Nu är det dags att besöka § 54:
Denna paragraf behandlar vilket skadestånd som upphovsrättsinnehavaren kan få från den som bryter mot lagen.
Underlag för domstolens beräkning är:
Grundläggande: upphovsrättsinnehavaren ska ha skälig ersättning för det (illegala) utnyttjandet av upphovsrätten.
Dessutom ska upphovsrättsinnehavarens ha ersättning för en "sorts skada". Beräkningen av denna "skada" ska ta hänsyn till följande:
1. Utebliven vinst för upphovsrättsinnehavaren.
2. Den vinst som den som begått intrånget fått.
3. Skada på verkets anseende (på grund av intrånget)
4. Bedömning av vilket värde det har för upphovsrättsinnehavaren av att intrånget inte skett. Alternativt en ersättning för sveda och verk.
När man beräknat skadeståndet storlek gäller inte antingen eller. Här gäller både och.
Ersättningen består av skälig ersättning för utnyttjandet av upphovsrätten dvs någon sorts royalty. Dessutom ska upphovsrättsinnehvaren ha ersättningen enligt punkt 1+2+3+4+5.
När detta räknats samman får man det belopp som ska betalas till upphovsrättsinnehavaren.
Flera av punkterna lämnar den som gjort "intrånget" inför ett mycket stort godtycke.
Hur beräknar man till exempel skada i anseende som beror på intrånget?
För att göra sådana beräkningar krävs jurister från gamla DDR eller Sovjetunionen. Bakgrundslitteratur är lämpligen Kafka. På liknande sätt förhåller det sig med punkten 5.
Jag tror att många våldtäktsoffer skulle önska att skadeståndet skulle beräknas genom en teorietiks beräkning av värdet som det skulle ha om man inte hade blivit våldtagen. Skadestånden skulle sannolikt 10 till 100-faldigas. Så är det inte för våldtäktsoffren. De brotten har mycket lägre skadestånd än nedladdning av musik på nätet. Då och först då är det money, money, money i ther rich mans world.
Stora skadestånd är förbehållna upphovsrättsinnehavarna.
Detta blir en helt galen värld.
I detta fall går man betydligt längre än vad skadeståndsrätten vanligen går. Upphovsrättinnehavaren får i det flesta fall betydligt mer i skadestånd än vad normala royaltyintäkter skulle ge.
Upphovsrättsinnehavaren får ett intresse av att intrång sker. Detta eftersom betalningen då blir mycket högre.
Dessutom är beviskravet lågt ställt. Det krävs inte vett och vilja (uppsåt). Det räcker med att intrånget sker av oaktsamhet.
Upphovsrättsinnehavarna bör om de är smarta sluta sälja och fokusera sin verksamhet på rättsprocesser. Intäkterna där är betydligt högre än på marknaden.
Gud bevare oss för ett sådant samhälle.
Ställ Ask vid skampålen.
4 kommentarer:
Utmärkt analys!
Den här frågan är större än vad folk inser. Vad det handlar om är en kombinerad ekonomisk och kulturell revolution, och reaktionens krafter, med säte i regeringen, står i de etablerade intressenas tjänst och försöker till varje pris bekämpa folkviljan och hålla tillbaka utvecklingen. Artisterna skall självfallet ha betalt för PRODUKTION, inte per produktexemplar! Fildelning drar nämligen nollkostnad och skall därför vara gratis. Det är samhällsekonomiskt elementum. Men makthavarna kan ju ingenting, vet ingenting, och begriper ännu mindre.
- Peter Ingestad
När det gäller skada på anseende tycker jag frågan är lätt besvarad. Den posten borde bli NEGATIV, rent av så pass att den kompenserar för alla andra poster i sammanhanget.
Riktigt bra analys. Undrar om de som tycker lagen är bra förstår den?
Punkt fyra (fem? O_o) känner jag kommer vara den som får skadestånden att skena. Speciellt då punkt ett bygger på bevisat inkomstbortfall (i alla fall i teorin, jag tror att vi redan där kommer se fantasisiffror som bygger på "en nedladdning=ett förlorat inköp"), och punkt två i princip kommer vara noll i de flesta fallen.
Punkt tre borde, precis som Tomas säger, kunna vara negativ i sammanräkningen eftersom man kan se det som reklam.
När man skriver ihop skadeståndsanspråket kommer det antagligen vara i stil med "200 kr x antal nedladdningar från dig x 1000 för lidande då rättighetsinnehavaren såg sitt verk spridas för vinden".
Skicka en kommentar