Inte Bush 3.0 utan McCaine 1.0

President Bush höll i går ett tal som hyllade presidentkandidaten McCain och hans karaktär, enligt Svenska Dagbladet. Med sådana vänner behöver man inga ovänner. 

McCains framgång i presidentvalskampanjen kommer att avgöras om han attraherar oberoende väljare och de sant konservativa väljarna. En klar motsättning.

För att vinna valet måste han avlägsna sig från Georg Bush. På partikonventet finns de redan frälsta. Deras inställning till Bush är ointressant för utgången av valet.

För att vinna valet krävs att han avlägsnar sig från vad the Economist beskriver som "en allt för hökartad utrikespolitik, oansvariga skattesänkningar, mycket fokus på religion och aborter". Annars kommer han att upplevas som en Bush III i stället för en MCaine. 

Det är det senare människor önskar.

Hans synen på frihandeln är bra. Hans patriotiska  inställning tilltalar de väljare som önskar säkerhet. 

Däremot måste McCaine övertyga om att han:

-inte kommer att starta krig mot Irak,

-hans häftiga humör inte skadar han omdöme, 

-kan attrahera de konservativa väljarna.

Tre kvinnor som kan avgöra USAs presidentval

När det gäller makt, politik och religion brukar det talas om män. Vi talar om grå eminenser, kloka gubbar och om vise män. I bibeln talas det inte om tre vice män utan om vise män. Att de var tre vise män kom man fram till många hundra år efteråt. 

I de Amerikanska presidentvalen spelar sällan kvinnor någon framträdande roll. När det hittills har gjort det har det framförallt varit som goda hustrur. 

Enda exemplet på en kvinna som varit presidentkandidat är när Walter Mondale var demokraternas presidentkandidat. Han valde då Geraldine Ferraro som sin vicepresidentkandiat. Hon spelade en inte obeydlig roll under  årets privmärvalskampanjen eftersom hon satt i kampanjstaben för Hillary Clinton. En post som hon lämnade efter att ha fällt kontroversiella uttalande om den då betydligt mindre kände Barack Obama.

Årets presidentvalskampanj representerar här något nytt. 

Utgången av årets presidentvalskampanj kan till stor del avgöras av hur tre kvinnor kommer att agera, nämligen: Nancy Pelosi, Hillary Clinton och Sarah Palin. 

Nancy Pelosi är demokrat och representanthusets första kvinnliga talman. Hon valdes första gången till huset 1987 och blev talman 2007. Som den tredje i successionsordningen har hon stor makt och stort inflytande. Hon har utkämpat många dueller under de senaste året med president Bush bland annat om anslagen till Irakkriget. Hon är representant för Kalifonien och är en samlande gestalt för liberala och vänsterinriktade väljare. 

Inom det demokratiska partiet spelar hon nu en viktig roll för att nå försoning och enande efter en uppslitande primärvalskampanj. 

Lyckas hon stödja Obama/Biden på ett framgångsrikt sätt ökar deras chanser radikalt. 

Med den nuvarande demokratiska majoriteten i kongressen är hon också en viktigt nyckelspelare framöver. Hon är på många sätt motpolen politiskt till McCain vicepresidentkandidat Sarah Palin. Hon har genom sin position i representanthuset möjlighet att skapa det arbetsklimat som hon anser stöttar den demokratiska kandidatduon.

Hillary Clinton kräver väl ingen närmare presentation. Hon sitter på nyckeln till 18 miljoner demokratiska väljare. Hennes stöd är centralt för om Obama kommer att få stöd bland kvinnor inom och utom det demokratiska partiet. Genom primärvalskampanjen har det skapats en intressekonflikt mellan kvinnliga och färgade väljare som kan bli ett problem. Detta måste Obama och Clinton finna en lösning på. 

Clinton är älskad och hatad. Hon väcker starka känslor på samma sätt som Olof Palme gjorde en gång i Sverige. 

Vi vet inte om Clinton just nu är taktisk och efter partikonventet kommer att ligga lågt för att invänta sin tid om fyra år eller kommer att satsa helhjärtat på Obamas val. Hennes olika val kommer att ha avgörande inflytande på om Obama blir USAs näste president.

Sarah Palin var flörten till de konservativa som inte riktigt litar på McCaine. Hon är kristen och ung, 44 år. I valet mellan  henne och den konservative mormonen Mitt Romney drog hon det längst strået. Det är en chansning. Det har hänt förr att vicepresidentkandidaters lämplighet har ifrågasatts. Andra framhåller hennes förtjänster som sparsam med skattebetalarnas pengar, däribland Svenska Dagbladets PJ Anders Linder och Johan Ingerö.

Ett exempel vicepresidenter som ifrågasatts är Dan Quayle. Han var Georg Bush seniors vicepresident under hans andra presidentperiod (1989-93). Kombinationen av Quales ungdom och ibland mindre lyckade uttalanden fick honom ibland att framstå som obegåvad. Hans efterträdere Al Gore fick också en stämpel på sig som tråkmåns. Något som idag är borttvättat och han är väl mera sedd som karismatsisk popstjärna. 

I rollen som vicepresidentkandidat är det lätt att fastna i en karikatyr eller schablon som kommer att förfölja en. Sedan må bilden vara sann eller falsk. Det spelar ingen roll. 

Palin måste för att McCaine ska vinna lyckas ta hem både de starkt konservativa kristna, och kvinnorna för att paret ska gå segrande ur valet.

Två demokratiska kvinnor och en republikansk som har avgörande inflytande på utgången av presidentvalet. Kvinnorna har flyttat fram sida positioner.

Obama är inte vald till president

Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter hyllar Barack Obama.

Svenska Dagbladets  Martin Gelin skriver från konventet i Denver. Tonen i bloggen är mycket positiv. Han verkar vara en av dem som dragits med i Obama vågen. Den politiska analysen lyser nästan helt med sin frånvaro. Det blir mer ögonblicksbilder från ett sorts Kiviks marknad. Inte kvalificerad journalistik precis. 

Gelin tar en poäng när visar på en person som borde uppmärksammas mer, Montans guvernör Brian Schweitzer. Han talar om att lösa problem i samhället i samförstånd och ger konkreta exempel hur han har gjort. Han 

vågar också ta upp USAs energi och klimatproblematik. Förnyelsebar energi blir i hans mun något viktigt.

Mona Sahlins intellektuella prestationer på newsmill bloggen är i klass med Svenska Dagbladets. Hennes bloggrapporter är hittills ytliga och utan analys.

Dagens Nyheter rosar Obama och samtidigt väntar man på Barack Obamas stora tal. Ledarsidan på DN är något mer nyanserad. Där ser man att det kommer att bli en öppen fråga om vem som i slutändan tar hem spelet, Obama/Biden eller McCaine och hans vicepresidentkandidat.

Primärvalskampanjen födde fenomenet Obama. Egentligen var det Hillary Clintons nonchalans som gav Obama ett stort utrymme. Hon hade ett gigantiskt övertag i början av kampanjen och var dåligt fokuserad. Det är mer hennes brister än Obamas talanger som skapade valresultatet. 

Allt eftersom har Obama presenterat ett budskap som älskas i Europa men som inte riktigt får den stora acceptansen i USA. Obamas retorik är lysande, men räcker den? Han saknar ett riktigt hemvist, blir ofta opportunist och det kan straffa sig.

Valet av Joe Biden, en man med lång erfarenhet och med kontakter i världen har hyllats här i Sverige. Baksidan är att mannen har en tunga som glappar och grodorna vandrar i bland fram med hastigheten på en Tysk autobahn. Hillary Clinton som vicepresident hade sannolikt limmat ihop partiet på ett helt annat sätt.

18 miljoner väljare fick Hillary Clinton i primärvalen. Obama fick något fler röster, men inte radikalt många fler. Under konventet lyckades hon inte övertyga sina supporters att rösta på Obama direkt. Först efter att hon hade agerat valdes han med acklamation. Detta var med stor sannolikhet inget planerat arrangemang. Om det var det så var det korkat. Det visar på ett parti som ännu inte än enat och som kan få svårt att mobilisera i den hårda och smutsiga kampanj som väntar. Fördel demokraterna finns i sättet att använda internet som kan vara det som avgör valet till slut.

USA står i en utförsbacke om man inte lyckas vända utvecklingen. De stora strukturella problemen har lämnats olösta under Bushs regeringstid. Om USA ska kunna vända utvecklingen krävs mer frihandel. Där är det fördel McCaine. På energiområdet är det fördel Obama. 

Vi vet inte om någon av kandidaterna har kraften göra det Gordiska hugget vad gäller strukturfrågorna.

Utrikespolitiskt kommer ett USA under Obama att se till att de neokonservativa får packa sina saker och lämna det politiska inflytandet. Under McCaine är det mera osäkert vad som sker.

Obama är ännu så länge inte ens i närheten av att vinna presidentvalet. Det har tyvärr inte nått fram i svenska media. Vi är allt för fokuserade på ett demokratiskt liberalt parti. Moderater, centerpartister, folkpartister och socialdemokrater håller på Obama. Varför? Hans politik vet vi lite om och på de områden han har presenterat sig har det blivit förändringar under galgen.

Han har flyttat sig till den Amerikanska politiska mittfåran och den ligger lång till höger om den Svenska. USA är sedan flera decennier kristet värdekonservativt. Det är möjligt att man något försiktigt drar åt det liberala hållet, men det återstår att se.

Hittills är det fler frågor än svar i den Amerikanska presidentvalskampanjen.