Självklart är den utlösande faktorn att både socialdemokraterna och vänstern har så stora interna processer framför sig att man inte klarar ett samarbete med två andra partier. Dessutom sitter miljöpartiet i en situation där man inte får någon utdelning av sin valframgång. För att få det krävs samarbete med den styrande alliansen.
Mona Sahlin blir den paradoxala vinnaren av det avbrutna samarbetet som hon faktiskt tvingades in i av de fackföreningstrogna inom socialdemokratin. Hon slipper Ohlys ok. Det kommer att göra det lättare att fundera i storstadvänliga termer vad gäller förmögenhetsskatter och fastighetsavgifter. Samtidigt gör hon nu rent bord för en efterträdare att skapa en ny profil för socialdemokratin. Frågan är bara om man tar den möjligheten?
Lars Ohly är den stora förloraren. Aldrig har väl en kommunist haft så stort inflytande på ett potentiellt regeringsalternativ som bland de rödgröna. Nu förlorar han greppet om detta och blir förpassad till de kulisser där han hör hemma. För egen del får Ohly blicka åt centralstationen och SJ för fortsatta samhällsuppgifter. Såvida han inte accepterar att bli landshövding in något rött län i den norra delen av Sverige. Det ska bli intressant att se vilken integritet tågmästare Ohly har när det kommer till kritan.
Två nya stråkrör i miljöpartiet får fundera över hur man bäst skapar resultat av miljöpartiets program. Nu finns inga formella hinder längre för att pröva nya lösningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar