Väljarens dilemma i lokalpolitiken

Lokal(kommunal)politiken hade det lättare på 70-talet. Då var medborgarna i större utsträckning medlemmar i de politiska partierna och framförallt de politiska ungdomsförbunden.

I dag är det mellan 2-3% som är medlemmar lokalt i partierna. Det innebär att representativiteten i kommunalpolitiken egentligen har ersatts av en sorts lottorepresentativitet. Har man tur blir det bra representativitet. Oftast har väljaren inte det.

I stället blir man utsatt för vilken falang inom ett visst parti som har makten. Vad väljarna vill är svårt att tyda för de lokala partierna. De har så smal bas. Det gissas däremot mycket om vilken väljarviljan är. Detta just gissande blir problematiskt. Partierna måste stärka basen. Antingen genom att hitta nya kommunikationsformer med medborgarna. Alternativt får lagstiftningen ändringen så att kommunalvalen sker i enmansvalkretsar.

I dag engagerar sig medborgare. Oftast tvingas man engagera sig i frågor som gått fel. Tyvärr är medborgarna inte med i processerna i tillräckligt stor utsträckning. Då hade man varit med i de konstruktiva processerna. Det är basen som saknas i de politiska partierna.

I grund och botten är min uppfattning att väljarna primärt är intresserade av vad politikerna åstadkommer för något. Resultaten och processerna är viktigare än konstellationerna. De senare är framför allt en fråga för dem i de innersta kretsarna i de politiska partierna.

Vad skapar detta för något? En konsekvens är att kommunalpolitiken i allt större omfattning blir ett sätt att försörja sig för ett litet fåtal. För dessa blir politikens resultat av mindre intresse än om man förverkligat något viktigt för väljarna. En annan konsekvens blir att för dessa politiker blir konstellationerna och de hemliga nätverken viktigare än politikens innehåll. Det är självklart är detta ett problem. Det finns allt färre idealistiska och engagerade politiker lokalt. Det är svårt för väljaren att bli av med de politiker man anser vara icke önskvärda.

För missnöjesröstaren är detta ett problem. Det finns inga möjligheter att stryka en viss kandidat. Därför är man hänvisad till att rösta på ett annat parti. Frågan är bara hur det partiet tolkar missnöjesrösterna? Det kan ju vara så att de ledande politikerna även i detta parti är lierade med de som väljarna ville ha bort.

I slutsteget blir missnöjesröstaren närmaste hänvisad till ett lokalt parti, som oftast inte kan placeras i höger-vänsterskalan eller att låta bli att rösta.

Det börjar bli dags att diskutera hur vi kan återskapa representativiteten i lokalpolitiken.

Andra medier: NVP