I de Amerikanska presidentvalen spelar sällan kvinnor någon framträdande roll. När det hittills har gjort det har det framförallt varit som goda hustrur.
Enda exemplet på en kvinna som varit presidentkandidat är när Walter Mondale var demokraternas presidentkandidat. Han valde då Geraldine Ferraro som sin vicepresidentkandiat. Hon spelade en inte obeydlig roll under årets privmärvalskampanjen eftersom hon satt i kampanjstaben för Hillary Clinton. En post som hon lämnade efter att ha fällt kontroversiella uttalande om den då betydligt mindre kände Barack Obama.
Årets presidentvalskampanj representerar här något nytt.
Utgången av årets presidentvalskampanj kan till stor del avgöras av hur tre kvinnor kommer att agera, nämligen: Nancy Pelosi, Hillary Clinton och Sarah Palin.
Nancy Pelosi är demokrat och representanthusets första kvinnliga talman. Hon valdes första gången till huset 1987 och blev talman 2007. Som den tredje i successionsordningen har hon stor makt och stort inflytande. Hon har utkämpat många dueller under de senaste året med president Bush bland annat om anslagen till Irakkriget. Hon är representant för Kalifonien och är en samlande gestalt för liberala och vänsterinriktade väljare.
Inom det demokratiska partiet spelar hon nu en viktig roll för att nå försoning och enande efter en uppslitande primärvalskampanj.
Lyckas hon stödja Obama/Biden på ett framgångsrikt sätt ökar deras chanser radikalt.
Med den nuvarande demokratiska majoriteten i kongressen är hon också en viktigt nyckelspelare framöver. Hon är på många sätt motpolen politiskt till McCain vicepresidentkandidat Sarah Palin. Hon har genom sin position i representanthuset möjlighet att skapa det arbetsklimat som hon anser stöttar den demokratiska kandidatduon.
Hillary Clinton kräver väl ingen närmare presentation. Hon sitter på nyckeln till 18 miljoner demokratiska väljare. Hennes stöd är centralt för om Obama kommer att få stöd bland kvinnor inom och utom det demokratiska partiet. Genom primärvalskampanjen har det skapats en intressekonflikt mellan kvinnliga och färgade väljare som kan bli ett problem. Detta måste Obama och Clinton finna en lösning på.
Clinton är älskad och hatad. Hon väcker starka känslor på samma sätt som Olof Palme gjorde en gång i Sverige.
Vi vet inte om Clinton just nu är taktisk och efter partikonventet kommer att ligga lågt för att invänta sin tid om fyra år eller kommer att satsa helhjärtat på Obamas val. Hennes olika val kommer att ha avgörande inflytande på om Obama blir USAs näste president.
Sarah Palin var flörten till de konservativa som inte riktigt litar på McCaine. Hon är kristen och ung, 44 år. I valet mellan henne och den konservative mormonen Mitt Romney drog hon det längst strået. Det är en chansning. Det har hänt förr att vicepresidentkandidaters lämplighet har ifrågasatts. Andra framhåller hennes förtjänster som sparsam med skattebetalarnas pengar, däribland Svenska Dagbladets PJ Anders Linder och Johan Ingerö.
Ett exempel vicepresidenter som ifrågasatts är Dan Quayle. Han var Georg Bush seniors vicepresident under hans andra presidentperiod (1989-93). Kombinationen av Quales ungdom och ibland mindre lyckade uttalanden fick honom ibland att framstå som obegåvad. Hans efterträdere Al Gore fick också en stämpel på sig som tråkmåns. Något som idag är borttvättat och han är väl mera sedd som karismatsisk popstjärna.
I rollen som vicepresidentkandidat är det lätt att fastna i en karikatyr eller schablon som kommer att förfölja en. Sedan må bilden vara sann eller falsk. Det spelar ingen roll.
Palin måste för att McCaine ska vinna lyckas ta hem både de starkt konservativa kristna, och kvinnorna för att paret ska gå segrande ur valet.
Två demokratiska kvinnor och en republikansk som har avgörande inflytande på utgången av presidentvalet. Kvinnorna har flyttat fram sida positioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar