Hänt i Värmdö
Ett politiskt parti är alltid större än sin politiker. Det finns något mer. Vi talar om idéer och värderingar, men vi talar framförallt om väljarna och sympatisörerna. De två sista grupperna behöver faktiskt inte vara synonymer. Detta större, helheten som är större än delarna, kan vara något fantastiskt. I glappet beskyllningar om hemliga möten, populism och personliga påhopp växer något annat och spännande upp. Det finns en äkta vilja hos ett antal engagerade att skapa en dialog om hur vi vill ha vårt Värmdö. Den finns långt bortom fördelning av poster i nämnder och styrelser. Här finns politikens kärna; mötet mellan engagerade människor som vill förändra.
Det är motsatsen till arvodespolitikerna, de som räknar gruppledararvoden och kommunalrådslöner. En del av dessa arvodespolitiker upptäcker inte själv när de passerat bäst föredatum. Visserligen kan bloggen se att det inte är fel med arvodering. Den behöver inte heller vara på svältlönenivå. Däremot måste var och en ställa sig frågan vad som driver dem in i politiken. En del av dessa arvodespolitiker använder vuxenmobbing som en arbetsmetod. Sällan tara de ur skägget, de baktalar.
Bloggen vill utsätta även den mindre smickrande delen av politiken för offentlighetens dagsljus. Ju mer som bli offentligt dess bättre. Inte underligt att en och annan politiker surnar till. Dessa sura politiker har ofta en anledning att vara sura på bloggen. De har nästan alltid något som de vill dölja, i stort eller smått.
Det är spännande att det diskuterats så mycket poster just nu och så lite praktiskt konkret politik. Nej, förlåt, det är faktiskt skrämmande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar