Jag läste alldeles nyligen en engelskspråkig tidning publicerad i arabvärlden. I den fanns det, hör och häpna en artikel om Sarah Palin. Hon har skrivit en självbiografi och just nu gör hon en roadshow i USA där den presenteras. Boken heter "Going rogue". Nej, den handlar inte om en omvändelse till vänster. Den är snarare en konservativ programskrift.I en bloggpost i New York Times reflekterar kolumnisten Stanley Fish över boken, länk.
Han ställer följande frågor i anslutning till boken: " (1) Does Palin succeed in conveying to her readers the kind of person she is? and (2) Does she do it in a satisfying and artful way?"
Då blir bilden klar för mig. Palin och Sahlin har mycket gemensamt.
De har både ett trovärdighetsproblem i på sina respektive kanter.
Båda jobbar febrilt i uppförsbacke för att klara ut det.
Båda har spenderat på partiets/skattebetalarnas bekostnad och lyckats skapa folkstormar kring detta.
Mona och Sarah har jobbat mycket nära extrema maktmänniskor, John McCaine respektive Göra Persson. De har offentligt hängts ut av sina tidigare "samarbetspartners". Dessa kvinnliga politiker har påverkats av detta.
Revansch är vad båda utstrålar.
Samtidigt är båda ansedda som helt hopplösa och mycket kontroversiella utanför sina kärnväljargrupper.
En god politisk ledare har en förmåga att samla människor långt utanför de egna leden. Genom avsaknaden av denna egenskap blir de båda lika olämpliga att axla tunga politiska ledaruppdrag.
Personligen hoppas jag att vi slipper en värld där Sarah Palin är amerikansk president och Mona Sahlin svensk statsminister.
Andra medier: Expressen, Svenska Dagbladet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar