IPRED : §56 vill göra hjärndöda byråkrater av oss alla

I § 56 i upphovsrättslagen (1960:729) ges en möjlighet att verk som är producerade "illegalt" inte ska förstöras. Ersättning ska som vanligt utbetalas till den som har upphovsrätten.

Förutsättningen för att detta ska vara möjligt är att den som begått "brottet har handat i god tro".

Om man fortsätter läsa regeringens tillämpningsföreskrifter säger man denna paragraf enbart är tillämplig "när personen varken har handlat uppsåtligt eller oaktsamt". Hur är detta möjligt? När man har minst 3,5 promille alkohol i blodet? Fungerar paragrafen om en psykiater skriver ett intyg som viar att man har allvarlig minnesstörning?

En konstnär som vill skapa debatt kring upphovsrätten kan inte åberopa denna paragraf.

Förutsättningen är ju att konsnären inte har uppsåt. Kan konstnären bevisa lobotomering är det däremot sannolikt möjligt att åberopa lagen. 

Konst och litteratur förhåller sig alltid till annan konst och litteratur. Genom att karikera, överdriva och ifrågasätta annan konst eller litteratur skapas utveckling. Humor är ett annat exempel. Rekommenderar för övrigt Beatrice Ask att slå upp det ordet på wikipedia.org. 

Den konstnärliga provokationen med utgångspunkten i ett annat verk ges klara begränsningar.

Här talar vi om en begränsningar av möjligheten för fria konstutövare att utveckla sig och sin konst. Denna paragraf gör den hjärndöda byråkraten till den som kan experimentera.

I stället borde paragrafen skydda provokationen och utvecklingen. Givet att man anger att ett verk som bygger på något annat och/eller är avsett att provocera borde lagstiftningen skydda.

Paragrafen är ett sorts förbud mot provokationer och konstnärlig humor.

Denna paragraf kommer att utveckla Ingvar Åkesson komponenten i oss alla.

Gud bevare oss för ett sådant samhälle.

Andra bloggar: Jingis

1860 besökare förra veckan

Tack för alla besök.

I förra veckan var det 1860 unika besökare.

Bästa dagen som var lördagen kom 560 unika besökare. Kul

Båda siffrorna  är nya rekord för mig.

Känns jätteroligt.

Tack!

IPRED: § 55 ger möjlighet till bokbål

Då går vi vidare i läsningen av IPRED lagen.

Nu är det dags för § 55 i lagen om upphovsrätt (1960:729).

I denna paragraf skapar man möjlighet till bokbål och att bränna elektroniska kopior av cd:ar.

Om det passar dåligt kan man radera hårddisken. Det kan man till nöds förstå.

Det som är allvarligare är att upphovsrättsinnehavaren kan få rätt att förstöra "hjälpmedel" som man använt för "brottet" mot upphovsrätten. Inte nog med det"hjälpmedel" som man tänkt (förberedelse eller försök) använda för ett "upphovsrättsbrott" kan också förstöras. Byggnader får inte förstöras. Det var väl tur!

Vad går gränsen för vad ett hjälpmedel är? Är det en dator. Är det ett företag? Är det en bil?

Det kommer att ta lång tid att få gränserna definierade i rättspraxis.

Hjälpmedel som skulle kunnat användas vid ett försök eller vid förberedelse ska också kunna förstöras. Hur ska man kunna definiera detta någonsin?

Glöm inte att förstörelsen ska bekostas av den som begått "upphovsrättsbrottet". 

Bloggar: Oscar Swartz, Enligt min humla, Mina moderata karameller, Opassande, Copyriot

Årets julevangelium

Det hände sig vid en tiden att det utgick ett påbud från kejsar Obama att hela USA skulle frälsas.

Så lämnade var och en sin hemstad för att låta sig erhålla bidrag.

Så lämnade ock Rick, Alen och Robert och sin hemstad, Detroit för att låta sig erhålla bidrag.

De tog var och en sitt eget privatjet, för de visste inte hur man gör när man flyger reguljärt.

När tiden var inne och bonusarna skulle utbetalas upptäckte de att pengarna var nästan slut.

De lindade sina önskningar i ett populismens hölje och lade det i representanternas hus

För det fanns inte plats för dem i Vita huset.

I samma nejd fanns då en tillträdande administration. De lovade valresultatet och stämde upp i en protektionistisk hymn. Bidrag, bidrag, bidrag.

John Maynard Kenynes gömde och bevarade allt detta i sitt hjärta.

Allt detta skedde för att finansminister, Paul Johnssons ord skulle bli sant. 

Ingen bransch är för liten att erhålla statliga bidrag, snedvrida konkurrensen

och bevara föråldrade strukturer.

Andra om julen, USA och den protektionistiska ekonomin: Aftonbladet, DN, Svd, HAX och tango för enbenta

IPRED: numera mera lönsamt för ägarna att processa än sälja

Jag gjorde en liten rundtur i upphovsrättslagen (1960:729). Förra gången besökte jag § 53.

Nu är det dags att besöka § 54: 

Denna paragraf behandlar vilket skadestånd som upphovsrättsinnehavaren kan få från den som bryter mot lagen. 

Underlag för domstolens beräkning är:

Grundläggande: upphovsrättsinnehavaren ska ha skälig ersättning för det (illegala) utnyttjandet av upphovsrätten.

Dessutom ska upphovsrättsinnehavarens ha ersättning för en "sorts skada". Beräkningen av denna "skada" ska ta hänsyn till följande:

1. Utebliven vinst för upphovsrättsinnehavaren.

2. Den vinst som den som begått intrånget fått.

3. Skada på verkets anseende (på grund av intrånget)

4. Bedömning av vilket värde det har för upphovsrättsinnehavaren av att intrånget inte skett. Alternativt en ersättning för sveda och verk.

När man beräknat skadeståndet storlek gäller inte antingen eller. Här gäller både och.

Ersättningen består av skälig ersättning för utnyttjandet av upphovsrätten dvs någon sorts royalty. Dessutom ska upphovsrättsinnehvaren ha ersättningen enligt punkt 1+2+3+4+5.

När detta räknats samman får man det belopp som ska betalas till upphovsrättsinnehavaren.

Flera av punkterna lämnar den som gjort "intrånget" inför ett mycket stort godtycke. 

Hur beräknar man till exempel skada i anseende som beror på intrånget? 

För att göra sådana beräkningar krävs jurister från gamla DDR eller Sovjetunionen. Bakgrundslitteratur är lämpligen Kafka. På liknande sätt förhåller det sig med punkten 5. 

Jag tror att många våldtäktsoffer skulle önska att skadeståndet skulle beräknas genom en teorietiks beräkning av värdet som det skulle ha om man inte hade blivit våldtagen. Skadestånden skulle sannolikt 10 till 100-faldigas. Så är det inte för våldtäktsoffren.  De brotten har mycket lägre skadestånd än nedladdning av musik på nätet. Då och först då är det money, money, money i ther rich mans world.

Stora skadestånd är förbehållna upphovsrättsinnehavarna. 

Detta blir en helt galen värld.

I detta fall går man betydligt längre än vad skadeståndsrätten vanligen går. Upphovsrättinnehavaren får i det flesta fall betydligt mer i skadestånd än vad normala royaltyintäkter skulle ge. 

Upphovsrättsinnehavaren får ett intresse av att intrång sker. Detta eftersom betalningen då blir mycket högre.

Dessutom är beviskravet lågt ställt. Det krävs inte vett och vilja (uppsåt). Det räcker med att intrånget sker av oaktsamhet.

Upphovsrättsinnehavarna bör om de är smarta sluta sälja och fokusera sin verksamhet på rättsprocesser. Intäkterna där är betydligt högre än på marknaden.

Gud bevare oss för ett sådant samhälle.

Ställ Ask vid skampålen.

Andra bloggar: opassande, Scaber nestor, Newsmill, Newsmill, HAX, Tango för enbenta

Gammelmedia: Svd, DN,

Besserwissrar utvecklar energitekniken

Regeringens stimulanspaket rosas av många. 

Besserwissrarnas tvärsäkra råd om vad som bör göras utvecklar en energi som om den kunde utvinnas skulle kunna ersätta hela den Svenska kärnkraften.

Sanningen är att det finns ett litet empiriskt (vetenskapligt) stöd för vad som är framgångsrik finanspolitik. Detta skiljer finanspolitiken från penningpolitiken där det finns mycket forskning som kan ge vägledning i hur man bör agera. Finanspolitiken är komplex och olika åtgärder kan inte sällan motverka varandra. Genom sin komplexitet är det är det svårt att isolera en faktor och kunna förklara vad den ger för effekt.

Några reflektioner kan dock vara på sin plats. 

Arbetslinjen är sannolikt en framgångslinje. Ju fler som hålls kvar i jobb dess bättre. Man kan överväga grepp som att tillfälligt öka kostnaden för att säga upp personal. Marginalnyttan för uppsägningen minskar då.

Kostnaderna för arbetskraften bör minskas. Här kan en tillfällig kraftig sänkning av de sociala avgifterna vara ett grepp att pröva.

Infrastruktursatsningar är bra. Givet att de har en bra kvalitet. De har ett värde även efteråt. Problemet är dock som exempelvis Svd framhåller att de finns för få sådana projekt i pipeline. 

Lars Calmfors är kritisk till regeringen enligt Svd. 

Han utgår från sanningen att ett "gammalt" jobb är billigare att bevara än att skapa ett helt nytt. Generella konsumtionsstimulanser ger ett nytt jobb per 4 miljoner kronor, enligt ekonomiprofessorn John Hassler, vid institutet för internationell ekonomi. Det ger dålig effektivitet.  De båda professorerna verkar vara överens om att det är bättre att öka stödet till kommunerna så de avstår från uppsägningar.

Socialdemokraterna vill ha mer stimulans. Ett exempel på detta är Johanna Graf, oppositionsråd i Solna. Från liberalt håll ifrågasätts effekterna av åtgärderna. 

Ett exempel på detta är marknadsliberalen. 

På ekonomistas diskuterar Martin Florén dagens kris jämfört med -90 talskrisen. Det är värt att hålla i minnet att dagens kris är mycket mer av en internationell kris än -90 talskrisen. Den var till stor del ett Svenskt fenomen. 

Det är relativt lite vi kan göra åt omvärldsförutsättningarna själva.

På det stora hela är kanske ett begränsat paket med de ingredienser som presenterats som ett ROT avdrag inte allt för illa

IPRED återinför stupstocken

Regeringen har nu lagt fram IPRED lagen.

En viktig del av lagen kommer till genom att man ändrar i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (1960:729)

En lydelse har skapats i § 53. Det är bland annat i de nya underpunkterna §53b -§53h. Där kommer en viktig del av striden att stå. 

Det är viktigt att alla och envar sätter sig in i vilket samhälle vi skapar genom denna lag.

Jag har gjort några reflektioner om § 53.

I paragraf §53b inför regeringen möjlighet att lagföra någon när det gäller "fråga om försök" eller "förbereder intrång".

Detta är en betydande utvidgning av upphovsrätten. 

Alla och envar inser att det kommer att uppstå gränsdragningsproblem. Så som det är nu krävs ett fullbordat brott. Nu blir det olagligt att försöka och förbereda sig.

Om jag gör en parodi på Arn-filmen skulle det av upphovsrättsinnehavaren kunna uppfattas som försök till intrång. 

I vart fall hindras den kreativa utvecklingen bara genom denna utvidgning.

Enligt § 53c räcker det att upphovsrättsinnehavaren visar "sannolika skäl" för att någon gjort intrång för att man ska få tillgång till IP numret.

Enligt underpunkten 1 i denna paragraf kan upphovsrättsinnehvararen få tillgång till IP numret till den som medverkar till "brottet". Även här talar vi om att lagen är otydlig. Den öppnar möjligheter till till att en stor mängd aktörers identitet kan efterforskas. 

Innan en praxis är fastlagd finns det risker för ett rent vilda västern.

Förutsättningen för att IP numret ska kunna efterforskas är det skett i kommersiell skala. Även här kommer det att ta tid innan praxis kommer att fastställa vad det innebär i praktiken.

Som vanligt ska man upphovsrättsinnehavaren kunna få ut uppgifterna till någon som försöker göra en upphovsrättsintrång som är i "kommersiell skala" och den som medverkar till detta försök. De som vågar göra någonting nu vet jag inte om den är född.

I § 53d införs vissa mindre begränsningar i upphovsrättsinnehvararens rättigheter.

I § 53 f sägs det att den som en har fått sitt IP nummer utlämnat av till exempel ett webhotell eller en nätleverantör ska få veta det tidigast en månad efter det att upphovsrättsinnehavaren fick uppgiften. Redan här skapas ett underläge för den enskilde.

Lika rätt inför lagen avskaffas här. Det är illa.

 

I § 53g inskränker man den enskildes rättigheter enligt personuppgiftslagen.

Vilka konsekvenser det får i praktiken kräver en längre utredning.

I §53h återinförs stupstocken. Den som har begått detta "brott"eller som medverkat till "brottet" ska bekosta information om domen i målet. Detta gäller även vid försökt till upphovsrättsbrott. Medeltidens stupstock ska uppenbarligen återinföras.

Detta är skrämmande läsning. 

Det som står i lagtexten är inte förenligt med en rättsstat.

 

Andra bloggar: minimaliteter, opassande, RickFalkvinge, ChristianEngström, HAX, Magnus Andersson, Per Ankersjö, Hanna Wagenius

Gammelmedia: Svd, Aftonbladet