Dagens Nyheter, länk och Svenska Dagbladet, länk, länk presenterar förutsättningarna i en Svensk kontext.
The New York Times, länk sammanfattar förutsättningarna för mötet från ett amerikanskt perspektiv så här: "Among the most difficult hurdles, many participants acknowledged throughout the day, are achieving adequate cuts in greenhouse gas emissions — particularly from big polluters like the United States and China.
So, too, are securing commitments from wealthy nations to deliver what could ultimately be hundreds of billions of dollars in financing to poor countries, which argue that they are ill equipped to deal with a problem they did little to create."
Resultatet av mötet kommer att kosta. Ett "lyckat" möte kommer att kosta i det kortare perspektivet. Siffror i intervallet 200-400 miljarder dollar per år nämns i sammanhanget. Ett "misslyckat" möte kommer att kosta på lång sikt. Vad kostnaderna blir för ett misslyckande är mera osäkert. En sak är klar och det är att kostnaderna blir högre för ett misslyckande.
EUs ordförandeland, Sverige spänner bågen. Andreas Carlgren deklarerar att han kommer till mötet för att lyckas, länk. De goda avsikterna är inte att ta miste på. Frågan är bara om det räcker?
Själva idén om att i planekonomisk ordning rädda miljön genom politiska beslut är i sig en anakronism i en modern marknadsekonomi. Marknadskrafterna och entreprenörerna är de som till sist kommer att göra mötets eventuella resolutioner till verklighet. Utan dem blir Köpenhamnsmötet bara ett slag i luften. Materian som kommer att diskuteras är komplex och en konferens med industriledare för att komma överens om en global uthållighets-miljökod för bolag är minst lika viktigt, men det ser vi ännu så länge inget av. Det bekymrar mig.
Sedan önskar jag självklart att konferensen blir lyckad, men det är svårare att formulera vad det egentligen innebär.
Andra bloggar: Lena Ek, Magnus Andersson,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar