Införandet av EUs datalagringsdirektiv: Lagrådet har blivit Asks lydiga hund i strypkoppel

Före valet bestod alliansen av en massa tigrar som skulle kämpa mot införandet av EUs kontroversiella datalagringsdirektiv. Nu verkar det mest finnas en samling rädda små möss kvar.

Dagens Nyheter rapporterar om turerna kring regeringens förslag om att införa EUs datalagringsdirektiv, länk, länk.

Efter valet gör Beatice Ask gemensam sak med Thomas Bodström och kapitulerar helt inför EU. Dessutom går hon längre än vad EU själv anser lämpligt vad gäller datalagring.

Lagrådet gör i sitt yttrande, länk en kort sammanfattning om debatten kring datalagringen:

"Vad som föranlett invändningar är – förutom lagringskostnaderna för telefonbolagen – att alla telefonsamtal, sms, mms och e-postmeddelanden från alla människor som använder sig av telefon eller internet registreras och lagras utan att det finns några som helst misstankar i det enskilda fallet om att samtalet eller meddelandet har samband med brott. Även om lagringen inte omfattar innehållet i samtalet eller meddelandet, kan de lagrade uppgifterna ge den myndighet som får tillgång till dem en detaljerad bild av den enskilda människans liv under den ifrågavarande sexmånadersperioden."

Man gör inlednings ett konstaterande som är mycket tvivelaktigt genom att säga att:"Förslaget överensstämmer i allt väsentligt med vad som föreskrivs i EU:s datalagringsdirektiv och får i överensstämmande delar anses utgöra ett med europeiska ögon försvarligt ingrepp i den personliga integriteten för att få till stånd nödvändiga brottsbekämpande åtgärder."

Det lagrådet säger stämmer inte. Datalagringen har tagits upp till behandling även i Europa där man exempelvis i Tyskland prövat som den strider mot grundlagen. Tysklands författningsdomstol har funnit att datalagringsdirektivet strider mot Tysk grundlag i ett uppmärksammat utslag, länk.

Dagens Nyheter rapporterade i anslutning till utslaget om invändningarna från den tyska författningsdomstolen så här:"Enligt Frankfurter Allgemeine Zeitung på nätet, skriver domstolen i sina skäl att den tyska lagen inte sätter tilräckliga begränsningar för hur datauppgifterna får användas. Inte heller lever den upp till konstitutionens krav på insyn och rättssäkerhet. Möjligheterna till missbruk är för många. Lagen ger möjlighet till datalagring i en omfattning som den tyska rättsordningen aldrig tidigare skådat, menar domstolen. Den framhåller att även om inte meddelandenas innehåll lagras, kan datamängderna ge underlag för slutsatser som sträcker sig långt in i privatlivet.

Uppgifter om mottagare och sändare, tidpunkter och platser kan räcka för att i detalj kartlägga sådant som politisk tillhörighet och personliga värderingar, anser domstolen. Dessutom kan det urskillningslösa sparandet skapa en utbredd känsla av att ständigt vara iakttagen.

Den tyska författningsdomstolen anser att lagring av trafikdata bara kan försvaras om det föreligger allvarliga hot mot specifika personer eller samhällets grundläggande säkerhet."

Om lagrådet hade varit korrekt hade man tagit upp att datalagringsdirektivet i "europeiska ögon" inte anses förenlig med integritet och grundlagar i bland annat Tyskland.

Nu försöker lagrådet vilseleda lagstiftarna, riksdagen. Man tar heller inte upp det faktum att Sverige har anmälts till Europadomstolen för mänskliga rättigheter av Norska advokater på grund av införandet av EUs datalagringdirektiv, länk.

Lagrådet tar upp de två betydande avvikelserna som regeringen gör i sitt förslag, där man går längre än EUs direktiv. Det kommenteras så här: "Regeringen går på två punkter längre än vad datalagringsdirektivet föreskriver. Sålunda föreslås att uppgifter om misslyckade uppringningar liksom uppgifter om var en kommunikation avslutas vid användande av mobil kommunikationsutrustning ska lagras. Sett i sitt sammanhang får dessa tilläggsuppgifter anses vara marginella."

Uttalandet visar på att de tre beslutande domarna; det före detta justitierådet Bo Svensson, och de nuvarande regeringsråden Eskil Nord och Ann-Christine Lindeblad inte förstår innebörden i regeringens förslag.

Integritetsmässigt är kartläggningen genom datalagringsdirektivet av misslyckade samtal samt var man befinner sig när samtalet avslutas värre än det samhälle som Georg Orwell beskriver i boken 1984. Hur detta kan vara marginellt är helt obegripligt.

För det är väl inte så att lagrådet hafsat igenom regeringens förslag? Än värre skulle vara om man utsatts för påtryckningar för att inte ha några invändningar.

Lagrådet har inte förmått att sätta regeringens förslag i sitt integritetspolitiska sammanhang. Inte heller skildrar man kritiken i omvärlden på ett hederligt sätt. Man blir i stället en lydig hund i ministerns koppel. Det är verkligt trist. Tilltron till oväldiga domare kommer faktisk på skam.

Lagrådets remiss visar bara på en sak, nämligen att lagrådet har spelat ut sin roll och inte förmår vara opartisk och kritisk. För att få detta och skapa en verklig lojalitet till grundlagarna krävs en oberoende författningsdomstol i stil med den som finns i Tyskland.

Andra bloggar: Lars Erick, Torbjörn Jerlerup, Jenso, Per Ankersjö, Farmor Gun, Mina moderata karameller, HAX, Second Opinion