I § 56 i upphovsrättslagen (1960:729) ges en möjlighet att verk som är producerade "illegalt" inte ska förstöras. Ersättning ska som vanligt utbetalas till den som har upphovsrätten.Förutsättningen för att detta ska vara möjligt är att den som begått "brottet har handat i god tro".
Om man fortsätter läsa regeringens tillämpningsföreskrifter säger man denna paragraf enbart är tillämplig "när personen varken har handlat uppsåtligt eller oaktsamt". Hur är detta möjligt? När man har minst 3,5 promille alkohol i blodet? Fungerar paragrafen om en psykiater skriver ett intyg som viar att man har allvarlig minnesstörning?
En konstnär som vill skapa debatt kring upphovsrätten kan inte åberopa denna paragraf.
Förutsättningen är ju att konsnären inte har uppsåt. Kan konstnären bevisa lobotomering är det däremot sannolikt möjligt att åberopa lagen.
Konst och litteratur förhåller sig alltid till annan konst och litteratur. Genom att karikera, överdriva och ifrågasätta annan konst eller litteratur skapas utveckling. Humor är ett annat exempel. Rekommenderar för övrigt Beatrice Ask att slå upp det ordet på wikipedia.org.
Den konstnärliga provokationen med utgångspunkten i ett annat verk ges klara begränsningar.
Här talar vi om en begränsningar av möjligheten för fria konstutövare att utveckla sig och sin konst. Denna paragraf gör den hjärndöda byråkraten till den som kan experimentera.
I stället borde paragrafen skydda provokationen och utvecklingen. Givet att man anger att ett verk som bygger på något annat och/eller är avsett att provocera borde lagstiftningen skydda.
Paragrafen är ett sorts förbud mot provokationer och konstnärlig humor.
Denna paragraf kommer att utveckla Ingvar Åkesson komponenten i oss alla.
Gud bevare oss för ett sådant samhälle.
Andra bloggar: Jingis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar