Nya initiativ i mellanöstern

Det slår sällan fel.
Amerikanska presidenter som återväljs fokuserar på utrikespolitik.
De flesta tänker sig bli hågkomna som den president som skapade fred i mellanöstern.

Samtidigt får man komma ihåg att Osloprocessen inleddes i början av Bill Clintons första presidentperiod. Det så kallade Osloavtalet undertecknades i september 1993.
Sedan dess har lite skett i fredsprocessen i mellersta östern.

Nu ger sig Barak Obama in i fredsprocessen.  Verktyget heter John Kerry, nybliven utrikesminister, länk.

Förutsättningarna för fred är just nu de sämsta tänkbara.
Inbördeskrig i Syrien. Politisk instablitiet i Egypten och Libyen.
Jordanien går också en allt mera osäker framtid till mötes.
Dessutom är Iran en på gränsen till kärnvapenmakt.

Den tidigare utrikesministern Hillary Clinton såg utvecklingen i Syrien och ville agera genom att tidigt stötta motståndskrafterna till Bashar al-Assad. Vita huset med Barack Obama stoppade initiativet, länk.
Hillary Clinton blev framgångsrik. Hennes eftermäle som utrikesminister är bättre än chefen, Obamas facit under de först fyra åren. Brist på timing är en av Obamas stora brister.

Med JohnKerry som utrikesminister efter den dynamiske Clinton framtår han som en närmast letargisk efterträdare. Smidig men mindre resultatinriktad. En man som förlorade i en jämn presidentvalskampaj mot Georg W Bush.
Han är märkt av sitt nederlag och det kommer att ta tid för honom att vinna förtroende, både bland Amerikanska politiker och utomlands.

Benjamin Netanyahu ser med en osäker omvärld behov av att skydda sig. Det är marginaler som gäller. I en sådan situation blir fred mot land en svår formel.

Det har funnits bättre tidpunkter att förhandla fred i mellanöstern.

En ny president Clinton?

Knappt har dammet lagt sig från presidentvalet förrän det börjar talas om 2016 års val.
Mannen som tar till orda är ingen mindre än superinvestorn Warren Buffet, länk, länk, länk. I tidningen Buffalo News som ägs av investmentbolaget Berkshire Hathaway som i sin tur har Buffet som grundare och huvudägare supportas hon redan.

Stödet från världens fjärde rikaste man ger självklart omedelbart eko i media över USA och hela världen.
För Buffet finns det sannolikt två viktiga skäl att stödja Clinton. För det första har han tilltro till att hon kan vidta de åtgärder som krävs för att klara USA skuld och budgetkris. För det andra upplever Buffet Clinton som en frihandelsvän. Sedan finns det säkert andra faktorer som också spelar roll.

Den stora frågan är om Hillary Clinton ställer upp?
Hon har aviserat sin avgång från utrikesministerposten under första kvartalet 2013.

Hon blir 70 år 2017 och skulle ha en ganska vanlig ålder för en president. Hennes erfarenheter som "first lady", senator, presidentkandidat och utrikesminister gör henne sannolikt till den mest meriterade kandidaten.

Med ett ganska splittrat republikanskt parti lär hon ha en god chans att vinna en presidentvalskampanj. Samtidigt är kampanjer oförutsägbara. Inte många hade tippat att en ganska ung man från Chicago skulle besegra henne i presidentvalskampanjen 2008.

Att Hillary Diane Rodham Clinton är sugen på utmaningen är inte att ta miste på. Samtidigt tvekar hon. Vi lär inte få vet om hon är kandidat förrän tidigast under 2015. Så till dess blir det bara spekulationer.

Tre kvinnor som kan avgöra USAs presidentval

När det gäller makt, politik och religion brukar det talas om män. Vi talar om grå eminenser, kloka gubbar och om vise män. I bibeln talas det inte om tre vice män utan om vise män. Att de var tre vise män kom man fram till många hundra år efteråt. 

I de Amerikanska presidentvalen spelar sällan kvinnor någon framträdande roll. När det hittills har gjort det har det framförallt varit som goda hustrur. 

Enda exemplet på en kvinna som varit presidentkandidat är när Walter Mondale var demokraternas presidentkandidat. Han valde då Geraldine Ferraro som sin vicepresidentkandiat. Hon spelade en inte obeydlig roll under  årets privmärvalskampanjen eftersom hon satt i kampanjstaben för Hillary Clinton. En post som hon lämnade efter att ha fällt kontroversiella uttalande om den då betydligt mindre kände Barack Obama.

Årets presidentvalskampanj representerar här något nytt. 

Utgången av årets presidentvalskampanj kan till stor del avgöras av hur tre kvinnor kommer att agera, nämligen: Nancy Pelosi, Hillary Clinton och Sarah Palin. 

Nancy Pelosi är demokrat och representanthusets första kvinnliga talman. Hon valdes första gången till huset 1987 och blev talman 2007. Som den tredje i successionsordningen har hon stor makt och stort inflytande. Hon har utkämpat många dueller under de senaste året med president Bush bland annat om anslagen till Irakkriget. Hon är representant för Kalifonien och är en samlande gestalt för liberala och vänsterinriktade väljare. 

Inom det demokratiska partiet spelar hon nu en viktig roll för att nå försoning och enande efter en uppslitande primärvalskampanj. 

Lyckas hon stödja Obama/Biden på ett framgångsrikt sätt ökar deras chanser radikalt. 

Med den nuvarande demokratiska majoriteten i kongressen är hon också en viktigt nyckelspelare framöver. Hon är på många sätt motpolen politiskt till McCain vicepresidentkandidat Sarah Palin. Hon har genom sin position i representanthuset möjlighet att skapa det arbetsklimat som hon anser stöttar den demokratiska kandidatduon.

Hillary Clinton kräver väl ingen närmare presentation. Hon sitter på nyckeln till 18 miljoner demokratiska väljare. Hennes stöd är centralt för om Obama kommer att få stöd bland kvinnor inom och utom det demokratiska partiet. Genom primärvalskampanjen har det skapats en intressekonflikt mellan kvinnliga och färgade väljare som kan bli ett problem. Detta måste Obama och Clinton finna en lösning på. 

Clinton är älskad och hatad. Hon väcker starka känslor på samma sätt som Olof Palme gjorde en gång i Sverige. 

Vi vet inte om Clinton just nu är taktisk och efter partikonventet kommer att ligga lågt för att invänta sin tid om fyra år eller kommer att satsa helhjärtat på Obamas val. Hennes olika val kommer att ha avgörande inflytande på om Obama blir USAs näste president.

Sarah Palin var flörten till de konservativa som inte riktigt litar på McCaine. Hon är kristen och ung, 44 år. I valet mellan  henne och den konservative mormonen Mitt Romney drog hon det längst strået. Det är en chansning. Det har hänt förr att vicepresidentkandidaters lämplighet har ifrågasatts. Andra framhåller hennes förtjänster som sparsam med skattebetalarnas pengar, däribland Svenska Dagbladets PJ Anders Linder och Johan Ingerö.

Ett exempel vicepresidenter som ifrågasatts är Dan Quayle. Han var Georg Bush seniors vicepresident under hans andra presidentperiod (1989-93). Kombinationen av Quales ungdom och ibland mindre lyckade uttalanden fick honom ibland att framstå som obegåvad. Hans efterträdere Al Gore fick också en stämpel på sig som tråkmåns. Något som idag är borttvättat och han är väl mera sedd som karismatsisk popstjärna. 

I rollen som vicepresidentkandidat är det lätt att fastna i en karikatyr eller schablon som kommer att förfölja en. Sedan må bilden vara sann eller falsk. Det spelar ingen roll. 

Palin måste för att McCaine ska vinna lyckas ta hem både de starkt konservativa kristna, och kvinnorna för att paret ska gå segrande ur valet.

Två demokratiska kvinnor och en republikansk som har avgörande inflytande på utgången av presidentvalet. Kvinnorna har flyttat fram sida positioner.