson rapporterar i en bloggpost om att EU vill förlänga upphovsrätten från 50 till 95 år för inspelad musik. Illa blir värre skulle jag vilja säga.

Han resonerar i en annan bloggpost om vilken tidsgräns som är den rimliga.

Jag håller med Henrik om att alla tidsgränser bli konstlade. Sådan blir långa upphovsrättstider dessutom omöjliga att praktiskt upprätthålla.

Det är bara att konstatera att det krävs att vi skapar en upphovsrätt som är förankrad i dagens teknik och vår tids tänkande. Samhället kan inte göra alla invånare till förbrytare.