Ny Värmdöbloggare

Hänt i Värmdö

Nu börjar socialdemokaten och oppositionsrådet i Värmdö, Lars Bryntesson att blogga, länk.

Bloggen önskar honom välkommen i bloggosfären!

Nej till Ask

Johan Ingerö är kritisk mot justitieminister Beatrice Ask i en bloggpost, länk.

Hans argument är både enkelt och mycket övertygande:" Vi har blivit sittande med en justitieminister som säger sig vilja motarbeta grunden för västerländsk rättsuppfattning, att man är oskyldig tills motsatsen bevisas."

Det Johan Ingerö säger borde vara en självklarhet. Slutsatsen är också självklar. Hon bör avgå.

Asks skötebarn IPRED-lagen är ytterligare ett argument för att Alliansen måste få en ny justitieminister. En som sätter rättssäkerhetsfrågorna i fokus. En som inte är rädd för internet. Det krävs en ny minister som ser juridiken som ett samhällets ingenjörskonst och vågar förnya upphovsrätten så att det skapas fler jobb.

Folkpartister lanserar väljarkontrakt mot EUs datalagringsdirektiv

De folkpartistiska riksdagskandidaterna Camilla Lindberg och Mathias Sundin lanserar ett kontrakt med väljarna om att rösta nej till införandet av EUs datalagringsdirektiv, länk.

Sedan centern motsatt sig införandet av EUs datalagringsdirektiv verkar det hända saker. Lindbergs och Sundins varudeklaration för kandidater gör det lättare att välja.

Hoppas att många riksdagskandidater tar steget och ingår ett kontrakt med väljarna om att säga NEJ!

Andra bloggar: Lars Ericks blogg, Liberati, Scaber Nestor, Ledarredaktionens blogg

Några reflektioner kring friheten

Frihet har i vart fall två bottnar. En botten är de positiva friheterna, dvs rättigheterna att kunna utöva sin medborgerliga rättigheter. Å andra botten har vi den negativa friheten. Den har att göra med avsaknad av ofrihet, våld eller hot om våld.

De inskränkningar som skett under de senaste åren har till som del haft att göra med att den negativa friheten har minska. Mark Klamberg resonerar så här med utgångspunkten från debatten kring FRA debatten, länk: "I frihetsbegreppet ligger också att medborgarna ska skyddas från alltför omfattande och godtyckliga ingrepp från staten."

När det gäller de positiva friheterna diskuterar Klamberg så här: "Ibland, men inte alltid, krävs det beskattning för att garantera frihet. Jag tycker allas rätt till utbildning är det bästa exemplet."

Rasmus diskuterar utifrån ett jobbperspektiv, länk: Friheten för alla dem som har ett jobb tack vare jobbpolitiken - och som hade haft det ännu värre i finanskrisens spår om inte om hade varit.

Friheten för universiteten, dess studenter, lärare och ledningar med minskad politisk styrning.

Exemplen är många, och kanske inte alltid så högtflygande som de ord biskop Thomas än gång diktade, eller det som Smith och Tocqueville har skrivit. Men nog så verkligt i människors vardag. Frihet innebär ökade möjligheter för var och en att förverkliga sig själva. Sådan frihet står inte på något sätt i motsats till trygghet, tvärtom.

Rasmus fokuserar också på möjligheten att välja: "Friheten för patienter och omsorgstagare som får fler vårdgivare att välja mellan och kan välja den vård och omsorg som passar dem bäst, för de som arbetar ivård och omsorg och får fler potentiella arbetsgivare att välja mellan, och för dem som vill och kan starta och expandera tjänsteföretag i välfärdssektorn."

Alliansregeringen har varit framgångsrika i att öka friheten genom större valfrihet. Den del av friheten som har att göra med jobb som har också regeringen varit framgångsrik i att förverkliga.

Tyvärr har ofriheterna ökat. Där är exemplen bland annat FRA-lagen och IPRED lagen. Nu gäller det för Alliansregeringen att öka de negativa friheterna framförallt på nätet och inom upphovsrättens område. En frihet som jag tidigare talat om som jag skulle önska tydligare manifesterad är den intellektuella digitala friheten eller friheten på nätet.

Andra bloggar: Helen Törnqvist, Per Ankersjö, Annie Johansson, Magnus Andersson

Samling kring skolan

Svenskt näringsliv driver ett intensivt inspirationsarbete för att förbättra skolan.

I dag har man ett idéseminarum på World Trade Center i Stockholm där bloggen deltog.

På den digra och välmeriterade talarlistan fanns bland annat: Anders Morin, medförfattare till boken den orättvisa skolan, Martin Ingvar, professor och hjärnforskare vid Karolinska Institutet, Bo Sundblad, läsforskare, Robert Noord, oppositionsråd Haninge kommun, Per Ledin, vd kunskapsskolan, Lena Dahlströn , utbildningschef Nacka kommun, Stefan Fölster, chefsekonom, Svenskt Näringsliv, medförfattare till boken den orättvisa skolan och Ann Marie Byler, generaldirektör för skolinspektionen. Dessutom fanns fackliga företrädare med samt framgångsrika lokala skolledare och lärare.

Efter att ha deltagit på denna mycket inspirerande finns det ett antal klara budskap.

Barn som inte lär sig läsa tidigt löper stor risk att få IG.

Dynamiska utvärderingsinstrument som exempelvis läsutvecklingschemat har visat sig ha mycket god effekt för att öka antalet elever med goda läsfärdigheter.

Tydligt ledarskap, med mål som är brett förankrade politiskt ökar chansen betydligt för att skolan ska lyckas.

Uppföljning av relevanta mål är i sig kvalitetshöjande.

Den största riskgruppen i skolan är killarna. De presterar mycket sämre än tjejerna.

Bra och motiverade lärare som lägger mycket tid på eleverna är en framgångsfaktor. Mer tid mer eleven ger bättre studie resultat. Tyvärr lägger lärarna i dag i genomsnitt bara en tredjedel av sin tid och sina resurser på undervisning.

En bra skola skapar goda klassresor.

Alla barn kan klara skolan. Om det inte fungerar för en elev är det inte elevens fel. Det är skolans.

Andra medier: SvD,

SlösO behövs tyvärr

Den tidigare liberale Värmdöpolitikern Johan Ingerö blir SlösO, länk, länk. Det är ombudsmannen för att stävja slöseri med skattepengar. Det behövs tyvärr. Staten och kommunerna spenderar ca 1 600 miljarder årligen. Även små besparingar i procent blir betydande i kronor.

Den första frågan att ställa är vad är egentligen kärnverksamhet för det allmänna?

Mera specifikt vad ska stat och kommun syssla med?

Den andra frågan hur kan man göra det på ett så effektivt sätt som möjligt?

Det kräver politiskt ledarskap. När jag själv driver frågan om mindre byråkrati och mer verksamhet i Värmdö kommun möts jag inte sällan av även allianspolitiker som inte tar problemet på allvar.

Det blir ofta en fråga om att vänta och se. Förändring tar tid, så du får vänta. Detta är ett av de stora problemen. Att vänta på att någon annan ska tag i ett problem? Politiskt, ekonomiskt ledarskap innebär att man förenklar och förbättrar varje dag. Signalen om att smågneta och använda pengarna till de skattebetalarna förväntar sig är en självklarhet. Det måste ske ständigt.

De stora mausoleerna över kommunalpolitiker är tursamt nog få. Däremot sprider det sig tyvärr en idé om att man inte behöver vara "hands on" för att få en riktigt effektiv organisation och verksamhet. Det är helt fel. Framgångsrika ledare i näringslivet förenar "hands on" ledarskap med hög grad av delegering. Det är inte fråga om antingen eller. Det är fråga om både och.

Johan Ingerö har en viktig funktion att fylla. SlösO är ytterligare ett bra initiativ från Timbro med stöd av skattebetalarna. Lycka till i granskningen

Valets viktigaste slogan: Allas rätt till internet

Det finns ett utanförskap som vi sällan talar om. Det som innebär att inte ha tillgång till internet.

Med tre olika utgångspunkter skriver vdn, för .SE (stiftelsen internetinfrastruktur), förbundsdirektören för it och telekomföretagen samt en representant för UsersAward om det utanförskap som innebär att man inte har tillgång till internet, länk.

Nu visar det sig att var femte svensk inte har tillgång till internet. Det är självklart ett socialt handikapp. Det innebär att man inte har möjlighet att bygga ett socialt nätverk som andra. Dessutom innebär det att man döms till fördumning. Man är utestängd från väsentlig information som kan raffineras till kunskap. På ett sätt är det nästan som att bli berövad sitt medborgarskap.

Enligt artikelförfattarna saknar 1,7 miljoner svenskar tillgång till internet. Trots detta hör vi inte en politiker som går till storms mot detta. Ingen som talar om en av vår tids största jämlikhetsproblem.

Märkligt nog är det tyst om detta verkligt allvarliga utanförskap. Bloggen har tidigare agiterat för allas rätt till internet. Enbart internet har de virtuella platser där det råder intellektuell allemansrätt. Om du inte har tillgång till dessa platser kan du inte ta dig dit. En sak är säker ditt SL kort eller kollektivtrafikkort tar dig inte dit.

Enligt artikelförfattarna finns det stora vinster i att bekämpa detta utanförskap. En brittisk rapport gjord i oktober 2009: "beräknar samhällsvinsterna av att få alla brittiska medborgare online till 22 miljarder pund. En enkel omräkning utifrån Sveriges folkmängd ger 36 miljarder kronor i vinst."

Artikelförfattarna uttrycker sig så här om problemet med internetutanförskapet: Vi har en demokratisk skyldighet att se till att människor som står utanför internet får den kunskap de behöver för att använda nätet, och därmed får samma möjligheter till informationsinhämtning och användning av tjänster och verktyg som dagens nätanvändare redan har."... De avslutar med orden: "Vi efterfrågar debatten om den digitala delaktigheten för att samordnande och långsiktiga insatser ska bli verklighet och för att alla svenskar ska ha samma medborgerliga förutsättningar."

Detta borde vara ett av de viktigaste politiska budskapen i valet 2010:

Allas rätt till internet.